Jag vet inte varför, men ofta när jag läser novellsamlingar gör jag ett uppehåll och lägger ifrån mig boken några månader. Så gjorde jag också med Jonas Karlssons "Det andra målet" och eftersom jag lyssnade på den som ljudbok kunde jag inte ens bläddra tillbaka och fräscha upp minnet. Det var lite synd för olika personer återkommer och berättelserna knyts ihop. Jag läste nu att novellerna kom till när Jonas Karlsson egentligen höll på att skriva en pjäs. Det är lustigt, för när jag lyssnade på dem (i Karlssons egna, eminenta uppläsning) tänkte jag att de i vissa fall skulle gjort sig bättre som dramatik. Karlsson är duktig på att skriva dialog och på att låta dialogen driva handlingen. Novellerna är i alla fall välskrivna och trevliga, men lite för "smarta". Jag irriterar mig ibland på de alltför fiffiga poängerna, som dessutom ofta gör historierna väldigt orealistiska, fastän de utspelar sig i en väldigt realistisk miljö: bland vanliga människor i ett nutida Stockholm. En andra invändning är att novellerna känns rätt "grabbiga", vilket gjorde dem mindre intressanta för mig. Betyg: EE+
Jag gillade verkligen den här novellsamlingen. Jag är alltid skeptisk till noveller, nog mest för att man inte lär känna personerna och får ingen relation till dem. Därför tycker jag att Jonas Karlssons novellsamling är underbar, att personer kommer tillbaka och att det finns tunna trådar som kopplar ihop novellerna. Det här är en novellsamling som vinner på att läsas i ett sträck, annars tappar man nog de här tunna trådarna.
SvaraRaderaAtt de var grabbiga noveller tänkte jag inte alls på. Intressant reflektion.
// Dolly, http://detlasandefaret.blogg.se/
Jag förstår att många gillar "Det andra målet". Jag kände mig väldigt kluven: omväxlande imponerad och missnöjd.
SvaraRaderaAndra novellsamlingar som jag tyckt bättre om är Jhumpa Lahiris "Den indiske tolken", http://emmasboktips.blogspot.com/2007/03/underbara-noveller.html, och Anna Gavaldas "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans". Men där är novellerna helt fristående. Är författaren tillräckligt skicklig stör det mig inte att man får så kort tid tillsammans med varje person!