Det olösta fallet

Jag är väldigt kinkig och krävande när det gäller svenska deckare, vilket har lett till att jag nästan slutat läsa sådana, men då och då ger jag någon en chans. Efter att ha sett en fin recension har jag därför läst "En osynlig" av Pontus Ljunghill. Upplägget är inte så originellt: en hängiven polisman offrar allt för att lösa ett mord på en liten flicka och när det inte lyckas förföljer fallet honom under resten av karriären. Polismannen i det här fallet heter John Stierna och mordet på den lilla flickan Ingrid Bengtsson äger rum i Stockholm 1928. Tjugofem år senare går Stierna i pension, men han förföljs fortfarande av tankarna på mordet som aldrig blev uppklarat. En journalist söker upp honom och får honom att berätta om fallet. Första halvan av boken tyckte jag om: skildringen av 1920-talets Stockholm är fin och beskrivningen av polisarbetet gör mig intresserad. Tyvärr håller det inte boken igenom. Detaljer, som felaktigt använda pluralformer på verb, får mig att fundera på hur mycket annat som är felaktigt. Inte fanns det väl kopiatorer på 1920-talet? Kunde en ensamstående mor som arbetade på café verkligen leva på det sätt som Ingrids mor gör? Hur sannolikt är det att en mördare analyserar sitt eget psyke? Hur tilltalade folk egentligen varandra före du-reformen? Att sådana frågor upptar mina tankar är ett tecken på att deckarhistorien inte är tillräckligt spännande och när jag väl börjat irritera mig tycker jag att hela historien och dess huvudperson blir alltmer patetisk och ointressant. Betyg: EE+
P.S. Nu när jag läser om recensionen inser jag att recensenten sett samma brister som jag i boken, men att de inte förstört läsupplevelsen för honom på samma sätt som för mig. Jag måste nog bli mer uppmärksam vid min läsning av recensioner!

Finlandssvensk debutant

Trots en fin recension i Svenska Dagbladet hade jag inte så höga förväntningar på "Wannabe" av Sara Jungersten. Boken handlar om 21-åriga Tove som är vacker, smal, lång och duktig på att sjunga, dansa och spela teater. Hennes mål är att komma in på en teaterhögskola. I väntan på det har hon fått en liten roll i en musikal på teatern i Vasa. Hon älskar livet på teatern och att hänga med de andra skådespelarna på krogen efter föreställningarna. Därutöver är hennes liv ganska tomt och bakom hennes vackra, självsäkra fasad lurar osäkerhet och tvivel. Jag trodde inte att det skulle intressera mig att läsa om en person som är så olik mig till typ, ålder och livssituation, men Jungersten gör berättelsen om Tove angelägen, fängslande och tonsäker. En mycket bra debut!
Betyg: EEEE

A very funny woman

Jag antar att Caitlin Moran är en känd person i Storbritannien, men jag hade aldrig hört talas om henne när jag läste om hennes bok "How To Be a Woman" i en tidning. Man behöver dock inte veta vem hon är för att uppskatta hennes bok. I 16 kapitel går hon, med utgångspunkt i sitt eget liv, i genom hur det är att vara kvinna. Det handlar om sådant som mens, bröst, högklackade skor, hårborttagning, bröllop och barnafödande. Moran förklarar också vad feminism är och varför hon är feminist. Alltihop med stadig grund i sunt förnuft och pepprat med brittiska populärkulturella referenser och slangord, som jag nog inte fattade hälften av. Det gör inte så mycket, för man förstår vad hon menar ändå och hennes fantastiska humor går fram över alla språk- och kulturgränser. Jag har nog aldrig läst en så rolig bok som dessutom är så klok och inspirerande! Betyg: EEEEE
September 2012: Nu har denna underbara bok äntligen kommit på svenska med titeln "Konsten att vara kvinna"!

Roligt i Livs värld

När jag läser Liv Strömquists seriebok "JA TILL LIV!" inser jag att jag redan läst ganska många av serierna, förmodligen i tidskriften Bang. Det gör nu ingenting, för de är roliga, träffande och ofta ganska elaka. De handlar om sådant som varför moderaterna dog ut, varför barn är kristdemokrater och varför TV4-hallåor måste vara ihop med Niklas Strömstedt. Mycket vänster, mycket feministiskt och mycket kul!
Betyg: EEEE

Helvetet tur och retur

En man, som inte är Guds bästa barn, är hög på kokain och kör av vägen en långfredagsnatt. Han överlever men blir svårt brännskadad. Han ligger i sin sjukhussäng och planerar sitt självmord när en vacker och mystisk kvinna kommer in till honom och säger att de varit älskande i Tyskland på 1300-talet. Hon berättar sin fantastiska historia för den skeptiske men förtrollade mannen och får honom att vilja leva igen. "The Gargoyle" av Andrew Davidson är en fantasifull historia om kärlek, vänskap, död, konst, religion, fysisk plåga och psykisk sjukdom som ger mig lite av samma känsla som "The Historian", "The Magicians" och "Kryptan". Den är välskriven och skickligt uppbyggd, så om man gillar den här sortens bok är den väl värd att läsa. Själv är jag vanligtvis ganska skeptisk till vissa genretypiska ingredienser som lätt blir fåniga, men den här berättelsen sögs jag in i så att alla invändningar bleknade.
Betyg: EEEE

Mord på Pemberley

Jag har aldrig gillat nyskrivna fortsättningar på Jane Austens romaner, för ingen kan göra det lika bra som mästarinnan och de försök som jag har sett har varit illa skrivna och allmänt idiotiska. Men nu är det uråldriga deckardrottningen P.D. James som har gjort det i "Death comes to Pemberley" och då må det vara hänt! Handlingen utspelar sig sex år efter Elizabeths och Mr Darcys bröllop och som titeln antyder sker det ett mord på Pemberley. P.D. James har dock inte lagt så mycket krut på själva deckarhistorien utan mer på miljö- och personskildringar. Ett tag blir det nästan lite tråkigt, men sen tar historien fart igen. P.D. James kan skriva, så det är helt uthärdligt och ganska underhållande, åtminstone för Austens hard core-fans!
Betyg: EEE+

Landet som steg upp ur havet

När nya E4:an genom Norduppland skulle byggas fick arkeologer en unik möjlighet att undersöka stora områden norr om Uppsala. De arbetade under stark tidspress och grävningarna gjordes av olika företag som konkurrerade med varandra. Det var därför svårt att med en gång lägga ihop fynden och se den stora bilden av vad som hade hittats. Det har i stället journalisten Maja Hagerman gjort och genom att bl.a. koppla fynden till kartor som visade hur landet hade stigit upp ur havet kunde hon få en bild av hur Uppland befolkades från sen stenålder fram till vikingatiden. Det visade sig att i bygder som man trott varit i princip obebodda har det legat byar med stora praktfulla hus, verkstäder för olika hantverk och stora boskapgårdar. Hagerman skriver mycket bra och hon gör sitt ämne mer spännande än de flesta deckare!
Betyg: EEEEE

Château d'If revisited

Wolf Hadda har lämnat sin enkla bakgrund bakom sig och nu lever han det liv han drömt om: han är en förmögen, framgångsrik affärsman med hus runt om i världen, han är gift med sin stora kärlek och har en underbar dotter. En dag förlorar han allt och hamnar i fängelse. Där har han gott om tid att fundera ut hur han ska hämnas på dem som orsakat hans olycka, men först måste han övertala den unga fängelsepsykiatern Alva Ozigbo att han är redo att släppas fri. I "The Woodcutter" har Reginald Hill lånat upplägget från Alexandre Dumas "Greven av Monte Cristo" och det gör han rätt i för det är ju ett strålande upplägg! "The Woodcutter" är en härlig blandning av saga, äventyrsroman och deckare som jag sträckläste. Och så blev jag sugen på att åka (tillbaka) till the Lake District. Betyg: EEEE+

Spioner i Yorkshire

Jag har tidigare tyckt att Peter Robinson skriver habila bruksdeckare (klicka på etiketten Robinson för att se mina tidigare recensioner) och det vidhåller jag efter att ha läst "All the Colours of Darkness". Kommissarie Banks är i London och hälsar på sin nya flickvän när han kallas tillbaka till Yorkshire för att hjälpa till med ett fall som på ytan förefaller vara ett mord där mördaren sedan tagit livet av sig. Men Banks börjar snart undra om det inte ligger något mer bakom detta och särskilt misstänksam blir han efter att ha fått besök av en "Mr Browne" som tycker att Banks ska lägga ned utredningen i nationens intresse. Det var lite kul med MI5/MI6-kopplingen, eftersom jag nyligen läst "Mullvaden", men Banks kärlekshistoria bryr jag mig föga om. Robinson är hyggligt bra på att hålla spänning och tempo uppe, fast ibland kommer jag på mig själv att tänka att det är onödigt ordrikt. Betyg: EEE
P.S. De ständiga musikreferenserna är lite kul när man har Spotify och kan provlyssna. Keren Ann har blivit en ny favorit, tack vare denna bok!

Tre starka kvinnor

Det verkar vara en trend att böcker som snarare är novellsamlingar prestenteras som romaner*. Boken "Tre starka kvinnor" av Maria Ndiaye är uppdelad i tre fristående delar och titeln är lite missvisande, eftersom en av dem framför allt handlar om en man. Kvinnorna har det gemensamt att de har sitt ursprung i Senegal, men två av dem lever i Frankrike. Den första berättelsen handlar om Norah som är advokat i Paris. Hon känner knappt sin far, men när han ber henne komma släpper hon allt och reser till honom i Senegal. Den andra berättelsen handlar om Rudy, som är gift med Fanta. De bor i södra Frankrike och har det minst sagt kämpigt. Den tredje berättelsen handlar om Khady, som har det svårast av alla. När hennes man dör blir hon ivägkörd av hans familj som förväntar sig att hon ska ta sig illegalt till Frankrike och börja skicka hem pengar till dem. Jag blev inte så förtjust i den här boken. Bitvis tyckte jag att den var överdramatisk och bitvis ganska ointressant. Bäst tyckte jag om den sista berättelsen, även om den var mest feel-bad av de tre. Miljöskildringarna är genomgående bra, både de från Senegal och de från Frankrike. Det är också alltid roligt att läsa om ett nytt land, vilket Senegal är för mig. Betyg: EE+
*Se "The Imperfectionists" och "A Visit From the Goon Squad".

Noir-debut

Eftersom jag gillade "The Song is You" och "Bury Me Deep" av Megan Abbott har jag nu läst hennes debutroman "Die a Little". Den har mycket gemensamt med "The Song is You": den utspelar sig i 1950-talets Los Angeles och rör sig i liknande miljöer. Berättaren Lora King arbetar som lärare och bor ihop med sin bror, som är utredare på åklagarmyndigheten. Deras liv förändras radikalt när brodern blir förälskad i och strax därefter sig gifter sig med Alice. Alice är späd, vacker, energisk och rörande angelägen om att bli en perfekt hemmafru i förortsvillan. Men hennes bakgrund är ett mysterium och Lora blir mer och mer misstänksam mot kvinnan, som nu ska vara hennes syster. Bitvis blir det ödesmättade hintandet om att något hemskt kommer att hända och Loras ökande misstankar lite tjatiga. Men boken är välskriven och spännande, och om jag inte hade läst de senare böckerna hade jag nog inte haft några invändningar!  Betyg: EEE+ 

Tänk om...

Jag har inte för avsikt att recensera alla böcker jag läser för min son, men den här vill jag tipsa om för den är så bra: "Tänk om..." av Lena Sjöberg.
Den rimmade texten är lätt att läsa högt och så bra att man som vuxen inte tröttnar på den i första taget. Till detta kommer de fantastiska, vackra illustrationerna, där man kan upptäcka nya saker hela tiden. Det är ganska mycket text, så boken passar inte för de minsta barnen. Av baksidestexten får man en föraning om bokens stil och innehåll:

"Tänk om vi var fladdermöss med huggtänder och klor.

Tänk om vi var skräcködlor, en liten och en stor.

Tänk om du var hundvalp och jag en vuxen hund.

Kom, sätt dig här hos mig, så låtsas vi en stund!"
 Betyg: EEEEE 

Tinker Tailor Soldier Spy

Med anledning av den hyllade filmatiseringen har John le Carrés bok "Mullvaden" ("Tinker Tailor Soldier Spy") kommit i ny svensk pocket. Agentromaner är vanligtvis inte min favoritgenre, men den här boken tyckte jag mycket om. Den utspelar sig på 1970-talet, mitt under det kalla kriget. George Smiley är en erfaren spion som blir av med jobbet för den brittiska underrättelsetjänsten efter att en operation gått fel. När det står klart att det finns en mullvad mitt i organisationen blir Smiley dock värvad tillbaka för att avslöja förrädaren. Historien är egentligen ganska lik en vanlig deckare, även om det inte är en mordgåta som ska lösas. Genom att rannska sitt eget minne, söka upp gamla kollegor och lusläsa stulna eller smygfotograferade handlingar nystar Smiley långsamt upp härvan. Det är effektivt berättat och trots att det i början är lite svårt att hänga med när alla personer presenteras och den speciella agentterminologin introduceras blev det snabbt spännande och jag sögs in i berättelsen. Mot slutet var det svårt att lägga ifrån sig boken! Betyg: EEEE+

Kerstin Ekman på skojhumör

Kerstin Ekmans senaste roman, "Grand final i skojarbranschen", handlar om Lillemor Troj. Hon är en erkänd författare som företer vissa likheter med Ekman själv. Troj debuterar på 60-talet med intelligenta deckare, går sedan över till att skriva "riktiga"  romaner och blir sedermera invald i Svenska akademien. Det ingen vet är dock att det inte är Troj som skriver romanerna utan att de skrivs av en kvinna som heter Babba. Babba är inte fotogenisk och presentabel och klarar inte heller av negativ kritik, så Lillemor och Babba har ingått ett kompanjonskap som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt. De två kvinnorna är egentligen inte vänner och deras samarbete fortskrider inte utan gnissel, men de är ohjälpligt bundna till varandra. Som läsare får man följa de båda kvinnorna från studenttiden i Uppsala via en grönavågen-sväng i Hälsingland till Stockholm i nutid. Ekman måste ha haft så roligt när hon skrev detta! Det är kanske ännu lite roligare för den som är närmare Ekman i ålder, men även för mig är det storartad underhållning. Betyg: EEEE
P.S. För den som inte har läst något av Ekman förut rekommenderar jag Vargskinnet-trilogin, som börjar med "Guds barmhärtighet" (se fliken Emmas gamla boktips ovan).

2011 års bästa böcker

I år blir det en uppdelad lista:

Romaner

1. "The Help"("Niceville") av Kathryn Stockett
2. "Spill - en damroman" av Sigrid Combüchen
3. "Hjärtblad" av Aino Trosell
4. "Siri" av Lena Einhorn
5. "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan

Deckare 

1. "The Assasin’s Prayer" av Ariana Franklin
2. "Dark Places" av Gillian Flynn
3. "Fallen" av Karin Slaughter
4. "The Song is You" av Megan Abbott
5. "The Naming of the Dead" av Ian Rankin

Grafiska romaner/serie-/bilderböcker

1. "The Arrival" ("Ankomsten") av Shaun Tan
2. "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar
3. "Mina vackra ögon" av Nina Hemmingsson
4. "En cuisine avec Alain Passard" av Christophe Blain

Fackböcker

1. "Och i Wienervald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink
2. "Den långa vägen till frihet" av Nelson Mandela
3. "Leva på gränsen - berättelser från det nya Sydafrika" av Leif Norrman
4. "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim
5. "Lotsa barn – att fostra barn med känsla och sunt förnuft" av Lars Gustafsson

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du se min lista över 2010 års bästa böcker.

Tidens obevekliga gång

Långt före Facebook var jag med i ett nätverk som hette SixDegrees. Det byggde på idén att alla människor på jorden är relaterade till varandra genom högst sex led, t.ex. jag har en vän, vars barndomskamrat har en kollega, vars frisör är din syssling. Jag kom att tänka på den teorin när jag läste "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan. I likhet med "The Imperfectionists" är "A Visit from the Goon Squad" mer en novellsamling än en roman, men där personerna i "The Imperfectionists" alla var förenade genom att de arbetade på samma tidningsredaktion är länkarna mellan personerna i Egans bok mer komplicerade. De olika avsnitten berättas i olika stil och i omväxlande första, andra och tredje person singular. De utspelar sig på olika platser vid olika tider. Musiken går dock som en röd tråd genom boken från skildringen av okända punkband i San Fransisco under sent 1970-tal till en omtalad utomhuskonsert i New York på 2020-talet. Jag tycker mycket om Egans bitterljuva skildringar av hur ungdomsdrömmar går i kras och hur livet omärkligt tar oväntade vändningar. Betyg: EEEE+
P.S. I lexikonet ser jag att "goon" kan betyda både "idiot" och "torped/hejduk" och att den senare betydelsen är amerikansk. Goon squad skulle alltså vara något slags maffiagäng. "Time is a goon" säger en person i boken och det är nog så man får tolka titeln: tiden är en torped som skjuter liv och drömmar i sank. 
P.S. 2 Läs också "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw.
2012-06-09: Finns nu på svenska: "Huliganerna kommer på besök".

