Ett kidnappat barn

Jag har lyssnat på den danska thrillern "Pojken i resväskan" av Lene Kaaberböl och Agnete Friis som ljudbok. Den handlar om Nina,  en idealistisk kvinna med knepig personlighet, som blir ombedd av en väninna att ta hand om en resväska. Resväskan visar sig innehålla en levande pojke. Nina ger sig av på en vild flykt med pojken i släptåg genom ett sommarhett Köpenhamn och en uppretad litauisk gangster i hälarna. Parallellt får man följa pojkens förtvivlade mamma och den stenrike, danske affärsman, som var resväskans tänkta mottagare. Det är tidvis ganska spännande, men ljudbokens långsamma tempo ger mig för mycket tid att reta upp mig på huvudpersonen, som jag inte tycker är psykologiskt trovärdig. Min irritation och det faktum att jag till och från tappade intresset för boken gjorde att jag höll på att sluta lyssna vid flera tillfällen, men till slut lyssnade jag faktiskt klart ändå.
Betyg: EEE

Konsten att säga nej till barn (och andra människor)

Jesper Juul är en dansk familjeterapeut, som förespråkar en tämligen "fri" uppfostran. Ibland går han kanske lite väl långt, men jag tyckte att han hade många kloka tankar i "Ditt kompetenta barn". Nu har jag läst den tunna boken "Konsten att säga nej med gott samvete" som ger bra tips till dagens föräldrar som inte behöver säga nej till sina barn av ekonomiska skäl och inte heller vill riskera att kränka sina barn genom en gammeldags auktoritär uppfostran. Hans tips är detsamma som jag känner igen från parrådgivningsspalter och UGL-kurs: använd jag-budskap, dvs. i stället för att tala om vad den andre gör för fel, bara säga "nej" eller säga nej på ett vagt sätt, var tydlig och tala om varför DU vill att den andre ska göra eller inte göra på ett visst sätt och hur hans/hennes beteende får DIG att känna dig. Det funkar förvånansvärt bra, enligt min erfarenhet (både på barn och vuxna)! Således en klok liten bok, som kanske kan öppna ögonen på en del föräldrar. Betyg: EEEE

Pretentiös, manscentrerad feelbad-skröna

Carsten Jensens "Vi, de drunknade" fick så lysande recensioner att jag gick ifrån min princip att vänta tills böcker kommer i pocket och köpte den inbunden. Jag har kämpat mig igenom de 700 sidorna och är inte alls särskilt förtjust! Boken handlar om invånarna i den danska sjöfartsstaden Marstal från 1840-talet fram till andra världskriget. Man får följa vissa personer närmare än andra, men det är ingen släktkrönika, även om upplägget påminner om en sådan. Boken har heller inte mycket av skrönans vanliga försonande humor och värme. "Vi, de drunknade" handlar om människans inneboende ondska och våldsamhet och hur detta förs vidare från generation till generation män. Det är en av anledningarna till att jag inte blir så berörd av boken: kvinnorna är ganska osynliga och när de finns med är de mystiska och obegripliga. En kvinna har en lite större roll i boken, men hon skildras hela tiden utifrån, så man förstår aldrig hennes personlighet och bevekelsegrunder riktigt. Boken är alldeles för lång och blir tidvis tråkig, men däremellan finns några spännande avsnitt om långseglingar i Stilla Havet, konvojsegling under andra världskriget m.m. Tyvärr skrivet på ett lite för pretentiöst sätt, där författaren genom uppstyltade meningar vill förmedla sitt budskap om meningen med livet, världens ondska eller vad det nu är han vill säga. Betyg: EE