Efter att ha läst tillrättalagda, färgglatt illustrerade versioner av flera klassiska folksagor, som Askungen, Rödluvan och Hans och Greta, för min son påminde jag mig att min mamma för länge sedan pratat om en bok med psykoanalytiska tolkningar av sagor. Det var "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim (utgiven 1975) som hon menade och den har jag nu läst. Bettelheims tes är att äkta folksagor, t.ex. de som bröderna Grimm sammanställde, innehåller element som är av så grundläggande betydelse för det mänskliga psykets utveckling i barn- och ungdomen att sagorna har behållit sin tjuskraft i århundraden och ibland årtusenden. Han ger många exempel och ibland kan man tycka att det han säger är lite långsökt och ibland känns hans beskrivning av könsrollerna något förlegad, men för det mesta är det jätteintressant och tankeväckande. Enligt Bettelheim måste dock sagorna läsas (eller helst berättas) i sina ursprungliga versioner och helst ska det vara utan illustrationer, så att barnet får skapa sina egna bilder i huvudet. Hm, jag har i alla fall införskaffat en samling av bröderna Grimms sagor från ett antikvariat och ser fram emot att läsa dem för min son!
Betyg: EEEE+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar