I levande romanhjältinnors sällskap

Under den senaste tiden har jag nästan bara läst deckare, men det här var ett lysande undantag: "Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket" ("How to be a Heroine") av Samantha Ellis. Det är en personlig och underhållande genomgång av kvinnliga romanfigurer som betytt särskilt mycket för Ellis under olika perioder i hennes liv, t.ex. Scarlett O'Hara, Cathy Earnshaw, Liz Bennett och Anne Shirley. Det här kändes som en bok som var skriven för mig: författaren är i ungefär samma ålder som jag och har läst och älskat ungefär samma böcker. De få böcker som jag inte hade läst hamnade förstås genast på min "att läsa"-lista, t.ex. "Cold Comfort Farm". Ellis beskrivning av sin egen, irakisk-judisk-engelska familjs historia är också fascinerande.
Betyg: EEEE

Rävjakt, pest och atombunkrar

För drygt tio år sedan blev jag uttråkad av femte delen i Stephen Booths Derbyshire-deckarserie och sedan dess har jag inte läst honom förrän nu, när jag gav "The Kill Call" en chans. Det är nionde delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry. Historien har flera teman, bl.a. rävjakt (och motståndet däremot) och pest. Den sträcker sig också bakåt i tiden till det kalla kriget och den organisation som fanns för att larma vid ett eventuellt atombombsanfall. Jag tycker fortfarande att Booth har en tendens att bli långrandig, men den här gången höll jag i alla fall intresset uppe någorlunda. Jag gillar framför allt huvudpersonerna och miljöskildringarna och kan nog tänka mig att läsa någon mer del i den långa serien (det finns totalt sexton delar än så länge).
Betyg: EEE

2 x May

Jag har ett lite kluvet förhållande till Peter May. Första delen i "Lewis-trilogin" ("Svarthuset") tyckte jag var för klichéfylld, men den andra delen, "Lewismannen", var bättre. Den tredje delen ("Lewispjäserna") vet jag inte ens om jag har läst. Har jag det har jag glömt att skriva om den. Nu har jag läst två fristående deckare av May: "Coffin Road" och "Entry Island".

"Coffin Road" börjar med att en man vaknar upp på en skotsk strand och inte minns vem han är. Han är svårt nedkyld, men stapplar sig upp till ett hus, som han förstår är hans. Han letar igenom huset, där det finns en hund som blir glad att se honom, men i övrigt inga ledtrådar till vem han verkligen är. Ett ungt grannpar kommer på besök och till hans förvåning visar det sig att han har ett förhållande med kvinnan. Han förstår att han har påstått att han hyr huset på Yttre Hebriderna för att skriva en bok, men i datorn finns bara tomma dokument. När en annan man hittas mördad börjar mannen utan minne befara att det är han som har begått det bestialiska dådet. Samtidigt börjar en tonårsflicka, som i flera år levt i tron att hennes pappa är död, misstänka att han fortfarande lever. Det här är en originell och mycket spännande deckare, som utspelar sig i fantastisk skotsk miljö.
Betyg: EEEE+

Efter "Coffin Road" var mina förväntningar på "Entry Island" stora. Den utspelar sig i Kanada, på en liten, isolerad ö där de få invånarna lever på hummerfiske. Öns rikaste man hittas död och alla verkar utgå från att det är den unga, vackra frun som är mördaren. En av de influgna Québec-poliserna tycker sig känna igen den unga kvinnan, men kan inte förstå varför. Parallellt berättas en sorglig historia (delvis genom polismannens krystade drömmar) om en kärlekshistoria mellan en fattig pojke och en rik flicka på Hebriderna på 1800-talet. Den historien är så klichéfylld att jag vred mig av genans vid läsningen, även om det var lite intressant att få veta att all utvandring från Skottland till Nordamerika inte var frivillig. Den moderna historien är en hygglig deckarhistoria, men inte mer. Har man, som jag, svårt för övernaturligheter och klichéer i deckare kan man alltså hoppa över denna bok.
Betyg: EE

Mrs Hudsons historia

Den fjortonde delen i Laurie R. Kings charmiga deckarserie må heta "The murder of Mary Russell", men det är Mrs Hudson den handlar mest om. Mrs Clara Hudson, Sherlock Holmes hyresvärdinna på 221 Baker Street och sedermera diskret och pålitlig hushållerska, visar sig ha ett mycket spännande förflutet, som till slut kommer ifatt henne i paret Russell/Holmes hemtrevliga hus i Sussex. Som vanligt berättar King i ett fartfyllt tempo, med mycket humor och på ett, för deckargenren, ovanligt bra språk. Som vanligt njuter jag således hejdlöst i hennes sällskap!
Betyg: EEEE+

Mal, mott och mord

"The Moth Catcher" är del sju i Ann Cleeves serie om kriminalkommissarie Vera Stanhope i Northumberland. I en undanskymd, lantlig dal hittas två män mördade. Stanhope och hennes team har svårt att hitta något samband mellan männen men upptäcker till slut att de förts samman av sitt gemensamma intresse för nattfjärilar. Men är det verkligen motivet till att de blivit dödade? Stanhope förhör alla som bor i dalen men blir inte så mycket klokare. Cleeves håller spänningen uppe genom att motivet för morden inte blir känt förrän precis i slutet av boken. Jag har gillat alla Cleeves deckare som jag har läst och den här är inget undantag.
Betyg: EEEE

Mer McDermid

Jag har ägnat årets sista vecka åt deckarläsning och då passade det ju bra att jag hade ytterligare två Val McDermid-pocketböcker i hyllan! (I somras läste jag två andra.)

"Med gift i blodet" ("Beneath the Bleeding") är del fem i serien om rättspsykologen Tony Hill och kriminalpolisen Carol Jordan. Deckarhistorien är (som ofta hos McDermid) mycket fantasifull och handlar om hur först en fotbollsstjärna och sedan andra personer mördas med hjälp av olika växtgifter. Historien håller bra tempo och jag gillar även skildringen av huvudpersonernas komplicerade förhållande.
Betyg: EEEE

"I terrorns skugga" ("Hostage to Murder") är del sex i en serie om journalisten Lindsay Gordon. (Övriga delar verkar inte vara översatta till svenska.) Huvudpersonen flyttar tillbaka till Glasgow efter flera år i Kalifornien. Hennes sambo Sophie har fått ett prestigefyllt jobb på sjukhuset, men Lindsay har svårt att hitta något att göra. Hon tackar därför ja när hon blir erbjuden ett samarbete med en ung freelansande journalist. De dras tillsammans in i en komplicerad härva med kopplingar till IRA och de hamnar till slut i Sankt Petersburg. Den här deckaren var tyvärr inte lika bra som "Med gift i blodet". Man ska kanske hålla sig till Hill/Jordan-serien när det gäller McDermid?

Betyg: EEE

När Mrs Creasy försvann

Joanna Cannons debutroman "Problemet med får och getter" ("The Trouble of Goats and Sheep") utspelar sig den heta sommaren 1976. Tioåriga Grace och hennes kompis Tilly bor på en förortsgata någonstans i engelska Midlands. En av grannkvinnorna försvinner spårlöst och Grace och Tilly bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt henne. De går runt till grannarna, blir inbjudna på te och lyssnar på vad alla har att säga. Det visar sig att det nio år tidigare också hände otäcka saker på gatan. Som vanligt i historier med barn som berättare blir det ganska roligt, eftersom de är så lillgamla och snusförnuftiga samtidigt som de är ovetande och naiva. De delar av boken som berättas av Grace är därför ganska underhållande att läsa. I övrigt tycker jag att boken är sympatisk, men lite seg och inte så spännande som en spänningsroman bör vara för att man ska sugas in i den.
Betyg: EEE+
P.S. Även "En ödesdiger sommar" av Barbara Vine utspelar sig sommaren 1976. 

Flavia och den frånvarande fadern

Ramhistorien i Alan Bradleys trivsamma deckarserie om 12-åriga Flavia de Luce i 1950-talets England är inte alls trivsam: mamman är död, pappan mentalt frånvarande,  storasystrarna elaka och godset Buckshaw fallfärdigt. I "Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd" kommer Flavia hem i förtid från internatskolan i Kanada (se "As Chimney Sweepers Come to Dust") och möts, inte av välkomnande familjemedlemmar, utan av beskedet att hennes pappa ligger på sjukhus med svår lunginflammation. Till råga på eländet har hennes älskade höna Esmeralda nackats, så att kokerskan skulle kunna laga en stärkande buljong åt den sjuke. För att skingra sina oroliga tankar cyklar Flavia på ett ärende åt kyrkoherdens fru och hittar förstås ett lik. Som vanligt har Bradley en bra balans mellan humor och allvar, pusseldeckare och tragisk barndomsskildring. Deckarserien är för övrigt värd att läsas bara för titlarnas skull! (Den här titeln är ett citat ur Macbeth.)
Betyg: EEEE

Väninnan du glömt

"Det du inte minns" ("Her") av Harriet Lane (Om det ändå vore Vane!) är inte en deckare utan snarare en psykologisk thriller. En dag på gatan i sina kvarter i norra London får Nina syn på en utmattad, gravid småbarnsmamma, Emma. Hon känner omedelbart igen henne, men det är inte ömsesidigt. I Emmas ögon är Nina en cool, rik och sofistikerad konstnär och hon förstår inte riktigt varför Nina vill bli vän med henne. Men det verkar hon vilja bli - hon nästlar sig in i Emmas liv på ett, för läsaren, mycket obehagligt sätt. Man sitter alltså bara och väntar på katastrofen... Det är underhållande och spännande, men inte riktigt min typ av bok. Tacka vet jag ett rejält mord!
Betyg: EEE+

Maisie i München

Jag tycker att det är beundransvärt att hålla uppe kvaliteten i en deckarserie så som Jacqueline Winspear har gjort i sin serie om Maisie Dobbs. Tolfte delen heter "Journey to Munich" och när den börjar är Maisie tillbaka i England efter sin långa frånvaro (se "A Dangerous Place"). Som titeln antyder blir hon dock inte kvar så länge utan tar på sig ett uppdrag att åka till München för att få ut en engelsk företagare och uppfinnare som har suttit fängslad i Dachau i två år. Winspear är väldigt bra på att hitta en balans mellan psykologisk trovärdighet, fantastiska miljöskildringar och spännande historier och hon gör det också i denna deckare. Och så sår hon ett litet frö till hopp om att Maisie en dag faktiskt ska få uppleva kärleken igen!
Betyg: EEEE+

Minnen av monster

Jag är ingen fantasyälskare, men Neil Gaiman har ändå stått på min läslista ett tag, eftersom han är en sådan centralfigur i genren och anses hålla hög kvalitet. Det passade mig därför bra att vi skulle läsa "Oceanen vid vägens slut" ("The Ocean at the End of the Lane") i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet. Tyvärr fick boken mig inte att ompröva min skepsis till fantasygenren. Historien utspelar sig i England på 1960-talet. Berättaren återvänder i vuxen ålder till byn där han växte upp och börjar minnas saker som hände när han var sju år. Han blev då bekant med en lite äldre flicka, som visade sig ha någon slags övernaturliga krafter. Ett monster i form av en barnflicka dök plötsligt upp i pojkens familj och en ödesdiger kamp mellan onda och goda krafter brakade lös. Jag tolkar boken som att den bland annat handlar om barns utsatthet och maktlöshet gentemot vuxna, men jag skulle hellre läsa en annan typ av bok på det temat. Till den här romanens fördel talar dock att den inte är så tjock och att den är skriven på ett mycket vackert språk.
Betyg: EE+

Maxat mordfall

"Själarnas bok" ("The Book of Souls") är andra delen i James Oswalds deckarserie om kommissarie McLean i Edinburgh. (Första delen heter "Flickoffret" och jag har läst den, men tydligen glömt att skriva om den här på bloggen.) Jag förknippar Edinburgh med Ian Rankins långa deckarserie om kommissarie Rebus, men Oswald skriver en annan sorts deckare. Där Rankin är ganska realistisk och politisk/samhällskritisk är Oswald överdriven, bestialisk och fantasifylld. "Själarnas bok" handlar om en gammal mordhistoria, där mördaren dödade en ung kvinna varje jul. Det sista offret var McLeans flickvän. När döda kvinnor börjar dyka upp på ett liknande sätt dras givetvis paralleller till det gamla fallet. Oswalds deckare är välskrivna och ganska spännande, men jag är inte så förtjust i "extra allt"-stilen. Dessutom var det lite för lätt att lista ut vem mördaren var.
Betyg: EEE

Barn som mördar

När jag hörde om "The Wicked Boy - the Mystery of a Victorian Child Murderer" av Kate Summerscale på podden Inside the New York Times Book Review kopplade jag inte på en gång att det var samma författare som har skrivit "The Suspicions of Mr Witcher". Men det är det och här är Summerscale tillbaka med ännu en viktoriansk true crime-historia. Den handlar om den 13-åriga Robert Coombes som en varm sommardag 1895 mördar sin mor och sedan går på cricketmatch med sin lillebror Nattie. Bröderna fortsätter att bo i familjens hus i en respektabel arbetarstadsdel i London i tio dagar, innan lukten till slut påkallar omgivningens uppmärksamhet och brottet avslöjas. Summerscale beskriver hela historien mycket detaljerat och följer sedan Roberts liv fram till hans död. Summerscale skriver sansat och balanserat och verkar drivas av en önskan att förstå vad det var som hände. Det ger en mycket intressant och läsvärd bok.
Betyg: EEEE
P.S. Läs också "Wicked girls" ("Onda flickor") av Alex Marwood.

I den opittoreska delen av England

"Lång väg hem" ("Long Way Home") av Eva Dolan blev väldigt omskriven för ett par år sedan och hamnade till och med på Lotta Olssons lista över de 100 bästa deckarna (plats 57). Jag förstår inte riktigt varför, för jag tycker att det här är en ganska ordinär polisdeckare. Jag misstänker att hajpen uppstod på grund av deckarens vällovliga syfte: att uppmärksamma främlingsfientlighet och hatbrott. Boken (som är den första i en serie) handlar om kriminalpoliserna Zigic och Ferreira, som båda har invandrarbakgrund. De arbetar på hatbrottsenheten och får utreda ett fall där en papperslös invandrare blivit innebränd i ett trädgårdsskjul. Det är en habil deckarhistoria med lagom sympatiska huvudpersoner, men inte mer än så. Något som jag gillade var dock den totalt opittoreska skildringen av staden Peterborough! Det är sällan jag läser en brittisk deckare utan att bli sugen på att åka dit, men här finns det faktiskt inte mycket att längta till.
Betyg: EEE

Yrke: hemmafru och spion

Jag tror att det var omslaget som fick mig att börja lyssna på "A Quiet Life" av Natasha Walter, för spionromaner är ingen genre jag brukar ägna mig åt. Men den här var kul! Huvudpersonen Laura är en amerikansk medelklassflicka som kommer till London strax före andra världskriget och som blir kvar. Hela historien går ut på att hon är spion åt Sovjetunionen utan att någon någonsin anar det, eftersom hon utåt förefaller vara en ytlig, spånig hemmafru. Skildringen av varför hon blir spion är kanske inte så trovärdig (fast vad vet jag?), men det spelar ingen roll för resten av boken är spännande och mycket underhållande. Och feministisk.
Betyg: EEEE+

Nästa sommars måsteläsning?

Debutdeckaren "Under the harrow" av Flynn Berry förutspås bli nästa "Gone Girl" eller "Kvinnan på tåget" och jag förstår varför. Huvudpersonen Nora åker för att hälsa på sin syster Rachel, men i stället för att mötas av doften av lammgryta och få ett glas rödvin i handen hittar hon sin syster brutalt mördad. Skildringen av hur den fruktansvärda upptäckten påverkar Nora är bland det mest realistiska jag läst i en deckare någonsin. Nora och Rachel stod varandra oerhört nära och Nora blir besatt av att ta reda på vem som mördade systern. Det är en intensiv och smått febrig historia, där man inte vet om man kan lita på berättaren eller inte. Stadsbiblioteket i min stad ville inte ta in denna bok när jag föreslog det, så de kan inte skylla på mig när hajpen når Sverige!
Betyg: EEEE

De besynnerliga barnens slutstrid

Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är tillbaka i en tredje del: "Library of souls" ("Själarnas bibliotek"). Ransom Riggs fortsätter på sitt koncept att spinna en fantasyberättelse kring autentiska, gamla foton. Det är ett rasande tempo från första början och slutar i en klassisk strid mellan ont och gott. Det är bara att slå sig ned och låta sig underhållas.
Betyg: EEEE

Hilary Mantels barndom

Engelska författaren Hilary Mantels ("Wolf Hall" och "Bring Up the Bodies") memoarer "Giving up the ghost" ("Skuggan av ett liv") är ännu en i raden av ljudböcker som jag lyssnat på i sommar. Det är en ovanligt kort (under sju timmars lyssning) självbiografi i fem delar där hon berättar om sin barndom i Nordengland, sin splittrade familj, om vuxenblivandet och om sjukdomen och vanvården som gjorde henne infertil. Det är inte hon själv som har läst in boken utan en skådespelare, som läser mycket bra. (Jag älskar verkligen att lyssna på ljudböcker på brittisk engelska!)  Det är en på samma gång poetisk och realistisk tillbakablick, som jag tyckte om att lyssna på.
Betyg: EEEE

Mord och medelålders passion

"Kvinna inför rätta" ("Apple Tree Yard") av Louise Doughty hör till den nya, uppfriskande typen av deckare med opålitliga (kvinnliga) berättare, lite liknande "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget". Huvudpersonen Yvonne Carmichael är en medelålders, gift kvinna med vuxna barn och en framgångsrik yrkesbana som forskare. Men redan från början får läsaren (lyssnaren i mitt fall) veta att hon är åtalad i en mordrättegång. Hela boken berättas i första person och berättelsen riktar sig till ett "du": hennes älskare och medåtalade. Sakta men säkert (och utan att tempot någonsin slackar) får läsaren veta vad som hänt och bakgrunden till det. Boken handlar om något så ovanligt som en medelålders kvinna som drabbas av passion (utan att det raljeras kring det). Historien är mycket skickligt genomförd, spännande och med ett feministiskt anslag som jag gillar. Jag har skaffat Storytel (igen) nu i sommar för att få tillgång till deras ljudböcker och det här var en av de böcker som förgyllde mina stunder vid diskbaljan och gjorde mig smått otrevlig mot personer i omgivningen som försökte vara vänliga och prata med mig!
Betyg: EEEE+

Teddy's war

"A God in Ruins" av Kate Atkinson är inte en fortsättning på "Life after life" ("Liv efter liv") utan en parallellhistoria. I den här romanen står Ursulas bror Teddy i centrum. I "Life after life" skildrades en mängd olika alternativa liv för Ursula (och Teddy) så Atkinson har haft stor frihet när hon valt vilken version hon vill berätta om Teddy. Det handlar mycket om Teddys tillvaro som stridspilot under andra världskriget, som han överlever (eller gör han det?), men också om barndomen på Fox Corner, äktenskapet med grannflickan Nancy, dottern Viola och barnbarnen Sunny och Bertie. Jag har lyssnat på romanen i en underbar inläsning på Queens's English och tyckte mycket om den.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Försoning" av Ian McEwan.