Sista delen i Kjell Erikssons deckarserie

"Öppen grav" är tionde och sista delen i Kjell Erikssons deckarserie om Uppsalapolisen Ann Lindell. Jag tycker att serien har varit lite ojämn och "Öppen grav" hör tyvärr inte till de bättre. Det är ingen klassisk deckarhistoria och det dröjer väldigt länge innan någon dör över huvud taget. Intrigen kretsar kring en gammal professor och hans hembiträde sedan 55 år. När professorn tilldelas Nobelpriset i medicin störs ordningen i de fina villakvarteren i Kåbo och ett antal gamla konflikter och hemligheter kommer upp till ytan. Som alltid i Erikssons böcker handlar det mycket om klasskillnader, men i det här fallet tycker jag att skildringen av relationen mellan den överklassiga professorn och hans hembiträde inte känns trovärdig. För 20-30 år sedan fanns det kanske några sådana relationer fortfarande, men idag? Ann Lindells privatliv är fortfarande lite rörigt, men den odräglige Anders Brant från förra boken har i alla fall en behagligt liten roll i den här boken. Betyg: EEE

Trollkarlar på college

"The Magicians" av Lev Grossman börjar som en blandning av Harry Potter-böckerna och "Den hemliga historien". Den handlar om den smånördiga Quentin som går sista året på high school i Brooklyn och som håller på att söka in på ett prestigeuniversitet när han kallas till uttagningsprov på ett trolldomscollege. Bara de allra mest begåvade och lämpade antas och Quentin är förstås en av dem. I den första delen skildras Quentins tid på college: pluggande, festande, vänskap och kärlek (och magi, förstås). Jag blev helt uppslukad och älskade den delen av boken. Andra delen är en mer Narnia-liknande fantasyhistoria, som inte passar min smak lika mycket. På samma sätt som J.K. Rowling tappar också Grossman mot slutet mycket av den humor som förgyllde början på historien. Så ett sammanvägt betyg får bli: EEEE

Död på franskt café

"Sista beställningen på Balto" av Faïza Guène utspelar sig i ungefär samma miljö som "Innan männen": en trist parisförort med villor, höghus och ett torg med apotek och café. Det är kring Café Balto i Joigny-les-Deux-Bouts som "Sista beställningen på Balto" utspelar sig. Boken är en slags humoristisk deckarhistoria som berättas av en rad människor, inklusive den döde. Det är snabbläst och ganska underhållande, men tyvärr inte så mycket mer. Den här boken fick fina recensioner, så jag hade faktiskt högre förväntningar. Betyg: EEE

En tragikomisk familjeberättelse

"Fun Home" ("Husfrid") av Alison Bechdel är en amerikansk serieromansvariant på pappa & jag-temat som varit så populärt i Sverige de senaste åren. Genom detaljerade teckningar och på ett lite krävande språk med massor av litterära referenser berättar Bechdel om sin uppväxt på landsbygden i Pennsylvania och om relationen till den komplicerade fadern. Det är roligt, sorgligt, intressant och genialiskt! Betyg: EEEEE

Hampden College revisited

Jag läste "Den hemliga historien" ("The Secret History") av Donna Tartt när den kom på svenska 1993 och tyckte att den var bra, men inte så fantastisk som jag förstått att många tycker. Eftersom boken är ett standardverk inom "aka-porren" och dessutom har fått något av en revival blev jag sugen på att läsa om den. För den som inte känner till den handlar boken om den nittonårige Richard Papen som kommer från Kalifornien till ett litet college i Vermont. Där dras han till en utvald krets av intelligenta och överlägsna studenter som läser klassisk grekiska för en karismatisk lärare. De experimenterar med alkohol, droger, fasta och vaka för att komma i trance och få uppleva en backanal. När de till slut lyckas är det något som går väldigt snett och de dras in i en mardrömslik historia. Det är en välskriven och spännande historia, men jag blir inte uppslukad av den och tycker att den är lite för utdragen. Det är nog en bok som man helst ska läsa i tonåren! Betyg: EEE+

Tema: Andra världskriget i Frankrike

Jag har läst två böcker skrivna av franska judinnor som båda dog i koncentrationsläger under andra världskriget.

"Ingen kommer att tro mig" är en dagbok skriven av Hélène Berr under åren 1942-1944. När dagboken börjar är hon en tämligen sorglös 20-årig studentska som skriver om utflykter med vänner, föreläsningar på Sorbonne, musik och kärleksbekymmer. Sakta men säkert smyger sig dock krigets realiteter på och boken ger en mycket berörande skildring av hur det normala livet förvrids och blir mer och mer förfärligt i takt med att förföljelsen av judar ökar. Berr skriver mycket bra och hade kanske kunnat bli en stor författare, om inte tyfusen släckt hennes liv några dagar innan britterna befriade Bergen-Belsen. Betyg: EEEE

Irène Némirovsky växte upp i Ukraina och Ryssland, men blev känd författare i Frankrike under mellankrigstiden. "Storm över Frankrike" är en oavslutad roman som hon skrev under kriget och som avbröts eftersom hon deporterades till Auschwitz där hon avrättades i augusti 1942. Det handskrivna manuskriptet räddades av hennes två små döttrar, som lyckades hålla sig gömda under resten av kriget. Inte förrän många år senare gav sig en av döttrarna i kast med det svårdechiffrerade manuskriptet och insåg att det var ett publicerbart verk i två delar. Den första delen "Junistorm" utspelar sig sommaren 1940 och handlar om invånarnas desperata flykt när tyskarna intar Paris. Läsaren får följa en rad olika människor vars öden går i varandra. Den andra delen "Dolce" utspelar sig i en liten fransk by och skildrar hur byborna förhåller sig till de tyska soldaterna som förläggs i byn. I centrum för berättelsen står den spirande kärlekshistorien mellan en ung, gift fransk kvinna och en tysk officer. Jag hade förväntat mig att bokens innehåll skulle vara gripande och det stämde. Det jag inte hade förväntat mig var att Némirovskys språk skulle vara så bra! Ibland påminner hon dessutom om Jane Austen i sina elaka, ironiska personporträtt. Bokens tunga innehåll balanseras således av en befriande, lågmäld humor. Betyg: EEEE+

Mord och vemod i L.A.

Huvudpersonen i Michael Connellys deckare "The Scarecrow" är varken polisen Harry Bosch eller advokaten Mickey Haller utan journalisten Jack McEvoy, som senast var med i "Poeten" från 1995. McEvoy blir uppsagd från Los Angeles Times och vill göra ett sista stort reportage om en ung svart gettokille som mördat en strippdansös. McEvoy blir dock snart övertygad om att killen är oskyldig och att den verkliga mördaren är en helt okänd seriemördare. Till sin hjälp i jakten på mördaren får han FBI-agenten Rachel Walling (som också varit med i flera av Harry Bosch-deckarna). Deckarhistorien är, som alltid hos Connelly, välskriven och spännande. Det som står ut mest i den här boken är den detaljerade skildringen av arbetet på en stor tidningsredaktion och vemodet över att papperstidningarnas epok snart verkar vara över. Betyg: EEEE

En modern klassiker

"Persepolis" av Marjane Satrapi är en självbiografisk serieroman i fyra delar, som blivit välförtjänt hyllad. Den har även filmatiserats. Satrapi, som är född 1969, berättar dramatiskt och humoristiskt om hur det var att växa upp under den islamiska revolutionen och Iran-Irak-kriget, om åren som ensam tonåring i Wien och om hur det var att komma tillbaka till Teheran som 18-åring. Jag är ingen van serieläsare, men den här serieromanen tyckte jag väldigt mycket om, både innehållet och formen. Originalspråket är franska, men den svenska översättningen är mycket bra. Betyg: EEEE

Här är ett utdrag ur den engelska versionen:

Lite aka-porr piggar alltid upp

"The Lake of Dead Languages" ("De döda språkens sjö") av Carol Goodman är ren aka-porr, som tjejerna på bokhora.se kallar böcker som utspelar sig i akademisk miljö, företrädesvis internatskolor och college. Berättaren Jane Hudson kommer i vuxen ålder tillbaka som latinlärare till flickskolan Heart Lake, där hon gick som tonåring och där två tragedier förmörkade hennes sista skolår. Jane har försökt glömma det som hände, men saker ur det förflutna börjar plötsligt dyka upp. Är det någon av hennes elever som har fått tag på hennes tjugo år gamla dagbok? Det är härligt välskrivet, underhållande (även om jag knäckte gåtan lite för tidigt) och på köpet får man en aning klassisk kulturhistoria. Betyg: EEEE

P.S: Jag har länge funderat på att läsa om "Den hemliga historien" av Donna Tartt och nu är det snart dags, banne mig!

Standardmord i Yorkshire

Peter Robinson skriver bruksdeckare som jag tycker är OK, men inte mer. "I djävulens sällskap" ("Friend of the devil") är varken bättre eller sämre än de tidigare. Överkommissarie Alan Banks får hand om ett fall där en ung flicka våldtagits och mördats efter en utekväll. Banks kollega Annie Cabbot är utlånad till ett annat distrikt och där hittas en rullstolsburen kvinna mördad på stranden. Robinson skriver spännande, men hans personer är inte särskilt psykologiskt trovärdiga. Och översättningen är jag rätt skeptisk till. Är det verkligen någon som säger "lattjo" nuförtiden? Betyg: EEE

För bok- och Londonälskare

1949 skrev amerikanska Helene Hanff ett brev till ett antikvariat på Charing Cross Road i London. Det blev början på en tjugo år lång brevväxling mellan Hanff och butikens personal. Denna brevväxling publicerades 1970 under titeln "84 Charing Cross Road" ("Brev till en bokhandel"). I den vackra utgåva som jag fått i födelsedagspresent, finns dessutom "The Duchess of Bloomsbury Street", som är Hanffs dagbok från den resa hon gjorde till London 1971. Det är charmig, rolig och rörande mysläsning för både bok- och Londonälskare. Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Drottningen vänder blad" och "The Guernsey Literature and Potato Peel Pie Society".

Bland horor och transor i Belleville

Romain Gary är den ende som, trots att det inte är tillåtet, har vunnit det franska Goncourt-priset två gånger: en gång i sitt eget namn och en gång under pseudonymen Émile Ajar. Andra gången var 1975 och då fick han priset för "Med livet framför sej", som kom i svensk nyutgåva 2009. Bokens berättare är Momo, en pojke som tror att han är ungefär tio år och muslim. Han växer upp hos judiska madame Rosa i Paris. Hon är en f.d. prostituerad som tar emot fosterbarn mot betalning. På ett underbart humoristiskt och fantasifullt språk (som är oerhört skickligt översatt av Bengt Söderbergh) berättar Ajar om Momos uppväxt och madame Rosas tilltagande förfall. Först tyckte jag det var underhållande, sedan tröttnade jag ett litet tag, men till slut drogs jag obönhörligt in i historien igen och blev berörd. Det här är en bok som jag kommer att minnas länge! Betyg: EEEE+

2009 års bästa böcker

Här är de tjugo böcker jag tyckte bäst om under 2009 (omlästa böcker uteslutna):

1. "Innan männen" av Nina Bouraoui
2. "The wasted vigil" ("Den förspillda vakan") av Nadeem Aslam
3. "Hustrur och döttrar" ("Wives and daughters") av Elizabeth Gaskell
4. "Den amerikanska mardrömmen" av Susan Faludi
5. "The little stranger" av Sarah Waters
6. "Ett kolon" av Wisława Szymborska
7. "På spaning efter den tid som flytt – Combray" av Marcel Proust
8. "Kopparåldern" av Cao Xueqin
9. "Jag vill inte tjäna" av Ola Larsmo
10. "The death maze" ("Dödens labyrint") av Ariana Franklin
11. "Relics of the dead" av Ariana Franklin
12. "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw
13. "Lördag" av Ian McEwan
14. "Blindsighted" av Karin Slaughter
15. "Emilie och Voltaire" av David Bodanis
16. "David Copperfield" av Charles Dickens
17. "Bleeding Heart Square" ("Det blödande hjärtat") av Andrew Taylor
18. "Swede" av Pauline Wolff
19. "Sister Mine" ("Kära syster") av Tawni O'Dell
20. "The mesmerist" ("Under stjärnor av glas") av Barbara Ewing

Bubblare: "Bergets döttrar" av Anna Jörgensdotter, "The White Tiger" ("Den vita tigern") av Aravind Adiga och "American wife" ("Presidentens hustru") av Curtis Sittenfeld.

GOTT NYTT BOKÅR!

Tema: Överklass

Som jag skrivit tidigare gillar jag inte skräckgenren, så det här är så nära jag kommer: två böcker som handlar om överklassen i Sverige.

Björn af Kleen är journalist och han har skrivit en bok om den jordägande adeln i Sverige: "Jorden de ärvde". Den handlar om en grupp människor som man knappt trodde fanns längre, men som visar sig vara förvånansvärt välbeställd och inflytelserik. af Kleen har åkt runt och intervjuat godsherrarna på deras slott och även besökt deras barn på internatskolan Lundsberg. En stor del av boken handlar om fideikommissinstitutet (att äldste sonen ärver hela egendomen), som jag trodde var avskaffat, men som visar sig leva kvar i oanad omfattning. Om man som jag är intresserad av samhällsfrågor, juridik och ekonomisk historia är det mycket intressant läsning. Om man känner till kretsarna huvudpersonerna rör sig i har boken förstås dessutom ett visst skvallervärde. Lite pikant är också att en av godsherrarna hotade att stämma af Kleen, läs mer här. Betyg: EEEE

Efter af Kleens bok passade det bra att fortsätta med Susanna Popovas intervjubok "Överklass" från 2007. I den låter Popova tio personer ur överklassen komma till tals om sådant som vad som kännetecknar överklassen, vad skillnaderna är mot arbetar- och medelklass, vilka som är dagens elit, vad betyder pengar, hur många generationer tar det att bli överklass osv. De kännetecken på överklass som återkommer gång på gång är framför allt att de är väluppfostrade, alltid artiga och trevliga mot alla människor och att de har gott bordsskick. I övrigt har de intervjuade lite olika åsikter om ifall man måste vara rik för att vara överklass, om man kan komma in i överklassen på en generation och om kungafamiljens betydelse. Fascinerande läsning! Betyg: EEEE

P.S. Nu återgår jag till min mysläsning om den fiktiva adeln i England på 1930-talet, dvs. Dorothy Sayers deckare om lord Peter Wimsey!

Missa inte "Förnuft och känsla" på SVT idag

I kväll (29 december) kl 20.00 sänder SVT2 första delen av tre av BBC:s miniserie baserad på Jane Austens "Förnuft och känsla". Missa inte den! Här kan man se trailern. Denna miniserie är mycket bättre än Ang Lees långfilm från 1995 med Emma Thompson, Kate Winslet och Hugh Grant.

Om sorgen och den lilla glädjen

Den lilla boken "Om sorgen och den lilla glädjen" är skriven av en av min barndoms favoritförfattare: Barbro Lindgren. Det är dock ingen barnbok utan en dokumentärbok i vilken några människor i en liten by på Öland berättar om sina liv och sina familjer, om de som kom och de som reste iväg, om de som dog och de som överlevde. Det är opretentiöst och jättefint! Betyg: EEEE

Ny jultradition

Nyligen läste jag att Carina Burman har som jultradition att varje år läsa om "The nine tailors" ("De nio målarna") av Dorothy Sayers. Det tyckte jag var en utmärkt idé, så jag tänker också ha det som jultradition från och med nu! "The nine tailors" är en av Sayers bästa deckare. Den utspelar sig i den lilla byn Fenchurch St Paul dit lord Peter Wimsey kommer en snöig nyårsafton när hans bil går sönder. Han blir inbjuden att övernatta hos kyrkoherden i byn, men så mycket vila blir det inte för under nyårsnatten ska man ringa in det nya året med en nio timmar lång växelringning, som lord Peter får hjälpa till med. Några veckor senare hittar man en oidentifierad död kropp på kyrkogården och lord Peter kallas in för att lösa mysteriet (som är bland de bästa och mest originella deckarupplägg som någonsin skapats!). Betyg: EEEEE (givetvis!)

P.S. Nu blev jag förstås sugen på att läsa om några av mina andra Sayers-favoriter också, t.ex. "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Eller kanske "En sky av vittnen". Eller kanske alla.

P.S. 2 Dorothy Sayers går bra att läsa på svenska för översättningarna är alldeles utmärkta!

Kärlek till språket i originell berättelse

Berättaren i Lorrie Moores "A Gate at the Stairs" heter Tassie Keltjin och är en 20-årig collegestudent i Mellanvästern. Hon letar extrajobb som barnflicka och får anställning hos Sarah och Edward, som ska adoptera ett barn. Det är berättelsens ena huvudspår. Det andra spåret handlar om Tassies familj hemma i småstaden Dellacrosse: pappa ekolantbrukaren, den judiska, halvblinda mamman och lillebrodern Robert som går sista året på high school. Boken börjar väldigt bra och påminner mig ännu mer om Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld än vad Lisa Tucker gjorde. Moore skriver med mycket humor och hon älskar att leka med språket. Hon är också bra på att beskriva detaljer och det finns mycket att känna igen sig i. En bit in i boken blir jag dock lite fundersam: det känns mer som en collegestudents dagbok än som en roman som vill berätta en historia och jag undrar om det inte ska hända något mer. Det gör det till slut och Moore knyter ihop berättelsens olika spår, men då är det för sent och jag blir inte övertygad. Jag uppskattar Moores försök att berätta sin historia på ett annorlunda sätt och för att hon inte tar till lättköpta deckar-/thrillergrepp för att skapa spänning, men jag tycker det är synd att det blir på bekostnad av berättelsens täthet. Betyg: EEE+

En poet med humor

Wisława Szymborska är nästan den enda nobelpristagare som jag hade läst redan innan utmärkelsen. Hennes dikt "Katt i tom våning" (som börjar "Dö - så gör man inte mot en katt.") satt på väggen i mitt kök under många år. Nu har jag läst diktsamlingen "Ett kolon" som kom på svenska 2008 (i översättning av Anders Bodegård). Szymborskas poesi är konkret, tänkvärd och ibland sorglig men ofta med en underfundig humor, som jag verkligen uppskattar. I "Ett kolon" tycker jag (just nu) allra bäst om dikterna "Trafikolycka" om tiden mellan det att en olycka inträffar och de anhöriga får veta det, "En tröst" som är en hyllning till 1800-talsromanen, "Den gamle professorn" om en gammal, bitter man och "Labyrint" om livets irrvägar. Betyg: EEEEE

Mer spännande än de flesta deckare

"The Promised World" av Lisa Tucker handlar om Lila, som är en intelligent, framgångsrik litteraturforskare och lyckligt gift med den trygge Patrick. Viktigast i hennes liv har dock alltid varit tvillingbrodern Billy och när han plötsligt dör rasar Lilas liv samman. Lila har inga minnen från sin barndom och har litat på det Billy berättat. Efter hans död börjar fragment av minnen komma tillbaka och de stämmer inte alltid med det Billy har berättat. Lisa Tucker skriver mycket bra, hon beskriver sorg och människors relationer på ett trovärdigt sätt och hon lyckas hålla spänningen uppe bättre än de flesta deckarförfattare. Hon påminner lite om andra amerikanska författare som jag också gillar, som Tawni O'Dell och Curtis Sittenfeld. Betyg: EEEE