Rachel och paret i radhuset

Det här är boken som "alla" läser den här sommaren: "Kvinnan på tåget" ("The Girl on the Train") av debutanten Paula Hawkins. Det är en lite ovanlig deckare som handlar om drygt trettioåriga Rachel. Hon pendlar varje dag med tåg in till London från en avlägsen sovstad och längs vägen passerar hon ett hus där det bor ett ungt par. Hon börjar fantisera om paret, men det stannar inte vid fantasier utan hon dras in i deras liv även i verkligheten. Det är inte mycket som är vad det ser ut att vara i den här skickligt konstruerade historien. Jag gillar verkligen Rachel, som är en mörkare (och mer realistisk) version av Bridget Jones. Så ska man läsa en deckare i sommar kanske det faktiskt ändå ska vara just den här? (Annars finns det massor av tips på andra bra deckare här på bloggen!)
Betyg: EEEE

Bridget is back!

Den enda s.k. chicklitt som jag någonsin gillat är Helen Fieldings böcker om Bridget Jones ("Bridget Jones dagbok" och "Bridget Jones - the Edge of Reason"). Till min stora glädje har Fielding kommit med en tredje bok om Bridget: "Bridget Jones - Mad About the Boy". Och nu kan genren kanske inte ens kallas chicklitt, när Bridget är 50+? Förutom att vara i medelåldern med allt det innebär i form av läsglasögon, teknikproblem och åldersnojor har hon ganska små barn och en 20 år yngre toyboy. (Ja, som avslöjats i tidningarna har Fielding haft ihjäl Mark Darcy!) Mycket igenkänning (inte just i toyboydelen, kanske...), härlig brittisk humor, lite romantik och mycket feelgood är precis vad man behöver ibland!
Betyg: EEEE

Varför envisas jag med chicklitt?

Jag vet att jag inte gillar chicklitt, men då och då försöker jag i alla fall läsa någon bok som fått goda omdömen i förhoppning att det ska vara underhållande och trevligt. Det funkar aldrig... "Getting rid of Matthew" ("Dumpa Matthew") av Jane Fallon handlar om 39-åriga Helen, som sedan fyra år har ett förhållande med sin gifta chef. När han till slut gör som hon bett honom och lämnar sin fru och flyttar in hos Helen blir hon ställd och inser att hon inte längre är kär i honom. Historien är varken originell eller rolig. Jag irriterar mig också väldigt på den osympatiska huvudpersonen och de elaka skildringarna av män. Poängen med (den mesta) chicklitt är ju att huvudpersonen ska hitta Den Rätte, vilket blir lite svårbegripligt när män framställs som egocentriska idioter. Jag lämnade boken halvläst hemma när jag packade för semestern och jag lär inte plocka upp den igen. Betyg: E+

P.S. Om du gillar chicklitt och tänker läsa denna: undvik baksidestexten, för där avslöjas i princip hela innehållet.

P.S. 2 Den enda chicklitt jag verkligen tyckt var rolig var "Bridget Jones's diary" och uppföljaren "Bridget Jones - The Edge of Reason" av Helen Fielding. Dem kan jag helhjärtat rekommendera!