Svenskarna i slummen

I sin senaste roman "Swede Hollow" berättar Ola Larsmo om en ganska okänd aspekt av den svenska emigrationen till USA: att det inte var alla utvandrare som blev framgångsrika och lyckade svenskamerikaner. En del hamnade mer eller mindre i slummen. Swede Hollow eller Svenska dalen kallades en klyfta eller ravin mitt i staden St Paul i Minnesota. Där bodde fattiga svenska invandrare (och en del irländare och italienare), som stadens övriga invånare såg ned på och föraktade. I romanen får man följa en grupp svenska invandrare som kommer till Swede Hollow i slutet av 1800-talet och i fokus står familjen Klar från Örebro. Fadern har arbetat på skofabrik, men i St Paul lyckas han bara få påhugg på järnvägen. Modern kämpar för att hålla ordning i den skruttiga lilla stuga där de bor. Hon rör sig nästan aldrig utanför dalen och lär sig inte mycket engelska. De båda döttrarna får däremot chansen att gå i skola, lära sig språket och skaffa sig ett liv utanför dalen. Jag tyckte att det var en mycket läsvärd, intressant och fascinerande roman, som berättar en okänd historia. På slutet hoppar berättelsen i både tid och rum vilket jag tyckte gjorde att den blev lite för fragmentiserad. Det var synd på en annars helgjuten roman.
Betyg: EEEE

Norrländska noveller

Efter att ha hört Stina Stoors sommarprat och söndagsintervjun med henne på P1 blev jag sugen på läsa hennes prisade novellsamling "Bli som folk". Men när jag satt med boken i handen kände jag att jag faktiskt hellre ville lyssna på den och som tur var har Stoor själv läst in den på sin fina dialekt. Novellerna utspelar sig bland människor på landet eller på små orter i Västerbotten. Många av historierna utspelar sig i barndomens landskap och handlar om mer eller mindre knepiga relationer, inom och utom familjen. Allt skildrat på ett underfundigt sätt med mycket humor och ömhet. 
Betyg: EEEE+

Ensam är stark?

Therese Bomans förra roman, "Den andra kvinnan", var en av 2014 års stora läsupplevelser för mig. Förväntningarna på den nya romanen, "Aftonland", var därför stora. "Aftonland" handlar om Karolina Andersson, 40-årig professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har precis separerat från sin sambo sedan många år och är lite vilsen och ganska ensam. Hon navigerar bland intrigerande kollegor och arbetsskygga doktorander på universitetet, kindpussande kulturmänniskor på vernissager och skäggodlande hipstrar på Södermalm, dit hon flyttat efter skilsmässan. Liksom i förra romanen är Bohmans personskildringar trovärdiga och intressanta. "Aftonland" är också full av elaka och pricksäkra iakttagelser av kulturelitens och den ängsliga medelklassens ritualer och vanor. Karolina Andersson kommer, i likhet med huvudpersonen i "Den andra kvinnan", ur östgötsk arbetarklass vilket ger ett tydligt klassperspektiv åt skildringen, förutom det uppenbara genusperspektivet. Det är en rolig roman som jag läste med fascination, men lika drabbande som "Den andra kvinnan" var den inte.
Betyg: EEEE

Iskallt morddrama

"Där gryningen dröjer" är Anna Lihammers tredje deckare om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson i 1930-talets Sverige. Den här historien utspelar sig samtidigt som de olympiska spelen går av stapeln i Berlin 1936. En stor del av boken består dock av en tillbakablick på en katastrofal polarexpedition som ägde rum över tjugo år tidigare. Det är en tacksam miljö för ett blodisande psykologiskt drama. Jag gillar också Lihammers sympatiska huvudpersoner. Som helhet blev jag kanske lite mindre överväldigad av denna del jämfört med de tidigare, men det beror nog främst på att nyhetens behag har försvunnit. Lihammer är fortfarande en av de få svenska deckarförfattare som jag tycker är läsvärd!
Betyg:EEEE

Stockholmsflickor

Sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet var "Apelsinflickan" av Lena Kallenberg. Den är klassificerad som en ungdomsbok och det känns att den har ett klart undervisande syfte. Boken utspelar sig i Stockholm på 1880-talet och handlar om 15-åriga Signe, som har bott på ett barnhem sedan hon var åtta år. Nu är hon stor nog att ta tjänst som piga och först hamnar hon på en bondgård ute på Värmdö. Snart nog är hon tillbaka i stan och man får följa hennes och väninnans Alices slit för att överleva i en fattigdom som är svår att föreställa sig. Jag gillar att läsa böcker om kvinnors liv på 1800-talet och tycker förstås att det är bra om den här boken blir en ingång till ett intresse för äldre tider, men jag blev inte så förtjust i den själv. Jag tycker att språket är lite för konstlöst - lite för rakt berättat utan någon undertext. Det är kanske för att inte skrämma bort läsovana ungdomar, men gör det mindre njutbart för mig. Jag vill dock ge en eloge till Kallenberg som får till dialogen med korrekta tilltal, vilket inte många nutida författare klarar. Min största invändning mot boken är att den befäster en slags högborgerlig 1800-talsmoral, där en flicka som har sex (eller säljer sex) är förlorad (och straffas för det) och det viktigaste i livet (för en ung kvinna) är att bevara oskulden. Det känns unket och inte så trovärdigt med tanke på att boken utspelar sig i fattig stadsmiljö där folk från hela landet strömmade in och äldre tiders moral löstes upp. Många levde i s.k. Stockholmsäktenskap (dvs. som sambor). Även om uppväxten på ett religiöst barnhem skulle kunna förklara Signes fixering vid dygdighet förklarar det inte varför kompisen Alice från samma barnhem, blir prostituerad. Det framstår som om det är något ofrånkomligt och nedärvt, trots att Alices mor dog när hon var liten. Eller menar författaren att Alices "lösaktighet" beror på hennes röda lockar och hör ihop med hennes livsglädje?
Betyg: EE
P.S. Läs hellre Per Anders Fogelströms Stad-serie och Aino Trosells "Hjärtblad". 

Flyttbestyr på Gotland

"Män ur mörkret" är sjunde och sista delen i Håkan Östlundhs deckarserie om polisen Fredrik Broman på Gotland. Mordhistorien är kopplad till bolaget Finkalk, som på ett bekant sätt vill anlägga ett kalkbrott i Ojnareskogen. Samtidigt som Broman försöker lösa mordfallet planerar han och hustrun för sin flytt till fastlandet och det blir lite snärjigt. Jag har tidigare tyckt att Östlundh är en av de bästa svenska deckarförfattarna, men nu känner jag mig lite mer ljummen i min inställning. Det är milt underhållande och inte plågsamt att läsa, men inte så mycket mer.
Betyg: EEE

Flickan och hennes sanning

Jag har inte läst mycket av Agneta Pleijel förut (bara "Drottningens chirurg") men när hennes barndomsmemoarer "Spådomen" gick som radioföljetong passade jag på att lyssna. Pleijel läser själv berättelsen, som i huvudsak berättas i tredje person (om "flickan"), men ibland i första person (ramhistorien som utspelas i vuxen ålder). Det handlar om flickans uppväxt med två olyckliga föräldrar och två småsystrar, först i Stockholm och sedan i Lund. Jag gillar sådana här berättelser som ser bakom bilden av "duktiga" och "fina" flickor och deras familjer vid mitten av 1900-talet. Pleijel har inga hämningar när hon berättar om familjens hemligheter eller sitt eget liv. Det är befriande och mycket intressant att lyssna på.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Spill" av Sigrid Combüchen.

Böckerna om Pella

När jag läste "Pellas andra bok" av Claque (Anna-Lisa Wärnlöf) som ung trodde jag att den skulle vara lite mer lättbegriplig om man hade läst den första delen, "Pellas bok". Så nu i vuxen ålder har jag på antikvariat införskaffat hela den klassiska 50-talsserien. Förutom de två nämnda består den av "Pella i praktiken" och "Lennerboms". I första delen kommer den 15-åriga Pella till en liten prästgård i Småland, där hon ska gå på konfirmationsläger. Den ger inte många ledtrådar till det som förvirrade mig i andra delen, men nu hade jag inte problem att förstå vilka de olika personerna var och i vilken relation de stod till varandra. (Att "hembi" betyder hembiträde listade jag nog faktiskt ut redan första gången jag läste den. Ett okänt uttryck för en 70-talist!) Genom de fyra böckerna får man följa Pella genom skolgången, i bekantskapen med Ulf Jakob, på resa till Paris och på första jobbet på en tidningsredaktion. Det är humoristiskt och charmigt - precis som flickböcker från 50-talet ska vara!
Betyg: EEE
P.S. Läs också Astrids Lindgrens serie om Kati på Kaptensgatan. 

Seriös släktforskning

När jag var liten tyckte jag att det var tråkigt att vara svensk och önskade att jag åtminstone hade haft några valloner i släkten. Jag fantiserade om att mina förfäder på järnåldern hade kommit som trälar från något främmande land. Det mest spännande som min släktforskande farfar hade hittat var dock några invandrade tyska soldater på 1600-talet... Jag borde kanske göra som Karin Bojs och spåra min släkt tusentals år bakåt i tiden genom DNA i stället! Då kommer jag garanterat att hitta mer exotiska förfäder.  I "Min europeiska familj - de senaste 54 000 åren" spårar Karin Bojs sina (och förstås många andras) anmödrar och -fäder tillbaka till Mellanöstern för ca 54 000 år sedan, då de första människorna kom dit från Afrika. De senaste decennierna har forskningen gjort jättesprång på det här området och det är mycket intressant att läsa om hur först jägare-samlare och senare jordbrukare i olika invandringsvågor kom till Europa och till slut även till vårt kalla lilla hörn av världen. Karin Bojs skriver bra och mycket pedagogiskt. Jag älskar den här typen av faktaböcker!
Betyg: EEEEE

Esters dröm

"Drömmen om Ester" av Anna Jörgensdotter handlar om en verklig person: Ester Henning (1887-1985). Jörgensdotter har spunnit en fantasiväv kring de biografiska uppgifterna: fattig uppväxt i Mora, konststudier och arbete i Stockholm, psykisk sjukdom och lång tid på sinnessjukhus. Jag tycker att det är lovvärt att uppmärksamma en bortglömd kvinnlig konstnär, men i min bokcirkel diskuterade vi vilka friheter man egentligen får ta sig med en verklig person. Det är ett fascinerande livsöde läsaren får följa och språket är vackert, men romanen håller inte ihop på samma sätt som "Bergets döttrar".
Betyg: EEE

Jag blev förstås nyfiken och var tvungen att googla fram några av Ester Hennings verk. Det finns inte så många på nätet, men här är i alla fall ett. Ester Henning var egentligen skulptör, men under tiden på sjukhus målade hon.

En vinter i helvetet

När jag hörde handlingen i "Mary" av Aris Fioretos beskrivas tyckte jag att den lät lite tråkig. Den handlar om en ung kvinna som hamnar i fängelse under 70-talets militärdiktatur i Grekland. Som tur var passade jag ändå på att lyssna på romanen när den gick som radioföljetong. Berättelsen om Maria, som blir gripen under ett studentuppror, torterad och förd till en avlägsen fängelseö är hemsk, tragisk, vacker och gripande men inte tråkig en sekund. Den handlar om hur Maria förhåller sig till fångvaktare och medfångar, hur hon tänker tillbaka på uppväxten i en konservativ familj, på tiden med den radikale pojkvännen Dimos och på den lilla solen som växer i hennes mage. Fioretos fick, mycket välförtjänt, Sveriges Radios romanpris för den här boken.
Betyg: EEEEE

Kapellgatan 13, Katrineholm

Äntligen fick jag tid att läsa"En stad av ljus", som är fjärde och sista delen i Kerstin Ekmans numera klassiska svit "Kvinnorna och staden" från 1970-80-talen! Boken kom ut 1983 och utspelar sig några år tidigare. Då kommer Ann-Marie, som bor i Portugal med sin man, tillbaka till Katrineholm för att sälja familjens hyreshus sedan hennes far gått bort. I det rivningsmässiga huset bor Ann-Maries sjuttonåriga dotter Elisabeth, men när Ann-Marie kommer dit har dottern försvunnit. En vistelse som var tänkt att bli kort och effektiv drar ut på tiden medan Ann-Marie blir alltmer apatisk i sin väntan på dottern. Precis när det börjar bli lite för tråkigt och tragiskt att läsa om Ann-Maries icke-tillvaro i 70-talets Katrineholm går Ekman tillbaka till Ann-Maries barndom och berättar om hennes liv fram till 70-talet. Det handlar om relationer och förluster, konventioner och kläder, alkoholism och psykisk sjukdom, småstadshierarkier och strukturomvandlingar. Allt beskrivet på Kerstin Ekmans fina språk med mycket humor. Så här skriver hon om Ann-Maries tankar inför äktenskapet: "Men jag var i alla fall räddad undan rena misären eller fakturaskriveriet. Jag begrep ju att från och med nu skulle det inte bli roligare precis. Av Fredrik och Jenny hade vi fått en dammsugare i lysningspresent. Jag skulle suga upp påse efter påse med damm och under tiden skulle Hasse överta firman och vi skulle köpa villa och våra barn skulle ta studenten och när jag hade sugit opp ett berg av damm, så mycket att det skulle räcka att lägga en hel stad under ett grått lager som askan efter en stor bomb, då skulle vi hyra Rosenholm och ha femtioårsskiva för Hasse och längre kunde jag inte tänka för sen såg jag bara löständer och rödbetsfläckar på duken och hörde möjligen svag fiolmusik i krematoriet." (s. 419) Om man har läst de tidigare delarna kan man placera in Ann-Marie i linjen av Katrineholmskvinnor: hon är fosterdotter till Jenny och fick sälja godis på torget med Tora när hon var liten. Men man behöver inte ha läst de tidigare delarna för att ha behållning av denna berättelse om en 1900-talskvinna och om Katrineholm, detta "mögel på landskapet", som Ann-Marie kallar staden.
Betyg: EEEE+

Nybliven pappa och änkling

Poeten Tom Malmquists omtalade prosaskildring av sin sambos död, "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", är precis så berörande som den har framställts. Jag började gråta redan på första sidan. På ett glasklart och utförligt redovisande språk berättar han den fruktansvärda historien om hur hans gravida flickvän Karin blir plötsligt sjuk, hur barnet hon väntar räddas genom ett kejsarsnitt och hur Karin sedan går bort. Där står Tom kvar med ett för tidigt fött barn och en förlamande sorg. På ett utsökt och exakt språk, med omsorg om varje ord, beskriver han denna ofattbara upplevelse. Andra halvan av boken ger omväxlande en bild av vem Karin var och parets historia tillsammans och av Toms första år som ensamstående, sörjande pappa till lilla Livia.
Betyg: EEEE+

Bricken och storstrejken

Jag är väldigt glad att Vibeke Olsson fortsätter sin serie om Bricken på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. I "Glödens färger" har det hunnit bli 1909 och Bricken är en 40-årig änka. Arbetarna är nu bättre organiserade och deras levnadsstandard har höjts något. Men de möter fortfarande hårt motstånd från arbetsgivarna och den omtalade storstrejken blir slitsam. Bricken oroar sig för sin äldste son, som visar revolutionära tendenser, och för sin svärson som visar sig vara strejkbrytare. Olsson lyckas väldigt bra med att åskådliggöra konflikter, händelseförlopp och tendenser i tiden utan att göra avkall på gestaltning och berättartempo. Nu hoppas jag att hon fortsätter sin berättelse om Bricken, för den här boken slutade väldigt abrupt!
Betyg: EEEE

1700-talsskvaller

Kärlekshistorien mellan Frankrikes drottning Marie Antoinette och den svenske adelsmannen Axel von Fersen måste vara en av de mest omskvallrade och genomtröskade i världshistorien. Mitt intresse för historien väcktes på gymnasiet när jag skrev specialarbete om Fersenska mordet. Margareta Beckman försöker i "Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette" ge en lite ny bild av relationen genom att återge innehållet i vissa brev, som tidigare tydligen inte varit tillgängliga. Visst, det är en romantisk och dramatisk historia, men jag måste erkänna att mitt intresse för huruvida konceptionen av Marie Antoinettes yngste son tidsmässigt sammanföll med Ludvig XVI:s besök i hennes sovrum eller inte är minimalt. Historien berättas här också med alldeles för många utropstecken och insinuanta punkter (...). Det roligaste med boken var att min 8-årige son blev intresserad och lät mig läsa hela kapitlet om flykten till Varennes högt. Sen tappade han intresset när kungaparet tillfångatogs och fördes tillbaka till Paris. Halshuggningarna var förstås också lite spännande, men jag gick inte in på några detaljer där.
Betyg: EE

