Granne med en kändis

En bok där man är med på bild måste man förstås läsa! Artisten Andreas Lundstedt var min granne och lekkamrat när jag var 6-7 år och vi brukade mima till Abba-låtar tillsammans. Sedan dess har jag bara följt honom via medierna, men genom att läsa hans (själv)biografi "Mitt positiva liv" (skriven tillsammans med Cecilia Blankens) vet jag nu lite mer om vad som hänt honom sedan dess. Boken handlar om artistdrömmarna och succén med gruppen Alcazar, om pojkvänner, festande och knark och så det som alla numera vet om honom: att han har hiv. I övrigt är boken måttligt intressant, men en sak tycker jag han gör bra: berättelsen om hur han fick veta, svårigheterna att acceptera diagnosen och om hur det var att komma ut som Sveriges enda kända person som är öppen med sin hiv.
Betyg: EEE

Jag, min bror Erik och Ante (Andreas Lundstedt) på bild i boken "Mitt positiva liv".

Rafflande UD-thriller

Jag har i princip slutat läsa nya svenska deckare och thrillers, men efter en recension som gjorde mig nyfiken har jag gjort ett undantag för "En rasande eld" av Andreas Norman. Den handlar om den plikttrogna UD-tjänstemannen Carina Dymek, som vid ett EU-möte i Bryssel får ta emot ett hemligt dokument. På grund av detta olycksaliga dokument dras hon och hennes pojkvän Jamal in i en mardrömslik härva som involverar svensk och utländsk säkerhetspolis och underrättelsetjänst. Boken börjar ganska stillsamt med långa beskrivningar av hur arbetet i UD och Regeringskansliet går till, vilket är lite roligt för den som har jobbat där och känner igen sig. Sen tar spänningen fart och boken går inte längre att lägga ifrån sig. Det är härligt underhållande!
Betyg: EEEE

Det skamfyllda arvet

Christina Kellberg, tidigare journalist på DN, har skrivit en bok om sin mormor Chris: "Kupongtjuven - min mormors förlorade heder". Under andra världskriget stal mormodern ransoneringskuponger och dömdes till fängelse för det. Några år senare tog hon sitt liv. Detta var inget man talade om i Kellbergs familj, annat än sent på natten i onyktert tillstånd. Kellberg har nu tagit reda så mycket hon kunnat om sin mormor och hennes liv och skrivit en läsvärd bok om henne och om sin egen uppväxt med två alkoholiserade föräldrar. Det handlar mycket om brustna förhoppningar och drömmar och om att upprepa sina föräldrars misstag. Kellberg skriver bra och har hittat en saklig och osentimental ton, vilket gör att läsaren får dra sina egna slutsatser utan att känna sig manipulerad av författaren. Det tycker jag mycket om.
Betyg: EEEE

Bara lite skilsmässa

När Louises man lämnar henne för sin pappas älskarinna rasar hennes värld samman. Hon bedövar sig med tabletter och älskare, ältar sitt äktenskaps sammanbrott och försöker hitta ett sätt att gå vidare. Det låter som ett dystert ämne, men "Inget allvarligt" av franska Justine Lévy är skriven med lätt hand och ett starkt förlåtande, och ganska ofranskt, inslag av humor. Det gör att jag, lite till min förvåning, tyckte mycket om den här boken. Att läsa den är ungefär som att lyssna på en olycklig, men självironisk, snabbpratande väninna. Man blir underhållen och engagerad på ett lite andlöst sätt.
Betyg: EEEE
P.S. För den som gillar skvaller kan det vara intressant att veta att romanen är självbiografisk och att kvinnan som Louise/Justine blev lämnad för är fotomodellen och sångerskan Carla Bruni, som sedermera gifte sig med Frankrikes förre president, Nicolas Sarkozy. Justine Lévys föräldrar är också kända personer i Frankrike.

Kvinnorna och staden del 3

Jag har nu kommit till tredje delen i Kerstin Ekmans romansvit "Kvinnorna och staden", som utspelar sig i Katrineholm och handlar om kvinnorna och deras roll i stadens framväxt. Tredje delen heter "Änglahuset" och utspelar sig under 1930- och 1940-tal. Tora och Frida har blivit gamla och huvudpersonerna i den här boken är framför allt Fridas dotter Ingrid och Toras sonhustru Jenny. Det handlar om arbete på fabrik eller i hemmet, mer eller mindre olyckliga äktenskap, omoderna bostäder, beredskapstid och vad man gör på sin allra första betalda semester. Och så handlar det om staden, dess gator, hus och gårdar och hur de speglar stadens olika sociala skikt. Men på slutet handlar det om Tora igen:

"Om natten lösgjorde sig änglarna ur sina stenskepnader och flög in i huset. Men Tora kunde de inte se. Hon hade tagit av sig Ensamheten som var stickad av grått garn och vikt ihop den och lagt den på kökssoffan. Sen hade hon klivit ur sina svarta skor som hette Karsk och Duglig och ställt dem nedanför. Men hon låg inte i sängen som hon brukade. Änglarna trodde att hon hade gått in i spegeln."

Betyg: EEEE
P.S. Första delen heter "Häxringarna" och andra delen heter "Springkällan".

Mer helvete än himmel

"Himmel och helvete" av Jón Kalman Stefánsson utspelar sig på Island för över hundra år sedan. Huvudpersonen kallas Pojken och man får aldrig veta hans namn. I första halvan av boken beskrivs det osannolikt hårda arbetet som fiskare i öppna båtar som drivs av åror eller segel. Den andra halvan av boken utspelar sig i en liten stad och är mer splittrad och också mindre originell, än den första delen. Jag var inte alls på humör för en så här dyster bok, vilket gjorde att jag hade svårt att njuta av det ändå vackra språket. Jag har också svårt för böcker där kvinnorna skildras som så främmande. Både vad gäller miljö, tid och manscentrism påminde boken om "Vi, de drunknade" (som jag inte heller gillade). För en skildring av livet i en nordlig småstad vid slutet av 1800-talet rekommenderar jag mycket hellre Cora Sandels "Alberte och Jakob"!
Betyg: EE

När barn dödar barn

"The Wicked Girls" ("Onda flickor") av Alex Marwood är en ovanlig deckare eftersom den lämnar mig med en känsla av sorg. Den handlar om två 11-åriga flickor som en varm sommardag på 1980-talet orsakar ett 4-årigt barns död. De döms för mord, hamnar i ungdomsfängelse och framställs som monster i tidningarna. I vuxen ålder lever de anonyma liv under nya namn. Men så händer det något som för dem samman igen och river upp minnena av det som hände. Historien är fängslande och mycket spännande, samtidigt som den väcker känslor av ilska och sorg över sådant som det sociala arvets betydelse, vuxenvärldens svek och det brittiska rättssystemets och mediernas sätt att hantera unga förövare. Den del av historien som utspelar sig i nutid är lika osannolik som vilken deckare som helst, men historien om två barn som dödar ett tredje ligger otäckt nära verkligheten.
Betyg: EEEE+

Folkhemmets förlorade barn

Skådespelaren Johan Hedenberg kommer vi som är tillräckligt gamla ihåg från teveserien "Varuhuset" på 1980-talet. Nu har Hedenberg skrivit en bok om sin uppväxt i Stockholmsförorten Grimsta: "Lill-Tarzan å jag". Hedenberg flyttar till Grimsta med sin familj i början av 1960-talet, strax innan han ska börja skolan.  Hedenbergs är en borgerlig familj med stort socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital, men många av förortens andra familjer är socialt utsatta. På de kringbyggda gårdarna kryllar det av barn, som lämnas mer eller mindre åt sitt öde av vuxenvärlden, förutom när den griper in med utskällningar och kroppsstraff. När barnen är små flyr de verkligheten genom fantasilek och biobesök, men när de blir äldre kommer sniffningen och knarket in. Hedenberg klarar sig helskinnad igenom barndomen och blir plit på Svartsjöanstalten, där han träffar på mer än en av sina gamla bekanta. Andra har redan gått under. Stilen i boken växlar, beroende på vilken ålder Hedenberg berättar om. Ibland är den fylld av slanguttryck, ibland skippar han subjekten i meningarna och det är något som jag noterar men som inte stör min läsning. Hedenberg har hittat en ton som funkar och ett ämne som engagerar.
Betyg: EEE+

Kärlek i kalla krigets skugga

Ian McEwan är en ojämn författare som verkar kasta sig mellan genrer. Jag älskade "Försoning", tyckte mycket om "Lördag" och "On Chesil Beach", var likgiltig för "Cementträdgården" och klarade inte av att läsa ut hans förra bok, "Hetta". Mina förväntningar på "Uppdrag Sweet Tooth" var således inte alltför höga, speciellt eftersom de recensioner jag sett var ganska ljumma. Därför blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att det här var en oemotståndlig kombo av spion- och kärleksroman med litteratur som tema och humor som grundingrediens. Historien, som utspelar sig i England på 1970-talet, berättas av Serena Frome, som efter att ha tagit en medioker examen i matematik i Cambridge, blir värvad till underrättelsetjänsten MI5. Där blir hon indragen i uppdraget som får täcknamnet Sweet Tooth. Själva spionhistorien är tämligen enkel och boken är inget litterärt mästerverk, men det är storartad, intelligent underhållning. Översättningen av Maria Ekman är utomordentlig.
Betyg: EEEE

Teaser för Engelsforsfans

"Berättelser från Engelsfors" är en seriebok för de som har läst "Cirkeln" och "Eld" och längtar efter att få umgås mer med tonårshäxorna i Engelsfors i väntan på tredje delen, "Nyckeln". Boken är skapad av författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg i nära samarbete med serietecknarna Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam. Det är snyggt, läckert och retfullt snabbläst.
Betyg: EEEE

Nytt av novellernas mästarinna

Jag har gillat allt jag har läst hittills av kanadensiska novellmästarinnan Alice Munro och även hennes senaste samling, "Dear Life" ("Brinnande livet"), håller hög klass, även om jag inte får riktigt samma andlösa känsla jag fick första gången jag läste henne.  Den får man kanske bara när man upptäcker en ny älsklingsförfattare? "Dear Life" innehåller noveller i samma stil som de jag läst tidigare: de utspelar sig i Kanada, företrädesvis under 1900-talet och de handlar om mer eller mindre vanliga människor, deras relationer och livsöden. Varje novell är sitt eget lilla universum. De fyra sista novellerna handlar om Munros egen barndom.
Betyg: EEEE+
P.S. Klicka på etiketten Munro nedan, så kan du se vad jag skrivit om henne tidigare.

New England-deckare

"Think of a Number" ("Tänk på ett tal") och "Shut Your Eyes Tight" ("Blunda hårt") är de två första deckarna av John Verdon. De handlar om den f.d. New York-polisen Dave Gurney som har pensionerat sig och flyttat ut på landet tillsammans med sin fru. Givetvis kan han inte låta bli att ändå åta sig fall. I den första boken är det en gammal collegekamrat som dyker upp och ber om hjälp. I den andra boken är det mordoffrets vackra och rika mamma som ber om hjälp att utreda ett fall som polisen inte lyckats lösa. Båda deckarna är skickligt konstruerade och spännande. Dave Gurney är en sympatisk bekantskap med lagom komplicerat själs- och familjeliv.
Betyg: EEEE (för båda)

Kärlek och magi i amerikanska Södern

Ethan är en vanlig 16-årig kille som drömmer om den dag då han får lämna den lilla sydstatshålan Gatlin, där det aldrig händer något. Men en dag händer det faktiskt något: det börjar en ny tjej på skolan. Hon heter Lena och Ethan dras omedelbart till henne. Det visar sig att Lena har magiska krafter och genom henne öppnas dörren till en helt annan värld för Ethan. "Beautiful Creatures" (finns på svenska med samma titel) av Kami Garcia och Margaret Stohl är lite som en blandning av Harry Potter-, Twilight- och Sookie Stackhouse-serierna. Jag tillhör nog inte riktigt målgruppen (eftersom jag är över 40, inte har läst Twilight och inte gillade "Dead until dark"), men jag läste ändå ut boken med viss behållning. Det är romantiskt, dramatiskt och rätt underhållande. Sen försökte jag mig på andra delen i serien, "Beautiful Darkness", men insåg snart att min aptit på övernaturligheter och överspänd tonårskärlek var stillad för den här gången.
Betyg: EEE

En amerikan i Hitlers Berlin

När jag beställde "I odjurets trädgård" ("In the Garden of Beasts") av amerikanske Erik Larson trodde jag att det var en roman, men det visade sig vara fel. Boken är en faktabok om den amerikanske ambassadören i Berlin under 1930-talet. William Dodd var en historieprofessor som ville ha en lugn ambassadörspost för att få tid att skriva sin bokserie om den amerikanska söderns historia. I stället hamnade han i Berlin strax efter nazisternas makttillträde. Med sig hade han sin fru och sina vuxna barn. Larson koncentrerar historien till William Dodd och den 24-åriga dottern Martha och deras förehavanden under 1933-1934. Dodd blir mer och mer förskräckt över vad han får se och höra om situationen i Tyskland, inte minst för judarna. Han får dock inte särskilt mycket respons på sina larmrapporter hem till ett USA, som är fullt upptaget av den stora depressionen. Under tiden ägnar sig dottern åt att inleda förhållanden med olika män, varav en är Gestapochef och en annan sovjetisk spion. Larson gör sin historia lika spännande som vilken deckare som helst!
Betyg: EEEE+
P.S. Om man vill få en bild av hur Berlin såg ut vid den här tiden rekommenderar Larson (och jag) filmen "Berlin: Symphony of a Great City"/"Berlin: die Symphonie der Großstadt", som finns på Youtube.

Ställföreträdande liv

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst den tunna romanen "Dag" av Björn Runeborg. Boken utspelar sig huvudsakligen i Uppsala, vilket gör den extra rolig att läsa för den som bor i eller känner till staden. "Dag" handlar om Miranda, som från 15 års ålder är helt förhäxad av den några år äldre Dag Hammarskjöld. Hon följer honom på Uppsalas gator, väntar utanför läroverket där han går och tar kvällspromenader upp till slottet och tittar mot det fönster hon tror är Dags. Hon lär känna Henrik, som delar hennes fascination och beundran för Dag Hammarskjöld. Ingen av dem känner honom eller har ens pratat med honom. Genom nedslag vid ett antal tidpunkter från 1920-talet och framåt får man som läsare följa det udda paret och deras gemensamma passion. Det är en originell, ganska bisarr, men mycket älskansvärd historia. Det vackra språket är späckat med vad jag uppfattar som 1900-talsord (t.ex. svärmeri, harm, nederlag, modlöshet, tillgivenhet, beundran, sjåpa sig, högdragen), vilket hjälper till att förankra berättelsen i tiden. Jag sögs in i berättelsen och läsningen väckte hela tiden en massa nya tankar hos mig. Den lågmälda humorn gillade jag också.
Betyg: EEEEE

En bygd, ett bål, en berättelse

"Vägen mot Bålberget" av Therése Söderlind handlar om en bygd och bygdens stora trauma: en massavrättning av utpekade häxor på 1600-talet. Bygden ligger vid Ångermanälven och där, utanför Kramfors, växer Veronica upp på 1970-talet. Hon får höra talas om häxbränningen och blir nyfiken. Med sin pappa Jackes hjälp börjar hon släktforska och gör också en utflykt till Bålberget, där avrättningen ska ha skett. I nutid kommer Veronica tillbaka och fortsätter sina efterforskningar, som nu främst handlar om den egna, närmaste familjen. En annan del av boken handlar om Malin, som var en av de utpekade häxorna, och personerna runt henne. Det är en storslagen och fascinerande historia Söderlind berättar. Jag som tycker om att läsa om vanliga människors historia och som intresserar mig för hur historien kan utläsas i landskapet gillar den här boken. Det enda som stör mig lite är det lätt arkaiserade språk som Söderlind använder i den del av romanen som utspelar sig under 1600-talet. Det får mig att fundera på hur svårt det måste vara att hitta rätt språk i en historisk roman. Man måste ju skriva på ett nutida språk utan att använda ord och uttryck som känns alltför moderna. Att lägga till ord som känns gammaldags är förstås ett sätt att bidra till den historiska stämningen. Här stör jag mig dock på vissa sådana ord och vändningar, som känns onödiga och konstlade. Då tycker jag att det är bättre att använda de mest neutrala uttrycken i det nutida språket.
Betyg: EEEE

Sorgen efter en älskad morbror

"Tell the Wolves I'm Home" ("Låt vargarna komma") av Carol Rifka Brunt är som en blandning av "Torka aldrig tårar utan handskar", "The End of Everything" och barnboken "Lill-Zlatan och morbror raring" av Pija Lindenbaum. Den utspelar sig 1986-87 och handlar om 14-åriga June, vars älskade morbror Finn är döende i aids. Innan han dör vill han måla ett sista porträtt av June och hennes storasyster Greta. Den största delen av boken utspelar sig efter Finns död och handlar om sorg, fördomar, kärlek av olika sorter, svartsjuka, syskonrivalitet, familjehemligheter och amerikanskt tonårsliv. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, bland annat för att Carol Rifka Brunt berättar om 1980-talets aidskatastrof på ett nedtonat, men ändå mycket berörande sätt. Till skillnad från Jonas Gardell i "Torka aldrig tårar utan handskar" tar hon inte till ett indignerat och upprört tonfall, men gör ändå sitt budskap glasklart.Jag gillar också de psykologiskt trovärdiga skildringarna av mänskliga relationer.
Betyg: EEEE+

Maisie Dobbs bryter upp

Maisie Dobbs står inför en vändpunkt i sitt liv i tionde (men förhoppningsvis inte sista) delen av deckarserien om henne, "Leaving everything most loved", av Jacqueline Winspear. Det är 1933 och Maisie Dobbs vill följa i sin framlidne mentors fotspår och resa till Indien, så när hon får ett fall som rör en mördad indisk kvinna blir hon intresserad. Samtidigt vill hennes partner att hon ska gifta sig med honom och följa med honom till Kanada. Och hur ska hon göra med sitt företag och sina anställda, om hon reser iväg? Som vanligt i Maisie Dobbs-serien är det stillsamt och sympatiskt.
Betyg: EEE+

Ett sydafrikanskt drama

Det är 1996 och den vita lantbrukaren Milla de Wet ligger och dör på sin gård i Sydafrika. Hennes svarta tjänstekvinna Agaat sköter henne ilsket men oantastligt. Det är ramhistorien i Marlene van Niekerks hyllade "Agaat". Den har nu äntligen kommit i pocket, vilket gjort det praktiskt möjligt för mig att läsa den 700 sidor tjocka romanen. I början känns boken lite trög och jag undrar hur mycket man kan säga om en förlamad kvinna i en säng, men det är ganska mycket visar det sig! Det var värt att kämpa sig igenom början, för sen sögs jag in i berättelsen och kunde knappt lägga boken ifrån mig. I tillbakablickar får man följa Millas och Agaats gemensamma historia, som också inkluderar Millas make Jak och deras son Jakkie. Det är en hemsk och upprörande familjeberättelse som speglar Sydafrikas grymma och blodiga historia. Personerna är mångfasetterade och fascinerande och Niekerks sätt att berätta om dem är originellt.
Betyg: EEEEE

Konsten att flyga

Poeten Johannes Anyurus andra roman heter "En storm kom från paradiset" och handlar om hans pappa, som kom från Uganda. Den största delen av boken handlar om den tid pappan tillbringade som flygkadett i Grekland och om tiden i fångenskap i Tanzania, men man får veta något om alla delar av pappans liv. Han var en ganska frånvarande pappa, förstår man, och boken känns som ett försök att komma närmare och förstå pappan. Även om den handlar lite för mycket om flygning i min smak, känner man att det är Anyurus hyllning till pappan, som av livet och ödet hindrades från att göra det som han älskade mest. Anyuru skriver ett underbart lättflytande och utsökt vackert språk som gör mig glad, även när innehållet är hemskt och sorgligt.
Betyg: EEEEE