Farväl till en fru

Anne Tyler är en författare som jag regelbundet återkommer till och som jag hittills aldrig blivit besviken på. När man läser henne vet man att man får en välskriven, underhållande historia som utspelar sig i Baltimore och som sätter människors relationer i fokus. Nu har jag lyssnat på "The Beginner's Goodbye" ("Farväl för nybörjare"). Den innehåller något lite ovanligt för Tyler, nämligen magisk realism. Jag är ju inte så förtjust i övernaturligheter, men när det, som här, används för att beskriva sorgen efter en älskad person som gått bort, tycker jag att det kan vara motiverat. Huvudpersonen, den 35-årige Aaron, ser sin döda hustru Dorothy bredvid sig när han promenerar på gatan eller känner på frukten på marknaden. I en stillsamt berättad historia får man veta hur de två udda personerna hittade varandra. Högkvalitiv feelgood skulle man kunna kalla det här!
Betyg: EEEE
P.S. Andra böcker där övernaturliga inslag används för att beskriva saknaden efter någon älskad är "Vi faller", "Nattfåk" och "Själens osaliga längtan". 

Inte så läskig spökhistoria

Nu vet jag vart jag måste åka nästa gång jag kommer till London: Highgatekyrkogården! På och kring den utspelar sig "Her Fearful Symmetry" ("Själens osaliga längtan") av Audrey Niffenegger. De amerikanska tvillingarna Julia och Valentina ärver en lägenhet intill kyrkogården efter en moster, som de aldrig träffat. De flyttar in och börjar lära känna omgivningarna och husets övriga invånare, bl.a. den man som var mosterns älskare. I lägenheten finns också mostern kvar, som ett mer och mer påtagligt spöke! Jag är inte alltid så förtjust i övernaturligheter i böcker, men jag tycker det är motiverat när det förekommer som ett uttryck för längtan att få kontakt med en älskad avliden (som i "Vi faller" och " Nattfåk"). Så är det även i "Her Fearful Symmetry" och det här spöket har dessutom humor, så skräckeffekten är inte så stor. Jag sträckläste denna spännande och romantiska saga, som handlar om döden, olika slags kärlek och identitetsskapande. Person- och miljöskildringarna är dessutom härliga. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "The Mesmerist"! Inga spöken, men lika härlig Londonskildring.

Lagom mycket spökerier

I en övergiven fyrmästargård på nordöstra Öland flyttar en barnfamilj från Stockholm in och börjar renovera. De får höra många historier om det gamla huset och fyrarna utanför, men Joakim och Katrine är förstås inte vidskepliga... Jag gillar egentligen inte övernaturliga inslag i deckare, men i "Nattfåk" håller Johan Theorin spökerierna på en alldeles lagom nivå. På samma sätt som i "Vi faller" används övernaturlighet som ett sätt att illustrera en sörjandes förståeliga längtan efter kontakt med en älskad avliden. "Nattfåk" är spännande, trots att de klassiska deckarinslagen är ganska få. Där finns dock ett misstänkt dödsfall, några mer eller mindre taffliga poliser, den kluriga gubben Gerlof (som var med i Theorins debutdeckare "Skumtimmen" också) och en mycket dramatisk upplösning. Jag gillar bokens lite vemodiga tonfall och fina person- och miljöskildringar. Betyg: EEEE

2 x tio-i-topp 2008

I år gör jag två tio-i-topp-listor: en för deckare och en för övriga böcker.

Bästa deckare 2008

1. "Skrivet i eld" av Simon Beckett
2. "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin
3. "The Brass Verdict" av Michael Connelly
4. "Locked rooms" av Laurie R. King
5. "Terror" av Håkan Östlundh
6. "Skumtimmen" av Johan Theorin
7. "Messenger of truth" av Jacqueline Winspear
8. "Danteklubben" av Matthew Pearl
9. "Den hand som skälver" av Kjell Eriksson
10. "Svarta sinnen" av Ian Rankin

Bästa övriga böcker 2008

"Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan

"Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones

"Ursprunget" av Li Li

"No tears for queers" av Johan Hilton

"Jane Austen" av Carol Shields

"The Crimson Petal and the White" av Michael Faber

"Boktjuven" av Markus Zusak

"Ivans återkomst" av Tawni O’Dell

"Shakespeare’s wife" av Germaine Greer

"Silveråldern" av Cao Xuequin

Mitt nyårslöfte är att jag ska låna så många böcker som möjligt på biblioteket under 2009 i stället för att köpa dem. (Jag har redan börjat!)

GOTT NYTT ÅR!

Här ska jag sitta och läsa i sommar!

Kärleksfull Ölandsskildring i hyllad deckardebut

Johan Theorins deckardebut "Skumtimmen" utspelar sig på norra Öland, vars steniga kust och ensliga alvar beskrivs med stor kärlek. Berättelsens utgångspunkt är en liten pojkes försvinnande på 70-talet. Hans mamma Julia har aldrig kommit över sorgen och över 20 år senare är hon sjukskriven, ensam och lite för förtjust i rödvin och tabletter. Då sätter hennes 80-åriga pappa Gerlof, från sitt rum på ålderdomshemmet, igång att undersöka försvinnandet igen. Han börjar prata med folk och kallar den förstelnade Julia tillbaka till Öland. En spännande, oförutsägbar historia rullas upp. Det är välskrivet och mycket skickligt hopkommet. Betyg: EEEE

P.S. "Skumtimmen" påminner mig om Håkan Östlundhs utmärkta Gotlandsdeckare "Släke" och "Dykaren".