Nyligen läste jag något klokt (av Lotta Olsson i DN, tror jag) om skillnaden mellan gestaltning och beskrivning och hur viktig gestaltningen är för att en bok ska bli bra. Det fick mig att inse att det var nog i gestaltningen det brast lite i Judith Rocks första deckare om dansläraren och blivande jesuitprästen Charles du Luc, "
The Rethoric of Death". Det var lite för mycket beskrivningar och förevisningar och för lite berättande. I andra delen, "The Eloquence of Blood", är det fortfarande många detaljerade, mustiga beskrivningar av 1600-talets Paris, men det känns som om Rock har blivit bättre på gestaltandet. Beskrivningarna är där för historiens skull och inte tvärtom. "The Eloquence of Blood" utspelar sig i jultid och snön faller över ett kyligt Paris. Då hittas en vacker ung kvinna död och jesuiterna blir misstänkta för att ligga bakom mordet. Charles du Luc får sin rektors uppdrag att hjälpa polisen att hitta den verklige mördaren, så att jesuiterna kan rentvås. Som framgått tycker jag bättre om denna andra del än den första och jag kommer absolut att fortsätta följa denna serie! Nästa del kommer i höst.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar