Fler smarta noveller av Jonas Karlsson

Till min stora glädje har min Stockholmsbokcirkel vaknat till liv igen, nu med några nya medlemmar! Igår träffades vi på F12 Salongen (Perfekt miljö för litterära diskussioner!) och pratade om Jonas Karlssons andra novellsamling som heter "Den perfekte vännen". Jag var inte jätteförtjust i hans första novellsamling "Det andra målet", som jag tyckte var för "smart" och grabbig. Både smartheten och grabbigheten finns kvar, men är nedtonade eller stör mig i alla fall inte lika mycket nu. Jag gillar att Karlsson tar (tvångs)tankar som alla får någon gång och drar dem till sin spets, t.ex. i titelnovellen och i "Marcus". I den (lite för) långa novellen "Rummet" kliver han in i en "besvärlig" människas huvud och skildrar livet på Myndigheten med dennes ögon. Det är välskrivet, underhållande och lättläst och gav underlag för intressanta diskussioner. Mitt betyg: EEE (Snittet i bokcirkeln blev 3,67)

Grabbiga Stockholmsnoveller

Jag vet inte varför, men ofta när jag läser novellsamlingar gör jag ett uppehåll och lägger ifrån mig boken några månader. Så gjorde jag också med Jonas Karlssons "Det andra målet" och eftersom jag lyssnade på den som ljudbok kunde jag inte ens bläddra tillbaka och fräscha upp minnet. Det var lite synd för olika personer återkommer och berättelserna knyts ihop. Jag läste nu att novellerna kom till när Jonas Karlsson egentligen höll på att skriva en pjäs. Det är lustigt, för när jag lyssnade på dem (i Karlssons egna, eminenta uppläsning) tänkte jag att de i vissa fall skulle gjort sig bättre som dramatik. Karlsson är duktig på att skriva dialog och på att låta dialogen driva handlingen. Novellerna är i alla fall välskrivna och trevliga, men lite för "smarta". Jag irriterar mig ibland på de alltför fiffiga poängerna, som dessutom ofta gör historierna väldigt orealistiska, fastän de utspelar sig i en väldigt realistisk miljö: bland vanliga människor i ett nutida Stockholm. En andra invändning är att novellerna känns rätt "grabbiga", vilket gjorde dem mindre intressanta för mig. Betyg: EE+