10 maj 2009

Lågmält och realistiskt om guvernant i 1800-talets England

Anne Brontë har hamnat i skuggan av sina mer berömda systrar Charlotte ("Jane Eyre") och Emily ("Svindlande höjder"/"Wuthering heights"). Jag har tidigare läst "Främlingen på Wildfell Hall" ("The tenant of Wildfell Hall") när den kom i svensk översättning för några år sedan. Nu har även Anne Brontës debutroman "Agnes Grey" kommit på svenska, men jag läste den på engelska. Jämfört med sina systrar är Anne Brontës stil mycket mer lågmäld och socialrealistisk. "Agnes Grey" handlar om en ung kvinna, som inte är föräldralös eller råkar ut för några särskilt mystiska eller dramatiska händelser. Hon berättar rakt på sak om hur det är att arbeta som guvernant i högfärdiga, ointresserade överklassfamiljer. (Har man jobbat som aupair kan man känna igen sig!) I andra halvan av boken dyker en godhjärtad och klok pastorsadjunkt upp och boken blir då även en gullig kärleksroman med mycket funderande kring vad hans blickar, tonfall och ordval egentligen betyder och vilken promenadväg man ska välja för att ha störst chans att stöta ihop med honom. Betyg: EEEE

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar