Tredje boken om Bricken

I "Sågspån och eld" avslutar Vibeke Olsson sin trilogi om Bricken, som växer upp på Svartviks sågverk utanför Sundsvall på 1870- och 1880-talen. Bricken har hunnit bli 19 år och nu är hon vuxen. Med sin skadade hand kan hon inte arbeta på sågverket längre, men hon klarar sig bra genom att ha kostkarlar som hon lagar mat åt. Hennes älskade pappa blir allt äldre och skröpligare, men än så länge klarar han av att arbeta. Mest handlar dock boken om kärleken och Brickens framtidsdrömmar. Kommer någon man någonsin se åt henne trots hennes skadade hand? Är det bättre att förbli ogift och ägna sig åt att tjäna Gud? Och om man är riktigt, riktigt kär i någon, kan man gifta sig med honom trots att han dricker lite för mycket brännvin ibland? Jag gillar verkligen Vibeke Olssons skildring av hur det var att vara arbetare i Sverige för drygt hundra år sedan. Det handlar om utvandring, mer eller mindre lyckade strejker, godtemplar- och frikyrkorörelserna, August Palm, arbetarnas bildningstörst och deras syn på herrskapsfolk och mycket annat.
Betyg: EEEE