En tecknare på flykt

"Var ska jag lägga mitt huvud?" av Rakhsha Razani är en självbiografisk grafisk roman/seriebok. Razani berättar om sin familj, om sin uppväxt i Iran, om flykten till Sverige och om svårigheterna att finna sig till rätta här. Razani är utbildad tecknare/illustratör och teckningarna i boken är utsökta och uttrycksfulla. Tyvärr håller texten inte lika hög klass, vilket får boken att kännas lite amatörmässig och kanske något som författaren i första hand skapat för sin egen och sin familjs skull.
Betyg: EEE
P.S. Missa inte Marjane Satrapis "Persepolis"!

Två exotiska deckare

Jag har läst två deckare som utspelar sig på ovanliga platser: Laos respektive Iran.

"Trettiotre tänder" av engelsmannen Colin Cotterill utspelar sig i Laos 1977 och är andra delen i en serie. Den är lite av en humoristisk mysdeckare i Alexander McCall Smiths efterföljd, men den är blodigare och inte lika charmig. Huvudpersonen, dr Siri Paiboun, är en av de få läkare som finns kvar i landet efter kommunisternas maktövertagande och han blir därför utsedd till rättsläkare. Jag gillar Cotterills språk (men översättningen är tyvärr inte alltid så bra) och hans person- och miljöskildringar, men jag har svårt för de övernaturliga inslagen och själva deckarintrigen är ganska ordinär. Betyg: EE+

"Vem dödade ayatolla Kanuni?" av Naïri Nahapétian utspelar sig i Teheran precis innan presidentvalet 2005. Fransk-iranske journalisten Narek kommer dit och dras in i en förvirrande härva kring en död ayatolla. Även i den här boken är det bra miljöskildringar, men deckarintrigen lider av två katastrofala brister: den är tråkig och obegriplig! Det var med nöd och näppe jag tog mig igenom boken och det var mer för att den inte var så tjock än för att jag var nyfiken på vem som var mördaren! Betyg: E+

P.S. Läs hellre "Perspepolis" av Marjane Satrapi.

Från Malmö till Teheran

Vi skulle diskutera "Kan du säga schibbolet?" av Marjaneh Bakhtiari i min Stockholmsbokcirkel i december, men mötet blev inställt och bokcirkeln har tagit paus ett tag. Det är alltså ganska länge sedan jag läste den här boken, men jag vill ändå skriva några rader om den. "Kan du säga schibbolet?" handlar om familjen Abbasi som bor i en villaförort utanför Malmö. Föräldrarna kommer från Iran men är ganska väl integrerade i det svenska samhället. En dag kräver den 16-åriga dottern Parisa att få åka till Iran och göra ett projektarbete för skolan. Plötsligt befinner sig inte bara Parisa utan också 13-åriga lillasyster Baran i ett Teheran där de aldrig varit och träffar mormor, moster och kusiner för första gången. Jag tycker om skildringen av besöket i Teheran och hur de unga där kämpar för att leva fritt och västerländskt, trots att de bor i en islamistisk diktatur. I övrigt är jag inte så förtjust i boken, som är alldeles för lång och pratig. Vissa inslag som är en satir över svensk integrationspolitik tycker jag är långsökta och fåniga. Betyg: EE

P.S. Bakhtiaris första bok heter "Kalla det vad fan du vill".

En modern klassiker

"Persepolis" av Marjane Satrapi är en självbiografisk serieroman i fyra delar, som blivit välförtjänt hyllad. Den har även filmatiserats. Satrapi, som är född 1969, berättar dramatiskt och humoristiskt om hur det var att växa upp under den islamiska revolutionen och Iran-Irak-kriget, om åren som ensam tonåring i Wien och om hur det var att komma tillbaka till Teheran som 18-åring. Jag är ingen van serieläsare, men den här serieromanen tyckte jag väldigt mycket om, både innehållet och formen. Originalspråket är franska, men den svenska översättningen är mycket bra. Betyg: EEEE

Här är ett utdrag ur den engelska versionen:

Reportage från diktaturer

Jag har äntligen kunnat vara med på ett möte i bokcirkeln efter nästan ett års uppehåll! Denna gång diskuterade vi "Hälsningar från ondskans axelmakter" av Caroline Salzinger. Salzinger är reporter och har bl.a. jobbat på Ekot. I den här boken har hon samlat reportage från de sex länder som USA (under Bush-tiden) pekade ut som "ondskans axelmakter": Nordkorea, Iran, Irak, Syrien, Libyen och Kuba. Reportagebitarna binds ihop av mer personliga berättelser om livet som utrikeskorrespondent. Det är givetvis jätteintressant att läsa om dessa länder, men jag är ändå inte helförtjust i boken. Språket är inte tillräckligt bra för att det ska vara en njutbar litterär upplevelse. Dessutom känns det inte som om Salzinger berättar så mycket som känns nytt (kanske för att jag hört hennes reportage på radion?). Betyg: EEE