Mördad madonna

Min älsklingsdeckare arkeologen Ruth Galloway är tillbaka i en åttonde bok: "The Woman in Blue" av Elly Griffiths. Den utspelar sig i den lilla orten Walsingham i Norfolk. (Jag kände igen ortnamnet väldigt väl och tror att det beror på att byn nämns i Dorothy Sayers "De nio målarna".) Walsingham är en vallfartsort för både katoliker och anglikaner och när en ung kvinna i blå mantel (egentligen en badrock) hittas mördad går allas tankar mer eller mindre direkt till Mariakulten. Ruth dras in i historien genom en gammal studiekamrat som blivit präst. Cathbad befinner sig på plats och Harry Nelson blir förstås ansvarig för mordutredningen. Det är lika trivsamt som alltid!
Betyg: EEEE

Mord, vind och vatten

Elly Griffiths osannolika deckarhjältinna, den medelålders arkeologen och ensamstående mamman Ruth Galloway, är tillbaka i "De öde fälten" ("The Ghost Fields"). Denna gång blir hon inblandad när det vid ett husbygge på ett fält dyker upp ett intakt flygplan från andra världskriget, komplett med en död människa vid spakarna. Deckarhistorien kretsar kring en överklassfamilj i en nedgången herrgård, men den verkliga huvudrollen har Norfolks platta, blåsiga landskap som havet hela tiden hotar att ta tillbaka.
Betyg: EEE+
P.S. Missa inte Dorothy Sayers mästerliga deckare "De nio målarna", som har varit en uppenbar inspirationskälla för Griffiths.

Kärlek och rättegång

Sarah Waters flyttar sig obesvärat mellan olika historiska epoker och skriver härligt engagerande, uppslukande romaner, ofta med lesbiska relationer i centrum. (Hon slog igenom med "Tipping the velvet"/"Kyssa sammet".) Hennes senaste bok, "The Paying Guests", utspelar sig 1922. Frances bor ensam med sin mor i ett stort hus i södra London, sedan hennes båda bröder dödats i första världskriget och fadern drabbats av en hjärtattack. Eftersom fadern lyckats slarva bort familjeförmögenheten måste mor och dotter ta emot inneboende, om de ska kunna bo kvar själva. In flyttar det unga paret Leonard och Lilian. Till det förstelnade huset för de med sig den nya tiden med jazzmusik, shinglat hår, korta kjolar och cocktails. Och så drar en ödesdiger händelseutveckling igång som inte slutar förrän i Old Bailey, den klassiska domstolsbyggnaden i London. Det är en psykologiskt trovärdig kombination av kärleks- och rättegångsroman, som är lika uppslukande som Waters tidigare böcker.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också Dorothy Sayers rättegångsdeckare "Oskuld och arsenik" ("Strong Poison"), där Lord Peter Wimsey blir kär i Harriet Vane när hon står oskyldigt anklagad för mord på sin älskare.

Hårets betydelse

Som mamma till ett barn från Sydafrika har jag varit tvungen att lära mig en del om hur man sköter afrikanskt hår, vilket är en hel vetenskap (se t.ex. här). Jag har också funderat en del på det sorgliga och upprörande i att många kvinnor med afrikanskt hår gör vad som helst, inklusive använder jättestarka kemikalier, för att få sitt hår att bli rakt och "västerländskt". Detta skriver Chimamanda Ngozi Adichie (som skrev "En halv gul sol") mycket om i sin tredje roman, "Americanah". Den handlar om Ifemelu, som växer upp i Nigeria och aldrig har tänkt på sig själv som "svart" förrän hon kommer till USA som student. Hon blir kvar i USA och driver en framgångsrik blogg om hur hon, som ickeamerikansk svart, ser på rasfrågor i USA. Hon har flera långa förhållanden med amerikanska män, men kan aldrig riktigt glömma sin första stora kärlek, Obinze. Efter tretton år bestämmer sig Ifemelu för att återvända hem till Nigeria. "Americanah" är en lika stor läsupplevelse som "En halv gul sol", men inte lika tung. Den enda invändning jag har är att Obinze, och Ifemelus relation till honom, känns idealiserad, lite som den intellektuella kvinnans kärleksdröm. Jag tycker bättre om Adichie när hon är outhärdligt brutal i sin skildring av mänskliga relationer och känslor. Men det är en pytteinvändning på det stora hela! Läs!
Betyg: EEEE+
P.S. För den som VILL läsa om den intellektuella kvinnans kärleksdröm rekommenderar jag Dorothy Sayers deckare om Lord Peter Wimsey i stället!

För mycket kemi

Det finns flera anledningar till att "Handlingarna i målet" ("The Documents in the Case") av Dorothy Sayers och Robert Eustace inte är så känd som Sayers andra deckare: Lord Peter Wimsey är inte med och det är inte en särskilt bra deckare. Boken utspelar sig i ett hus i London i slutet av 1920-talet. Paret Harrison bor på de nedersta våningarna. Mr Harrison är en medelålders man som är passionerat intresserad av svampplockning. Hans unga hustru söker förgäves hans uppmärksamhet och tröstas av det psykiskt instabila hembiträdet. På de övre våningarna flyttar två unga män in: en konstnär och en författare. Boken består av "handlingarna i målet": brev, artiklar och redogörelser av de berörda personerna. Det dröjer dock länge tills någon dör och efter det är det inte fråga om vem som gjorde det, utan hur. (Jag kan avslöja att svampförgiftning misstänks...) Det är ganska likt Sayers "Oskuld och arsenik", men ännu tråkigare. I "Oskuld och arsenik" introduceras ju i alla fall Lord Peters stora kärlek Harriet Vane! Betyg: EE

Dorothy Sayers tar ut svängarna

Som jag skrivit förut har jag upptäckt att det finns ett antal Dorothy Sayers-böcker som jag inte kände till och nu har jag läst en till av dem: novellsamlingen "Lord Peter views the body" ("Lord Peter griper in") från 1928. Som vanligt i deckarnoveller är inte intrigerna alltid så märkvärdiga (om än fantasifulla), men när en skicklig författare som Sayers skriver blir det ändå mycket rolig läsning. Sayers tar ut svängarna ordentligt och frossar i gömda testamenten och skatter, försvunna diamanthalsband, mystiska mord och hemliga sällskap. Med hjälp av sitt skarpsinne löser Lord Peter förstås alla gåtor! Miljö- och tidsskildringarna är därtill underbara. Betyg: EEEE

Årets påskekrim är ett fynd!

Jag trodde att jag hade läst alla Dorothy Sayers deckare, men till min förtjusning har jag, tack vare en kollega, upptäckt två för mig okända Sayers-böcker: "The Five Red Herrings" ("Fem villospår") och "The Documents in the Case" ("Handlingarna i målet"). Den första av dessa har jag nu läst och som en bonus upptäckte jag att den utspelar sig i Skottland! (Jag har ju haft ett visst Skottlandstema i min läsning efter min resa till Edinburgh.) Lord Peter Wimsey är på semester i en liten fiskeby där det också finns en konstnärskoloni. En ettrig och trätgirig konstnär hittas död och tack vare sitt skarpsinne inser Wimsey att det rör sig om mord och att det måste vara en av sex andra konstnärer i trakten som är mördaren. Det här är en mycket klassisk pusseldeckare. Den som vill ha samhällskritik och filosofiska funderingar kring döden i sin deckare får välja en annan. Men gillar man att frossa i alibin med klockor, tågtidtabeller, torkande färg och dubbla frukostar, samt tycker om Sayers brittiska humor och fina miljöskildringar är den ett fynd! Betyg: EEEE

P.S. Fast lika bra som "Kamratfesten", "Lord Peters smekmånad", "De nio målarna" eller "Mördande reklam" är den förstås inte!

P.S. 2 "Handlingarna i målet" är på väg i ett paket från ett antikvariat när detta skrivs. Min Sayers-hylla måste ju bli komplett! Novellsamlingarna får bli nästa projekt.

Tema: Överklass

Som jag skrivit tidigare gillar jag inte skräckgenren, så det här är så nära jag kommer: två böcker som handlar om överklassen i Sverige.

Björn af Kleen är journalist och han har skrivit en bok om den jordägande adeln i Sverige: "Jorden de ärvde". Den handlar om en grupp människor som man knappt trodde fanns längre, men som visar sig vara förvånansvärt välbeställd och inflytelserik. af Kleen har åkt runt och intervjuat godsherrarna på deras slott och även besökt deras barn på internatskolan Lundsberg. En stor del av boken handlar om fideikommissinstitutet (att äldste sonen ärver hela egendomen), som jag trodde var avskaffat, men som visar sig leva kvar i oanad omfattning. Om man som jag är intresserad av samhällsfrågor, juridik och ekonomisk historia är det mycket intressant läsning. Om man känner till kretsarna huvudpersonerna rör sig i har boken förstås dessutom ett visst skvallervärde. Lite pikant är också att en av godsherrarna hotade att stämma af Kleen, läs mer här. Betyg: EEEE

Efter af Kleens bok passade det bra att fortsätta med Susanna Popovas intervjubok "Överklass" från 2007. I den låter Popova tio personer ur överklassen komma till tals om sådant som vad som kännetecknar överklassen, vad skillnaderna är mot arbetar- och medelklass, vilka som är dagens elit, vad betyder pengar, hur många generationer tar det att bli överklass osv. De kännetecken på överklass som återkommer gång på gång är framför allt att de är väluppfostrade, alltid artiga och trevliga mot alla människor och att de har gott bordsskick. I övrigt har de intervjuade lite olika åsikter om ifall man måste vara rik för att vara överklass, om man kan komma in i överklassen på en generation och om kungafamiljens betydelse. Fascinerande läsning! Betyg: EEEE

P.S. Nu återgår jag till min mysläsning om den fiktiva adeln i England på 1930-talet, dvs. Dorothy Sayers deckare om lord Peter Wimsey!

Ny jultradition

Nyligen läste jag att Carina Burman har som jultradition att varje år läsa om "The nine tailors" ("De nio målarna") av Dorothy Sayers. Det tyckte jag var en utmärkt idé, så jag tänker också ha det som jultradition från och med nu! "The nine tailors" är en av Sayers bästa deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Fenchurch St Paul dit lord Peter Wimsey kommer en snöig nyårsafton när hans bil går sönder. Han blir inbjuden att övernatta hos kyrkoherden i byn, men så mycket vila blir det inte för under nyårsnatten ska man ringa in det nya året med en nio timmar lång växelringning, som lord Peter får hjälpa till med. Några veckor senare hittar man en oidentifierad död kropp på kyrkogården och lord Peter kallas in för att lösa mysteriet (som är bland de bästa och mest originella deckarupplägg som någonsin skapats!). Betyg: EEEEE (givetvis!)

P.S. Nu blev jag förstås sugen på att läsa om några av mina andra Sayers-favoriter också, t.ex. "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Eller kanske "En sky av vittnen". Eller kanske alla.

P.S. 2 Dorothy Sayers går bra att läsa på svenska för översättningarna är alldeles utmärkta!

Agenter och terrorister i 1920-talets England

Jag gillar verkligen Laurie R. Kings böcker, men jag skulle inte rekommendera någon att börja med "Touchstone". Den ingår inte i någon av Kings deckarserier utan är en fristående spännings-/agentroman som utspelar sig i England på 1920-talet. Som vanligt använder King väldigt många ord, vilket gör hennes beskrivningar av platser, människor och händelser utmärkta, men det gör också att tempot dras ned. Jag är inte så förtjust i agent-/spionromaner, så det var inte förrän framåt sidan 175 (av 550), när det drar ihop sig till veckoslutsbjudning på hertigfamiljens slott i Gloucestershire, som jag tyckte att det började bli riktigt intressant. Huvudperson i boken är amerikanen Harris Stuyvesant. Han jobbar på föregångaren till FBI, men frilansar mer eller mindre i England, där han letar efter en kommunistisk terrorist som apterat bomber på andra sidan Atlanten. Under sitt sökande kommer Stuyvesant i kontakt med en mycket hemlig och obehaglig major i underrättelsetjänsten, samt en sympatisk, men skör, krigsinvalid från första världskriget. Den senare har på grund av sina skador utvecklat en hypersensitivitet som gör att han kan avgöra om människor ljuger eller inte. Denne kapten Grey var en gång förlovad med en hertigdotter, som numera umgås i kommunistkretsar. Genom Grey kan Stuyvesant alltså kanske nästla sig in bland de engelska kommunisterna. Jag älskar Kings skildringar av tiden, platserna och människorna, men det blir, som sagt, lite segt ibland. Betyg: EEE+

P.S. Om man gillar att läsa om England på 1920-talet ska man börja med att läsa Kings serie med Mary Russell i huvudrollen i stället. "The beekeeper's apprentice" ("Drottningfällan") heter den första.

P.S.2 Jag gillar Kings blinkningar till Dorothy Sayers och i den här boken finns (minst) en till: om man låter en hertigdotter på 1920-talet ha en relation med en kommunistagitator måste man vara inspirerad av "En sky av vittnen"!

Arkeolog löser deckargåta i Norfolk

Elly Griffiths har i sin debutdeckare "Flickan under jorden" ("The Crossing Places") gett mig en ny favoritdeckarhjältinna: Ruth Galloway, 39-årig, ensamstående arkeolog i Norfolk. När en man på hundpromenad hittar mänskliga ben ber polisen Ruth om hjälp med att avgöra om de kan tillhöra en flicka som försvann tio år tidigare eller om de är av mer arkeologiskt intresse. Temat påminner således om det i "Red bones". Historien är inte jätteoriginell och jag förstod lite för tidigt vem som var mördaren, men jag gillade ändå den här boken och läser gärna mer om lektor Galloway. Översättningen är OK. Betyg: EEE+

P.S. Nu måste jag snart åka till Norfolk för att med egna ögon få se detta låglänta landskap som verkar ha inspirerat så många deckarförfattare från Dorothy Sayers ("De nio målarna") och framåt!

Mary Russell i London

Det här är sista gången på ett tag som jag skriver om Laurie R. King, jag lovar! Men jag måste ju berätta att jag gått tillbaka i Mary Russell-serien och läst om del två och för första gången läst del tre.

"A monstrous regiment of women" är andra delen i serien. Den utspelar sig 1921 och Mary Russell ska precis fylla 21 och få tillgång till sitt arv. Det hindrar henne inte från att klä ut sig till ung man och tillbringa nätterna på Londons gator. En tidig morgon träffar hon en gammal kamrat från Oxford. Hon är engagerad i en ny, feministisk frikyrkoförsamling som leds av den karismatiska Margery Childe. Russell dras också in i Childes krets, men upptäcker snart att det händer konstiga saker där. Var kommer Childes alla pengar ifrån? Och är det en slump att flera av medlemmarna råkat ut för dödsolyckor det senaste året? Russell kastar sig över mysteriet för att slippa tänka på den stora frågan i sitt liv: Ska hon gifta sig med Sherlock Holmes? Han är den som står henne närmast och betyder mest för henne, men han är ju nästan fyrtio år äldre... Betyg: EEE+

"A letter of Mary" är tredje delen i Russell-serien och den som jag tyckt minst om hittills. Den är lite tråkig och deckarhistorien är inte tillräckligt bra. Det börjar bra med en kvinnlig amatörarkeolog som blir dödad i en trafikolycka bara timmar efter att hon överlämnat ett uråldrigt manuskript i Mary Russells händer. Russell och Holmes blir förstås misstänksamma och börjar misstänka att olyckan egentligen var ett mord. Det roligaste med den här boken är att efter alla blinkningar till Dorothy Sayers (skildringen av Oxford, förhållandet mellan den manliga och kvinnliga huvudpersonen m.m.) dyker en ung Lord Peter Wimsey upp på några sidor! (Han kallas bara Peter, men är lätt igenkännbar.) Resten av boken är, som sagt, tyvärr lite tråkig. Betyg: EE+

Tröstläsning

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna på senaste tiden. Jag har inte varit så ambitiös i mitt läsande utan ägnat mig åt "comfort reading", dvs. omläsning av gamla, trevliga böcker, företrädesvis deckare. Vanligtvis när jag ägnar mig åt detta brukar det bli Dorothy Sayers, särskilt "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Den här gången kände jag dock inte för Sayers, så nu har jag läst om P.D. James: "Skallen under huden" och "Oskyldigt blod". Den senare är bäst! Sen läste jag om "En stilla storm" av Giles Blunt. Blunts serie om kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme i Algonquin Bay i Kanada kan verkligen rekommenderas! Tyvärr har han inte skrivit någon mer del i serien efter "Fields of grief" som kom 2006.

Nu har jag beställt ett härligt sommarpaket med en bunt nya, olästa, men förhoppningsvis underbara, deckare av Laurie R. King och Jacqueline Winspear och dessutom några chicklit-böcker. Ser fram emot härlig sommarläsning!

Christie revisited

På grund av halsfluss orkade jag inte ta itu med någon ny och krävande bok, utan plockade ned två gamla Agatha Christie-deckare ur hyllan: "Tretton vid bordet" och "ABC-morden". Dorothy Sayers är ju min stora favorit, men Agatha Christie är inte så dum när hon är som bäst. Intrigerna är förstås otroligt långsökta, men det är charmigt och välgjort. Även "Mordet på Orientexpressen" och "Tio små negerpojkar" (som nu ges ut under titeln "Och så var de bara en") är absolut värda att läsa!

Inga uppdateringar!

Jag har inte uppdaterat sedan före jul. Det beror på att jag håller på med "The mysteries of Udolpho", som är 620 sidor kompakt, engelsk skräckromantik från 1790-talet. Den är inte direkt dålig, bara gammeldags och trögläst, så jag kämpar på och gör små avbrott för att läsa om gamla favoriter. Jag har t.ex. läst om "En sky av vittnen", "De nio målarna", "Mördande reklam", "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad", av Dorothy Sayers. (De två sista är de allra bästa.) Jag har också gått med i en bokcirkel och vi skulle diskutera "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, så då läste jag om den också. Men nu har jag gjort en lista på en massa nya böcker som jag vill läsa, så snart hoppas jag kunna återkomma med lite mer färska boktips.