Visar inlägg med etikett Brontë Emily. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brontë Emily. Visa alla inlägg

02 mars 2014

Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.

09 mars 2012

Heathcliff + Catherine = SANT!

Inspirerad av den nya filmen (som jag inte sett) tog jag och läste om klassikern "Wuthering Heights" ("Svindlande höjder") av Emily Brontë. Jag läste den för första gången för länge sedan (kanske i 20-årsåldern?) och minns att jag blev besviken, eftersom jag inte tyckte lika mycket om den som om "Jane Eyre" eller Jane Austens böcker. Nu när jag läste om den var jag mer beredd på vad som väntade och kunde uppskatta  den våldsamma och passionerade historien om kärleken mellan Heathcliff och Catherine lite mer. Det är dock verkligen ingen feel good-historia: alla personerna (de är inte så många) är mer eller mindre osympatiska och deras osunda relationer utspelas i en klaustrofobisk miljö som inskränks till två hus ute på de vilda hedarna i Nordengland. Det som slår mig är också hur unga huvudpersonerna är och att det här kanske i första hand är en bok för deppiga och vilt romantiska tonåringar? Själv föredrar jag fortfarande Jane Austens förnuftiga hjältinnor som blir kära i den som är kär i dem och som dessutom har ett fint gods eller åtminstone ett pastorat! Betyg: EEE+