En givande djupdykning i det viktorianska London

Trots att Michel Fabers "The Crimson Petal and the White" är 900 sidor lång blir man besviken när den tar slut. Till skillnad från viktorianska romaner "de l'époque" är slutet inte tillrättalagt och man går länge och funderar hur det ska gå för huvudpersonerna. Den viktigaste personen i boken heter Sugar och är något så osannolikt som en prostituerad 19-årig litteraturkonnässör. Utöver att utföra sexuella tjänster som ingen annan prostituerad åtar sig kan hon diskutera finlitteratur och ge råd i affärer. Hon är alltså egentligen en osannolik person, men hon är så mänsklig och älskansvärd att man vill tro på henne. Hon blev intvingad i prostitution vid 13 års ålder av sin mor och hon hatar det. På lediga stunder skriver hon en bok om en prostituerad som på det mest bestialiska sätt mördar sexköpare. Sugar får en rik beundrare i William Rackham, motvillig arvtagare till ett parfymeriimperium. William blir så besatt av Sugar att han tar henne från bordellen och gör henne till sin älskarinna. Hemma i det stora huset i Notting Hill finns Williams sinnessjuka hustru Agnes och den oälskade dottern Sophie, som aldrig får märkas. Boken är skriven i en väldigt speciell stil där boken själv har den allvetande berättarrösten och ger instruktioner om vem av personerna vi bör följa. Om man inte stör sig på mycket "mustiga" skildringar av sex och andra kroppsfunktioner har man en härlig läsupplevelse framför sig! Betyg: EEEE+
P.S. På svenska har boken den knasiga titeln "Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret".