Palestinsk släktkrönika

I "Morgon i Jenin" av Susan Abulhawa får man följa den palestinska familjen Abulheja från 1940-talet och framåt. Familjen fördrivs från sin gård och tvingas flytta till ett med tiden alltmer permanent flyktingläger i Jenin. Genom skildringen av enskilda personers livsöden får läsaren mer kunskap om Israel-Palestina-konflikten. Den skildras förstås ur ett palestinskt perspektiv, men författaren låter även några israeler framträda som goda och mänskliga. Den här boken påminner mig om "Flyga drake" på så sätt att den ger intressant information om ett land och en konflikt, men jag tycker inte så mycket om sättet den gör det på. Historien känns i vissa delar alltför konstruerad, relationerna mellan människorna orealistiska och språket, som försöker vara poetiskt, snubblar farligt nära att vara patetiskt. Jag blir förstås berörd av hemskheterna jag får läsa om, men på samma sätt som i "Sarahs nyckel" känner jag mig lite känslomässigt manipulerad, vilket jag inte tycker om.
Betyg: EEE

Roligt om ryska romaner

Amerikansk-turkiska litteraturvetaren Elif Batuman är specialiserad på rysk litteratur och i den lämpligt betitlade boken "Besatta - äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem" delar hon med sig av sin passion. Man får kanske veta lite mer än man trodde att man ville om obskyra ryska författare och gammaluzbekisk poesi men all kunskap slinker lätt ned, inbakad som den är i en mängd dråpliga anekdoter från forskarvärlden. Superkändisarna Tjechov, Tolstoj och Dostojevskij finns förstås också med. Även om jag inte är lika fascinerad av rysk litteratur som Batuman blir jag som bokälskare ändå alltid glad av att läsa om någon annan som också älskar litteratur!
Betyg: EEEE

Kartritarens död

Jag älskade de första delarna i den originella deckarserien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Sedan kom det några delar som jag inte tyckte höll samma höga klass. (Alla recensioner kommer upp om man klickar på etiketten Winspear nedan.) Nu har jag läst sjunde delen, "The Mapping of Love and Death" och kan med glädje meddela att Winspear är uppe på banan igen! Våren 1932 blir privatdetektiven Maisie Dobbs anlitad av ett välbeställt amerikanskt par. Deras son tog värvning för engelsmännen under första världskriget och tjänstgjorde som kartritare vid fronten i Frankrike. 1917 rapporterades han som saknad. Nu, 1932, har hans kvarlevor hittats och med dem en dagbok och en bunt kärleksbrev. Föräldrarna vill veta vem kvinnan som skickade breven är. Maisie Dobbs inser dock snart att det finns ett annat stort mysterium som också bör undersökas. Även om jag inte blev lika berörd av denna bok som av de första i serien har den en välkonstruerad intrig, det är välskrivet och den sympatiska huvudpersonens privatliv utvecklas också på ett spännande sätt.
Betyg: EEEE

Tystnaden i Tornedalen

Äntligen! En svensk deckare som jag gillar! Jag hade nästan gett upp, men efter att ha läst något positivt någonstans gav jag "I tystnaden begravd" av Tove Alsterdal en chans. Huvudpersonen Katrine bor i London, men kommer hem för att ta rätt på sin dementa mammas lägenhet i Stockholm. Av papper hon hittar förstår hon att mamman äger ett hus i Tornedalen och att någon är beredd att betala mycket pengar för huset. Mamman har aldrig velat prata om sin uppväxt och Katrine hade ingen aning om att huset fanns. Katrine bestämmer sig för att resa dit och se huset med egna ögon. När hon kommer upp får hon veta att en gammal man i granngården nyligen har blivit mördad. Katrine börjar nysta i sin egen släkthistoria samtidigt som den pensionerade polismannen i byn bedriver lite privatspaning och försöker hjälpa polisen att lösa mordet på grannen. Jag har inga invändningar: det är välskrivet, spännande, psykologiskt trovärdigt, miljö- och personskildringarna är utmärkta och deckarhistorien är ambitiös och skickligt konstruerad. Betyg: EEEE+

Arbetets döttrar

Av en slump har jag läst två böcker efter varandra som båda handlar om unga flickor i arbetarklassmiljö. Men där slutar likheterna.

"Sågverksungen" av Vibeke Olsson är första delen i en trilogi om Bricken Eriksson, sågverksarbeterska i Svartvik utanför Sundsvall. I maj 1879 är Bricken nästan 11 år och mycket stolt över sitt arbete som ströflicka på Dicksons sågverk. Hennes lön behövs, för hennes fars och de andra arbetarnas löner har sänkts. Våren 1879 fick sågverkspatronerna tre miljoner kronor i lån av staten för att klara krisen i träbranschen, men i stället för att höja lönerna till den tidigare nivån firade de med en bankett på hotell Knaust. Det blev den tändande gnistan som utlöste Sundsvallstrejken, en av de första större arbetsnedläggelserna i Sverige. Eftersom jag skrev en PM om Sundsvallsstrejken när jag läste ekonomisk historia 1991 (se flik ovan) tycker jag att ämnet för Olssons bok är högst intressant. Genom Brickens ögon får vi följa strejkens förlopp och konsekvenser. Bricken är enda barnet och hennes föräldrar är hårt arbetande, nyktra och skötsamma. De har det därför jämförelsevis bra, men de har ändå inte råd med mjölk till kvällsgröten varje dag. Värre är det för de familjer som har massor av barn eller där fadern super upp lönen och slår fru och barn. Jag tycker om Olssons sätt att skriva - hon hittar ett tonfall som känns naturligt och hon gör historien engagerande. Och så tycker jag, som alltid, om att läsa om flickors och kvinnors liv på 1800-talet!
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "Hjärtblad" av Aino Trosell.

María Margarita växer upp i ett gruvsamhälle i Norra Chile på 1960-talet. Där finns inga nöjen förutom en biograf. Problemet är att Marías familj är så fattig att de bara har råd med en biobiljett. Därför får María och hennes bröder tävla om vem som är bäst på att återberätta filmerna de har sett. Det visar sig att María har en stor talang för detta och snart roar hon inte bara sin familj utan många besökare också. "Filmberätterskan" av Hernán Rivera Letelier är en kort (100 s.) och lättläst roman, som trots vissa mörka inslag känns som en liten bagatell som inte berörde mig särskilt mycket.
Betyg: EEE

Om det blir fullt på kyrkogården

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst "En lycklig liten ö" av Lars Sund. Den utspelar sig i den finska skärgården, i ett litet samhälle där alla känner alla på gott och ont. Livet på ön vänds upp och ned när döda människor börjar flyta iland och ingen vet vilka de är eller var de kommer ifrån. Någonstans måste de ju begravas och det blir allt fullare på öns kyrkogård. Då börjar vissa öbor att protestera. När man beskriver den här boken låter det som om det är någon slags deckare eller skräckroman, men det är det inte. Det är en roman som med mycket humor och igenkänning tar upp det svåra ämnet främlingsfientlighet. Det blir ofta mästrande och/eller patetiskt när författare gör det, men Lars Sund lyckas, trots eller tack vare sin humor, att diskutera ämnet på ett sympatiskt sätt. Jag gillar också Sunds berättarstil, där han byter perspektiv och ibland låter berättaren/författaren tala direkt till läsaren. Slutligen är miljö- och personskildringarna ömsinta och träffsäkra. Jag blev glad av att läsa den här boken! Betyg: EEEE+ 

Heathcliff + Catherine = SANT!

Inspirerad av den nya filmen (som jag inte sett) tog jag och läste om klassikern "Wuthering Heights" ("Svindlande höjder") av Emily Brontë. Jag läste den för första gången för länge sedan (kanske i 20-årsåldern?) och minns att jag blev besviken, eftersom jag inte tyckte lika mycket om den som om "Jane Eyre" eller Jane Austens böcker. Nu när jag läste om den var jag mer beredd på vad som väntade och kunde uppskatta  den våldsamma och passionerade historien om kärleken mellan Heathcliff och Catherine lite mer. Det är dock verkligen ingen feel good-historia: alla personerna (de är inte så många) är mer eller mindre osympatiska och deras osunda relationer utspelas i en klaustrofobisk miljö som inskränks till två hus ute på de vilda hedarna i Nordengland. Det som slår mig är också hur unga huvudpersonerna är och att det här kanske i första hand är en bok för deppiga och vilt romantiska tonåringar? Själv föredrar jag fortfarande Jane Austens förnuftiga hjältinnor som blir kära i den som är kär i dem och som dessutom har ett fint gods eller åtminstone ett pastorat! Betyg: EEE+