Dalziels återkomst

Finns det något trevligare än att oväntat springa på en gammal, kär vän som man inte träffat på länge? Det hände mig på bibblan häromsistens: när jag planlöst stod och tittade igenom snurran med engelska pocketböcker hittade jag "Midnight Fugue" ("Dödsmässa") av Reginald Hill. Jag har läst ett stort antal av hans Dalziel och Pascoe-deckare, men tydligen har jag inte haft koll på ett tag för denna kom redan 2009. Den börjar lite långsamt med att Dalziel ska försöka börja jobba igen efter sin konvalescens (se "The Death of Dalziel" och "A Cure for All Diseases"). Han blir kontaktad av en kvinna, vars man försvann sju år tidigare. Hon har förlikat sig med tanken på att maken är död när något händer som får henne att tro att han lever och finns i Yorkshire. Denna historia vävs ihop med flera andra och det tar ett tag innan alla personer och intriger är introducerade, men när allt är på plats blir det mer fart och spänning. Dalziel och Pascoe är sig lika, men deras relation har förändrats under Dalziels frånvaro och de måste på nytt hitta sina roller. Betyg: EEEE

De imperfekta

Tom Rachmans "The Imperfectionists" ("De imperfekta") fick lyriska recensioner när den kom men jag minns att jag lite misstänksamt tänkte att kritiken nog var så positiv på grund av att boken handlade om en tidningsredaktion, dvs. samma miljö där recensenterna jobbar. Boken är en sorts novellsamling (fast det står roman på omslaget) där huvudpersonerna har det gemensamt att de arbetar på en engelskspråkig tidningsredaktion i Rom. Parallellt berättas själva tidningens historia från grundandet och framåt. Människorna som skildras är intressanta i sin ofullkomlighet och deras historier är ofta hjärtskärande. Att jag blir berörd talar förstår för att det är bra skrivet och konstruerat, men riktigt så bra som recensenterna tyckte är det inte. Betyg: EEE+

Tvärstopp efter 100 sidor

Alla i Det namnlösa sällskapet verkade sugna på att läsa "Aliide, Aliide" av Mare Kandre, men när vi väl träffades hade ingen läst ut den! Jag tyckte att den första delen var bra och intressant, men ungefär på sidan 115 tog det tvärstopp för mig och jag orkade inte läsa vidare. Jag bläddrade framåt lite och läste sen sista sidan och kände mig nöjd så. Boken handlar om 8-åriga Aliide, som bor i en icke namngiven stad i ett land som kan vara Sverige. Tiden är inte heller angiven, men jag tänker mig 1960-tal. Jag tycker att Kandre är bra på att skildra de mindre idylliska sidorna av barndomen:  rädslorna och misslyckandena, bristen på kontroll och förutsägbarhet. Aliide är dock ett ovanligt känsligt och sårbart barn, som verkar gå in i en psykos eller i vart fall lida av svår ångest som hon lindrar genom tvångsbeteende. Språket är mustigt och spännande i början och så länge det förekom handling tyckte jag om boken. Det var när Aliide blev allt mer instängd i sitt eget huvud som det blev för tråkigt och tungläst för mig. Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Jättehemligt" och "Världshemligt" av Barbro Lindgren. De ger också en mindre gullig skildring av barndomen, men med mer humor och läsvänlighet.

Välförtjänt vinnare

När "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink kom ut i höstas tyckte jag att diskussionen mest handlade om hur svenska kyrkan valde ut de barn som fick komma till Sverige från Wien strax före kriget och om Ingvar Kamprads otydliga minnesbilder av sitt engagemang i naziströrelsen. Men egentligen handlar boken om en person: Otto Ullmann, som kom till Sverige som 13-åring. Han var ett av de 100 judiska barn som svenska kyrkan fick ut. Elisabeth Åsbrink har tagit del av de 500 brev som Ottos föräldrar skrev till honom från hemmet i Wien innan förintelsens maskineri tystade dem. Parallellt med berättelsen om Otto och hans familj beskriver Åsbrink den svenska invandringspolitiken under den här tiden och debatten kring den. Där finns förstås också historien om den svenska nazistiska rörelsen och dess företrädare. Det mest paradoxala i hela historien är hur den organiserade nazisten Ingvar Kamprad kunde bli bästa vän med den judiske Otto Ullmann. Åsbrink beskriver allt på ett personligt språk och med ett tonfall som träffar precis rätt. Det är mycket välförtjänt att hon fick Augustpriset i fackboksklassen för denna bok! Betyg: EEEEE