Ian McEwan är en ojämn författare som verkar kasta sig mellan genrer. Jag älskade "
Försoning", tyckte mycket om "
Lördag" och "
On Chesil Beach", var likgiltig för "
Cementträdgården" och klarade inte av att läsa ut hans förra bok, "
Hetta". Mina förväntningar på "Uppdrag Sweet Tooth" var således inte alltför höga, speciellt eftersom de recensioner jag sett var ganska ljumma. Därför blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att det här var en oemotståndlig kombo av spion- och kärleksroman med litteratur som tema och humor som grundingrediens. Historien, som utspelar sig i England på 1970-talet, berättas av Serena Frome, som efter att ha tagit en medioker examen i matematik i Cambridge, blir värvad till underrättelsetjänsten MI5. Där blir hon indragen i uppdraget som får täcknamnet Sweet Tooth. Själva spionhistorien är tämligen enkel och boken är inget litterärt mästerverk, men det är storartad, intelligent underhållning. Översättningen av Maria Ekman är utomordentlig.
Betyg: EEEE
Efter att ha läst Cementträdgården tappade jag helt lust att läsa mer av McEwan. Fast nu blir jag lite osäker. Det där med humor lät bra.
SvaraRadera