Njutbart om njutningslystnad

I "History of a Pleasure Seeker" av Richard Mason får vi möta Piet Barol. Han är en begåvad, stilig och charmig ung man av tämligen enkelt ursprung. Året är 1907 och Piet får anställning som informator i en av Amsterdams rikaste familjer. Piet njuter oerhört av sitt nya lyxiga liv, som inkluderar rinnande varmt vatten till badet och utsökt mat lagad av husets franska kock. Men han måste också använda sitt omdöme och inte låta njutningslystnaden ta överhanden när han navigerar mellan husets invånare och tar ställning till de inviter han får från olika håll. De privilegier han åtnjuter kan förstås tas ifrån honom omedelbart om han tar ett felsteg och förargar sin arbetsgivare. Piets ställning mittemellan herrskapet och tjänstefolket gör att skildringen av det stora huset ger lite av samma känsla som teveserien Downton Abbey och filmen Gosford Park. Det är något som jag gillar skarpt! Dessutom tycker jag om den lättsinniga och tillåtande stämningen i boken. Det är en annorlunda, underhållande bok som gör en på gott humör! Betyg: EEEE
P.S. Boken kommer att komma på svenska i maj 2012 under titeln "En lycksökares historia".

Utanför mallen

Jan Y Nilsson är en erkänd men fattig poet som bor på en husbåt i Helsingborgs hamn. Hans förläggare, som hela tiden publicerat Jan Y:s diktsamlingar trots att det varit en förlustaffär, lyckas övertala honom att han ska skriva en deckare. Den är nu nästan färdigskriven och såld till ett antal länder. Det enda som saknas är en underskrift på kontraktet och de sista 50 sidorna på boken. Men det verkar vara någon som till varje pris vill stoppa utgivningen... Björn Larsson ironiserar över hela genren i "Döda poeter skriver inte kriminalromaner" och det är kul med en svensk deckare som inte är skriven enligt mallen. Dock är det lite för slarvigt skrivet, lite för tråkigt och lite för gubbigt för att jag ska tycka att det är riktigt lyckat. Betyg: EEE

Mörka strömmar på Island

Jag har inte läst  Arnaldur Indriðason på ett tag, eftersom "Vinterstaden" från 2007 gjorde mig besviken. Nu har jag gett honom en ny chans med "Mörka strömmar" från 2010. I den är det Elínborg som är huvudperson, medan hennes chef (och tidigare huvudperson) Erlendur är bortrest. Deckarhistorien handlar om en ung man som hittas mördad i sin lägenhet i centrala Reykjavík. Av spåren att döma har en kvinna varit i lägenheten på mordnatten, men polisen har svårt att ta reda på vem hon är. Som vanligt hos Indriðason är det miljöskildringen som är bäst. Själva deckarhistorien är lite seg och långsökt och boken är inte tillräckligt spännande för att jag ska ha överseende med det. Minst tycker jag om "kringsnacket", i detta fall det som handlar om Elínborgs förhållande till sin tonårsson. Det är beskrivet på ett sätt som jag inte tycker känns naturligt. Betyg: EE+

Miss Mary Bennet i nytt ljus

Mellansystern Mary i Jane Austens "Stolthet och fördom" var den fula, tråkiga systern som plågade sin omgivning med moralkakor och hemsk sång. Henne har Colleen McCullough (känd för "Törnfåglarna") gett revansch genom att skriva en fortsättning som utspelar sig tjugo år efter Austens bok: "Miss Mary Bennets självständighet". Efter att ha ägnat sin ungdom åt att sköta systrarnas hemska mamma blir Mary äntligen fri när modern dör. Efter att ha fått hjälp att åtgärda sitt problem med utslag i ansiktet visar det sig att hon är en skönhet. Hon har också blivit medveten om sin bristande sångröst och att det finns mycket bättre litteratur än predikosamlingar att läsa. Hon är politiskt intresserad och ger sig på egen hand ut på en resa i Nordengland för att samla material till en bok om fattigdomen och nöden. Resan går dock inte riktigt som hon tänkt sig. Under tiden försöker Elizabeth Darcy på Pemberley förstå varför hennes äktenskap inte är lyckligt och ta hand om sin syster Jane som är utsliten av alltför många barnsängar. Det är alltså (till en början) långt från gulligullet i P.D. James "Death comes to Pemberley" där Lizzie och Darcy kallade varandra för "my love", vilket jag tyckte kändes mycket okarakteristiskt. Här kallar hon honom för "Fitz" och han kallar henne för "Madam", åtminstone när han är på sitt välkända kalla och högdragna humör. McCullough skriver med humor och brassar på med äventyr och romantik. Jag gillar att hon, trots de verklighetsfrämmande äventyrsinslagen, sätter in historien i ett ekonomisk-historiskt sammanhang och tydligt pekar på hur ofria kvinnor var vid den här tiden. Det är ingen stor litteratur men härlig underhållning för Austen-fans. Betyg: EEEE

Det olösta fallet

Jag är väldigt kinkig och krävande när det gäller svenska deckare, vilket har lett till att jag nästan slutat läsa sådana, men då och då ger jag någon en chans. Efter att ha sett en fin recension har jag därför läst "En osynlig" av Pontus Ljunghill. Upplägget är inte så originellt: en hängiven polisman offrar allt för att lösa ett mord på en liten flicka och när det inte lyckas förföljer fallet honom under resten av karriären. Polismannen i det här fallet heter John Stierna och mordet på den lilla flickan Ingrid Bengtsson äger rum i Stockholm 1928. Tjugofem år senare går Stierna i pension, men han förföljs fortfarande av tankarna på mordet som aldrig blev uppklarat. En journalist söker upp honom och får honom att berätta om fallet. Första halvan av boken tyckte jag om: skildringen av 1920-talets Stockholm är fin och beskrivningen av polisarbetet gör mig intresserad. Tyvärr håller det inte boken igenom. Detaljer, som felaktigt använda pluralformer på verb, får mig att fundera på hur mycket annat som är felaktigt. Inte fanns det väl kopiatorer på 1920-talet? Kunde en ensamstående mor som arbetade på café verkligen leva på det sätt som Ingrids mor gör? Hur sannolikt är det att en mördare analyserar sitt eget psyke? Hur tilltalade folk egentligen varandra före du-reformen? Att sådana frågor upptar mina tankar är ett tecken på att deckarhistorien inte är tillräckligt spännande och när jag väl börjat irritera mig tycker jag att hela historien och dess huvudperson blir alltmer patetisk och ointressant. Betyg: EE+
P.S. Nu när jag läser om recensionen inser jag att recensenten sett samma brister som jag i boken, men att de inte förstört läsupplevelsen för honom på samma sätt som för mig. Jag måste nog bli mer uppmärksam vid min läsning av recensioner!

Finlandssvensk debutant

Trots en fin recension i Svenska Dagbladet hade jag inte så höga förväntningar på "Wannabe" av Sara Jungersten. Boken handlar om 21-åriga Tove som är vacker, smal, lång och duktig på att sjunga, dansa och spela teater. Hennes mål är att komma in på en teaterhögskola. I väntan på det har hon fått en liten roll i en musikal på teatern i Vasa. Hon älskar livet på teatern och att hänga med de andra skådespelarna på krogen efter föreställningarna. Därutöver är hennes liv ganska tomt och bakom hennes vackra, självsäkra fasad lurar osäkerhet och tvivel. Jag trodde inte att det skulle intressera mig att läsa om en person som är så olik mig till typ, ålder och livssituation, men Jungersten gör berättelsen om Tove angelägen, fängslande och tonsäker. En mycket bra debut!
Betyg: EEEE

A very funny woman

Jag antar att Caitlin Moran är en känd person i Storbritannien, men jag hade aldrig hört talas om henne när jag läste om hennes bok "How To Be a Woman" i en tidning. Man behöver dock inte veta vem hon är för att uppskatta hennes bok. I 16 kapitel går hon, med utgångspunkt i sitt eget liv, i genom hur det är att vara kvinna. Det handlar om sådant som mens, bröst, högklackade skor, hårborttagning, bröllop och barnafödande. Moran förklarar också vad feminism är och varför hon är feminist. Alltihop med stadig grund i sunt förnuft och pepprat med brittiska populärkulturella referenser och slangord, som jag nog inte fattade hälften av. Det gör inte så mycket, för man förstår vad hon menar ändå och hennes fantastiska humor går fram över alla språk- och kulturgränser. Jag har nog aldrig läst en så rolig bok som dessutom är så klok och inspirerande! Betyg: EEEEE
September 2012: Nu har denna underbara bok äntligen kommit på svenska med titeln "Konsten att vara kvinna"!

Roligt i Livs värld

När jag läser Liv Strömquists seriebok "JA TILL LIV!" inser jag att jag redan läst ganska många av serierna, förmodligen i tidskriften Bang. Det gör nu ingenting, för de är roliga, träffande och ofta ganska elaka. De handlar om sådant som varför moderaterna dog ut, varför barn är kristdemokrater och varför TV4-hallåor måste vara ihop med Niklas Strömstedt. Mycket vänster, mycket feministiskt och mycket kul!
Betyg: EEEE

Helvetet tur och retur

En man, som inte är Guds bästa barn, är hög på kokain och kör av vägen en långfredagsnatt. Han överlever men blir svårt brännskadad. Han ligger i sin sjukhussäng och planerar sitt självmord när en vacker och mystisk kvinna kommer in till honom och säger att de varit älskande i Tyskland på 1300-talet. Hon berättar sin fantastiska historia för den skeptiske men förtrollade mannen och får honom att vilja leva igen. "The Gargoyle" av Andrew Davidson är en fantasifull historia om kärlek, vänskap, död, konst, religion, fysisk plåga och psykisk sjukdom som ger mig lite av samma känsla som "The Historian", "The Magicians" och "Kryptan". Den är välskriven och skickligt uppbyggd, så om man gillar den här sortens bok är den väl värd att läsa. Själv är jag vanligtvis ganska skeptisk till vissa genretypiska ingredienser som lätt blir fåniga, men den här berättelsen sögs jag in i så att alla invändningar bleknade.
Betyg: EEEE

Mord på Pemberley

Jag har aldrig gillat nyskrivna fortsättningar på Jane Austens romaner, för ingen kan göra det lika bra som mästarinnan och de försök som jag har sett har varit illa skrivna och allmänt idiotiska. Men nu är det uråldriga deckardrottningen P.D. James som har gjort det i "Death comes to Pemberley" och då må det vara hänt! Handlingen utspelar sig sex år efter Elizabeths och Mr Darcys bröllop och som titeln antyder sker det ett mord på Pemberley. P.D. James har dock inte lagt så mycket krut på själva deckarhistorien utan mer på miljö- och personskildringar. Ett tag blir det nästan lite tråkigt, men sen tar historien fart igen. P.D. James kan skriva, så det är helt uthärdligt och ganska underhållande, åtminstone för Austens hard core-fans!
Betyg: EEE+

Landet som steg upp ur havet

När nya E4:an genom Norduppland skulle byggas fick arkeologer en unik möjlighet att undersöka stora områden norr om Uppsala. De arbetade under stark tidspress och grävningarna gjordes av olika företag som konkurrerade med varandra. Det var därför svårt att med en gång lägga ihop fynden och se den stora bilden av vad som hade hittats. Det har i stället journalisten Maja Hagerman gjort och genom att bl.a. koppla fynden till kartor som visade hur landet hade stigit upp ur havet kunde hon få en bild av hur Uppland befolkades från sen stenålder fram till vikingatiden. Det visade sig att i bygder som man trott varit i princip obebodda har det legat byar med stora praktfulla hus, verkstäder för olika hantverk och stora boskapgårdar. Hagerman skriver mycket bra och hon gör sitt ämne mer spännande än de flesta deckare!
Betyg: EEEEE

Château d'If revisited

Wolf Hadda har lämnat sin enkla bakgrund bakom sig och nu lever han det liv han drömt om: han är en förmögen, framgångsrik affärsman med hus runt om i världen, han är gift med sin stora kärlek och har en underbar dotter. En dag förlorar han allt och hamnar i fängelse. Där har han gott om tid att fundera ut hur han ska hämnas på dem som orsakat hans olycka, men först måste han övertala den unga fängelsepsykiatern Alva Ozigbo att han är redo att släppas fri. I "The Woodcutter" har Reginald Hill lånat upplägget från Alexandre Dumas "Greven av Monte Cristo" och det gör han rätt i för det är ju ett strålande upplägg! "The Woodcutter" är en härlig blandning av saga, äventyrsroman och deckare som jag sträckläste. Och så blev jag sugen på att åka (tillbaka) till the Lake District. Betyg: EEEE+

Spioner i Yorkshire

Jag har tidigare tyckt att Peter Robinson skriver habila bruksdeckare (klicka på etiketten Robinson för att se mina tidigare recensioner) och det vidhåller jag efter att ha läst "All the Colours of Darkness". Kommissarie Banks är i London och hälsar på sin nya flickvän när han kallas tillbaka till Yorkshire för att hjälpa till med ett fall som på ytan förefaller vara ett mord där mördaren sedan tagit livet av sig. Men Banks börjar snart undra om det inte ligger något mer bakom detta och särskilt misstänksam blir han efter att ha fått besök av en "Mr Browne" som tycker att Banks ska lägga ned utredningen i nationens intresse. Det var lite kul med MI5/MI6-kopplingen, eftersom jag nyligen läst "Mullvaden", men Banks kärlekshistoria bryr jag mig föga om. Robinson är hyggligt bra på att hålla spänning och tempo uppe, fast ibland kommer jag på mig själv att tänka att det är onödigt ordrikt. Betyg: EEE
P.S. De ständiga musikreferenserna är lite kul när man har Spotify och kan provlyssna. Keren Ann har blivit en ny favorit, tack vare denna bok!