2 x May

Jag har ett lite kluvet förhållande till Peter May. Första delen i "Lewis-trilogin" ("Svarthuset") tyckte jag var för klichéfylld, men den andra delen, "Lewismannen", var bättre. Den tredje delen ("Lewispjäserna") vet jag inte ens om jag har läst. Har jag det har jag glömt att skriva om den. Nu har jag läst två fristående deckare av May: "Coffin Road" och "Entry Island".

"Coffin Road" börjar med att en man vaknar upp på en skotsk strand och inte minns vem han är. Han är svårt nedkyld, men stapplar sig upp till ett hus, som han förstår är hans. Han letar igenom huset, där det finns en hund som blir glad att se honom, men i övrigt inga ledtrådar till vem han verkligen är. Ett ungt grannpar kommer på besök och till hans förvåning visar det sig att han har ett förhållande med kvinnan. Han förstår att han har påstått att han hyr huset på Yttre Hebriderna för att skriva en bok, men i datorn finns bara tomma dokument. När en annan man hittas mördad börjar mannen utan minne befara att det är han som har begått det bestialiska dådet. Samtidigt börjar en tonårsflicka, som i flera år levt i tron att hennes pappa är död, misstänka att han fortfarande lever. Det här är en originell och mycket spännande deckare, som utspelar sig i fantastisk skotsk miljö.
Betyg: EEEE+

Efter "Coffin Road" var mina förväntningar på "Entry Island" stora. Den utspelar sig i Kanada, på en liten, isolerad ö där de få invånarna lever på hummerfiske. Öns rikaste man hittas död och alla verkar utgå från att det är den unga, vackra frun som är mördaren. En av de influgna Québec-poliserna tycker sig känna igen den unga kvinnan, men kan inte förstå varför. Parallellt berättas en sorglig historia (delvis genom polismannens krystade drömmar) om en kärlekshistoria mellan en fattig pojke och en rik flicka på Hebriderna på 1800-talet. Den historien är så klichéfylld att jag vred mig av genans vid läsningen, även om det var lite intressant att få veta att all utvandring från Skottland till Nordamerika inte var frivillig. Den moderna historien är en hygglig deckarhistoria, men inte mer. Har man, som jag, svårt för övernaturligheter och klichéer i deckare kan man alltså hoppa över denna bok.
Betyg: EE

Det som göms i torv

I första delen i Peter Mays Lewistrilogi, "Svarthuset", gillade jag person- och miljöskildringarna, men tyckte historien var klichéfylld. Andra delen, "Lewismannen", tycker jag bättre om. Fin Macleod har slutat vid polisen i Edinburgh och flyttat hem till Lewis i Yttre Hebriderna, där han ska renovera det gamla familjetorpet. När ett väl bevarat lik hittas i en torvmosse och det visar sig röra sig om ett mordoffer från 1950-talet dras han dock in utredningen, eftersom det finns en koppling till hans ungdomskärlek Marsaili, som han återupptagit bekantskapen med. I tillbakablickar får läsaren följa två unga, föräldralösa bröders sorgliga och dramatiska väg genom Skottlands fattigvårdssystem. I nutid kämpar Marsaili med att hjälpa både sin dementa pappa som inte vill bo på ålderdomshemmet och sin tonåriga son som inte får träffa sin flickvän och deras gemensamma barn. I den här boken gillade jag person- och miljöskildringen och historien!
Betyg: EEEE

Tillbaka till Hebriderna

"Svarthuset" ("The Blackhouse") av Peter May är den första delen i "Lewis-trilogin" som handlar om polisen Fin Macleod. Han lämnade sin hemö Lewis i Yttre Hebriderna som tonåring och har inte varit tillbaka sedan dess. När det sker ett mord i hans gamla hemby skickas han dit för att utreda eventuella kopplingar till ett annat mord på fastlandet. Mordhistorien behandlas ganska styvmoderligt i denna roman som mer är en hemvändarroman. Skildringarna av livet och naturen på dessa utsatta öar är fina och beskrivningen av hur männen jagar sjöfågel på ett stormpiskat skär är gastkramande. I övrigt retar jag mig lite på den ganska klichéfyllda historien.
Betyg: EEE+