Tre starka kvinnor

Det verkar vara en trend att böcker som snarare är novellsamlingar prestenteras som romaner*. Boken "Tre starka kvinnor" av Maria Ndiaye är uppdelad i tre fristående delar och titeln är lite missvisande, eftersom en av dem framför allt handlar om en man. Kvinnorna har det gemensamt att de har sitt ursprung i Senegal, men två av dem lever i Frankrike. Den första berättelsen handlar om Norah som är advokat i Paris. Hon känner knappt sin far, men när han ber henne komma släpper hon allt och reser till honom i Senegal. Den andra berättelsen handlar om Rudy, som är gift med Fanta. De bor i södra Frankrike och har det minst sagt kämpigt. Den tredje berättelsen handlar om Khady, som har det svårast av alla. När hennes man dör blir hon ivägkörd av hans familj som förväntar sig att hon ska ta sig illegalt till Frankrike och börja skicka hem pengar till dem. Jag blev inte så förtjust i den här boken. Bitvis tyckte jag att den var överdramatisk och bitvis ganska ointressant. Bäst tyckte jag om den sista berättelsen, även om den var mest feel-bad av de tre. Miljöskildringarna är genomgående bra, både de från Senegal och de från Frankrike. Det är också alltid roligt att läsa om ett nytt land, vilket Senegal är för mig. Betyg: EE+
*Se "The Imperfectionists" och "A Visit From the Goon Squad".

Noir-debut

Eftersom jag gillade "The Song is You" och "Bury Me Deep" av Megan Abbott har jag nu läst hennes debutroman "Die a Little". Den har mycket gemensamt med "The Song is You": den utspelar sig i 1950-talets Los Angeles och rör sig i liknande miljöer. Berättaren Lora King arbetar som lärare och bor ihop med sin bror, som är utredare på åklagarmyndigheten. Deras liv förändras radikalt när brodern blir förälskad i och strax därefter sig gifter sig med Alice. Alice är späd, vacker, energisk och rörande angelägen om att bli en perfekt hemmafru i förortsvillan. Men hennes bakgrund är ett mysterium och Lora blir mer och mer misstänksam mot kvinnan, som nu ska vara hennes syster. Bitvis blir det ödesmättade hintandet om att något hemskt kommer att hända och Loras ökande misstankar lite tjatiga. Men boken är välskriven och spännande, och om jag inte hade läst de senare böckerna hade jag nog inte haft några invändningar!  Betyg: EEE+ 

Tänk om...

Jag har inte för avsikt att recensera alla böcker jag läser för min son, men den här vill jag tipsa om för den är så bra: "Tänk om..." av Lena Sjöberg.
Den rimmade texten är lätt att läsa högt och så bra att man som vuxen inte tröttnar på den i första taget. Till detta kommer de fantastiska, vackra illustrationerna, där man kan upptäcka nya saker hela tiden. Det är ganska mycket text, så boken passar inte för de minsta barnen. Av baksidestexten får man en föraning om bokens stil och innehåll:

"Tänk om vi var fladdermöss med huggtänder och klor.

Tänk om vi var skräcködlor, en liten och en stor.

Tänk om du var hundvalp och jag en vuxen hund.

Kom, sätt dig här hos mig, så låtsas vi en stund!"
 Betyg: EEEEE 

Tinker Tailor Soldier Spy

Med anledning av den hyllade filmatiseringen har John le Carrés bok "Mullvaden" ("Tinker Tailor Soldier Spy") kommit i ny svensk pocket. Agentromaner är vanligtvis inte min favoritgenre, men den här boken tyckte jag mycket om. Den utspelar sig på 1970-talet, mitt under det kalla kriget. George Smiley är en erfaren spion som blir av med jobbet för den brittiska underrättelsetjänsten efter att en operation gått fel. När det står klart att det finns en mullvad mitt i organisationen blir Smiley dock värvad tillbaka för att avslöja förrädaren. Historien är egentligen ganska lik en vanlig deckare, även om det inte är en mordgåta som ska lösas. Genom att rannska sitt eget minne, söka upp gamla kollegor och lusläsa stulna eller smygfotograferade handlingar nystar Smiley långsamt upp härvan. Det är effektivt berättat och trots att det i början är lite svårt att hänga med när alla personer presenteras och den speciella agentterminologin introduceras blev det snabbt spännande och jag sögs in i berättelsen. Mot slutet var det svårt att lägga ifrån sig boken! Betyg: EEEE+

Kerstin Ekman på skojhumör

Kerstin Ekmans senaste roman, "Grand final i skojarbranschen", handlar om Lillemor Troj. Hon är en erkänd författare som företer vissa likheter med Ekman själv. Troj debuterar på 60-talet med intelligenta deckare, går sedan över till att skriva "riktiga"  romaner och blir sedermera invald i Svenska akademien. Det ingen vet är dock att det inte är Troj som skriver romanerna utan att de skrivs av en kvinna som heter Babba. Babba är inte fotogenisk och presentabel och klarar inte heller av negativ kritik, så Lillemor och Babba har ingått ett kompanjonskap som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt. De två kvinnorna är egentligen inte vänner och deras samarbete fortskrider inte utan gnissel, men de är ohjälpligt bundna till varandra. Som läsare får man följa de båda kvinnorna från studenttiden i Uppsala via en grönavågen-sväng i Hälsingland till Stockholm i nutid. Ekman måste ha haft så roligt när hon skrev detta! Det är kanske ännu lite roligare för den som är närmare Ekman i ålder, men även för mig är det storartad underhållning. Betyg: EEEE
P.S. För den som inte har läst något av Ekman förut rekommenderar jag Vargskinnet-trilogin, som börjar med "Guds barmhärtighet" (se fliken Emmas gamla boktips ovan).

2011 års bästa böcker

I år blir det en uppdelad lista:

Romaner

1. "The Help"("Niceville") av Kathryn Stockett
2. "Spill - en damroman" av Sigrid Combüchen
3. "Hjärtblad" av Aino Trosell
4. "Siri" av Lena Einhorn
5. "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan

Deckare 

1. "The Assasin’s Prayer" av Ariana Franklin
2. "Dark Places" av Gillian Flynn
3. "Fallen" av Karin Slaughter
4. "The Song is You" av Megan Abbott
5. "The Naming of the Dead" av Ian Rankin

Grafiska romaner/serie-/bilderböcker

1. "The Arrival" ("Ankomsten") av Shaun Tan
2. "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar
3. "Mina vackra ögon" av Nina Hemmingsson
4. "En cuisine avec Alain Passard" av Christophe Blain

Fackböcker

1. "Och i Wienervald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink
2. "Den långa vägen till frihet" av Nelson Mandela
3. "Leva på gränsen - berättelser från det nya Sydafrika" av Leif Norrman
4. "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim
5. "Lotsa barn – att fostra barn med känsla och sunt förnuft" av Lars Gustafsson

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du se min lista över 2010 års bästa böcker.

Tidens obevekliga gång

Långt före Facebook var jag med i ett nätverk som hette SixDegrees. Det byggde på idén att alla människor på jorden är relaterade till varandra genom högst sex led, t.ex. jag har en vän, vars barndomskamrat har en kollega, vars frisör är din syssling. Jag kom att tänka på den teorin när jag läste "A Visit from the Goon Squad" av Jennifer Egan. I likhet med "The Imperfectionists" är "A Visit from the Goon Squad" mer en novellsamling än en roman, men där personerna i "The Imperfectionists" alla var förenade genom att de arbetade på samma tidningsredaktion är länkarna mellan personerna i Egans bok mer komplicerade. De olika avsnitten berättas i olika stil och i omväxlande första, andra och tredje person singular. De utspelar sig på olika platser vid olika tider. Musiken går dock som en röd tråd genom boken från skildringen av okända punkband i San Fransisco under sent 1970-tal till en omtalad utomhuskonsert i New York på 2020-talet. Jag tycker mycket om Egans bitterljuva skildringar av hur ungdomsdrömmar går i kras och hur livet omärkligt tar oväntade vändningar. Betyg: EEEE+
P.S. I lexikonet ser jag att "goon" kan betyda både "idiot" och "torped/hejduk" och att den senare betydelsen är amerikansk. Goon squad skulle alltså vara något slags maffiagäng. "Time is a goon" säger en person i boken och det är nog så man får tolka titeln: tiden är en torped som skjuter liv och drömmar i sank. 
P.S. 2 Läs också "Musikens betydelse för flickor" av Lavinia Greenlaw.
2012-06-09: Finns nu på svenska: "Huliganerna kommer på besök".

Dalziels återkomst

Finns det något trevligare än att oväntat springa på en gammal, kär vän som man inte träffat på länge? Det hände mig på bibblan häromsistens: när jag planlöst stod och tittade igenom snurran med engelska pocketböcker hittade jag "Midnight Fugue" ("Dödsmässa") av Reginald Hill. Jag har läst ett stort antal av hans Dalziel och Pascoe-deckare, men tydligen har jag inte haft koll på ett tag för denna kom redan 2009. Den börjar lite långsamt med att Dalziel ska försöka börja jobba igen efter sin konvalescens (se "The Death of Dalziel" och "A Cure for All Diseases"). Han blir kontaktad av en kvinna, vars man försvann sju år tidigare. Hon har förlikat sig med tanken på att maken är död när något händer som får henne att tro att han lever och finns i Yorkshire. Denna historia vävs ihop med flera andra och det tar ett tag innan alla personer och intriger är introducerade, men när allt är på plats blir det mer fart och spänning. Dalziel och Pascoe är sig lika, men deras relation har förändrats under Dalziels frånvaro och de måste på nytt hitta sina roller. Betyg: EEEE

De imperfekta

Tom Rachmans "The Imperfectionists" ("De imperfekta") fick lyriska recensioner när den kom men jag minns att jag lite misstänksamt tänkte att kritiken nog var så positiv på grund av att boken handlade om en tidningsredaktion, dvs. samma miljö där recensenterna jobbar. Boken är en sorts novellsamling (fast det står roman på omslaget) där huvudpersonerna har det gemensamt att de arbetar på en engelskspråkig tidningsredaktion i Rom. Parallellt berättas själva tidningens historia från grundandet och framåt. Människorna som skildras är intressanta i sin ofullkomlighet och deras historier är ofta hjärtskärande. Att jag blir berörd talar förstår för att det är bra skrivet och konstruerat, men riktigt så bra som recensenterna tyckte är det inte. Betyg: EEE+

Tvärstopp efter 100 sidor

Alla i Det namnlösa sällskapet verkade sugna på att läsa "Aliide, Aliide" av Mare Kandre, men när vi väl träffades hade ingen läst ut den! Jag tyckte att den första delen var bra och intressant, men ungefär på sidan 115 tog det tvärstopp för mig och jag orkade inte läsa vidare. Jag bläddrade framåt lite och läste sen sista sidan och kände mig nöjd så. Boken handlar om 8-åriga Aliide, som bor i en icke namngiven stad i ett land som kan vara Sverige. Tiden är inte heller angiven, men jag tänker mig 1960-tal. Jag tycker att Kandre är bra på att skildra de mindre idylliska sidorna av barndomen:  rädslorna och misslyckandena, bristen på kontroll och förutsägbarhet. Aliide är dock ett ovanligt känsligt och sårbart barn, som verkar gå in i en psykos eller i vart fall lida av svår ångest som hon lindrar genom tvångsbeteende. Språket är mustigt och spännande i början och så länge det förekom handling tyckte jag om boken. Det var när Aliide blev allt mer instängd i sitt eget huvud som det blev för tråkigt och tungläst för mig. Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Jättehemligt" och "Världshemligt" av Barbro Lindgren. De ger också en mindre gullig skildring av barndomen, men med mer humor och läsvänlighet.

Välförtjänt vinnare

När "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink kom ut i höstas tyckte jag att diskussionen mest handlade om hur svenska kyrkan valde ut de barn som fick komma till Sverige från Wien strax före kriget och om Ingvar Kamprads otydliga minnesbilder av sitt engagemang i naziströrelsen. Men egentligen handlar boken om en person: Otto Ullmann, som kom till Sverige som 13-åring. Han var ett av de 100 judiska barn som svenska kyrkan fick ut. Elisabeth Åsbrink har tagit del av de 500 brev som Ottos föräldrar skrev till honom från hemmet i Wien innan förintelsens maskineri tystade dem. Parallellt med berättelsen om Otto och hans familj beskriver Åsbrink den svenska invandringspolitiken under den här tiden och debatten kring den. Där finns förstås också historien om den svenska nazistiska rörelsen och dess företrädare. Det mest paradoxala i hela historien är hur den organiserade nazisten Ingvar Kamprad kunde bli bästa vän med den judiske Otto Ullmann. Åsbrink beskriver allt på ett personligt språk och med ett tonfall som träffar precis rätt. Det är mycket välförtjänt att hon fick Augustpriset i fackboksklassen för denna bok! Betyg: EEEEE

Mandelas minnen

"Jag hade ingen uppenbarelse, ingen drömsyn, upplevde ingen sanningens minut. I stället var det de ständiga tusentals förolämpningarna, tusentals förödmjukelserna, tusentals glömda incidenterna som framkallade min ilska och en upproriskhet, en längtan efter att få bekämpa det system som höll mitt folk fånget. Det fanns ingen speciell dag då jag sade att hädanefter kommer jag att ägna mitt liv åt arbetet med att befria mitt folk. Jag upptäckte helt enkelt att det var vad jag gjorde och att jag inte kunde göra något annat." 

Så skriver Nelson Mandela på sidan 99 i sina 600 sidor långa memoarer "Den långa vägen till frihet" från 1995. Den har tagit lite tid att läsa, men det har varit värt varenda minut! Nu har jag ju ett särskilt intresse för Sydafrika på grund av att min son kommer därifrån, men Mandelas bok bör läsas av alla med det minsta intresse för 1900-talshistoria och för en av seklets mest betydelsefulla och beundransvärda personer. Mandela berättar om barndomen i Transkei, studietiden, åren som jurist i Johannesburg, det allt större engagemanget i ANC, rättegångarna och fängelsetiden, befrielsen och vägen mot att bli det demokratiska Sydafrikas första president. Det är välskrivet, välöversatt och oavbrutet fascinerande och lärorikt! Betyg: EEEE+

P.S. I somras när jag var i Sydafrika fick jag chansen att vara med och fira Nelson Mandelas födelsedag den 18 juli. Han fyllde 93 och hyllades över hela landet. Så här såg tidningarna ut den dagen. 

Lyckliga skilsmässor

I antologin "Happy, happy - en bok om skilsmässa" (red. Maria Sveland och Katarina Wennstam) berättar tio kända, svenska kvinnor om sina upplevelser av skilsmässa. Som titeln antyder är dessa upplevelser inte bara negativa utan de berättar också om känslor av frihet, lycka och lättnad. Om man tycker att detta är oerhört provocerande tycker jag inte att man ska läsa denna bok. Jag, som själv skilt mig utan att jag upplevde det som ett misslyckande och som nu ser mig som "lyckligt skild", är det bara roligt och stärkande att läsa om andras upplevelser. Betyg: EEEE

Dödens retorik

För att komma ur den tomhetskänsla som uppstod när jag hade läst ut Ariana Franklins sista deckare och insåg att det inte skulle bli några fler beställde jag en annan historisk deckare, enbart för att den hade en blurb av Franklin. Det var "The Rethoric of Death" av Judith Rock. Den utspelar sig i Frankrike under 1600-talet och handlar om ex-soldaten och blivande jesuitprästen Charles du Luc. Charles kommer till Paris där han ska arbeta som lärare i retorik och dans i en pojkskola driven av jesuiter. På skolan inträffar det förstås ett mord som Charles blir indragen i. Det är inte så många överraskningar i deckarhistorien utan författaren har lagt sitt krut på skildringarna av skolan och Paris, ibland på bekostnad av den för en deckare nödvändiga spänningen. En lite fånig kärlekshistoria känns också överflödig. Trots longörerna kommer jag nog att vilja läsa uppföljaren "The Eloquence of Blood". Paris är ju alltid Paris och Charles var en trevlig bekantskap! Betyg: EEE+

Mer av Megan Abbott

Jag blev så förtjust i Megan Abbotts "The Song is You" att jag fortsatte med "Bury Me Deep". Den är också i noir-stil, men är ingen riktig deckare. Däremot bygger den på ett verkligt mordfall i USA på 1930-talet. I "Bury Me Deep" kommer den unga Marion Seeley till Phoenix, där hon måste klara sig ensam i några månader då hennes man ska jobba i Mexico. Hon blir bekant med två unga kvinnor, som lever ett spännande liv med vilda fester, olaglig sprit och mäktiga män. Marion blir snart indragen i något som bara kan sluta illa. Abbotts miljö- och personskildringar är utmärkta och historien oavbrutet spännande och oförutsägbar. Mitt i all underhållningen ger hon också en knivskarp skildring av ett patriarkaliskt samhälle, där man (!) kan komma undan med det mesta om man är av rätt kön och har pengar. Betyg: EEEE

Faran med att gräva i det förflutna

Steven Lamb är 12 år och försöker få ordning på sin dysfunktionella familj, som vändes upp och ned när Stevens morbror föll offer för en seriemördare 19 år tidigare. Morbroderns kropp hittades aldrig och Steven ägnar all sin lediga tid åt att gräva efter den uppe på heden. När det känns tröstlöst kommer han på att han ska skriva till mördaren i fängelset och fråga var han ska leta. Belinda Bauers omtalade debut "Blacklands" ("Mörk jord") levde upp till mina högt ställda förväntningar. Den är originell, spännande, gripande och välskriven. Betyg: EEEE

Relationstrassel på Södermalm

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst  "Tusen skärvor tillit" av Helena von Zweigbergk. Den handlar om Jessica och Tom, som är i 25-årsåldern och bor på Södermalm i Stockholm. De träffas,  flyttar ihop, får ett barn och kämpar för att hålla ihop förhållandet. Jag, som gillar böcker som handlar om kön, klass och relationer, borde gilla detta, men blir inte särskilt berörd. Det är lättläst och lättillgängligt, men ganska ointressant. Betyg: EE

Synd på en bra historia

Henning Mankell har i "Minnet av en smutsig ängel" hittat en jättespännande historia att berätta: om en ung, fattig svensk kvinna från Norrlands inland som i början av 1900-talet hamnar i Portugisiska Östafrika (nuvarande Moçambique) och konfronteras med kolonialismen och rasismen där. Tydligen blir hon så småningom bordellmamma, men så långt orkade jag inte läsa. Efter ca 100 sidor fick jag nog av stolpigheten i både berättandet och språket. Synd! Betyg: EE

Underdog blir outsider

I "Outsider" fortsätter Torbjörn Flygt där "Underdog" tog slut. Jag kom inte ihåg så mycket av den boken, mer än att jag tyckte om den, men det gör inget, för de viktigaste personerna presenteras igen. Det är 1980-tal och huvudpersonen Johan har lämnat miljonprogrammet i Malmö där han växt upp och pluggar nu juridik i Lund. Han gör därigenom en klassresa och boken handlar mycket om vad det innebär. I likhet med i "En dag" är huvudpersonerna i boken några år äldre än jag, men inte mer än att jag känner igen mig i mycket från min egen studietid. Jag gillar Flygts sätt att skriva, även när han drar i väg över flera sidor utan punkt i sin ilska över borgerliga regeringar och annat. Betyg: EEEE

Franska passioner

I den franska boken "En cuisine avec Alain Passard" förenas två av fransmännens största passioner: mat och tecknade serier. Tecknaren Christophe Blain följde under flera år kocken Alain Passard och skildrar i serieboksform hans matlagning och matfilosofi. Man får också recept på ett antal rätter, nästan alla med enbart grönsaker (inklusive rotsaker och frukt). Ett antal sidor upptas också av skildringar av Passards trädgårdsodlingar ute på landet varifrån de perfekta råvarorna levereras till finkrogen i Paris. Allt är skildrat med stor humor och mycket kärlek, men det känns inte som om det är någon idé att pröva något av recepten hemma. Utan de perfekta råvarorna, restaurangköksutrustningen och Passards geni blir det nog bara pannkaka... Det räcker så bra att läsa om godsakerna och drömma om besök på stjärnkrog! Betyg: EEEE+