Häxorna i Engelsfors kämpar vidare

Äntligen blev det min tur och jag kunde hämta mitt reserverade biblioteksex av "Eld" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren! Jag läste nyligen första delen i Engelsforstrilogin, "Cirkeln", och blev fast. Andra delen fortsätter i samma stil som den första: kampen mellan ont och gott står i lilla Engelsfors i Bergslagen och de fem utvalda tonårshäxorna måste hålla ihop för att klara sig och rädda världen. Samtidigt har de vanliga tonårsproblem att tampas med: föräldrar, lärare, kärlek, utseende osv. Det är underbart underhållande och passar utmärkt som semesterläsning, eftersom det är stor risk för sträckläsning.

Betyg: EEEE

Noveller från Zimbabwe

Noveller är svårt. Författaren måste snabbt fånga läsarens intresse, sätta igång historien och samtidigt ge tillräckligt med kringfakta för att läsaren ska förstå sammanhanget. Sen ska historien lika snabbt avslutas, gärna med en liten knorr, som dock inte får vara alltför sökt och tillkonstrad (enligt min mening). Petina Gappah gör ett mycket gott försök i sin debutbok "An Elegy for Easterly" ("Sorgesång för Easterly"). Novellerna har det gemensamt att de utspelar sig i Zimbabwe (eller har personer från Zimbabwe i huvudrollen), men handlar i övrigt om personer av olika kön, ålder och med olika bakgrund. Historierna är skickligt konstruerade och känns psykologiskt trovärdiga. Ibland känns sluten lite för förutsägbara och tillrättalagda. Det allra mest intressanta med boken är att få en bild av Zimbabwe från 1970-talet och framåt. Man får veta lite om frihetskampen, om den oroväckande politiska situationen, hyperinflationen och om hur människorna i Zimbabwe lever sina vanliga liv mitt i allt detta.

Betyg: EEE+

Bronsålder med en twist

Jag har hållt på med 550 sidor tjocka "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström länge och har varit tvungen att ta några pauser för att läsa annat, men har hela tiden kommit tillbaka till den, för den är så intressant och rolig att läsa! Lindström tar sin utgångspunkt i ett arkeologiskt fynd som gjordes i Bålsta i Uppland på 1950-talet. Man hittade då ett 3000 år gammalt skelett av en man i en åker. Det intressanta med fyndet är att mannen inte blivit begravd utan att han hamnat där när åkern fortfarande var sjöbotten. Lindström, som är arkeolog, tar hjälp av en mängd olika experter för att få fram så mycket information han bara kan om mannen, som han kallar för Granhammarsmannen. Det gäller sådant som hur han såg ut, vad han åt, hur hans hälsa var, vad han arbetade med, hur gammal han var när han dog och, inte minst, hur han dog. Lindström sätter också in Granhammarsmannen i ett större sammanhang och berättar/resonerar/spekulerar en massa om människors liv och leverne på bronsåldern. Det blev extra intressant av att jag nyligen läst Maja Hagermans "Försvunnen värld". Lindström skriver trevligt personligt, humoristiskt och sakligt och boken är mycket lättläst (förutom att den är så tjock). Twisten då? Jo, precis när Lindström ska slutföra boken får han ny kunskap som sätter hela historien om Granhammarsmannen i delvis nytt ljus. Den som läser boken får veta vad det var!
Betyg: EEEE+

Allt man inte vet om en mamma

Det sker på ett ögonblick. Ena stunden är hon där och nästa är hon borta. När Park So-nyo försvinner på Seouls centralstation vänds livet upp och ned för hennes man och deras fem vuxna barn. I "Ta hand om min mor" låter Kyung-Sook Shin läsaren uppleva mamman och hennes försvinnande ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv. De inser snart att de varken känt mamman så väl som de trodde eller uppskattat hennes omsorger så mycket som de borde. Den bild som växer fram är ett ömsint porträtt av en kvinna som vuxit upp i ett fattigt och starkt traditionsbundet samhälle och som bara levt för sin familj. I takt med landets snabba utveckling har barnen försvunnit iväg till utbildning och jobb i stan och allt mer tappat kontakten med sitt ursprung. Jag tycker mycket om berättarsättet, som är rakt på sak och osentimentalt, men ofta ändå hjärtskärande. Det var också intressant att genom skildringen av en familj få en bild av Sydkorea och dess snabba utveckling.
Betyg: EEEE+

Vem dödade Eddie Pettit?

Nionde delen av Jacqueline Winspears deckarserie om privatdetektiven Maisie Dobbs heter "Elegy for Eddie". Det är april 1933 när Maisie får besök på sitt kontor av fyra män från Lambeth, det fattiga område där Maisie växte upp. Det blir ett kärt återseende, men de fyra männen har tråkiga nyheter: den snälle, men lite långsamme Eddie Pettit, som med några ord kunde lugna vilken häst som helst, är död. Man har sagt att det var en olycka, men det tror inte männen på. Det ger Maisie anledning att återvända till sin barndoms miljöer och människor samtidigt som hon fortsätter att umgås med den rike och adlige James Compton. Hon börjar fundera allt mer på vem hon är och vad hon vill med sitt liv. Hon får också ett och annat välment, men likafullt smärtsamt, råd av kloka personer i sin närhet. Själva deckarhistorien utvecklar sig till ett storpolitiskt spel, men boken är intressantast när den rör det fattiga London och Maisies eget liv. Det här var en mycket sympatisk Maisie Dobbs-deckare!
Betyg: EEEE

Sträcklyssning

Åsa Larsson är en av få svenska deckarförfattare som jag står ut med att läsa. När jag skulle hämta ut mitt beställda exemplar av hennes senaste  bok, "Till offer åt Molok", på biblioteket visade det sig vara en mp3-bok. Jaha, det var bara att börja lyssna! Rebecka Martinsson är fortfarande åklagare i Kiruna och dras in i en mordutredning när en kvinna i hennes lilla by hittas mördad i sitt hus. Kvinnans sjuåriga barnbarn verkar ha blivit vittne till dådet, men kan inte säga något. Parallellt berättas historien om lärarinnan Elina Pettersson som kommer till Kiruna våren 1914 och blir kär i ortens store man, Hjalmar Lundbom. Det är spännande, skickligt konstruerat och som vanligt är miljö- och personskildringarna fina (fast de mest osympatiska personerna känns lite som karikatyrer). Jag noterade också tacksamt att de övernaturliga inslagen var helt borta i denna bok. Att höra Åsa Larsson själv läsa på mild norrländsk dialekt var en ren njutning!
Betyg: EEEE+

Griffiths blir bättre och bättre

En annan kvinnlig favoritdetetektiv (förutom Vera Stanhope) är den framstående arkeologen tillika ensamstående mamman Ruth Galloway i Norfolk. I "A Room Full of Bones"  av Elly Griffiths blir hon involverad i en historia som berör en kistöppning, återlämning av skelett till Australiens ursprungsbefolkning, en snobbig adelsman, en kokainsnortande museiintendent, ett travstall med stora hästar och mörka hemligheter och några djurrättsaktivister. Som vanligt är kommissarie Harry Nelson, druiden Cathbad och de andra runt dr Galloway också med. Griffiths blir bara bättre och bättre! Betyg: EEEE+

Vera Stanhope tuffar på

Jag gillade Shetlandsserien och när den tog slut fortsatte jag med Ann Cleeves serie om den medelålders kommissarien Vera Stanhope i Northumberland. Fjärde delen "Silent Voices" ("Döda talar inte") börjar med att den överviktiga Stanhope har blivit ordinerad motion av sin husläkare och motvilligt börjar gå och simma på ett gym. När hon en förmiddag hittar en död kvinna i ångbastun kliver hon dock raskt ur baddräkten och i polisrollen. Cleeves skriver bra, den nordengelska miljön är mysigt skildrad, Stanhope och hennes kollegor är sympatiska och deckarintrigen är kompetent konstruerad. Jag har inga särskilda invändningar. Betyg: EEEE
P.S. Ser nu att det ska komma en femte del i Shetlandsserien, "Dead Water", i januari 2013. Femte delen om Vera Stanhope har redan kommit och heter "The Glass Room".

Spöken i Pyrenéerna

Efter att ha avslutat Ingrid Betancourts bok kände jag att jag måste ha något lättsamt att läsa och hittade "Vintervålnader" av Kate Mosse. Skräck och spökhistorier är inte min favoritgenre, men jag hade läst "Kryptan" av Mosse och tyckt att den var ok. "Vintervålnader" handlar om en ung engelsman som förlorat sin bror i första världskriget. Fortfarande tio år senare är han förkrossad av sorg och försöker förströ sig genom att resa i Frankrike. I Pyrenéerna i sydligaste Frankrike hamnar han i en snöstorm och kraschar bilen. Han tar sig till närmaste by och där börjar övernaturliga saker att hända. Spökerierna har koppling till religionsförföljelse som skedde i dessa trakter på 1300-talet och även om jag tycker det är ett spännande ämne och att miljöskildringen från bergen är fin, är det inte mycket annat i boken som finner nåd inför mina ögon. Hela historien känns platt, livlös och oenagerande. Men kort och lättläst är den.
Betyg: E+

Minnen och självbild

Julian Barnes "Känslan av ett slut" ("The Sense of an Ending") fick så fina recensioner när den kom ut att jag hade högt uppskruvade förväntningar på den, som tyvärr inte riktigt infriades. Berättaren i boken heter Tony och är född på 1940-talet. Han ser tillbaka på sin ungdomstid och speciellt på två personer som betydde mycket för honom: vännen Adrian och flickvännen Veronica. Det bästa med boken tyckte jag var hur Barnes på ett ganska litet antal sidor och bara genom Tonys egna ord lyckas låta läsarens bild av Tony förändras under läsandets gång. Skildringen av engelska klasskillnader är också bra. Men jag  tyckte att som helhetvar boken lite seg och så blev jag besviken på slutet.
Betyg: EEE

Åren i djungeln

Ingrid Betancourt är en fransk-colombiansk politiker som blev kidnappad av Farc-gerillan i Colombia 2002. I över sex år hölls hon fången i djungeln och sedan hon blivit fri skrev hon en bok om tiden i fångenskap: "Även tystnaden har ett slut". Det är en tjock bok (ca 600 sidor) och trots att vissa inslag borde kännas tjatiga (som t.ex. de evighetslånga marscherna genom djungeln) blev jag ohjälpligt fascinerad av hennes berättelse och sträckläste den. Hon skriver nyanserat och reflekterande om sina egna reaktioner, om dynamiken i gruppen av fångar, om påtvingad gemenskap och lika påtvingad ensamhet, om relationen till sina fångvaktare och mycket annat. Jag la boken i från mig med en känsla av att jag har mycket lite att klaga över i mitt liv...
Betyg: EEEE+

Skolan är en ondskans plats

Jag var länge tveksam till om jag skulle ge mig in i Cirkeln-träsket, men nu är det gjort och jag ångrar det inte! För den som missat hajpen är "Cirkeln" första delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Den utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors i Bergslagen. Där förs sex gymnasietjejer samman genom att det visar sig att de allihop är häxor, som måste kämpa mot den onda makt som verkar vara som starkast just på deras skola. På alla andra sätt är flickorna olika: de är plugghästen, bimbon, populära tjejen, den svartsminkade gotharen, mobbaren och hennes offer. Men nu måste de alltså hålla ihop och hålla sams för att klara kampen. Om man godtar konceptet är det underbar underhållning och jag kommer absolut att läsa "Eld", som har kommit i år, och "Nyckeln", som kommer nästa år.
Betyg: EEEE

Rankins nya hjälte

Malcolm Fox, huvudpersonen i "The Complaints" ("Misstro") av Ian Rankin, är något så ovanligt i deckargenren som en polis som gillar sin chef och som följer reglerna (åtminstone till en början). Fox arbetar med internutredningar, vilket inte gör honom så populär hos kollegorna, men han trivs med det. Han har just avslutat en stor utredning mot en korrupt polis när saker och ting vänds upp och ned för honom och han vet inte längre vem han kan lita på. Rankins nya deckarhjälte (sedan Rebus gick i pension) är sympatisk och intrigen är i vanlig Rankinstil med många lokala gangsters/politiker och korrumperade snutar. Edinburghmiljöerna är sig också lika. Tyvärr var jag tvungen att lägga boken ifrån mig i två veckor precis i upplösningen, vilket inte var så bra, för intrigen är rätt komplicerad. Rekommenderar således sträckläsning!
Betyg: EEEE

Blodig safari

Jag har alltid tyckt att sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer påminner om min amerikanske favorit Michael Connelly, så det känns helt rätt att "Blood Safari" ("Den sista safarin")  har en blurb av Connelly. "Blood Safari" handlar om den enstöriga livvakten Lemmer som får i uppdrag att vakta den unga, rika Emma Le Roux, som är på jakt efter sin bror. Brodern har varit försvunnen i 20 år, men en dag tycker Emma att hon ser honom på teve. Om det är han, är han misstänkt för att ha mördat fyra personer i Krugerparken. Lemmer och Emma ger sig ut på jakt efter brodern, men det är någon annan som verkar vara på jakt efter dem. Meyer maxar från start med action, spänning och mysterier, så det är bara att luta sig bakåt, hänga med och låta sig underhållas. Min enda invändning är att slutet känns lite överlastat, men det är en randanmärkning. Extra kul är det att ha varit i Sydafrika och känna igen ord som braai, oe, lekker och biltong.
Betyg: EEEE+

Blodets vältalighet

Nyligen läste jag något klokt (av Lotta Olsson i DN, tror jag) om skillnaden mellan gestaltning och beskrivning och hur viktig gestaltningen är för att en bok ska bli bra. Det fick mig att inse att det var nog i gestaltningen det brast lite i Judith Rocks första deckare om dansläraren och blivande jesuitprästen Charles du Luc, "The Rethoric of Death". Det var lite för mycket beskrivningar och förevisningar och för lite berättande. I andra delen, "The Eloquence of Blood", är det fortfarande många detaljerade, mustiga beskrivningar av 1600-talets Paris, men det känns som om Rock har blivit bättre på gestaltandet. Beskrivningarna är där för historiens skull och inte tvärtom. "The Eloquence of Blood" utspelar sig i jultid och snön faller över ett kyligt Paris. Då hittas en vacker ung kvinna död och jesuiterna blir misstänkta för att ligga bakom mordet. Charles du Luc får sin rektors uppdrag att hjälpa polisen att hitta den verklige mördaren, så att jesuiterna kan rentvås. Som framgått tycker jag bättre om denna andra del än den första och jag kommer absolut att fortsätta följa denna serie! Nästa del kommer i höst.
Betyg: EEEE

Maisie Dobbs i Cambridge

I min glädje över att Jacqueline Winspear fått ordning på sin psykologiskt insiktsfulla hjältinna Maisie Dobbs igen (se här) kastade jag mig över åttonde delen i serien: "A Lesson in Secrets". Jag befarade att det var någon sorts agentroman, eftersom Maisie Dobbs på uppdrag av Secret Service tar ett jobb som filosofilärare på ett privat college i Cambridge. Hennes uppgift är att försöka utröna om det pågår någon aktivitet som inte är "i regeringens intresse", dvs. nazistisk eller kommunistisk. Dock sker det snart ett vanligt hederligt mord och boken är mer pusseldeckare än spionroman. Den politiska situationen i Storbritannien och Europa vid den här tiden (1932) utgör dock en intressant fond till mysteriet. Maisie Dobbs privatliv fortsätter att utvecklas i positiv riktning, men Winspear tar det som tur är ganska lugnt på den fronten.
Betyg: EEEE
P.S. En annan bra deckare som utspelar sig i England vid den här tiden är "Bleeding Heart Square" ("Det blödande hjärtat") av Andrew Taylor.

Solens magiska kraft

Jag läser inte så ofta ungdomsböcker, men nu har jag gjort ett undantag och läst "Solbarnet" av Monika Häägg. Den utspelar sig på bronsåldern och handlar om den 11-åriga flickan Fry. Hon är föräldralös och växer upp som hunsad lillpiga. En dag blir hon oskyldigt anklagad för stöld, vilket blir upptakten till en stor förändring i hennes liv. Det visar sig att hon är ett s.k. solbarn, som har fått magiska krafter av Solgudinnan. Bokens upplägg är klassiskt och kanske inte så nyskapande, men miljö- och personskildringarna är sympatiska och språket flyter. 
Betyg: EEEE
P.S. För den som vill veta mer om hur det går för Fry finns det två delar till: "Månguden" och "Isvintern".

I slavhandelns spår

Eftersom jag gillade "I tystnaden begravd" av Tove Alsterdal så mycket, bestämde jag mig för att läsa hennes debutroman, som heter "Kvinnorna på stranden". Den är en thriller som får mig att tänka på "Bombyx" av Anne Rambach och "The Constant Gardener" av John Le Carré. Huvudpersonen Allys man är en frilansjournalist som är i Paris för att skriva ett reportage om människohandel och slavarbete. När han inte hör av sig blir hon orolig och börjar följa i hans spår för att ta reda på vad som har hänt. Även om thrillers inte är min favoritgenre läste jag ändå denna bok med behållning. Den är underhållande och välskriven och så är det alltid kul med miljöskildringar från Paris!
Betyg: EEE+

Där hav möter land

Som jag skrivit tidigare gillar jag engelska Elly Griffiths deckare. Nu har jag läst tredje delen om rättsarkeologen Ruth Galloway: "Huset vid havets slut". Den börjar med att några arkeologer, som undersöker erosionen på stränderna i Norfolk, hittar människoskelett som frilagts av havet. Galloway är nybliven mamma, men kallas ändå in som expert, och tillsammans med kommissarie Harry Nelson försöker hon ta reda på hur gamla benen är och hur de hamnat på stranden. Spåren visar sig leda tillbaka till andra världskriget, då rädslan för en tysk invasion var stor i den här delen av England. Jag gillar fortfarande Griffiths sätt att skriva och framför allt hennes person- och miljöskildringar. Hon verkar också ha övat upp sin förmåga att konstruera en deckarintrig, för den här gången var lösningen inte lika lättgissad som i de tidigare böckerna. (Jag brukar inte anstränga mig för att lista ut vem som är mördaren, så om jag kommer på det är det för att det är alldeles för uppenbart.)
Betyg: EEEE

Blunts blodiga återkomst

Kanadensiska Giles Blunt är en av mina favoritdeckarförfattare, men när det inte kom någon ny deckare efter "The Fields of Grief" ("När du läser detta") tappade jag honom ur sikte. Nu har jag till min stora glädje upptäckt att han har kommit ut med en till bok i serien om småstadspoliserna John Cardinal och Lise Delorme: "Fader Död" ("Crime Machine"). Den nyblivne änklingen Cardinal  ägnar sig åt att försöka lösa gamla mordfall när ett ett makabert dubbelmord inträffar utanför staden. Blunt tar ut svängarna ordentligt i sin blodiga historia och håller spänningen uppe, samtidigt som han skildrar sina huvudpersoner trovärdigt och med respekt och ömhet.
Betyg: EEEE