För mycket kemi

Det finns flera anledningar till att "Handlingarna i målet" ("The Documents in the Case") av Dorothy Sayers och Robert Eustace inte är så känd som Sayers andra deckare: Lord Peter Wimsey är inte med och det är inte en särskilt bra deckare. Boken utspelar sig i ett hus i London i slutet av 1920-talet. Paret Harrison bor på de nedersta våningarna. Mr Harrison är en medelålders man som är passionerat intresserad av svampplockning. Hans unga hustru söker förgäves hans uppmärksamhet och tröstas av det psykiskt instabila hembiträdet. På de övre våningarna flyttar två unga män in: en konstnär och en författare. Boken består av "handlingarna i målet": brev, artiklar och redogörelser av de berörda personerna. Det dröjer dock länge tills någon dör och efter det är det inte fråga om vem som gjorde det, utan hur. (Jag kan avslöja att svampförgiftning misstänks...) Det är ganska likt Sayers "Oskuld och arsenik", men ännu tråkigare. I "Oskuld och arsenik" introduceras ju i alla fall Lord Peters stora kärlek Harriet Vane! Betyg: EE

För mycket filosofi

Alexander McCall Smiths serie om Damernas detektivbyrå är ju charmig, så jag tänkte att "Filosofiska Söndagsklubben", som utspelar sig i Edinburgh, också kunde vara lite myspysig. Huvudpersonen, Isabel Dalhousie, är en ekonomiskt oberoende, ensamstående, medelålders kvinna som är redaktör för en filososfisk tidskrift. En dag blir hon vittne till hur en ung man faller från översta raden i stadens konserthus och slår ihjäl sig. Hon misstänker att det inte var en olyckshändelse och börjar undersöka saken. Tyvärr orkade jag bara läsa två tredjedelar av boken, så jag vet inte hur det gick. Det var alldeles för mycket moralfilosofi och för lite spänning för att vara en fungerande deckare. Charmen från Damernas detektivbyrå lyser också med sin frånvaro. Det enda roliga i boken är att McCall Smith skriver om tidningen The Scotsmans aprilskämt och när jag var där tidigare i vår (på 1 april) var det McCall Smith som hade skrivit deras skämtartikel, vilket jag upptäckte av en slump när jag läste tidningen på en pub! Artikeln var på ett helt uppslag med bilder och allt och handlade om den nedlagda och bortglömda tunnelbanan som han påstod hade funnits i Edinburgh fram till 1950-talet. Betyg: E+

Förfelat feelgoodförsök

Londonbon Israel Armstrong är en boknörd som inte lyckats så bra i sin karriär som bibliotekarie. När han får ett jobb på ett kommunalt bibliotek på Nordirland packar han därför ihop sina grejer (mest böcker förstås) och ger sig av. När han kommer fram visar det sig dock att biblioteket är nedlagt och det enda han erbjuds är en skraltig bokbuss som saknar en viktig detalj: böcker. De verkar nämligen ha blivit stulna. Detta är den mycket odramatiska deckarhistorien i "Fallet med de försvunna böckerna" av Ian Sansom. Jag tror att Sansom försöker skriva lättsam feelgood för bokälskare (i stil med "Guernesys litteratur- och potatisskalspajssällskap") men han lyckas inte riktigt. Boken känns tramsig och pratig och personerna, som förstås ska vara lantliga original av olika slag, är platta, ointressanta och osympatiska. Det är synd, för det hade kunnat bli så bra! Betyg: EE

Dorothy Sayers tar ut svängarna

Som jag skrivit förut har jag upptäckt att det finns ett antal Dorothy Sayers-böcker som jag inte kände till och nu har jag läst en till av dem: novellsamlingen "Lord Peter views the body" ("Lord Peter griper in") från 1928. Som vanligt i deckarnoveller är inte intrigerna alltid så märkvärdiga (om än fantasifulla), men när en skicklig författare som Sayers skriver blir det ändå mycket rolig läsning. Sayers tar ut svängarna ordentligt och frossar i gömda testamenten och skatter, försvunna diamanthalsband, mystiska mord och hemliga sällskap. Med hjälp av sitt skarpsinne löser Lord Peter förstås alla gåtor! Miljö- och tidsskildringarna är därtill underbara. Betyg: EEEE

Rebus närmar sig pension

I "The Naming of the Dead" från 2006 av Ian Rankin börjar polisen John Rebus närma sig pension (se "Exit Music") och får finna sig i att ha den yngre kollegan Siobhan Clarke som överordnad i ett mordfall. Fallet blir dock svårt att utreda eftersom hela Edinburgh och halva Skottland är avstängt på grund av G8-mötet som ska hållas på ett slott utanför staden. Dessutom är mordoffret en våldtäktsdömd smågangster, som ingen tycks sörja. Den enda som verkar bry sig är den dödes chef och Rebus nemesis, gangsterbossen Big Ger Cafferty. Eftersom jag alldeles nyligen läste "Fleshmarket Close" inser jag att Rankin upprepar sig lite och återanvänder vissa grepp, men trots det är "The Naming of the Dead" en av hans bättre deckare och det kändes lite tomt när den tog slut. Betyg: EEEE+

Löskokt italienare

"På sannolika skäl" av Gianrico Carofiglio är första delen i en italiensk deckarserie om advokaten Guido Guerrieri. Den börjar klassiskt: till den neddekade deckarens kontor kommer en vacker kvinna, som lyckas övertala deckaren att åta sig ett fall som verkar omöjligt. I detta fall gäller det en senegalesisk man som misstänks för mord på en liten pojke. Det är ingen whosdunnit-historia utan en rättegångsroman och den är som tur är inte i den hårdkokta stilen. Jag gillar särskilt första halvan - då har boken ett humoristiskt flyt och huvudpersonen är charmig och sympatisk. Under den andra halvan, som i första hand skildrar rättegången, störs jag av att historien känns så juridiskt osannolik (fast författaren är åklagare, så han borde veta hur det går till inom det italienska rättsväsendet) och av att jag får så blandade känslor för huvudpersonen (vilket i och för sig inte behöver vara negativt). Men framför allt blir det lite tråkigt. Men det är ändå lättläst och underhållande och roligt med något så ovanligt som en italiensk deckare. Betyg: EEE+

En skotsk 1800-talsdams memoarer

Det har tagit några veckor men nu har jag tagit mig igenom den ca 700 sidor tjocka "Memoirs of a highland lady" av Elizabeth Grant. Det är en självbiografi av en skotsk överklasskvinna som växte upp under tidigt 1800-tal. Under Jane Austen-tid, alltså, vilket gör hennes skildring extra intressant för mig, som gillar både Austen och att läsa om kvinnors liv under 1800-talet. Boken skrevs ursprungligen bara för hennes barn, men hon var en skicklig skribent och det är klart njutbar läsning även för andra och mer sentida läsare. Ibland blir det lite svårt att hålla i sär alla människor hon nämner, men det är å andra sidan inte nödvändigt att hålla koll på alla! På de här 700 sidorna skildrar hon första delen av sitt liv, fram till det att hon i 30-årsåldern gifte sig med en irländsk officer och godsägare. Det finns tydligen en del till som handlar om hennes liv som gift på Irland. Betyg: EEEE

Om en judisk katt

Om man är intresserad av judisk kultur rekommenderar jag att man i stället för "Tre apor" läser serieboken "Le Chat du Rabbin" ("Rabbinens katt") av Joann Sfar. Jag har fått första delen "La Bar-Mitsva" i present av mina franska släktingar och läste den med stor förtjusning. Den utspelar sig i Algeriet och handlar om en klok, elak, lögnaktig och rolig katt som bor hos en rabbin och dennes dotter. Genom att äta upp en papegoja får katten talets gåva och hävdar då att han vill genomgå sin bar mitzvah. Rabbinen och hans överordnade får slå sina kloka huvuden ihop och argumentera för varför detta inte är möjligt. Det är charmigt, lärorikt, roligt och vackert tecknat.  
Betyg: EEEE+

P.S. Den svenska utgåvan samlar de tre första delarna, men jag har alltså bara läst del 1.

Om en judisk pojke

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst Stephan Mendel-Enks debutroman "Tre apor". (Han har tidigare skrivit faktaboken "Med uppenbar känsla för stil" om manlighet.) Ingen i cirkeln var särskilt entusiastisk över "Tre apor" och snittbetyget blev 2,8. Den handlar om 13-årige Jacob som växer upp i en judisk familj i Göteborg på 1980-talet och utspelar sig helt och hållet i familjekretsen och i den judiska församlingen. Kronologin är upphackad, vilket inte funkar särskilt bra. Det är svårt att hålla isär de olika tidsplanen och man blir bara irriterad, inte nyfiken, när man förstår att något allvarligt ska hända. Och även om vissa anekdoter är småroliga har författaren inte heller hittat en bra balans mellan tragik och komik. Betyg:EE

P.S. Romanen får mig att tänka på böcker som "Populärmusik från Vittula", "Underdog", "Hjälp, jag heter Zbigniew" och "Jehåvasjäveln".

Fler som gillar böcker

Det är inte bara jag som gillar böcker i familjen...

Kvinnornas sommar

När Boris efter trettio års äktenskap vill ta en "paus" (i form av en yngre kollega) blir Mia galen. Bokstavligen. När hon kommer ut från den psykiatriska kliniken åker hon hem till den lilla staden Bonden i Minnesota. Där finns flickor och kvinnor i olika åldrar och livssituationer: den åldrade mamman och hennes väninnor på hemmet, sju intrigerande tonårsflickor som går Mias sommarkurs i poesi, grannfrun med fyraårig dotter och Mias syster och dotter. Det blir en sommar med tårar, skratt, ilska, avsked, filosofi, Jane Austen, "subversive stitches", häxor och rödvin. Jag har inte varit så förtjust i Siri Hustvedt förut (Jag läste inte ens ut "Vad jag älskade".), men "The Summer Without Men" tycker jag mycket om. Ingredienserna är kanske inte så originella, men det är språket och stilen. Dessutom är den rolig. Och feministisk. Betyg: EEEE+

P.S. "The Subversive Stitch" av Rozsika Parker är en feministisk klassiker.

Årets påskekrim är ett fynd!

Jag trodde att jag hade läst alla Dorothy Sayers deckare, men till min förtjusning har jag, tack vare en kollega, upptäckt två för mig okända Sayers-böcker: "The Five Red Herrings" ("Fem villospår") och "The Documents in the Case" ("Handlingarna i målet"). Den första av dessa har jag nu läst och som en bonus upptäckte jag att den utspelar sig i Skottland! (Jag har ju haft ett visst Skottlandstema i min läsning efter min resa till Edinburgh.) Lord Peter Wimsey är på semester i en liten fiskeby där det också finns en konstnärskoloni. En ettrig och trätgirig konstnär hittas död och tack vare sitt skarpsinne inser Wimsey att det rör sig om mord och att det måste vara en av sex andra konstnärer i trakten som är mördaren. Det här är en mycket klassisk pusseldeckare. Den som vill ha samhällskritik och filosofiska funderingar kring döden i sin deckare får välja en annan. Men gillar man att frossa i alibin med klockor, tågtidtabeller, torkande färg och dubbla frukostar, samt tycker om Sayers brittiska humor och fina miljöskildringar är den ett fynd! Betyg: EEEE

P.S. Fast lika bra som "Kamratfesten", "Lord Peters smekmånad", "De nio målarna" eller "Mördande reklam" är den förstås inte!

P.S. 2 "Handlingarna i målet" är på väg i ett paket från ett antikvariat när detta skrivs. Min Sayers-hylla måste ju bli komplett! Novellsamlingarna får bli nästa projekt.

Omläsning av "Fleshmarket Close"

Efter att ha varit i Edinburgh och gått nedför gränden Fleshmarket Close i den gamla delen av staden blev jag sugen på att läsa om Ian Rankins deckare med samma namn som gränden. Som jag konstaterat tidigare missade jag att skriva om den förra gången jag läste den. Huvudpersonen är som vanligt polisen John Rebus och vid sin sida har han kollegan Siobhan Clarke. Rebus ägnar sig åt ett mord på en papperslös flykting i ett nedgånget område i Edinburghs utkanter. Clarke letar efter en försvunnen tonårsflicka. Sen hittar någon två begravda skelett i en källare. Spåren leder härs och tvärs över Edinburgh med omgivningar. Det är en typisk Rankin-deckare (förutom att det inte förekom så många korrumperade lokalpolitiker) och det var extra kul att läsa den när man kan orientera sig i stan! Betyg: EEE+

P.S. Nu ska jag också läsa "The Naming of the Dead", som jag inte läst förut. Recension kommer!

Två bokcirkelböcker

I båda mina bokcirklar har vi i vår läst "Utrensning" av Sofi Oksanen. Denna omtalade och prisade bok belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2010. Den handlar om den gamla kvinnan Aliide som bor ensam på sin gård i Estland. En dag på 1990-talet ligger en ung kvinna avsvimmad på hennes gårdsplan. Efter viss tvekan tar Aliide hand om den unga Zara och till slut visar det sig att det inte var en slump att Zara hamnade just på Aliides gård. En parallell historia om syskonrivalitet, kärlek, motstånd, medlöperi, övergrepp, livslögner och överlevnad från 1930-talet och framåt rullas upp. Romanen är välskriven, lättläst och gripande och det är intressant att den tar upp Estlands 1900-talshistoria, som är ganska okänd här i Sverige trots att den ligger så nära, båda geografiskt och tidsmässigt. Även om romanen har stora förtjänster levde den inte upp till mina högt ställda förväntningar. Framför allt är det historien om Aliide och hennes syster och mannen som de båda älskar som jag retar mig på. Den känns inte trovärdig utan mer som en folksaga. Jag tycker inte heller att språket är så speciellt, även om det skimrar till då och då. Betyg: EEE+

Chimamanda Ngozi Adichie blev känd för några år sedan för "En halv gul sol", som jag tyckte mycket om. I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi nu läst hennes debutbok "Lila hibiskus". Den handlar om tonårsflickan Kambili, som växer upp med en pappa som utåt är en god kristen och förkämpe för mänskliga rättigheter, men som i hemmet terroriserar sin familj. När Kambili och henns bror för första gången får hälsa på sin faster och sina kusiner öppnar sig en annan värld för dem. "Lila hibiskus" är välskriven och medryckande, men den känns enklare än "En halv gul sol". Det är aldrig någon tvekan om vad som är rätt eller fel eller åt vilket håll berättelsen ska utvecklas. Betyg: EEE+

P.S. "Lila hibiskus" fick mig att tänka på bl.a. "Allt går sönder" (vilket jag tror är Adichies avsikt), "The poisonwood bible" och 80-talsklassikern "Törnfåglarna".

Tema: Skottland

Inför en resa till Edinburgh letade jag efter guideböcker på biblioteket och hittade då av en slump Ian Rankins bok "Rebus's Scotland. A Personal Journey", som inte är en reseguide utan en personlig berättelse om Rankins egen och hans fiktive detektiv John Rebus's bakgrunder (de sammanfaller delvis), om Skottland och skottarna. Boken är illustrerad med mycket oturistiga, svartvita foton av de två fotograferna Ross Gillespie och Tricia Malley som har tagit bilderna till flera av Rankins bokomslag. Det är intressant läsning, särskilt om man har läst och gillat Rankins deckare, och ett utmärkt komplement till de klassiska guideböckerna. Betyg: EEEE

I flera böcker om Edinburgh och på litterär pubrunda i staden dök titeln "The Prime of Miss Jean Brodie" ("Miss Jean Brodies bästa år") av Muriel Spark upp och gjorde mig nyfiken, så jag köpte och läste den under resan. Boken är skriven på 1950-talet men utspelar sig på 1930-talet i Edinburghs finare kvarter. På en traditionell flickskola väljer den kontroversiella lärarinnan Jean Brodie ut sex flickor som hon vill göra till "la crème de la crème" genom att lägga större vikt på konst, kultur och stil än vid vanliga skolämnen. Romanen är kort, men innehållsrik, rolig, skickligt uppbyggd och mycket originell. Betyg: EEEE

P.S. Det finns en känd filmatisering av boken från 1969 med Maggie Smith i huvudrollen.

Boken om Jers Hulda Matsdotter från Västra Fors

Någon av deltagarna i juryn som utsåg Sveriges Radios romanprisvinnare sa om Aino Trosells "Hjärtblad" att de första 150 sidorna var ekonomisk historia. Då förstod jag att detta var en bok som jag skulle gilla! Jag tycker om att tänka mig in i hur vanliga människor har levt på olika platser förr i tiden och kvinnors liv under 1800-talet ligger mig särskilt varmt om hjärtat. "Hjärtblad" handlar om Hulda som växer upp i Västra Fors by i Malungs socken på 1870-talet, vid en tid när Sälen bara var en avlägsen fäbod och människorna levde på ungefär samma sätt som de gjort under århundraden. Hulda går i skolan men hon får också arbeta både hemma på gården och åt andra, med att passa boskap och som fäbodjänta. Nöjena består framför allt i dans till spelmannens fiol och att lyssna på de märkliga historier de äldre i byn berättar. Hulda märker att hon själv också är bra på att berätta historier, vilket kommer väl till pass när hon ska trösta sina småsyskon eller roa de andra fäbodjäntorna under de långa sommarkvällarna. När hon har konfirmerats och blivit vuxen ger hon sig ut på vandring, som så många andra kullor och masar gjorde för att klara sig över vintern och kanske kunna komma hem med lite pengar. Men tiderna är på väg att förändras och Huldas liv blir inte som hennes förmödrars. Jag tycker om Trosells sätt att skriva, som är rakt på sak och som utan sentimentalitet tar upp både det onda och det goda som händer Hulda. Hulda skildras som en verklig människa, vars känslor och bevekelsegrunder känns trovärdiga. Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken fick mig att tänka på "Englandsresan" av Edith Unnerstad, som jag läste som barn. Den handlar om hårkullor från Våmhus.

P.S.2 Läs också Aino Trosells deckare som utspelar sig i Malung i nutid!

Minnen, trauma och skuld

Jag har fortsatt på andra världskrigstemat och läst "Fugitive Pieces" ("Minnen av flykt") av Anne Michaels. Den börjar med att en sjuårig, judisk pojke, Jakob Beer, blir vittne till hur hela hans familj utplånas. Han lyckas fly och blir funnen av en grekisk arkeolog och vetenskapsman, Athos, som gömmer honom tills kriget är slut. Mannen undervisar pojken, berättar sina egna minnen för honom och försöker hjälpa honom att hantera förlusten av familjen och överlevarens skuldkänslor. Efter kriget flyttar mannen och pojken till Toronto och berättelsen fortsätter ända in på 1990-talet. I de första två tredjedelarna av boken är Jakob själv berättare och de delarna tycker jag mycket om. Michaels språk är poetiskt och bildrikt på ett lite ovanligt sätt, som påminner mig om Nadeem Aslams "The Wasted Vigil". Den sista tredjedelen av boken berättas av en annan person och den delen tycker jag mindre om, kanske för att jag finner den berättaren mindre sympatisk? Betyg: EEEE

Franska familjehemligheter fascinerar

Varje gång jag lyckats läsa en bok på franska blir jag grymt stolt och den här gången var det verkligen värt besväret. Boken jag läst är "Un secret" ("Hemligheten") av Philippe Grimbert. Den är självbiografisk och den första delen handlar om hans uppväxt i Paris under efterkrigstiden där hans enda problem är att han är sjuklig och inte lika atletisk som sina sportintresserade föräldrar. I femtonårsåldern får han så genom en vän till familjen reda på den stora hemlighet som hans föräldrar bär sedan andra världskriget och som hela släkten har dolt för honom. I andra halvan av boken iscensätter Grimbert de dramatiska händelserna under kriget på ett mycket gripande sätt. Min enda invändning är att Grimbert romantiserar och sentimentaliserar sina föräldrars kärlekshistoria på ett sätt som jag tycker känns orealistisk. Men det är ju också ett mycket franskt drag! Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Storm över Frankrike" av Irène Némirovsky och "Ingen kommer att tro mig" av Hélène Berr.

Modern och ålderdomlig på samma gång

Så här inför Internationella kvinnodagen passar det bra att läsa en bok som påminner en om varför en sådan dag behövs: Elin Wägners "Norrtullsligan" från 1908. Den handlar om fyra kvinnliga kontorister i Stockholm som delar på två rum och kök i Vasastan. De jobbar långa dagar, blir ifrågasatta, utsätts för sexuella trakasserier av sina chefer, tjänar mindre än hälften än männen för samma jobb och när de strejkar blir de avskedade. Det är dock ingen dyster bok utan den är skriven med mycket humor och esprit. Även om boken på många sätt känns mycket modern, hakar jag ibland upp mig på ålderdomligheter i språket och på att jag inte förstår vissa företeelser. (Då är jag ändå så gammal att jag upplevt Vademecum!) Betyg: EEEE

P.S. Boken är årets Stockholm läser-bok och har kommit ut i ny pocketutgåva med ett vasst förord av Annika Lantz.

Botten är nådd!

Jag har nu nått botten i min antikvariska hög av Maria Lang-deckare. De två sista var "Ofärd i huset bor" från 1959 och "Vår sång blir stum" från 1960. Båda är riktigt bra! "Ofärd i huset bor" utspelar sig bland invånarna i ett hyreshus på Östermalm i Stockholm, som beskrivs utförligt med planskisser och allt. (Sånt gillar jag.) Jag får lov att överge min teori om att jag inte tycker om böcker som utspelar sig i hyreshus, för här funkar det jättebra! Puck Bure är inte med, men i gengäld introduceras Christer Wijks stora kärlek Camilla Martin. I "Vår sång blir stum" dyker sen Puck och Einar Bure upp igen. För första gången ska studenter utexamineras i lilla Skoga och Einar, som nu är professor, är en av censorerna. När så Puck sin vana trogen upptäcker ett lik på sitt hotellrum tillkallas förstås stadens son Christer Wijk. Det är en liten brist vid läsningen att vara för ung för att känna till examinatorernas och censorernas respektive roller eller veta exakt vad en abiturient var (även om jag sett min pappa i abiturientmössa), men själva deckarhistorien förstår man ändå! Betyg: EEEE