2 x May

Jag har ett lite kluvet förhållande till Peter May. Första delen i "Lewis-trilogin" ("Svarthuset") tyckte jag var för klichéfylld, men den andra delen, "Lewismannen", var bättre. Den tredje delen ("Lewispjäserna") vet jag inte ens om jag har läst. Har jag det har jag glömt att skriva om den. Nu har jag läst två fristående deckare av May: "Coffin Road" och "Entry Island".

"Coffin Road" börjar med att en man vaknar upp på en skotsk strand och inte minns vem han är. Han är svårt nedkyld, men stapplar sig upp till ett hus, som han förstår är hans. Han letar igenom huset, där det finns en hund som blir glad att se honom, men i övrigt inga ledtrådar till vem han verkligen är. Ett ungt grannpar kommer på besök och till hans förvåning visar det sig att han har ett förhållande med kvinnan. Han förstår att han har påstått att han hyr huset på Yttre Hebriderna för att skriva en bok, men i datorn finns bara tomma dokument. När en annan man hittas mördad börjar mannen utan minne befara att det är han som har begått det bestialiska dådet. Samtidigt börjar en tonårsflicka, som i flera år levt i tron att hennes pappa är död, misstänka att han fortfarande lever. Det här är en originell och mycket spännande deckare, som utspelar sig i fantastisk skotsk miljö.
Betyg: EEEE+

Efter "Coffin Road" var mina förväntningar på "Entry Island" stora. Den utspelar sig i Kanada, på en liten, isolerad ö där de få invånarna lever på hummerfiske. Öns rikaste man hittas död och alla verkar utgå från att det är den unga, vackra frun som är mördaren. En av de influgna Québec-poliserna tycker sig känna igen den unga kvinnan, men kan inte förstå varför. Parallellt berättas en sorglig historia (delvis genom polismannens krystade drömmar) om en kärlekshistoria mellan en fattig pojke och en rik flicka på Hebriderna på 1800-talet. Den historien är så klichéfylld att jag vred mig av genans vid läsningen, även om det var lite intressant att få veta att all utvandring från Skottland till Nordamerika inte var frivillig. Den moderna historien är en hygglig deckarhistoria, men inte mer. Har man, som jag, svårt för övernaturligheter och klichéer i deckare kan man alltså hoppa över denna bok.
Betyg: EE

Mer McDermid

Jag har ägnat årets sista vecka åt deckarläsning och då passade det ju bra att jag hade ytterligare två Val McDermid-pocketböcker i hyllan! (I somras läste jag två andra.)

"Med gift i blodet" ("Beneath the Bleeding") är del fem i serien om rättspsykologen Tony Hill och kriminalpolisen Carol Jordan. Deckarhistorien är (som ofta hos McDermid) mycket fantasifull och handlar om hur först en fotbollsstjärna och sedan andra personer mördas med hjälp av olika växtgifter. Historien håller bra tempo och jag gillar även skildringen av huvudpersonernas komplicerade förhållande.
Betyg: EEEE

"I terrorns skugga" ("Hostage to Murder") är del sex i en serie om journalisten Lindsay Gordon. (Övriga delar verkar inte vara översatta till svenska.) Huvudpersonen flyttar tillbaka till Glasgow efter flera år i Kalifornien. Hennes sambo Sophie har fått ett prestigefyllt jobb på sjukhuset, men Lindsay har svårt att hitta något att göra. Hon tackar därför ja när hon blir erbjuden ett samarbete med en ung freelansande journalist. De dras tillsammans in i en komplicerad härva med kopplingar till IRA och de hamnar till slut i Sankt Petersburg. Den här deckaren var tyvärr inte lika bra som "Med gift i blodet". Man ska kanske hålla sig till Hill/Jordan-serien när det gäller McDermid?

Betyg: EEE

Maxat mordfall

"Själarnas bok" ("The Book of Souls") är andra delen i James Oswalds deckarserie om kommissarie McLean i Edinburgh. (Första delen heter "Flickoffret" och jag har läst den, men tydligen glömt att skriva om den här på bloggen.) Jag förknippar Edinburgh med Ian Rankins långa deckarserie om kommissarie Rebus, men Oswald skriver en annan sorts deckare. Där Rankin är ganska realistisk och politisk/samhällskritisk är Oswald överdriven, bestialisk och fantasifylld. "Själarnas bok" handlar om en gammal mordhistoria, där mördaren dödade en ung kvinna varje jul. Det sista offret var McLeans flickvän. När döda kvinnor börjar dyka upp på ett liknande sätt dras givetvis paralleller till det gamla fallet. Oswalds deckare är välskrivna och ganska spännande, men jag är inte så förtjust i "extra allt"-stilen. Dessutom var det lite för lätt att lista ut vem mördaren var.
Betyg: EEE

En kvinna går upp i rök

En av mina favoritdeckarförfattare är Ann Cleeves. Senaste delen i hennes Shetlandsserie med den sörjande polisen Jimmy Perez i huvudrollen heter "Thin Air" och utspelar sig på den nordligaste ön i Shetlandsöarna: Unst. Ett engelskt sällskap kommer till ön i midsommartid för att fira ett bröllop. En av kvinnorna i gruppen försvinner och Jimmy Perez och hans kollegor kallas in. Jag har alltid gillat Skottland och dess öar och för varje bok i den här serien blir jag mer sugen på att åka till Shetlandsöarna! Trots att risken att bli mördad verkar förfärande stor...
Betyg: EEEE

2 x McDermid

Det är några veckor sedan jag läste "Dödsdomen" och "Mörka domäner" av Val McDermid och de börjar blekna lite i mitt minne. Men att de var spännande och underhållande minns jag i alla fall!

"Dödsdomen" ("A Place of Execution") utspelar sig i en liten, avskild by i Derbyshire. På 1960-talet försvann en 13-årig flicka härifrån och den unga polismannen George Bennett misslyckades med att hitta henne. Flera decennier senare börjar en journalist att skriva om historien och nya upptäckter görs förstås.
Betyg: EEE+

"Mörka domäner" ("A Darker Domain") utspelar sig i Skottland och Italien. 2006 kommer en ung kvinna in på polisstationen i Fife och anmäler att hennes pappa försvann under den stora gruvstrejken 1984. Alla trodde att han var en svikare som stuckit till England, men tydligen var det inte så. Journalisten Bel Richmond är på semester i Italien när hon hittar något som verkar höra ihop med en kidnappning och ett mord som också utspelade sig i Skottland 1984. Allt hänger givetvis ihop!
Betyg: EEE+

2 x Mina

Jag hade missat skotska Denise Minas två senaste deckare i Alex Morrow-serien, så det var en lycka när jag hittade båda på biblioteket! De heter "The Red Road" och "Blood salt water".

I "The Red Road" knyts händelser från natten då prinsessan Diana dog 1997 ihop med nutid. En ung, utsatt kvinna hamnade i svåra situationer och begick fruktansvärda handlingar. I nutid är hon barnflicka hos sonen till försvarsadvokaten som räddade henne den gången.
Betyg: EEE+

Det roligaste med "Blood, salt, water" är att den utspelar sig på ett ställe där jag faktiskt har varit en gång på en tågluff i början av 90-talet: det lilla samhället Helensburgh utanför Glasgow. Historien rör sig bland fina villor, affärsinnehavare och småkriminella på orten.
Betyg: EEE+

Denise Mina skriver fortfarande bra och välkonstruerade deckare, men hon är inte alls lika originell som hon var i början av sin karriär, med Garnethill-trilogin, som det banbrytande mästerverket. Det är lite synd.

Det som göms i torv

I första delen i Peter Mays Lewistrilogi, "Svarthuset", gillade jag person- och miljöskildringarna, men tyckte historien var klichéfylld. Andra delen, "Lewismannen", tycker jag bättre om. Fin Macleod har slutat vid polisen i Edinburgh och flyttat hem till Lewis i Yttre Hebriderna, där han ska renovera det gamla familjetorpet. När ett väl bevarat lik hittas i en torvmosse och det visar sig röra sig om ett mordoffer från 1950-talet dras han dock in utredningen, eftersom det finns en koppling till hans ungdomskärlek Marsaili, som han återupptagit bekantskapen med. I tillbakablickar får läsaren följa två unga, föräldralösa bröders sorgliga och dramatiska väg genom Skottlands fattigvårdssystem. I nutid kämpar Marsaili med att hjälpa både sin dementa pappa som inte vill bo på ålderdomshemmet och sin tonåriga son som inte får träffa sin flickvän och deras gemensamma barn. I den här boken gillade jag person- och miljöskildringen och historien!
Betyg: EEEE

