Visar inlägg med etikett Bolton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bolton. Visa alla inlägg

01 januari 2016

2015 års bästa böcker

Under 2015 läste jag 95 böcker, varav 66 på svenska och 29 på engelska. Här är de bästa:

  1. Stål av Silvia Avallone
  2. Timme noll av Lotta Lundberg
  3. H is for Hawk av Helen Macdonald
  4. A Spool of Blue Thread (Den blå tråden) av Anne Tyler
  5. Denna dagen, ett liv av Jens Andersen
  6. 9,3 på Richterskalan av Andreas Norman
  7.  Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
  8.  Lilla smycket av Patrick Modiano
  9.  Tre systrar och en berättare av Lars Sund
  10.   De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg

Årets bästa deckare är:
  1. Än skyddar natten av Anna Lihammer
  2. Små svarta lögner av Sharon Bolton
  3. The Dead in their Vaulted Arches av Alan Bradley
  4. As Chimney Sweepers Come to Dust av Alan Bradley
  5. Unseen av Karin Slaughter
 


15 december 2015

Försvunna barn på Falklandsöarna

Jag blir mer och mer förtjust i Sharon Bolton! (Klicka på etiketten Bolton nedan så kan du läsa vad jag skrivit om hennes tidigare deckare.) I "Små svarta lögner" ("Little Black Lies") har Bolton lämnat London och polisen Lacey Flint och förflyttat sig till Falklandsöarna. Det är en fantasieggande plats som Bolton beskriver detaljerat och levande. Huvudpersonen Catrin är bedövad av sorg efter att hennes två söner dött i en olycka tre år tidigare. Hennes man har lämnat henne och sin bästa vän Rachel har hon inte pratat med sedan olyckan hände, eftersom hon anser att den var Rachels fel. Catrin har svårt att engagera sig i något, men att två små barn har försvunnit på öarna de senaste åren har förstås inte undgått henne. När så ett tredje barn försvinner dras Catrin in i letandet och livet tar en ny vändning. Jag gillar att Bolton inte presenterar alla omständigheter rakt upp och ned för läsaren utan man får pusselbit efter pusselbit tills man har hela bilden. Och då menar jag inte bara själva deckargåtan, utan personerna och deras inbördes relationer. (En annan författare som skriver deckare på det sättet är Eliot Pattison.)
Betyg: EEEE+

13 september 2015

Het Londonsommar x 2

Jag har lyssnat på två engelska deckare som båda utspelar sig i London under en värmebölja (sommaren 2013?).

"Granne med döden"("The Killer Next Door") av Alex Marwood (som skrev "Wicked Girls") utspelar sig i ett hus i södra London där de olika grannarna mer eller mindre motvilligt måste börja umgås med varandra. Där finns en gammal dam som bott hela sitt liv i källarvåningen, en förrymd tonårstjej från Liverpool, en frånskild musiklärare med autismspektrumstörning, en socialt valhänt medelålders man, en 30-årig kvinna på flykt undan den organiserade brottsligheten och en manlig flykting från Mellanöstern. Först undrade jag om deras mellanhavanden verkligen kunde fylla en hel bok, men jag insåg snabbt, att jo, Marwood fixar det!
Betyg: EEEE

I "En mörk och förvriden flod" ("A Dark and Twisted Tide") av Sharon Bolton (klicka på etiketten Bolton för att se vad jag skrivit om hennes tidigare böcker) har Lacey Flint lämnat kriminalpolisen och i stället börjat vid flodpolisen i London. Det passar henne bra för hon bor på en flodbåt och simmar varje morgon i Themsen. En morgon hittar hon ett lik på sin simtur och eftersom det inte är ett vanligt drunkningsoffer dras Lacey in i en ny mordutredning. Jag gillar Boltons originella historier, sympatiska personer och skildringar av Londons undanskymda hörn. Dessutom är det spännande som sjutton!
Betyg: EEEE


17 mars 2014

Livrädd Lacey i Cambridge

När jag ändå var i farten och hade kommit på att jag faktiskt gillade S. J. Boltons deckare passade jag på att läsa andra delen, "Livrädd". Det gick fort och var utmärkt underhållning en sjukdag. Den utspelar sig i pittoreska Cambridge, som Bolton skildrar lika lyhört som de sjaskiga Londonmiljöer som annars blivit hennes signatur. Polisen Lacey Flint får ett undercoveruppdrag som student för att kunna utreda en serie mystiska självmord. Det är lika spännande som i de andra två delarna, men tyvärr inte lika bra översatt.
Betyg: EEEE

16 februari 2014

The lost boys

Jag hade för mig att jag inte var så förtjust i S.J. Boltons första deckare om Londonpolisen Lacey Flint "Nu ser du mig", men när jag tittar tillbaka ser jag att jag gav den fina omdömen. Jag har i vart fall inte läst andra delen, "Livrädd", men nu gett mig på tredje delen "Odödlig" ("Like This, For Ever"). I den hittas unga pojkar döda och tömda på blod. Teorierna flödar på sociala medier och någon som kanske är mördaren skriver skrämmande insatta inlägg på Facebook. Lacey Flint är sjukskriven, men när grannpojken Barney blir inblandad i mordhistorien dras förstås Lacey också in. Jag tror att en sak som jag störde mig på i första delen var kärlekshistorien-med-förhinder mellan Lacey och kollegan Mark med de turkosblåa ögonen. Den är fortfarande lika komplicerad och omöjlig, men inte riktigt lika störande. På det hela taget var det en lättläst och underhållande deckare med fina miljöskildringar från Londons mindre tjusiga delar. Till läsglädjen bidrar den utmärkta översättningen av Lilian och Karl G. Fredriksson.
Betyg: EEEE

20 oktober 2012

I Jack the Rippers fotspår

När en kvinna dör i hennes armar blir den unga polisen Lacey Flint indragen i en komplicerad mordutredning, där mördaren verkar ha ett personligt intresse av just Lacey. I engelska deckaren "Nu ser du mig" av S.J. Bolton är det staden London som är den andra huvudpersonen vid sidan av Lacey. Kärleksfullt och detaljerat beskrivs stadens gator, prång, underjordiska rum, vattenvägar och fina och mindre fina bostadskvarter. Lika detaljerat beskrivs de blodiga och sadistiska morden, vilket gör att läsning vid matbordet inte rekommenderas (även om det är svårt att släppa boken på grund av spänningen). Boken är förstås inte så realistisk, men härligt underhållande för den som gillar makabra deckare i Val McDermids anda. Lacey Flint är också en intressant bekantskap som sticker ut i horden av medelålders, småtrötta och halvalkoholiserade poliskommissarier.
Betyg: EEEE