Kärleksört och längtans blåa blomma

"Den som jag trodde skulle göra mig lycklig" av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén är en roman om verkliga personer: främst Lisa Stina, som var Carl von Linnés äldsta dotter, och Daniel Solander, en av Linnés lärjungar. En knoppande kärlekshistoria mellan dem avbryts genom att Solander reser till London och inte kommer tillbaka. I stället ger han sig av med kapten Cook på en jordenruntresa och är med om att "upptäcka" Australien. Hemma i Uppsala gifter sig Lisa Stina med en annan, men hon flyr snart från det våldsamma äktenskapet och ägnar sig i stället åt trädgårdsodling. Hon har ett stort intresse och begåvning för botanik, men eftersom hon är kvinna är det inte hon som får möjlighet att gå i faderns fotspår. Jag tyckte mycket om denna finstämda, poetiska, feministiska och antikoloniala berättelse, som förutom att följa Lisa Stina och Daniel, berättas ur en gammal, aboriginsk kvinnas perspektiv.
Betyg: EEEE
P.S. "Trädgården" är en annan roman som handlar om Linné, men den tyckte jag inte om, bland annat för att kvinnorna där var helt frånvarande.

På fel sida den tunna prettolinjen

Det är en svår konst att skriva koncist, meningsfullt och vackert utan att det blir högtravande och pretentiöst. Några författare som har lyckats, i mina ögon, är Nina Bouraoui i "Innan männen", Clarice Lispector i "Stjärnans ögonblick" och Kristian Lundberg i "Yarden". I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst och diskuterat "Trädgården" av Magnus Florin. Det var mitt val och jag ville läsa den för att jag hade hört att den var så vacker. De andra i bokcirkeln tyckte mycket om den, men för mig var den ointressant och pretentiös. Det är en kort roman som handlar om Carl von Linné och hans trädgårdsmästare. Förutom att jag inte kunde njuta av skönheten i språket på grund av, den av mig upplevda, meningslösheten, störde jag mig på den utstuderade frånvaron av kvinnor i boken. I princip inga kvinnor nämns, inte ens i egenskap av hustrur eller döttrar. Det är bara Linné och en massa andra gubbar. Det jag ändå tyckte om med boken var den fasta förankringen i tid (framför allt årstider) och platser (runt Uppsala!). Och så tyckte jag om beskrivningen av Linnés strävan efter att systematisera och därigenom kontrollera tillvaron. Men det räcker inte för ett högre betyg än: EE