Flickan som överlevde

Jag har läst Cordelia Edvardsons självbiografi "Bränt barn söker sig till elden" från 1984 förut, men nu har jag läst om den, efter att ha läst Lotta Lundbergs "Timme noll". Edvardson berättar osentimentalt om sin uppväxt som utomäktenskapligt barn till en katolsk mor och en judisk far. Trots sin katolska uppfostran klassas hon som judinna och hamnar i koncentrationsläger. Skildringen därifrån är fruktansvärd och berörande. Edvardson skildrar också, på ett lite mer poetiskt sätt, hur det var att komma till Sverige efter kriget och hur hennes liv här utvecklade sig. Detta är en klassiker som inte ska missas!
Betyg: EEEE+

De olyckliga föräldrarnas dotter

Augustnominerade "Masja" är tredje delen i Carola Hanssons trilogi om familjen Tolstoj. (De tidigare delarna heter "Andrej" och "Med ett namn som mitt".) Här står Lev Tolstojs älsklingsdotter Maria i centrum. Stillsamt och respektfullt broderar Hansson ut de biografiska fakta som finns till en skimrande romanväv, interfolierad av författarens berättelse om sin egen resa i Masjas spår. Lev och Sofia Tolstoj fick tretton barn, varav fem dog som barn. De överlevande hamnade i kläm mellan föräldrarna som förde en evig kamp mot varandra. Masja stod på sin pappas sida och gjorde allt för att vara honom till lags, från att bli vegetarian till att delta i höskörden på familjens lantgods, men pappan var sällan nöjd. Hanssons skildring av ett socialt oroligt Ryssland under decennierna före den ryska revolutionen är fascinerande och lärorik. Efter en lite långsam start var det här en bok som jag sögs in i och hade svårt att lägga ifrån mig.
Betyg: EEEE+

Vem var Samuel?

Jag tycker att Jonas Hassen Khemiri är väl värd ett Augustpris, men att han borde ha fått det för "Montecore - en unik tiger"  eller "Jag ringer mina bröder" i stället för årets "Allt jag inte minns". Den senare boken handlar om en författare som undersöker en ung mans död. Samuels familj och vänner är oense om vad som hände, vem Samuel egentligen var och om hans död berodde på en olycka eller om det var självmord. Jag lyssnade på boken i en fantastisk uppläsning av författarens bror Hamidi Khemiri. En fördel med att lyssna på boken är att uppläsaren ändrar rösten beroende på vem som talar, så det är lättare att förstå vem som säger vad. (Fast jag fick ändå lov att lyssna på första kapitlet två gånger innan jag fattade vilka som pratade. Sen var det inga problem.) Även om jag inte tycker att det här är Khemiris bästa bok är hans lägstanivå mycket hög och boken är väl värd att läsa!
Betyg: EEEE

En tecknare på flykt

"Var ska jag lägga mitt huvud?" av Rakhsha Razani är en självbiografisk grafisk roman/seriebok. Razani berättar om sin familj, om sin uppväxt i Iran, om flykten till Sverige och om svårigheterna att finna sig till rätta här. Razani är utbildad tecknare/illustratör och teckningarna i boken är utsökta och uttrycksfulla. Tyvärr håller texten inte lika hög klass, vilket får boken att kännas lite amatörmässig och kanske något som författaren i första hand skapat för sin egen och sin familjs skull.
Betyg: EEE
P.S. Missa inte Marjane Satrapis "Persepolis"!

Egoisterna och deras offer

Lotta Lundberg vann Sveriges Radios romanpris för "Timme noll" och det var välförtjänt. Det här är en av de bästa böcker jag läst i år! Romanen följer tre personer i tre olika tider: Hedwig, som 1945 försöker ta sig ut ur det sönderbombade Berlin. Tonåriga Isa, som iscensätter mord på sina dockor och får gå i terapi hos "psykot" i 1980-talets Uppsala. Och Ingrid, som 2005 ger upp sin yrkeskarriär som psykolog för att följa med sin parkinsonsjuke man till en skärgårdsö där han fått en tjänst som kyrkoherde. Berättelsernas enda gemensamma faktor är författaren och journalisten Cordelia Edvardson, men kopplingen är svag: Hedwig är Cordelias mamma och de andra två hör henne på radion och blir väldigt berörda av henne. Något annat som förenar de tre historierna är att de handlar om självupptagna människor och visar hur de närmaste drabbas av deras egoism.
Betyg: EEEEE
P.S. Nu vill jag läsa om Cordelia Edvardsons självbiografiska bok "Bränt barn söker sig till elden" från 1984. Där berättar hon om hur hon överlevde Förintelsen.