Klättring mot döden

Manda Scott är en till deckarförfattare vars namn jag sett någonstans (förmodligen DN) och sen läst den bok som fanns att tillgå på stadsbiblioteket utan att veta så mycket mer. Den här gången blev det "Stronger than Death" från 1997 som är tredje delen med psykiatrikern (psykologen?) Kellen Stewart i huvudrollen. När man läser om Manda Scott (här) står det att hon är veterinär, författare och klättrare. Det förklarar de många och långa passager i boken som handlar om klättring och om djur. Särskilt klättringssekvenserna var alldeles för långa och tråkiga för min smak. Annars är det en ganska originell deckare som utspelar sig i Glasgow inom ett kompisgäng i 40-årsåldern som hållit ihop sedan de gick läkarutbildningen tjugo år tidigare. Nästan ingen av dem lever ett vanligt heterofamiljeliv och det är befriande att läsa en bok där homosexualitet inte är ett undantag utan normen, utan att det egentligen är det som boken handlar om. Den handlar förstås om ett (nej, flera) mord!
Betyg: EEE

Varför gör hon på detta viset?

Det finns en alldeles utmärkt roman som heter "Northanger Abbey", skriven av Jane Austen 1803. Nu har deckarförfattaren Val McDermid skrivit en ny version av denna roman och gett den samma titel. Det är exakt samma historia, förflyttad till nutid. Bath har blivit Edinburgh under teaterfestivalen, brev har blivit sms och häst och vagn har bytts mot sportbilar. Men varför gör McDermid detta?? Att människors psykologi är oförändrad kan man konstatera genom att läsa originalet och tänka lite själv. Det enda som gör mig på en anings bättre humör är slutet, där McDermid moderniserar Austens helvita, heteronormativa värld lite grann. Men det sker alltså först på de sista sidorna. Läs tusen gånger hellre originalet! Fast börja med Austens bästa romaner: "Stolthet och fördom", "Förnuft och känsla" och "Övertalning".
Betyg: EE
P.S. Vill du läsa en skojig uppdatering av en Austen-roman, läs hellre "A Cure for All Diseases" av Reginald Hill.

Tillbaka till Shetlandsöarna

Ann Cleeves är en av mina favoritdeckarförfattare, men nyligen insåg jag att jag inte har hängt med i hennes utgivning: det har kommit både en bok i Shetlandsserien och en om Vera Stanhope! Jag började med Shetlandsdeckaren "Dead Water". I den har det gått sex månader sedan tragedin i "Blue Lightning" ("Blå gryning") och polisen Jimmy Perez är fortfarande bedövad av sorg. Han försöker dock komma tillbaka till jobbet och när den impopulära, kvinnliga åklagaren på orten hittar en död man i en kapproddbåt vaknar hans intresse för mordutredningar igen. Ansvarig för utredningen är dock den nya bekantskapen Willow Reeves som flygs in från fastlandet. Cleeves deckare är ganska traditionella men hon gör det bättre än de flesta. Jag älskar hennes sympatiska huvudpersoner och skildringarna av det karga landskapet.
Betyg: EEEE

Knivmord och klichéer

Jag är en mycket oregelbunden läsare av Val McDermid och har knappt läst henne alls sedan jag började med den här bloggen. Men av någon anledning hade jag pocketboken "Ett fjärran eko" ("The Distant Echo") från 2003 hemma och nu har jag läst den. Den ingår inte i någon serie och utspelar sig i Skottland, framför allt i St Andrews. Vintern 1979 hittar fyra berusade studenter på hemväg en knivhuggen kvinna som dör inför deras ögon. De blir misstänkta för mordet, men varken de eller någon annan åtalas någonsin för brottet, vilket gör att de får leva med misstankarna. Tjugofem år senare tas utredningen upp igen när DNA-tekniken gör att man kanske kan hitta gärningsmannen. Som vanligt i den här typen av deckare river det upp gamla sår och fler människor dör. McDermid skriver bra och det är spännande, om än lite för långt. Jag är dock rejält trött på klichéingrediensen  "den traumatiska adoptionen", som jag tycker att (deckar)författare tar till alldeles för ofta. (Ett annat exempel är "Slutet på kedjan", där adoptionen dessutom är helt onödig för berättelsen.) Som adoptivmamma är jag förstås extra känslig på den punkten, men jag ogillar även andra klichéer, som personen som blivit föräldralös efter att båda föräldrarna dött i en bilolycka och kvinnan som blir gravid efter bara ett samlag. Hur ofta händer det i verkligheten?
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre en verklig, traumatisk adoptionshistoria utan klichéer: Jeanette Wintersons "Varför vara lycklig när du kan vara normal?".

