2015 års bästa böcker

Under 2015 läste jag 95 böcker, varav 66 på svenska och 29 på engelska. Här är de bästa:

1. Stål av Silvia Avallone
2. Timme noll av Lotta Lundberg
3. H is for Hawk av Helen Macdonald
4. A Spool of Blue Thread (Den blå tråden) av Anne Tyler
5. Denna dagen, ett liv av Jens Andersen
6. 9,3 på Richterskalan av Andreas Norman
7.  Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
8.  Lilla smycket av Patrick Modiano
9.  Tre systrar och en berättare av Lars Sund
10.   De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg

Årets bästa deckare är:

1. Än skyddar natten av Anna Lihammer
2. Små svarta lögner av Sharon Bolton
3. The Dead in their Vaulted Arches av Alan Bradley
4. As Chimney Sweepers Come to Dust av Alan Bradley
5. Unseen av Karin Slaughter

 

Kvinnorna i Finland

"Tre systrar och en berättare" av finlandssvenska Lars Sund har ett originellt upplägg: berättaren är själv inskriven i berättelsen! Han är en krigsskadad, litteraturintresserad banvakt som intresserar sig för de tre unga kvinnor som våren 1948 ska spela huvudrollerna i det lokala amatörteatersällskapets uppsättning av Tjechovs "Tre systrar". De tre: Maggi, Ulla-Maj och Iris, kommer från olika bakgrunder och kommer att leva mycket olika liv, men deras vägar korsas där på teaterscenen i den lilla industristaden (som jag antar är Jakobstad i Österbotten) och genom dem berättar Sund om Finlands 1900-talshistoria ur framför allt kvinnornas perspektiv på ett lättsamt, men ändå seriöst, sätt. Jag gillar Sunds lättflytande prosa, stillsamma humor och försiktiga absurdism. Tanken är att detta ska bli första delen i en trilogi, vilket jag tycker låter utmärkt!
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också Sunds "En lycklig liten ö" och svenska Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj.

Om det blir fullt på kyrkogården

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst "En lycklig liten ö" av Lars Sund. Den utspelar sig i den finska skärgården, i ett litet samhälle där alla känner alla på gott och ont. Livet på ön vänds upp och ned när döda människor börjar flyta iland och ingen vet vilka de är eller var de kommer ifrån. Någonstans måste de ju begravas och det blir allt fullare på öns kyrkogård. Då börjar vissa öbor att protestera. När man beskriver den här boken låter det som om det är någon slags deckare eller skräckroman, men det är det inte. Det är en roman som med mycket humor och igenkänning tar upp det svåra ämnet främlingsfientlighet. Det blir ofta mästrande och/eller patetiskt när författare gör det, men Lars Sund lyckas, trots eller tack vare sin humor, att diskutera ämnet på ett sympatiskt sätt. Jag gillar också Sunds berättarstil, där han byter perspektiv och ibland låter berättaren/författaren tala direkt till läsaren. Slutligen är miljö- och personskildringarna ömsinta och träffsäkra. Jag blev glad av att läsa den här boken! Betyg: EEEE+