I levande romanhjältinnors sällskap

Under den senaste tiden har jag nästan bara läst deckare, men det här var ett lysande undantag: "Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket" ("How to be a Heroine") av Samantha Ellis. Det är en personlig och underhållande genomgång av kvinnliga romanfigurer som betytt särskilt mycket för Ellis under olika perioder i hennes liv, t.ex. Scarlett O'Hara, Cathy Earnshaw, Liz Bennett och Anne Shirley. Det här kändes som en bok som var skriven för mig: författaren är i ungefär samma ålder som jag och har läst och älskat ungefär samma böcker. De få böcker som jag inte hade läst hamnade förstås genast på min "att läsa"-lista, t.ex. "Cold Comfort Farm". Ellis beskrivning av sin egen, irakisk-judisk-engelska familjs historia är också fascinerande.
Betyg: EEEE

En far och hennes dotter

Susan Faludi har tidigare bl.a. skrivit de feministiska klassikerna "Backlash" och "Ställd". Nu är hon tillbaka med en mer personlig historia: "In the Darkroom", som handlar om hennes far. Efter att de knappt haft kontakt under flera decennier hörde fadern plötsligt av sig och berättade att han, vid över 70 års ålder, hade bytt kön och nu hette Stéfanie. Han hade flyttat tillbaka till Ungern, som han ursprungligen kom ifrån. Susan Faludi reste dit för att återuppta relationen och försöka förstå fadern. Hennes minnen från barndomen var av en patriarkalisk och våldsam man. Nu träffar hon en äldre, lite prudentlig dam, som inte vill kännas vid vissa saker i det förflutna. Men dottern fortsätter luska och långsamt växer en bild fram av fadern som barn i en rik, men olycklig, högborgerlig familj, som ung, judisk man under andra världskriget, som framgångsrik fotograf och redigerare, som misslyckad familjefar och som transperson och HBTQ-aktivist. Det är ett fascinerande och ömsint porträtt av en oerhört knepig person, tecknat med mycket humor. Faludi skriver konsekvent "min far" och "hon", när hon skriver om fadern efter könskorrigeringen. I början känns det konstigt, men snart vänjer man sig och inser att det är det enda logiska.
Betyg: EEEE+

 

Susan Faludi och hennes far Stéfanie Faludi

Hilary Mantels barndom

Engelska författaren Hilary Mantels ("Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies") memoarer "Giving up the ghost" ("Skuggan av ett liv") är ännu en i raden av ljudböcker som jag lyssnat på i sommar. Det är en ovanligt kort (under sju timmars lyssning) självbiografi i fem delar där hon berättar om sin barndom i Nordengland, sin splittrade familj, om vuxenblivandet och om sjukdomen och vanvården som gjorde henne infertil. Det är inte hon själv som har läst in boken utan en skådespelare, som läser mycket bra. (Jag älskar verkligen att lyssna på ljudböcker på brittisk engelska!)  Det är en på samma gång poetisk och realistisk tillbakablick, som jag tyckte om att lyssna på.
Betyg: EEEE

Flickan och hennes sanning

Jag har inte läst mycket av Agneta Pleijel förut (bara "Drottningens chirurg") men när hennes barndomsmemoarer "Spådomen" gick som radioföljetong passade jag på att lyssna. Pleijel läser själv berättelsen, som i huvudsak berättas i tredje person (om "flickan"), men ibland i första person (ramhistorien som utspelas i vuxen ålder). Det handlar om flickans uppväxt med två olyckliga föräldrar och två småsystrar, först i Stockholm och sedan i Lund. Jag gillar sådana här berättelser som ser bakom bilden av "duktiga" och "fina" flickor och deras familjer vid mitten av 1900-talet. Pleijel har inga hämningar när hon berättar om familjens hemligheter eller sitt eget liv. Det är befriande och mycket intressant att lyssna på.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Spill" av Sigrid Combüchen.

Nybliven pappa och änkling

Poeten Tom Malmquists omtalade prosaskildring av sin sambos död, "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv", är precis så berörande som den har framställts. Jag började gråta redan på första sidan. På ett glasklart och utförligt redovisande språk berättar han den fruktansvärda historien om hur hans gravida flickvän Karin blir plötsligt sjuk, hur barnet hon väntar räddas genom ett kejsarsnitt och hur Karin sedan går bort. Där står Tom kvar med ett för tidigt fött barn och en förlamande sorg. På ett utsökt och exakt språk, med omsorg om varje ord, beskriver han denna ofattbara upplevelse. Andra halvan av boken ger omväxlande en bild av vem Karin var och parets historia tillsammans och av Toms första år som ensamstående, sörjande pappa till lilla Livia.
Betyg: EEEE+

Flickan som överlevde

Jag har läst Cordelia Edvardsons självbiografi "Bränt barn söker sig till elden" från 1984 förut, men nu har jag läst om den, efter att ha läst Lotta Lundbergs "Timme noll". Edvardson berättar osentimentalt om sin uppväxt som utomäktenskapligt barn till en katolsk mor och en judisk far. Trots sin katolska uppfostran klassas hon som judinna och hamnar i koncentrationsläger. Skildringen därifrån är fruktansvärd och berörande. Edvardson skildrar också, på ett lite mer poetiskt sätt, hur det var att komma till Sverige efter kriget och hur hennes liv här utvecklade sig. Detta är en klassiker som inte ska missas!
Betyg: EEEE+

En tecknare på flykt

"Var ska jag lägga mitt huvud?" av Rakhsha Razani är en självbiografisk grafisk roman/seriebok. Razani berättar om sin familj, om sin uppväxt i Iran, om flykten till Sverige och om svårigheterna att finna sig till rätta här. Razani är utbildad tecknare/illustratör och teckningarna i boken är utsökta och uttrycksfulla. Tyvärr håller texten inte lika hög klass, vilket får boken att kännas lite amatörmässig och kanske något som författaren i första hand skapat för sin egen och sin familjs skull.
Betyg: EEE
P.S. Missa inte Marjane Satrapis "Persepolis"!

H som i hök

I "H is for Hawk" berättar engelska författaren och historikern Helen Macdonald om hur hon hanterar sorgen efter sin hastigt bortgångne far genom att träna upp en duvhök. Det är inte fullt så vansinnigt som det låter för Macdonald är en van falkenerare, men hon har aldrig tidigare tränat en duvhök, som är en art som anses särskilt svår att hantera. Höken Mabel flyttar in i vardagsrummet i Macdonalds lilla hus i Cambridge, Helen fyller frysen med döda kaniner och de går tillsammans in i en bubbla där människa och djur flyter samman. Detta är en helt fantastisk skildring av sorgebearbetning och av förhållandet mellan människa och djur. Parallellt med sin egen historia berättar Macdonald om den olycklige författaren T.H. White (Han skrev bl.a. "Svärdet i stenen") och hans misslyckade försök att träna en duvhök på 1930-talet. Macdonald har humor och många kloka tankar och hon skriver på en utsökt engelska som är en njutning att läsa. Läsningen väcker många tankar hos mig. Är det verkligen rätt av människor att hålla så vilda djur som rovfåglar i fångenskap? Men jag har själv gerbiler (ökenråttor) hemma - är det mer moraliskt försvarbart?
Betyg: EEEEE
P.S. Falkenering är förbjudet i Sverige sedan 1969.

Nicola Fuller of Central Africa

Efter att ha skrivit om sin barndom ("the Awful Book" som modern kallar den), men innan hon skrev om sin skilsmässa, skrev Alexandra Fuller en bok om sin excentriska, roliga, starka och sköra mamma: "Cocktail Hour Under the Tree of Forgetfulness". (Den underbara titeln får sin förklaring i boken!) På sin vackra prosa berättar Fuller om mammans aristokratiska skotska bakgrund, barndomen i Kenya, äktenskapet med Tim Fuller, slitet på de olika gårdar dit de flyttar, inbördeskriget, barnen som dog, alkoholismen och den psykiska sjukdomen. Allt beskrivet med mycket humor, kärlek och respekt. Fuller redovisar tydligt sina föräldrars aktiva val att i början av 1970-talet flytta till det rasistiska, minoritetsstyrda Rhodesia, men fördjupar sig inte i motiven till det (mer än att det framgår att de vill ha och arbeta på en egen gård) eller i sina föräldrars ideologiska övertygelser. På slutet framgår att paret Fuller numera driver en framgångsrik fisk- och bananfarm i Zambia och det framstår som om deras kärlek till Afrika i slutändan varit starkare än deras eventuella rasistiska övertygelser. Oavsett är skildringen av Nicola Fullers liv både ett personligt porträtt av en ovanlig kvinna och en bit läsvärd 1900-talshistoria.
Betyg: EEEE

Vägen till barnet

Klara Zimmergrens sommarprat om barnlängtan 2012 fick mycket uppmärksamhet och 2014 kom hennes bok om samma ämne: "Längtan bor i mina steg". Det är en rolig, fin, personlig och välskriven bok om att vara singel när alla andra skaffar familj, att fundera på att bli singelmamma, att göra allt för många IVF-försök och till slut stå på ett hotellrum i ett främmande land med det barn som det förstås hela tiden var meningen att man skulle få i famnen. Och så handlar det mycket om djur, främst hundar!
Betyg: EEEE

Alla dessa döda

Jag plockade upp och började läsa "9,3 på Richterskalan" av Andreas Norman kl 21 på kvällen och kunde sedan inte lägga ned den förrän den var utläst kl 2 på natten. Norman var nyanställd aspirant på Utrikesdepartementet när tsunamin slog in över stränderna vid Indiska Oceanen på annandag jul 2004. Några dagar senare skickades han till Krabi, där han utan utbildning,  vägledning eller stöd förväntades hjälpa till med att bringa reda i det kaos som rådde. Han mötte bland annat förtvivlade, desperata anhöriga, erfarna räddningsarbetare som bröt ihop, karriäristiska UD-chefer som smet från sitt ansvar och volontärer som gjorde myndigheternas jobb. Normans uppgift var att hitta döda svenskar på en uppsamlingsplats för döda kroppar och ordna transport av dem. På ett fantastiskt språk beskriver Norman sina upplevelser och känslor i den mardrömslika situationen. Sorgen och vreden mot den urdåliga krisberedskapen och organisationen på UD lyser stark som en lysraket.
Betyg: EEEEE
P.S. Missa inte Normans spännande deckare/thriller "En rasande eld".

Av kärlek till Afrika

Eftersom jag gillade Alexandra Fullers (född 1969) senaste bok "Leaving Before the Rains Come", har jag läst hennes genombrottsbok: "Don't Let's Go to the Dogs Tonight - An African Childhood" ("Mitt förflutnas landskap") från 2002. Det är en välskriven och mycket fascinerande beskrivning av en uppväxt i en vit farmarfamilj som flyttar runt i södra Afrika. Föräldrarna kommer ur engelsk överklass eller övre medelklass, men de lyckas inte så bra som jordbrukare och har konstant ont om pengar. När Zimbabwe blir självständigt jagas familjen bort från sin gård och hamnar på andra farmer på de mest ogästvänliga platser man kan tänka sig. I familjen föds fem barn, men bara Alexandra och hennes storasyster överlever. Föräldrarna är vansinnigt excentriska, särskilt mamman, som lider av både alkoholism och psykisk ohälsa. Allt detta, och mer därtill, beskriver Fuller och gör det svåra uthärdligt att läsa med hjälp av torr, brittisk humor. Och överallt skiner hennes starka kärlek till Afrika igenom och ger ett skimmer åt berättelsen.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Elfenbenshjärtat" av Anna Tikum.

En svart flicka i Södern

I samband med att Maya Angelou (född 1928) gick bort förra året uppmärksammades hennes självbiografiska genombrottsbok "Jag vet varför burfågeln sjunger" ("I know why the caged bird sings") från 1970 och jag blev sugen på att läsa den. Den gick inte att få tag på på engelska på mitt bibliotek så det fick bli en svensk översättning från 1976, där n-ordet sticker i ögonen på en modern läsare. Men eftersom Maya Angelou var svart och berättar om sin uppväxt i den amerikanska Södern får man ta det på tidsandekontot. Angelou berättar på ett målande, engagerande och hjärtskärande sätt om hur det var att vara en svart flicka i ett genomsegregerat samhälle.För en svensk är det nästan ofattbart hur rasistiskt den amerikanska Södern var och hur djupt det fortfarande präglar det amerikanska samhället. Läs t.ex. Martin Gelins artikel i DN.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "To kill a mockingbird", "Niceville", "Mississippi" och "Hatties liv.

En anglo-afro-amerikansk skilsmässa

Jag har börjat lyssna på New York Times Book Review's podcast (rekommenderas!) och fick på så sätt höra talas om "Leaving Before The Rains Come" av Alexandra Fuller. Hon är född i England, uppvuxen på farmer i södra Afrika och bosatt i USA. Hon slog igenom 2002 med uppväxtskildringen "Don't Let's Go To The Dogs Tonight" ("Mitt förflutnas landskap"). Den senaste boken handlar framför allt om hennes äktenskap och skilsmässa, men ger också glimtar från barndomen i den excentriska och hårt prövade familjen Fuller. Eftersom jag inte har någon fantasi, är det så här jag drömmer om att kunna skriva: välformulerat, insiktsfullt,  humoristiskt, om självupplevda händelser. Det bränner dock till mer när Fuller skriver om sin ursprungsfamilj än när hon beskriver äktenskapet med den amerikanske äventyraren Charlie Ross.
Betyg: EEEE

En återvändares berättelse

Journalisten Patrik Lundberg är adopterad från Sydkorea och i sin bok "Gul utanpå" berättar han om när han i 25-årsåldern reste till Sydkorea för att studera. Han gjorde det för att få möjlighet att lära känna sitt födelseland och söka upp sin biologiska familj. Han hittar dem, men det visar sig att uppgifterna i hans adoptionspapper inte stämmer. Lundberg berättar på ett befriande självironiskt och osentimentalt sätt om sin resa, om kulturkrockar och svåra känslor.
Betyg: EEEE

Flickan som försvann

Dora Bruder i boken med samma namn var en judisk tonårsflicka i Paris. Tillsammans med tusentals andra franska judar deporterades hon till Auschwitz 1942 och dog där. "Dora Bruder" handlar dock mer om Doras liv åren innan deportationen. Hon gick på en katolsk internatskola, men rymde och var borta i flera månader. I en gammal tidning hittade författaren Patrick Modiano Doras föräldrars annons där de efterlyste dottern. Annonsen väckte hans intresse och han började forska i flickans öde. Parallellt berättar han om sin egen bakgrund, om den frånvarande, judiska pappan som ägnade sig åt svartabörshandel under kriget och om sina vandringar i Dora Bruders kvarter. Jag har lyssnat på boken i Björn Granaths uppläsning och är, som vanligt med Modiano, begeistrad.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också dagboken "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr, en annan ung, fransk, judisk kvinna som gick under i Förintelsen. 

Drömbok av en drömman?

Det är bäst att jag erkänner på en gång: jag är lite kär i Barack Obama. Så jag vet inte hur opartisk jag kan vara när jag recenserar hans självbiografiska bok "Dreams from my father" ("Min far hade en dröm"), skriven på 1990-talet och återutgiven 2004. (Man kan fråga sig varför jag inte läst den förrän nu, men det var kanske för att den som spar hon har?) Vad ska jag säga; mannen är inte bara snygg, smart och rolig - han kan skriva och han har något intressant att berätta också! Som vit mamma till ett brunt barn tycker jag att det är särskilt intressant att läsa om hans uppväxt som svart i en vit familj i USA. Boken handlar mycket om rasrelationerna i USA och man förstår snart att det är en fråga som ligger Obama varmt om hjärtat. Boken blir dock en aning seg i mitten när mycket utrymme ägnas åt hans arbete i fattiga, svarta kvarter i Chicago. Jag tycker bäst om skildringen av barndomen på Hawaii och i Indonesien och om berättelsen om resan som Obama gör till Kenya för att träffa sin farmor och andra släktingar.
Betyg: EEEE

En vit apartheidmotståndares tankar

"My traitor's heart" av Rian Malan är en självbiografi, släkthistoria och reportagebok. Malan, född 1954, är en vit sydafrikan som blev apartheidmotståndare i tonåren. I 20-årsåldern flyttade han utomlands för att slippa militärtjänsten och när han kom tillbaka åtta år senare såg han sitt land med delvis nya ögon. Med lätt hand och mycket självironi berättar Malan om sin släkt och sin egen bakgrund. Med större allvar vrider och vänder han på sina tankar om det motsägelsefulla Sydafrika och frågar sig om vita och svarta någonsin ska kunna leva fredligt tillsammans där. Boken är skriven under det våldsamma 1980-talet, innan apartheid avskaffades, och den senare delen innehåller fruktansvärda historier/reportage om mord, hämnd och konflikter. Man kan tycka att det är sorgligt att så många problem finns kvar i Sydafrika, men när jag läser Malans bok tänker jag att det är otroligt att det inte är ändå mycket värre än det är idag.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Leva på gränsen" av Leif Norrman.

Fester och farligheter

Med anledning av att det är 100 år sedan Tove Jansson föddes har hennes barndomsskildring "Bildhuggarens dotter" gått som radioföljetong och jag har passat på att lyssna i SR Play. Det är Tove Jansson själv som läst in boken på 1980-talet när hon var i 70-årsåldern. Hon berättar om uppväxten i den konstnärliga Helsingforsfamiljen, med pappa skulptören och mamma illustratören, om hippor i ateljén, insnöade hus, framkallade farligheter och lika trygga som spännande somrar vid havet. Den som kan sina Muminböcker förstår var mycket av inspirationen kom ifrån, men man behöver inga förkunskaper för att njuta av denna humoristiska och insiktsfulla berättelse av en person som aldrig glömde hur det var att vara barn.
Betyg: EEEE+

Glömda minnen

Jag har en tendens att glömma att skriva om böckerna som vi läser i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet, vilket är särskilt ironiskt då vi nyligen läste en bok som handlar om minnen: "W eller minnet av barndomen" av Georges Perec. Vartannat kapitel handlar om Perecs barndom. Han diskuterar vad han minns och inte, men även i det han presenterar som fakta finns det uppenbara fel, som han inte kommenterar. Man kan alltså inte lita på någonting! Det är ändå en hemsk och berörande berättelse om en uppväxt i en fransk, judisk familj under andra världskriget. Vartannat kapitel bygger på en historia som Perec uppger sig ha hittat på som barn. Den handlar om ön W, där livet är helt uppbyggt kring idrott. Berättelsen, som till en början tråkar ut mig, blir mer och mer absurd tills man förstår kopplingen till andra världskriget och koncentrationslägren. En fascinerande, men besynnerlig bok!
Betyg: EEE
P.S. Läs också "Hemligheten" av Philippe Grimbert.