Rebus är tillbaka!

John Rebus må ha gått i pension (se "Exit Music") men han ger sig inte! I "Standing In Another Man's Grave" ("En annan mans grav") är han tillbaka som civil utredare på enheten för "cold cases". Ett av de gamla fallen verkar ha en koppling till ett pågående fall med en försvunnen tonårsflicka och hux flux jobbar Rebus med gamla kollegan Siobhan Clarke igen. I hasorna har han internutredaren Malcolm Fox (från "The Complaints" och "The Impossible Dead") som tycker att Rebus har en osunt nära relation till (likaså pensionerade?) gangstern Big Ger Cafferty. Allt är sig härligt likt i Rankins Edinburgh!
Betyg: EEEE

Genialisk och infernalisk Mina

"Gods and Beasts" ("Gudar och odjur") är tredje delen i Denise Minas deckarserie om polisen Alex Morrow. Jag var lite besviken på den förra delen ("The End of the Wasp Season") men nu är Mina tillbaka i god form igen. Boken börjar med tre parallella historier: ett rån som går snett, två poliser som ställs inför en frestelse och en populär politiker som hängs ut som otrogen kvinnokarl. Morrow-deckarna är lite mer klassiska deckare än Minas tidigare serier, men de bygger, i likhet med de tidigare böckerna, mycket på att Mina pytsar ut pusselbitar med information lite i taget så att läsaren till slut ser hela bilden. Och den bilden är genialisk! Och infernalisk. Jag gillar som vanligt miljöskildringarna från Glasgows mindre pittoreska områden. Morrow själv tycker jag inte är så intressant (speciellt inte nu sedan hon blivit trevlig), men det gör inte så mycket för det finns så många intressanta personer runt henne.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs på engelska om du har möjlighet. Jag blev så irriterad på den svenska översättningen att jag la ifrån mig den och beställde det engelska originalet i stället.

Andra boken om Malcolm Fox

I "The Complaints" presenterade Ian Rankin sin nya deckarhjälte Malcolm Fox och i "The Impossible Dead" ("En omöjlig död") fortsätter dennes äventyr. Fox arbetar med att utreda andra poliser som har misskött sig och denna gång får han och hans kollegor utreda ett fall i granndistriktet Fife. Men när folk börjar dö och det dyker upp allt mer kopplingar till något som hände i mitten av 1980-talet börjar Fox agera mer detektiv och mindre internutredare. Det är, som vanligt med Rankin, en deckare av hög kvalitet med riklig förekomst av hänsynslösa affärsmän, korrupta snutar och skumma politiker. Miljöskildringarna är alltid bra och jag gillar också huvudpersonen och persongalleriet runt honom.
Betyg: EEEE
P.S. Tydligen är serien om kommissarie Rebus inte slut utan det ska komma en till del som heter "Standing In Another Man's Grave".

Rankins nya hjälte

Malcolm Fox, huvudpersonen i "The Complaints" ("Misstro") av Ian Rankin, är något så ovanligt i deckargenren som en polis som gillar sin chef och som följer reglerna (åtminstone till en början). Fox arbetar med internutredningar, vilket inte gör honom så populär hos kollegorna, men han trivs med det. Han har just avslutat en stor utredning mot en korrupt polis när saker och ting vänds upp och ned för honom och han vet inte längre vem han kan lita på. Rankins nya deckarhjälte (sedan Rebus gick i pension) är sympatisk och intrigen är i vanlig Rankinstil med många lokala gangsters/politiker och korrumperade snutar. Edinburghmiljöerna är sig också lika. Tyvärr var jag tvungen att lägga boken ifrån mig i två veckor precis i upplösningen, vilket inte var så bra, för intrigen är rätt komplicerad. Rekommenderar således sträckläsning!
Betyg: EEEE

Medioker Mina

"The End of the Wasp Season" är andra delen i Denise Minas deckarserie om den kvinnliga polisen Alex Morrow i Glasgow. Fallet Morrow får att utreda gäller en ung kvinna som hittas mördad i ett stort hus. Ungefär samtidigt tar en finansman livet av sig och lämnar efter sig ruinerade klienter och en söndertrasad familj. Själva deckarhistorien är välskriven och underhållande, men i övrigt är boken inte en av Minas bästa. Här får man inte särskilt mycket av den fina skildringen av Glasgows slitna och skitiga sidor som hon gjort så bra i Garnethill- och Paddy Meehan-trilogierna. Huvudpersonen Alex Morrow är inte heller lika intressant skildrad som i "Still Midnight". Men eftersom Minas lägstanivå ändå är bättre än mycket annat blir betyget: EEE+.

