"Tell the Wolves I'm Home" ("Låt vargarna komma") av Carol Rifka Brunt är som en blandning av "Torka aldrig tårar utan handskar", "The End of Everything" och barnboken "Lill-Zlatan och morbror raring" av Pija Lindenbaum. Den utspelar sig 1986-87 och handlar om 14-åriga June, vars älskade morbror Finn är döende i aids. Innan han dör vill han måla ett sista porträtt av June och hennes storasyster Greta. Den största delen av boken utspelar sig efter Finns död och handlar om sorg, fördomar, kärlek av olika sorter, svartsjuka, syskonrivalitet, familjehemligheter och amerikanskt tonårsliv. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, bland annat för att Carol Rifka Brunt berättar om 1980-talets aidskatastrof på ett nedtonat, men ändå mycket berörande sätt. Till skillnad från Jonas Gardell i "Torka aldrig tårar utan handskar" tar hon inte till ett indignerat och upprört tonfall, men gör ändå sitt budskap glasklart.Jag gillar också de psykologiskt trovärdiga skildringarna av mänskliga relationer.
Betyg: EEEE+
Betyg: EEEE+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar