Mandelas minnen

"Jag hade ingen uppenbarelse, ingen drömsyn, upplevde ingen sanningens minut. I stället var det de ständiga tusentals förolämpningarna, tusentals förödmjukelserna, tusentals glömda incidenterna som framkallade min ilska och en upproriskhet, en längtan efter att få bekämpa det system som höll mitt folk fånget. Det fanns ingen speciell dag då jag sade att hädanefter kommer jag att ägna mitt liv åt arbetet med att befria mitt folk. Jag upptäckte helt enkelt att det var vad jag gjorde och att jag inte kunde göra något annat." 

Så skriver Nelson Mandela på sidan 99 i sina 600 sidor långa memoarer "Den långa vägen till frihet" från 1995. Den har tagit lite tid att läsa, men det har varit värt varenda minut! Nu har jag ju ett särskilt intresse för Sydafrika på grund av att min son kommer därifrån, men Mandelas bok bör läsas av alla med det minsta intresse för 1900-talshistoria och för en av seklets mest betydelsefulla och beundransvärda personer. Mandela berättar om barndomen i Transkei, studietiden, åren som jurist i Johannesburg, det allt större engagemanget i ANC, rättegångarna och fängelsetiden, befrielsen och vägen mot att bli det demokratiska Sydafrikas första president. Det är välskrivet, välöversatt och oavbrutet fascinerande och lärorikt! Betyg: EEEE+

P.S. I somras när jag var i Sydafrika fick jag chansen att vara med och fira Nelson Mandelas födelsedag den 18 juli. Han fyllde 93 och hyllades över hela landet. Så här såg tidningarna ut den dagen. 

Lyckliga skilsmässor

I antologin "Happy, happy - en bok om skilsmässa" (red. Maria Sveland och Katarina Wennstam) berättar tio kända, svenska kvinnor om sina upplevelser av skilsmässa. Som titeln antyder är dessa upplevelser inte bara negativa utan de berättar också om känslor av frihet, lycka och lättnad. Om man tycker att detta är oerhört provocerande tycker jag inte att man ska läsa denna bok. Jag, som själv skilt mig utan att jag upplevde det som ett misslyckande och som nu ser mig som "lyckligt skild", är det bara roligt och stärkande att läsa om andras upplevelser. Betyg: EEEE

Dödens retorik

För att komma ur den tomhetskänsla som uppstod när jag hade läst ut Ariana Franklins sista deckare och insåg att det inte skulle bli några fler beställde jag en annan historisk deckare, enbart för att den hade en blurb av Franklin. Det var "The Rethoric of Death" av Judith Rock. Den utspelar sig i Frankrike under 1600-talet och handlar om ex-soldaten och blivande jesuitprästen Charles du Luc. Charles kommer till Paris där han ska arbeta som lärare i retorik och dans i en pojkskola driven av jesuiter. På skolan inträffar det förstås ett mord som Charles blir indragen i. Det är inte så många överraskningar i deckarhistorien utan författaren har lagt sitt krut på skildringarna av skolan och Paris, ibland på bekostnad av den för en deckare nödvändiga spänningen. En lite fånig kärlekshistoria känns också överflödig. Trots longörerna kommer jag nog att vilja läsa uppföljaren "The Eloquence of Blood". Paris är ju alltid Paris och Charles var en trevlig bekantskap! Betyg: EEE+

Mer av Megan Abbott

Jag blev så förtjust i Megan Abbotts "The Song is You" att jag fortsatte med "Bury Me Deep". Den är också i noir-stil, men är ingen riktig deckare. Däremot bygger den på ett verkligt mordfall i USA på 1930-talet. I "Bury Me Deep" kommer den unga Marion Seeley till Phoenix, där hon måste klara sig ensam i några månader då hennes man ska jobba i Mexico. Hon blir bekant med två unga kvinnor, som lever ett spännande liv med vilda fester, olaglig sprit och mäktiga män. Marion blir snart indragen i något som bara kan sluta illa. Abbotts miljö- och personskildringar är utmärkta och historien oavbrutet spännande och oförutsägbar. Mitt i all underhållningen ger hon också en knivskarp skildring av ett patriarkaliskt samhälle, där man (!) kan komma undan med det mesta om man är av rätt kön och har pengar. Betyg: EEEE

Faran med att gräva i det förflutna

Steven Lamb är 12 år och försöker få ordning på sin dysfunktionella familj, som vändes upp och ned när Stevens morbror föll offer för en seriemördare 19 år tidigare. Morbroderns kropp hittades aldrig och Steven ägnar all sin lediga tid åt att gräva efter den uppe på heden. När det känns tröstlöst kommer han på att han ska skriva till mördaren i fängelset och fråga var han ska leta. Belinda Bauers omtalade debut "Blacklands" ("Mörk jord") levde upp till mina högt ställda förväntningar. Den är originell, spännande, gripande och välskriven. Betyg: EEEE

Relationstrassel på Södermalm

I bokcirkeln Det namnlösa sällskapet har vi läst  "Tusen skärvor tillit" av Helena von Zweigbergk. Den handlar om Jessica och Tom, som är i 25-årsåldern och bor på Södermalm i Stockholm. De träffas,  flyttar ihop, får ett barn och kämpar för att hålla ihop förhållandet. Jag, som gillar böcker som handlar om kön, klass och relationer, borde gilla detta, men blir inte särskilt berörd. Det är lättläst och lättillgängligt, men ganska ointressant. Betyg: EE

Synd på en bra historia

Henning Mankell har i "Minnet av en smutsig ängel" hittat en jättespännande historia att berätta: om en ung, fattig svensk kvinna från Norrlands inland som i början av 1900-talet hamnar i Portugisiska Östafrika (nuvarande Moçambique) och konfronteras med kolonialismen och rasismen där. Tydligen blir hon så småningom bordellmamma, men så långt orkade jag inte läsa. Efter ca 100 sidor fick jag nog av stolpigheten i både berättandet och språket. Synd! Betyg: EE

Underdog blir outsider

I "Outsider" fortsätter Torbjörn Flygt där "Underdog" tog slut. Jag kom inte ihåg så mycket av den boken, mer än att jag tyckte om den, men det gör inget, för de viktigaste personerna presenteras igen. Det är 1980-tal och huvudpersonen Johan har lämnat miljonprogrammet i Malmö där han växt upp och pluggar nu juridik i Lund. Han gör därigenom en klassresa och boken handlar mycket om vad det innebär. I likhet med i "En dag" är huvudpersonerna i boken några år äldre än jag, men inte mer än att jag känner igen mig i mycket från min egen studietid. Jag gillar Flygts sätt att skriva, även när han drar i väg över flera sidor utan punkt i sin ilska över borgerliga regeringar och annat. Betyg: EEEE

Franska passioner

I den franska boken "En cuisine avec Alain Passard" förenas två av fransmännens största passioner: mat och tecknade serier. Tecknaren Christophe Blain följde under flera år kocken Alain Passard och skildrar i serieboksform hans matlagning och matfilosofi. Man får också recept på ett antal rätter, nästan alla med enbart grönsaker (inklusive rotsaker och frukt). Ett antal sidor upptas också av skildringar av Passards trädgårdsodlingar ute på landet varifrån de perfekta råvarorna levereras till finkrogen i Paris. Allt är skildrat med stor humor och mycket kärlek, men det känns inte som om det är någon idé att pröva något av recepten hemma. Utan de perfekta råvarorna, restaurangköksutrustningen och Passards geni blir det nog bara pannkaka... Det räcker så bra att läsa om godsakerna och drömma om besök på stjärnkrog! Betyg: EEEE+

Otäcka mödrar i sinnenas rike

"Blueeyedboy" ("Kärt barn") av Joanne Harris har inte mycket gemensamt med feelgoodboken "Choklad", som är det enda som jag läst av henne tidigare (se under fliken Emmas bokrecensioner 2000-2002 ovan). "Blueeyedboy" är en slags thriller skriven i form av webbinlägg där det också anges vad skribenten är på för humör och lyssnar på för musik vid skrivtillfället. Huvudpersonen B.B. är 42 år och bor fortfarande hemma hos sin mamma i en liten stad i Yorkshire. Han lever sitt liv mestadels på nätet där han styr över webbcommunityn Badguysrock. Så mycket mer ska jag inte avslöja om handlingen för boken bygger på att man långsamt får veta mer och mer och att man aldrig vet om det man läser är "sanning" eller "fiktion" i fiktionen. Det handlar dock mycket om sinnesintryck: dofter, färger, smaker och ljud och om hemska mödrar. Jag tyckte inte att den konstlade formen fungerade särskilt bra. Allt hemlighetsmakeri och tvära kast i historien gjorde att jag kände mig förvirrad och tappade intresset för personerna. Betyg: EE+