Släktforskning i novellform

Av en slump hittade jag novellsamlingen "The View from Castle Rock" av Alice Munro på biblioteket. Den är lite annorlunda än de två andra novellsamlingar av henne som jag läst ("Too Much Happiness" och "Nära hem"), eftersom den handlar om hennes släkt och om hennes eget liv. Munro har spårat sin släkts skotska rötter och i bokens första del berättar hon om det hårda livet i Skottland, om resan över Atlanten i början av 1800-talet och om den första nybyggartiden i Kanada. I början är berättandet mer faktabetonat och inte i Munros vanliga stil, men sen börjar hon fantisera om sina släktingar och då känns stilen igen. Jag som gillar historia och att läsa om vanliga människors liv förr i världen gillar detta. I den andra delen av boken skildrar Munro sin egen uppväxt under 1940- och 1950-talen. Det är lika skickligt skrivet och berättat som i de ovan nämnda novellsamlingarna. På grund av de stora sprången i stil, tid och plats känns "The View from Castle Hill" dock lite mindre helgjuten än framför allt "Too Much Happiness". Betyg: EEEE

För mycket filosofi

Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå är ju charmig, så jag tänkte att "Filosofiska Söndagsklubben", som utspelar sig i Edinburgh, också kunde vara lite myspysig. Huvudpersonen, Isabel Dalhousie, är en ekonomiskt oberoende, ensamstående, medelålders kvinna som är redaktör för en filososfisk tidskrift. En dag blir hon vittne till hur en ung man faller från översta raden i stadens konserthus och slår ihjäl sig. Hon misstänker att det inte var en olyckshändelse och börjar undersöka saken. Tyvärr orkade jag bara läsa två tredjedelar av boken, så jag vet inte hur det gick. Det var alldeles för mycket moralfilosofi och för lite spänning för att vara en fungerande deckare. Charmen från Damernas detektivbyrå lyser också med sin frånvaro. Det enda roliga i boken är att McCall Smith skriver om tidningen The Scotsmans aprilskämt och när jag var där tidigare i vår (på 1 april) var det McCall Smith som hade skrivit deras skämtartikel, vilket jag upptäckte av en slump när jag läste tidningen på en pub! Artikeln var på ett helt uppslag med bilder och allt och handlade om den nedlagda och bortglömda tunnelbanan som han påstod hade funnits i Edinburgh fram till 1950-talet. Betyg: E+

Rebus närmar sig pension

I "The Naming of the Dead" från 2006 av Ian Rankin börjar polisen John Rebus närma sig pension (se "Exit Music") och får finna sig i att ha den yngre kollegan Siobhan Clarke som överordnad i ett mordfall. Fallet blir dock svårt att utreda eftersom hela Edinburgh och halva Skottland är avstängt på grund av G8-mötet som ska hållas på ett slott utanför staden. Dessutom är mordoffret en våldtäktsdömd smågangster, som ingen tycks sörja. Den enda som verkar bry sig är den dödes chef och Rebus nemesis, gangsterbossen Big Ger Cafferty. Eftersom jag alldeles nyligen läste "Fleshmarket Close" inser jag att Rankin upprepar sig lite och återanvänder vissa grepp, men trots det är "The Naming of the Dead" en av hans bättre deckare och det kändes lite tomt när den tog slut. Betyg: EEEE+

En skotsk 1800-talsdams memoarer

Det har tagit några veckor men nu har jag tagit mig igenom den ca 700 sidor tjocka "Memoirs of a highland lady" av Elizabeth Grant. Det är en självbiografi av en skotsk överklasskvinna som växte upp under tidigt 1800-tal. Under Jane Austen-tid, alltså, vilket gör hennes skildring extra intressant för mig, som gillar både Austen och att läsa om kvinnors liv under 1800-talet. Boken skrevs ursprungligen bara för hennes barn, men hon var en skicklig skribent och det är klart njutbar läsning även för andra och mer sentida läsare. Ibland blir det lite svårt att hålla i sär alla människor hon nämner, men det är å andra sidan inte nödvändigt att hålla koll på alla! På de här 700 sidorna skildrar hon första delen av sitt liv, fram till det att hon i 30-årsåldern gifte sig med en irländsk officer och godsägare. Det finns tydligen en del till som handlar om hennes liv som gift på Irland. Betyg: EEEE