Den första polisen i New York

"The Gods of Gotham" ("New Yorks gudar") av Lyndsay Faye utspelar sig 1845. Det året översvämmas New York av fattiga invandrare från potatispestdrabbade Irland och New Yorks första poliskår bildas. Sedan berättaren Timothy Wilde förlorat sitt jobb som bartender blir han mer eller mindre mot sin vilja en av de första polismännen. Han dras snart in i en härva som rör försvunna barn och blir allt mer fascinerad av sitt nya yrke. Staden New York, som vid den här tiden tog slut vid 25:e gatan, har en minst lika viktig roll i boken som människorna som befolkar den. Faye beskriver gatumiljöer och människor på ett livfullt och intresseväckande sätt och med mycket humor. Boken är inte helt lättläst på engelska, bland annat på grund av mycket slang (Ordlista finns!), men för mig ger texten alldeles lagom tuggmotstånd. Jag gillar också att personerna inte är endimensionella utan att Faye låter sin berättare upptäcka nya sidor, både hos dem som står honom närmast och hos nya bekantskaper. För den som i likhet med mig gillar historiska romaner, deckare och New York-skildringar är boken ett fynd! Läses gärna med karta i handen!

Betyg: EEEE+

Efter smällen

Det är nyttigt att då och då bli påmind om hur bra man har det bara för att man råkar ha blivit född med ljus hy och blont hår. Jonas Hassen Khemiri ger mig en sådan påminnelse, som känns som en knytnäve i magen, i sin senaste bok "Jag ringer mina bröder". Det är en kort, snabbläst historia skriven i monolog/dialogform som utspelar sig under dygnet efter det att en man sprängt sig själv i luften i julhandeln mitt i Stockholms city. Amor rör sig i stan bland vanliga julshoppare och paranoida poliser och försöker bete sig normalt. Men hur gör man då? Om man blir misstänkt bara för att man har en viss hår- och hudfärg eller ett visst namn? Jag grät och skrattade mig igenom denna gnistrande granatäpplekärna till bok.
Betyg: EEEE+

Genialisk och infernalisk Mina

"Gods and Beasts" ("Gudar och odjur") är tredje delen i Denise Minas deckarserie om polisen Alex Morrow. Jag var lite besviken på den förra delen ("The End of the Wasp Season") men nu är Mina tillbaka i god form igen. Boken börjar med tre parallella historier: ett rån som går snett, två poliser som ställs inför en frestelse och en populär politiker som hängs ut som otrogen kvinnokarl. Morrow-deckarna är lite mer klassiska deckare än Minas tidigare serier, men de bygger, i likhet med de tidigare böckerna, mycket på att Mina pytsar ut pusselbitar med information lite i taget så att läsaren till slut ser hela bilden. Och den bilden är genialisk! Och infernalisk. Jag gillar som vanligt miljöskildringarna från Glasgows mindre pittoreska områden. Morrow själv tycker jag inte är så intressant (speciellt inte nu sedan hon blivit trevlig), men det gör inte så mycket för det finns så många intressanta personer runt henne.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs på engelska om du har möjlighet. Jag blev så irriterad på den svenska översättningen att jag la ifrån mig den och beställde det engelska originalet i stället.

Tyskt massmord i krigets skugga

"Mordbyn" av Andrea Maria Schenkel är något i Sverige så ovanligt som en tysk deckare. Den fick mycket uppmärksamhet för några år sen och nu har jag äntligen läst den i och med att bokcirkeln Det namnlösa sällskapet gjorde en nystart. "Mordbyn" är en kort och kompakt deckare som utspelar sig i en liten by på tyska landsbygden. Det är mitten av 1950-talet och krigets skugga vilar ännu tung över byn och dess invånare. Den kusliga berättelsen om vad som hände på gården Tannöd berättas i fragment av många olika röster. Det ger en lite dokumentär känsla åt berättelsen och får mig att tänka på Truman Capotes "Med kallt blod". Tyvärr levde boken inte upp till mina högt ställda förväntningar. Det korta formatet ger inget utrymme för fördjupning som kunde ge mer psykologisk trovärdighet. Jag tycker också att det är något tillgjort över språket, som försöker låta gammeldags.
Betyg: EE
P.S. Läs hellre "Dark places" ("Mörka platser") av Gillian Flynn eller ovan nämnda "Med kallt blod" ("In cold blood").

