Många har skrivit moderna varianter och mer eller mindre idiotiska fortsättningar på Jane Austens "Stolthet och fördom", men "Huset Longbourn" ("Longbourn") av Jo Baker är den första version som jag har läst som berättas ur tjänstefolkets perspektiv. Efter att jag hade läst ut den var jag förstås tvungen att läsa om "Stolthet och fördom" och noterade att betjänten ("the footman") nämns en gång, hushållerskan/kokerskan mrs Hill nämns en eller ett par gånger och att det står att Lydia visar upp sin vigselring för de två tjänsteflickorna. Att den ena av dem heter Sarah framgår vid ett annat tillfälle när hon ska hjälpa flickorna Bennet inför någon tillställning. Av dessa rudimentära uppgifter har Baker spunnit en hel historia där den 20-åriga Sarah står i fokus. Den unge mannen James Smith kommer vandrande till gården och blir anställd som betjänt eftersom det ger status att ha en sådan och det är svårt att få tag på manligt tjänstefolk på grund av det pågående kriget. Kan man sin "Stolthet och fördom" känner man helt klart igen sig på Longbourn, men perspektivet är ett helt annat. Jag, som gillar realistiska berättelser om kvinnor på 1800-talet, tyckte om denna version och jag tror nog att Jane Austen också ler i sin himmel.
Betyg: EEEE
Varför kvinnan på omslaget har turnyr vet jag inte. Det var ju empiremodet som gällde på Austens tid och Sarah var antagligen snarare klädd så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar