Guldfeber och stjärntydning

Jag har ägnat ett par veckor åt tegelstenen (835 s) "The Luminaries" av Eleanor Catton. Eftersom den vunnit Man Booker-priset hade jag höga förväntningar, men dem levde den inte upp till. Boken är skriven i 1800-talsstil och utspelar sig i en liten stad i Nya Zeeland under guldruschen på 1860-talet. Det är en slags deckarhistoria som långsamt, långsamt reds ut. Catton presenterar ett stort antal personer och även om hon lyckas beskriva dem så att man kan hålla isär dem någotsånär, tycker jag att hon skildrar dem på ett ganska platt sätt. Jag hade önskat mer gestaltning. Hänvisningarna till astrologi i kapitelrubriker m.m. tycker jag inte tillför någonting. 
Betyg: EE
 P.S. Här är en mer utförlig och mycket mer positiv recension av boken.
P.S.2 Läs hellre "Guld" ("The Colour") av Rose Tremain om du är intresserad av tiden och platsen (och god litteratur).
P.S. 3 För den som gillar 1800-talsromaner rekommenderar jag originalen, t.ex. av Dickens, Austen, Eliot, Gaskell och systrarna Brontë.

Bokreatips 2010

Jag har sett att en rad av mina favoritböcker går på bokrean som börjar idag och dem vill jag förstås gärna tipsa om:

• "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin


• "Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates (Jag håller på och läser den just nu och tycker jättemycket om den!)


• "Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones


• "Maisie Dobbs", "Med lätta bevis" och "Lögnen" av Jacqueline Winspear (Alla tre som ljudböcker, men "Med lätta bevis" även som vanlig bok.)


• "Kära syster" av Tawni O'Dell


• "Sista andetaget" av Denise Mina (Inte Minas bästa, men hon är aldrig dålig.)


• "Hustrur och döttrar" av Elizabeth Gaskell


• "Främlingen på Wildfell Hall" av Anne Brontë

Lågmält och realistiskt om guvernant i 1800-talets England

Anne Brontë har hamnat i skuggan av sina mer berömda systrar Charlotte ("Jane Eyre") och Emily ("Svindlande höjder"/"Wuthering heights"). Jag har tidigare läst "Främlingen på Wildfell Hall" ("The tenant of Wildfell Hall") när den kom i svensk översättning för några år sedan. Nu har även Anne Brontës debutroman "Agnes Grey" kommit på svenska, men jag läste den på engelska. Jämfört med sina systrar är Anne Brontës stil mycket mer lågmäld och socialrealistisk. "Agnes Grey" handlar om en ung kvinna, som inte är föräldralös eller råkar ut för några särskilt mystiska eller dramatiska händelser. Hon berättar rakt på sak om hur det är att arbeta som guvernant i högfärdiga, ointresserade överklassfamiljer. (Har man jobbat som aupair kan man känna igen sig!) I andra halvan av boken dyker en godhjärtad och klok pastorsadjunkt upp och boken blir då även en gullig kärleksroman med mycket funderande kring vad hans blickar, tonfall och ordval egentligen betyder och vilken promenadväg man ska välja för att ha störst chans att stöta ihop med honom. Betyg: EEEE