Irland efter krisen

"Broken Harbour" är den fjärde deckaren av irländska Tana French. (Klicka på etiketten French nedan så kan du läsa vad jag skrivit om de tidigare.) Huvudperson och berättare är kriminalpolisen Michael Kennedy. Han tilldelas ett fall där en hel familj verkar ha mördats i sitt hem. Till sin hjälp får han en nybörjare på avdelningen. French har skrivit en ganska klassisk polisdeckare, men hon gör något speciellt av det. Själva deckargåtan är skickligt konstruerad och presenterad, men det jag tycker allra bäst om är människoskildringen. Att låta huvudpersonen berätta i jag-form och demonstrera både sina goda och dåliga sidor fungerar jättebra. Därigenom får man också se hur Kennedys bild av personerna runt omkring honom förändras, framför allt relationen till partnern Richie. Boken ger också en dyster och realistisk bild av Irland efter finanskrisen, med arbetslöshet, halvfärdiga byggprojekt och pessimism.
Betyg: EEEE

Folkhemmets fånge

I "Att föda ett barn" påbörjade Kristina Sandberg sin berättelse om Maj och i "Sörja för de sina" fortsätter hon den. Tjugoåriga Maj är fast i sitt äktenskap med den femton år äldre Tomas. De har ett barn, får snart ett till och Majs liv handlar om att hålla hemmet fint och barnen hela och rena. Hon vill själv också vara fin, bär pumps med höga klackar och tröstar sig med att hon i alla fall är yngre och snyggare än svägerskorna. Boken skildrar ett vanligt familjeliv i folkhemmets Sverige och det borde kanske vara tråkigt att läsa om, men Sandberg gör det till rafflande sträckläsning. Sandbergs blandar Majs tankar och repliker med vad hon borde ha sagt och kanske också borde ha tänkt vilket gör berättelsen dynamisk och intressant. Under hela berättelsen ligger ett lågintensivt raseri över all denna förspillda kvinnokraft. Jag tänker oavbrutet på min farmor som också fastnade i en (själv)påtvingad hemmafruroll.
Betyg: EEEE

Småstadens fasa

Om man, som jag, börjar läsa "So much pretty" av Cara Hoffman med förväntningen att det är en vanlig deckare/thriller riskerar man att bli besviken. Boken utspelar sig i den lilla staden Haeden i staten New York. Dit flyttar en ung familj, som vill komma bort från storstaden hets och miljöförstöring. Men livet på landet blir inte så idyllisk som de hade hoppats. Man får snabbt veta att något hemskt har hänt och det antyds att något mer (ännu hemskare?) också har hänt, men första halvan av boken håller inget thrillertempo utan består mest av fragment som i okronologisk ordning beskriver platser, människor och deras bakgrund. Det bästa som läsare är då att lugna ner sig och se boken som en "riktig" roman, med dess kanske lite större krav på trovärdighet. Det håller "So much pretty" för. Mot slutet, när man får hela bilden av vad som hänt, blir det riktigt spännande. Jag gillar att Hoffman inte gör det alltför lätt för sina läsare och att hon får en att tänka på sådant som rätt och fel, gott och ont, ideologi och handling.
Betyg: EEEE

I Jack the Rippers fotspår

När en kvinna dör i hennes armar blir den unga polisen Lacey Flint indragen i en komplicerad mordutredning, där mördaren verkar ha ett personligt intresse av just Lacey. I engelska deckaren "Nu ser du mig" av S.J. Bolton är det staden London som är den andra huvudpersonen vid sidan av Lacey. Kärleksfullt och detaljerat beskrivs stadens gator, prång, underjordiska rum, vattenvägar och fina och mindre fina bostadskvarter. Lika detaljerat beskrivs de blodiga och sadistiska morden, vilket gör att läsning vid matbordet inte rekommenderas (även om det är svårt att släppa boken på grund av spänningen). Boken är förstås inte så realistisk, men härligt underhållande för den som gillar makabra deckare i Val McDermids anda. Lacey Flint är också en intressant bekantskap som sticker ut i horden av medelålders, småtrötta och halvalkoholiserade poliskommissarier.
Betyg: EEEE

Flicksomrar

Jag tycker om böcker som är skrivna på ett vackert och nyskapande språk, där träffande vändningar och njutbara fraser får mig att le inombords, utan att de tar fokus från innehållet och berättelsen. Något annat jag tycker om är realistiska berättelser som handlar om relationer mellan människor och om klass och kön. Allt detta får man i "Springa med åror" av Cilla Naumann. Den handlar om bondflickan Monika som är 11 år när den jämnåriga sommargästen Johanna dyker upp. Under några intensiva somrar blir de allt för varandra och deras relation får återverkningar långt upp i vuxen ålder.
Betyg: EEEEE

