Road och oroad av "Manuskriptet"

När jag började läsa "Manuskriptet" av norske Henrik H. Langeland blev jag först oroad av upplägget: medelålders manlig litteraturprofessor blir förälskad i 25-årig kvinnlig student. Romantisering av gubbsjuka är inte mitt favoritämne. Men, men, jag bedrog mig! Berättelsen om den naive och försiktige Francis Meyer och hans starka förälskelse i den undflyende Nadia är inte någon hyllning av gubbsjukan. Däremot är det en fin och mycket underhållande skildring. Vid sidan av förälskelsen handlar boken om ett återfunnet 1600-talsmanuskript av prästpoeten Petter Dass och om Meyers jakt på kärleksbrev mellan Dass och den samtida poeten Dorothe Engelbretsdatter. Beskrivningen av vardag och intriger på litteraturvetenskapliga institutionen i Oslo är också rolig att läsa. Langeland bygger på ett bra sätt upp en stämning där man hela tiden är osäker på hur det ska gå för Meyer: kommer han att triumfera eller krossas? Tyvärr tycker jag inte alls om slutet, då Langeland bara släpper hela sitt upplägg och inte gör något vettigt av det. Fram till dess är boken klart roande, om än tämligen osannolik och ibland lite för övertydlig. Betyg: EEE