Miss Mary Bennet i nytt ljus

Mellansystern Mary i Jane Austens "Stolthet och fördom" var den fula, tråkiga systern som plågade sin omgivning med moralkakor och hemsk sång. Henne har Colleen McCullough (känd för "Törnfåglarna") gett revansch genom att skriva en fortsättning som utspelar sig tjugo år efter Austens bok: "Miss Mary Bennets självständighet". Efter att ha ägnat sin ungdom åt att sköta systrarnas hemska mamma blir Mary äntligen fri när modern dör. Efter att ha fått hjälp att åtgärda sitt problem med utslag i ansiktet visar det sig att hon är en skönhet. Hon har också blivit medveten om sin bristande sångröst och att det finns mycket bättre litteratur än predikosamlingar att läsa. Hon är politiskt intresserad och ger sig på egen hand ut på en resa i Nordengland för att samla material till en bok om fattigdomen och nöden. Resan går dock inte riktigt som hon tänkt sig. Under tiden försöker Elizabeth Darcy på Pemberley förstå varför hennes äktenskap inte är lyckligt och ta hand om sin syster Jane som är utsliten av alltför många barnsängar. Det är alltså (till en början) långt från gulligullet i P.D. James "Death comes to Pemberley" där Lizzie och Darcy kallade varandra för "my love", vilket jag tyckte kändes mycket okarakteristiskt. Här kallar hon honom för "Fitz" och han kallar henne för "Madam", åtminstone när han är på sitt välkända kalla och högdragna humör. McCullough skriver med humor och brassar på med äventyr och romantik. Jag gillar att hon, trots de verklighetsfrämmande äventyrsinslagen, sätter in historien i ett ekonomisk-historiskt sammanhang och tydligt pekar på hur ofria kvinnor var vid den här tiden. Det är ingen stor litteratur men härlig underhållning för Austen-fans. Betyg: EEEE