Rasism och sexism i 1970-talets Atlanta

Karin Slaughter är en av mina favoritdeckarförfattare, så det är alltid med stor förväntan jag kastar mig över hennes böcker. Början av "Criminal" är dock lite seg och jag kommer på mig själv med att fundera på om Slaughter verkligen brukar vara fullt så dyster som hon är här. Men sen tar historien fart och mina eventuella invändningar bleknar. "Criminal" tar vid där "Fallen" slutar och Will Trent, Sara Linton och Faith Mitchell finns alla med. Den verkliga huvudpersonen denna gång är dock Wills och Faiths chef Amanda Wagner och man får äntligen veta lite mer om hennes bakgrund. En stor del av historien utspelar sig vid mitten av 1970-talet då Amanda Wagner och Evelyn Mitchell (Faiths mamma) var nyutbildade poliser i en både sexistisk och rasistisk poliskår. De kvävande könsrollerna från tidigare decennier lever tydligt kvar men något har börjat hända och samhället, inklusive poliskåren, förändras långsamt, mycket tack vare de personer som kämpade mot orättvisorna. Själva deckarhistorien blir nästan en bisak i sammanhanget, men är ändå intressant eftersom den rör Will Trents bakgrund.
Betyg: EEEE+

En antihjältinna gör entré

Cass Neary hade sin storhetstid som fotograf på 1970-talet då hon dokumenterade nedre Manhattans framväxande punkscen. Sedan dess har världen gått vidare, men inte Cass. Hon bor kvar i samma sunkiga lägenhet, har ett jobb som hon hjälpligt kan försörja sig på och ägnar sig i övrigt mest åt sex, alkohol och droger. Då får hon ett uppdrag av en välvillig vän: att åka till Maine och intervjua en äldre, hyllad men notoriskt skygg fotograf. Cass packar ner sin skinnjacka, sina cowboyboots och lite crystal meth och ger sig av till det novemberkalla Maine. Jag hade höga förväntningar på "Generation Loss" av Elizabeth Hand, som den inte riktigt levde upp till. Cass Neary är en intressant bekantskap, men hon känns inte särskilt trovärdig. Eller är det bara jag som är en diametralt motsatt personlighetstyp och därför inte riktigt kan tro på henne? Miljöskildringarna från kustlandskapet i Maine är bra, men min största invändning mot boken är egentligen att det är alldeles för mycket beskrivningar och för lite handling. De första fyra femtedelarna av boken är mest beskrivningar och sedan kommer väldigt mycket dramatisk handling på några få sidor. Det funkar inte för mig, åtminstone inte i en bok som ändå är upplagd som någon slags deckare eller thriller.
Betyg: EEE
P.S. Läs hellre Gillian Flynn! (Klicka på etiketten Flynn nedan så kommer mina recensioner av hennes böcker upp.)

Afrika i kroppsminnet

Anna Tikum (född Vikström) är finlandssvensk biskopsdotter som bodde sina fem första år i Tanzania, eftersom föräldrarna var missionärer där. I sin självbiografiska bok "Elfenbenshjärtat" berättar hon om barndomen i Afrika och om de återresor hon gjort som vuxen. När hon som femåring flyttade till Finland med sin familj var det en hemresa för de övriga familjemedlemmarna, men för henne var det en flytt bort från det enda som hon kände till. Hon reagerade med att trycka bort alla minnen från Afrika, men när hon som vuxen kom tillbaka insåg hon hur många minnen som fanns kvar i hennes kropp. Det tog flera resor innan hon lyckades reda ut sina komplicerade förhållanden till både Finland och Tanzania. Den första delen av boken bygger på brev som Tikums föräldrar skrev hem från Tanzania, men den är skriven som en traditionell självbiografi. De senare delarna av boken är i dagboksform och jag antar att de bygger på Tikums autentiska dagböcker från sina resor till Tanzania. De olika formerna gör att boken känns lite splittrad, men Tikum skriver bra och jag följde med stort intresse hennes inre och yttre resor.
Betyg: EEE+
P.S. För den som vill veta vad som hänt Anna Tikum efter det att boken slutar kan läsa denna blogg: http://kyrkpressen.fi/arkiv/annatikum

Övergivna och oälskade?