Mord och kärlek i Atlanta

Amerikanska deckarförfattaren Karin Slaughter gör mig aldrig besviken! Nu har jag läst "Fallen" med GBI*-agenterna Will Trent och Faith Mitchell i huvudrollerna. Slaughters tidigare huvudperson barn- och rättsläkaren Sara Linton har också en stor roll. Deckarhistorien, som rör Faith Mitchells egen familj, utspelar sig i Atlanta och är som vanligt så spännande, fartfylld och blodig att alla eventuella invändningar bleknar. Det som får det att kännas riktigt tomt när boken tar slut är dock de intressanta och sympatiska personerna och den spirande kärlekshistorien. Betyg: EEEE+
*GBI= Georgia Bureau of Investigation

Medioker Mina

"The End of the Wasp Season" är andra delen i Denise Minas deckarserie om den kvinnliga polisen Alex Morrow i Glasgow. Fallet Morrow får att utreda gäller en ung kvinna som hittas mördad i ett stort hus. Ungefär samtidigt tar en finansman livet av sig och lämnar efter sig ruinerade klienter och en söndertrasad familj. Själva deckarhistorien är välskriven och underhållande, men i övrigt är boken inte en av Minas bästa. Här får man inte särskilt mycket av den fina skildringen av Glasgows slitna och skitiga sidor som hon gjort så bra i Garnethill- och Paddy Meehan-trilogierna. Huvudpersonen Alex Morrow är inte heller lika intressant skildrad som i "Still Midnight". Men eftersom Minas lägstanivå ändå är bättre än mycket annat blir betyget: EEE+.

Ger upp om Nesser

På senare år har jag börjat få lite svårt för Håkan Nesser, men jag bestämde mig för att ge honom en sista chans efter att ha läst recensionerna av nya "Himmel över London". Nu har jag läst ca 100 sidor och nu ger jag upp. Det är ett evigt rabblande av adresser i London, nesserismer (som "det var som det var"), en konstlad och konstruerad historia och ett språk utan magi. Det är inte helt outhärdligt att läsa, men jag har annat jag hellre lägger min tid på. Betyg: EE

Sagornas psykologi

Efter att ha läst tillrättalagda, färgglatt illustrerade versioner av flera klassiska folksagor, som Askungen, Rödluvan och Hans och Greta, för min son påminde jag mig att min mamma för länge sedan pratat om en bok med psykoanalytiska tolkningar av sagor. Det var "Sagans förtrollade värld" av Bruno Bettelheim (utgiven 1975) som hon menade och den har jag nu läst. Bettelheims tes är att äkta folksagor, t.ex. de som bröderna Grimm sammanställde, innehåller element som är av så grundläggande betydelse för det mänskliga psykets utveckling i barn- och ungdomen att sagorna har behållit sin tjuskraft i århundraden och ibland årtusenden. Han ger många exempel och ibland kan man tycka att det han säger är lite långsökt och ibland känns hans beskrivning av könsrollerna något förlegad, men för det mesta är det jätteintressant och tankeväckande. Enligt Bettelheim måste dock sagorna läsas (eller helst berättas) i sina ursprungliga versioner och helst ska det vara utan illustrationer, så att barnet får skapa sina egna bilder i huvudet. Hm, jag har i alla fall införskaffat en samling av bröderna Grimms sagor från ett antikvariat och ser fram emot att läsa dem för min son! Betyg: EEEE+

Mer medeltida mord

Fjärde delen i Ariana Franklins medeltidsdeckarserie om den kvinnliga rättsläkaren Adelia Aguilar heter "The Assassin's Prayer" (också publicerad med titeln "A Murderous Procession"). I den blir Adelia beordrad av kung Henrik II att följa med hans tioåriga dotter Joanna, som ska föras till Sicilien för att bli bortgift med kungen där. Adelia skulle bara vara glad åt att få återvända till sitt hemland om hon inte hade varit tvungen att lämna kvar sin sexåriga dotter i England. Den strapatsfyllda resan genom Frankrike och Italien blir inte enklare av att någon i det stora följet verkar vara ute efter att mörda Adelia. Jag älskar den här deckarserien och Franklin håller samma höga klass även i denna del. Betyg: EEEE+
P.S. Klicka på etiketten Franklin för att se vad jag skrivit om de tidigare delarna i serien.
P.S.2 Tyvärr lär det inte bli någon mer bok om Adelia Aguilar, för jag såg att Franklin (som egentligen hette Diana Norman) gick bort tidigare i år.

Släktforskning i novellform

Av en slump hittade jag novellsamlingen "The View from Castle Rock" av Alice Munro på biblioteket. Den är lite annorlunda än de två andra novellsamlingar av henne som jag läst ("Too Much Happiness" och "Nära hem"), eftersom den handlar om hennes släkt och om hennes eget liv. Munro har spårat sin släkts skotska rötter och i bokens första del berättar hon om det hårda livet i Skottland, om resan över Atlanten i början av 1800-talet och om den första nybyggartiden i Kanada. I början är berättandet mer faktabetonat och inte i Munros vanliga stil, men sen börjar hon fantisera om sina släktingar och då känns stilen igen. Jag som gillar historia och att läsa om vanliga människors liv förr i världen gillar detta. I den andra delen av boken skildrar Munro sin egen uppväxt under 1940- och 1950-talen. Det är lika skickligt skrivet och berättat som i de ovan nämnda novellsamlingarna. På grund av de stora sprången i stil, tid och plats känns "The View from Castle Hill" dock lite mindre helgjuten än framför allt "Too Much Happiness". Betyg: EEEE

Adoptionsbibel om ankytning

"Attaching in Adoption" av Deborah D. Gray verkar vara något av en bibel inom adoptionslitteraturen och jag har sett den rekommenderad på många håll. Boken handlar om den viktiga anknytningen som ska skapas mellan föräldrar och barn. Innehållet känns gediget och korrekt, samtidigt som boken är lättläst och inriktad på praktik mer än teori. En hel del teori får man förstås ändå och det är jätteintressant att läsa om hur barn sörjer och om anknytningens utveckling. Stora delar av boken riktar sig till familjer med barn med väldigt svår bakgrund och därpå följande problem. Trots detta ger den även den "vanliga" adoptivföräldern massor av nyttig kunskap, som förhoppningsvis kommer att komma ens barn till godo. Betyg: EEEE

Artikel om "Drömmar om röda gemak"

I Svenska Dagbladet idag (14/9-11) skriver Göran Malmqvist, prof. em. i sinologi, en understreckare om "Drömmar av röda gemak" av Cao Xueqin och om Pär Bergmans storartade översättningsinsats: "Översättarens bragd gav oss litterär skatt".
P.S. Klicka på etiketten Cao Xueqin för att se vad jag skrivit om de fem delarna i den kinesiska klassikerserien.

Hårdkokt och bra!

Jag, som inte brukar gilla hårdkokta deckare, har gett genren en ny chans genom att läsa "The Song Is You" av Megan Abbott (som jag hittade efter att ha läst en positiv recension av hennes senaste bok). Redan det underbart kitschiga omslaget visar att Abbott ansluter sig till noir-traditionen och boken innehåller många klassiska ingredienser: den utspelar sig ca 1950 i Los Angeles, huvudpersonen är en något sliten deckare (i det här fallet skvallerjournalist/pr-man) som dricker för mycket, en vacker kvinna söker upp honom och ber honom om hjälp men försvinner sedan, han gör nattliga besök på diverse skumma ställen och pratar med gangsters och prostituerade för att försöka lösa gåtan, osv. Jag har svårt att sätta fingret på vad som gör att jag gillar den här boken så mycket, men en del har nog att göra med det som tas upp i den ovan nämnda recensionen: Abbott vrider och vänder på de traditionella könsrollerna i den här typen av historia vilket gör att den inte känns så klichéartad som den annars skulle göra. Dessutom skriver Abbott bra och håller spänningen uppe. Nu vill jag läsa mer av henne! Betyg: EEEE+
P.S. Här är en länk till titelsången: Frank Sinatra – The Song Is You.

Sträckläst om Siri

"Siri" av Lena Einhorn är en sådan där bok som skapar tomhet när den är slut för att den var så bra. Vad man än plockar upp för bok efteråt kommer den att vara sämre. Suck! Men det är förstås inget skäl att avstå från att läsa denna underbara roman om Siri von Essen, August Strindbergs första fru. Jag flöt motståndslöst genom hela romanen och tyckte om språket, personskildringarna, ja, allt. Einhorn gör Siri och August till verkliga och levande personer för mig och deras skandalomgärdade kärleks- och skilsmässohistoria känns oavbrutet angelägen. Betyg: EEEEE