Slump eller livsval?

Jag gav upp om Karin Alvtegen för ett antal år sedan, men nu blev hennes "Fjärilseffekten" sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och då gav jag henne förstås en ny chans. Boken börjar med en tidningsartikel om ett tåg som krockat med en bil. Resten av boken är förhistorien, där man får veta vad som ledde fram till den ödesdigra olyckan. Denna ramhistoria, eller vad man ska kalla det, tycker jag är ganska onödig, för den är så kortfattat presenterad att den inte skapade något intresse hos mig att ta reda på bakgrunden. Däremot sögs jag snabbt in i resten av boken, där man får följa en äldre kvinna som plötsligt bryter upp från sitt äktenskap, hennes olyckliga, oförstående dotter och en krisande småbarnspappa i förorten (som hämtad ur "Vi i villa"). Personskildringarna är väl inte alltid helt realistiska, men de är intressanta. Boken visade sig också ge underlag för mycket diskussion i bokcirkeln!
Betyg: EEE

Konstlat och irriterande av Maria Ernestam

"Kleopatras kam" av Maria Ernestam var den senaste boken vi läste i min bokcirkel. Tyvärr missade jag återigen träffen, men jag har hört att de andra i cirkeln var lika lite förtjusta som jag. "Kleopatras kam" handlar om de tre vännerna Mari, Anna och Fredrik som startar ett företag tillsammans. De har bred kompetens och företagets affärsidé är att lösa alla slags problem för klienterna. De ställs dock inför ett moraliskt problem när en äldre dam vill att de ska mörda hennes brutale make. Upplägget känns väldigt konstruerat och jag irriterar mig ständigt på små detaljer som inte känns trovärdiga. Det är väl sådant som man inte märker när böcker handlar om fjärran länder och forna tider, men när det utspelar sig i nutid i Stockholm blir det störande för mig. Jag gillar alltså inte upplägget och jag tycker inte att personerna är trovärdiga eller särskilt intressanta. De tre huvudpersonerna förses alla med mer eller mindre traumatiska bakgrundshistorier, men för att spänningen ska hållas uppe får man inte riktigt veta vem som varit med om vad. Det är också väldigt oklart i boken om vissa personer är verkliga och levande. Det är väl tänkt att skapa spänning, men resultatet blir att man känner sig förvirrad och lurad som läsare. Om det inte hade varit för bokcirkeln hade jag lagt ifrån mig den här boken efter mindre än 100 sidor. Nu tvingade jag mig vidare och betyget segar sig upp till en 2:a för att den blev lite mer spännande mot slutet. Betyg: EE

P.S. "Kleopatras kam" påminde mig om "Skam" av Karin Alvtegen, som jag aldrig läste ut...

P.S. 2 Andra har gillat den här boken, t.ex. på Bokhora

Två halvlästa + tre omlästa

Jag har nu gett upp "The mysteries of Udolpho" av Ann Radcliffe. 300 sidor av naturskildringar (alla landskap är "sublima"), illvilliga adelsmän, gotiska slott och en ung, godhjärtad hjältinna i trångmål fick räcka. Det finns en anledning till att vissa 1700-talsförfattare fortfarande är kända och älskade (t.ex. Jane Austen) och andra inte... Som jag skrev nedan, det är inte direkt dåligt, bara väldigt kompakt och långsamt. Samt ganska lätt att parodiera, vilket Jane Austen gjorde i "Northanger Abbey". Läs den i stället! Betyg: EE


Den andra boken jag lade ifrån mig (efter ca 150 sidor) var "Skam" av Karin Alvtegen. Jag trodde det skulle vara underhållande spänningsläsning och det är nog spännande, men jag kom på mig själv att hela tiden tänka på intrigens konstruktion i stället för att sugas in i berättelsen. Och då förlorar man lite av poängen med läsupplevelsen tycker jag. Boken handlar om två olyckliga kvinnor. Den ena är läkare och den andra är förtidspensionär. De känner inte varandra men intrigens konstruktion (och baksidestexten) tyder på att deras vägar kommer att korsas... Jag vet inte för jag slutade läsa innan det hände. Betyg: EE

I väntan på nya böcker som jag beställt har jag i stället läst om tre deckare av Michael Connelly: "Svart eko" ("The Black Echo"), "Svart is" ("The Black Ice") och "The Last Coyote" ("Den sista prärievargen"). Connelly är en av mina favoriter. Han har skrivit en serie om Los Angeles-polisen Harry Bosch där de här böckerna är nummer ett, två och fyra. Sedan har han skrivit några fristående också (se t.ex. min recension av "The Lincoln Lawyer" från augusti 2006). För en lista med alla Connellys böcker, klicka här. Bosch är förstås en klichépolis: en ensamvarg som har problem med auktoriteter, spriten och kvinnorna. Connelly håller dock en hög och jämn kvalitet och de svenska översättningar jag läst har också varit OK. Betyg: EEEE