De engelska hedarna verkar ha en oemotståndlig lockelse på deckarförfattare och Belinda Bauer har mutat in sitt lilla hörn av Exmoor (se "Mörk jord" och "Skuggsida"). "Ni älskar dem inte" ("Finders Keepers") utspelar sig ungefär ett och ett halvt år efter "Skuggsida" och många av personerna känns igen från de tidigare böckerna. Handlingen, som rör barn som försvinner ur parkerade bilar, verkar först inte särskilt originell, men ju längre in i boken jag kommer, desto mer spännande och intressant blir det. Vad skönt att den, i mitt tycke, misslyckade "Skuggsida" verkar ha varit ett undantag i Bauers produktion!
Betyg: EEEE

Hur får du din middag?

Nationalekonomins fader Adam Smith förklarade att slaktaren, bagaren och bryggaren inte tillverkade sina produkter av välvilja, utan för att de tjänar på det. Ur Adam Smiths teorier utvecklades idén om den ekonomiske mannen: en helt oberoende person som alltid handlar rationellt och i syfte att maximera sin egen nytta. Han är en viktig figur i ekonomiska teorier. Vad Adam Smith dock inte berättade var att hans middag varje dag lagades och serverades av hans mamma. Och vad ekonomerna inte har räknat med i sina modeller är allt det oavlönade arbete som utförs i världen, framför allt av kvinnor. Om detta och mycket mer berättar Katrine Kielos på ett lättfattligt och underhållande sätt i den behändiga lilla boken "Det enda könet". Efter att ha läst den lyssnar jag på Ekonomiekot med helt nya öron!
Betyg: EEEE

Kontorsflickor i New York

"Artighetsreglerna" ("Rules of Civility") av Amor Towles är en imponerande debutroman. Den utspelar sig 1938 i New York och berättare är den unga kvinnan Katey. Hon jobbar som maskinskriverska på ett kontor på dagarna och på kvällarna går hon ut med sin vackra väninna Eve. En kväll träffar de den stilige och rike ungkarlen Tinker Grey. De tre börjar umgås och deras liv vävs snabbt samman på ett sätt som inte ska avslöjas här. Det är mycket jag tycker om med den här boken: framför allt de intressanta och realistiskt skildrade relationerna mellan människor, oförutsägbarheten i handlingen och de fantastiska miljöskildringarna. Språket är också bra, men jag hade föredragit att läsa boken på engelska, eftersom jag retar mig på att de unga kvinnorna kallar varandra sådant som "tjejen" och "kompis". Och den svenska titeln känns inte heller riktigt rätt.
Betyg: EEEE+

"Det bästa av allt" ("The Best of Everything") av Rona Jaffe är en annan debutroman, vars handling tar vid ungefär där "Artighetsreglerna" slutar: på ett bokförlag i 1950-talets New York. Den skrevs också då och jag antar att nyutgivningen beror på Mad Men-hajpen. "Det bästa av allt" handlar som fyra unga kvinnor som jobbar på samma kontor. En av dem vill göra karriär, en är egentligen skådespelare men måste ha ett brödjobb för att försörja sig, en har lagt skådespelardrömmarna på hyllan och jobbar i väntan på att bli gift och en är frånskild och måste ta hand om sin dotter och sin mamma. Jag har inte sett så mycket av Mad Men, men av det lilla jag sett känns mycket igen, som manschauvinismen, de sexuella trakasserierna och martinipimplandet på luncherna. "Det bästa av allt" är inget litterärt mästerverk utan den sorts text där allt skrivs ut och inget behöver läsas mellan raderna. Den är dock ett intressant och ganska underhållande tidsdokument och den är förvånansvärt frispråkig vad gäller sådant som sex, preventivmedel och aborter, som måste ha varit kontroversiella ämnen att skriva om på 1950-talet. Det självgoda förordet av författaren inför nyutgivningen hade jag dock gärna sluppit!

Betyg: EEE

En magisk cirkus

En blandning av "The Magicians", "The Mesmerist" och "Her Fearful Symmetry", med ett tillägg i form av den mest fantastiska cirkus du kan tänka dig: där har du "The Night Circus" av Erin Morgenstern. Det är färgsprakande (trots att cirkusen går helt i vitt och svart), fantasifullt och charmigt, men jag har ändå några invändningar. Som jag skrivit förut är jag inte så förtjust i övernaturligheter i böcker, men jag kan acceptera dem om de används på ett meningsfullt sätt och om de följer sin egen logik. Det är möjligt att magin i "The Night Circus" följer sina egna lagar, men dessa är i så fall så komplicerade att man som läsare inte förstår dem. Dessutom får jag intrycket att Morgenstern hittar på och beskriver de fantastiska cirkusattraktionerna mer för att hon kan (eftersom hon har upphävt naturlagarna) än för att de tillför berättelsen något väsentligt. Jag blir till slut övermätt på fantasterierna och tappar intresset för den magiska kärlekshistorien som är berättelsens nav. För första gången i mitt liv känner jag att en bok nog hade fungerat bättre som dataspel... Pluspoäng för boken blir det dock för det snygga utförandet med svarta sidkanter och rött bokmärkesband.
Betyg: EEE

Snusk att småle åt

Jag tror att många med mig upptäckte Alan Bennett genom den lilla pärlan "Drottningen vänder blad", som var en humoristisk hyllning till läsandet. Den humoristiska stilen håller Bennett i sin nästa bok "Smut. Two unseemly stories" ("Snusk. Två osedliga historier"), men temat är ett annat: sex. Jag tänker inte berätta vad historierna handlar om, för det är en del av läsupplevelsen att få lista ut vad som händer på de första sidorna i boken. Så mycket kan jag säga att den första historien handlar om den medelålders änkan Mrs Donaldson och det är den historien jag tycker bäst om. I den andra historien förekommer internet, så den ska utspela sig i nutid, men andas 1950-tal i sin syn på äktenskap och könsroller, vilket blir en konstig kontrast mot det frigjorda innehållet. Men om man bortser från den diskrepansen är humorn härligt brittisk och meningarna underhållande välformulerade.
Betyg: EEE

Maffia och manschauvinister

Jag har inte sett sicilianska kommissarie Montalbano på teve och inte tidigare läst någon av Andrea Camilleris deckare om honom, men nu har jag småputtrat igenom "Utflykten till Tindari". Den utspelar sig på slutet av 1990-talet, så jag antar att den skrevs då också, men den har inte funnits översatt till svenska förut. Boken börjar med att en ung man blir skjuten utanför porten till huset där han bor. Ungefär samtidigt rapporteras ett äldre par som försvunna. Det visar sig att de bor på samma adress som mordoffret, men kommissarien och hans kollegor kan till en början inte hitta någon annan koppling mellan dem. Den egentligen ganska hårdkokta historien puttrar på i ett långsamt tempo och håller en småtrevlig ton, trots att otrevliga kopplingar till maffian dyker upp. Kommissarien äter god mat, tänker kloka tankar under ett olivträd och försöker hålla korkade chefer borta från utredningen. Alla viktiga personer i boken är män och deras relationer till kvinnor och sex uppfyller alla ens fördomar om italienare. Det är inte min typ av deckare och jag blir inte särskilt road.
Betyg: EE

Mary Russell tappar minnet i Marocko

Laurie R. King ligger inte på latsidan och det är jag, som gillar hennes serie om Mary Russell och Sherlock Holmes, tacksam för. Nya boken, "Garment of Shadows", tar vid där den förra, "Pirate King", slutade, men är inte lika lättsam som den förra. Den börjar dramatiskt med att Mary Russell vaknar upp i ett rum hon inte känner igen. Hennes huvud värker och hon minns inte vem hon är. Samtidigt inser hennes man Sherlock Holmes att hon har försvunnit från den filminspelning hon höll på med i den marockanska öknen och han börjar leta efter henne. Som i de flesta av böckerna i serien är det högt tempo, mer aktion  och storpolitiska kopplingar än deckargåta. Som vanligt är dramatiken uppblandad med mycket humor och härliga miljöskildringar.
Betyg: EEEE

Gardell har skrivit en klassiker

Kritikerna verkar eniga om att Jonas Gardells romantrilogi "Torka aldrig tårar utan handskar" är en blivande klassiker och jag instämmer. Den handlar om när hiv kom till Sverige under tidigt 1980-tal. Första delen, som är den enda som har kommit ut än, heter "Kärleken" och handlar om Rasmus och Benjamin. Rasmus, som känner att han aldrig har passat in i den lilla håla i Värmland där han växt upp, lämnar hemorten så fort han kan och tar sig till Stockholm. I Stockholm finns redan Benjamin, en lika ung, lika vilsen man, som är Jehovas vittne. I Stockholm finns också en gayvärld och en gemenskap - bara man vet var man ska leta. Det är 1982 och ännu förekommer aids endast som en bisats i artiklar från USA och den gryende gayrörelsen är full av framtidshopp. Gardell skriver så bra, med sådan känsla och medkänsla, indignation, ilska och sorg, med humor och torra fakta insprängda, att man blir alldeles omtumlad.
Betyg: EEEEE
P.S. Lyssna även på Sveriges Radios dokumentärserie om hiv: här är en länk till första delen "Krigsgenerationen".