Äntligen är den slut: "Drood" av Dan Simmons! Jag har kämpat mig igenom över 750 sidor märklig blandning av skräckroman och biografi(er). Berättare i romanen är författaren Wilkie Collins, känd för de tidiga deckarna/spänningsromanerna "The Woman in White" och "The Moonstone". Collins framställs som en osympatisk person, som inte blir bättre av att han utvecklar ett gravt opium-/morfinmissbruk. Föremål för hans berättelse är den mer kända och framgångsrika författaren Charles Dickens och boken utspelar sig under dennes sista fem år i livet (1865-1870). Jag tycker att det var intressant att läsa om Collins och Dickens liv och karriärer, men för det ändamålet hade det antagligen varit bättre att läsa riktiga biografier. Den som är sugen på en rejäl skräckroman blir antagligen också besviken på "Drood" för skräckinslagen är få och glest utspridda. Och boken är alldeles för lång! Nej, nu ska jag återgå till att läsa äkta viktorianska romaner i stället, t.ex. blev jag sugen på Dickens "Bleak House". Betyg: EE
P.S. Bör kanske tillägga att jag inte är någon skräckfantast och således ingen kännare av den genren. Andra, t.ex. Helena på Bokhora, har tyckt att "Drood" är en bra skräckroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar