Kallt och dystert i Reykjavík

"Vinterstaden" av Arnaldur Indriðason är femte delen i serien om polismannen Erlendur och hans kollegor i Reykjavík. En iskall januaridag hittas en tioårig pojke mördad på en gård till ett dystert förortshus. Pojkens mamma är från Thailand och alla utgår direkt från att dådet har rasistiska motiv. Rasism och främlingsfientlighet är således temat i boken. De flesta som polisen intervjuar har åsikter, positiva eller negativa, om invandring och invandrare. Det tar orimligt stort utrymme i boken och är inte tillräckligt upprörande, välformulerat eller aktuellt för att väcka mitt intresse. Behållningen i boken är, som alltid hos Indriðason, skildringen av Reykjavík. Betyg: EE+

En boktjuv att älska

"Boktjuven" av Markus Zusak är klassificerad som ungdomsbok, men ingen vuxen får låta sig avskräckas av det! Boken är inte ens kort eller särskilt lättläst. Däremot är den otroligt bra! Boktjuven heter Liesel Meminger och hon kommer till sina fosterföräldrar Hans och Rosa Hubermann på Himmel Strasse strax före andra världskrigets utbrott. Hon är då en mager, smutsig, avog, nioårig analfabet, som just mist sin bror och lämnats bort av sin mor. Hos Hans och Rosa får hon ett nytt hem, visserligen fattigt, men inte kärlekslöst. Hennes fosterfar lär henne att läsa och det väcker en stor kärlek till böcker hos henne. En kärlek så stark att hon blir tvungen att stjäla... Berättare i boken är döden själv, som med en lätt galghumor beklagar sig över att han hade så mycket att göra de där åren. Boken är sorglig utan att bli outhärdlig och rolig utan att bli smaklös och den berättar på ett lysande språk om några svarta år i mänsklighetens historia. Betyg: EEEE+

P.S. Läs också "Sophie Scholls korta liv" av Hermann Vinke och Zenia Larssons trilogi "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes". De hörde till mina favoritböcker redan i tonåren.

Nyöversatt Rankin

"Svarta sinnen" ("Black and Blue") av Ian Rankin är skriven 1997, men har inte kommit i svensk översättning förrän nu. Det är en bok i Rankins långa serie om kommissarie Rebus i Edinburgh. Jag har tidigare skrivit att Rankins tidigare böcker känns daterade, men så är inte fallet med den här. Upplägget är ganska klassiskt: en aldrig fångad seriemördare från 1960-talet får en efterföljare i nutid. Rebus blir besatt av båda fallen och sätter igång med egna efterforskningar. Dessutom utreder han mordet på en oljeriggsarbetare från Aberdeen och förföljs av ett TV-team. Inte så konstigt att Rebus sover dåligt och dricker lite väl mycket öl och maltwhisky... Som vanligt har han också problem med auktoriteterna och kvinnorna i sitt liv. Det känns tryggt! Översättningen är jag inte riktigt förtjust i, så jag rekommenderar läsning på engelska. Betyg: EEEE

Konstlat och irriterande av Maria Ernestam

"Kleopatras kam" av Maria Ernestam var den senaste boken vi läste i min bokcirkel. Tyvärr missade jag återigen träffen, men jag har hört att de andra i cirkeln var lika lite förtjusta som jag. "Kleopatras kam" handlar om de tre vännerna Mari, Anna och Fredrik som startar ett företag tillsammans. De har bred kompetens och företagets affärsidé är att lösa alla slags problem för klienterna. De ställs dock inför ett moraliskt problem när en äldre dam vill att de ska mörda hennes brutale make. Upplägget känns väldigt konstruerat och jag irriterar mig ständigt på små detaljer som inte känns trovärdiga. Det är väl sådant som man inte märker när böcker handlar om fjärran länder och forna tider, men när det utspelar sig i nutid i Stockholm blir det störande för mig. Jag gillar alltså inte upplägget och jag tycker inte att personerna är trovärdiga eller särskilt intressanta. De tre huvudpersonerna förses alla med mer eller mindre traumatiska bakgrundshistorier, men för att spänningen ska hållas uppe får man inte riktigt veta vem som varit med om vad. Det är också väldigt oklart i boken om vissa personer är verkliga och levande. Det är väl tänkt att skapa spänning, men resultatet blir att man känner sig förvirrad och lurad som läsare. Om det inte hade varit för bokcirkeln hade jag lagt ifrån mig den här boken efter mindre än 100 sidor. Nu tvingade jag mig vidare och betyget segar sig upp till en 2:a för att den blev lite mer spännande mot slutet. Betyg: EE

P.S. "Kleopatras kam" påminde mig om "Skam" av Karin Alvtegen, som jag aldrig läste ut...

P.S. 2 Andra har gillat den här boken, t.ex. på Bokhora

En ny favorithjältinna!

Jag hade hört gott om "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin och jag blev inte besviken! Huvudpersonen, den begåvade, unga läkaren Adelia Aguilar, kommer år 1171 från Salerno till Cambridge för att hjälpa till att lösa morden på fyra små barn. Adelia är nämligen specialist på att undersöka de döda och tolka spåren som deras mördare lämnat på deras kroppar. Som ogift kvinna och läkare i sällskap med en judisk och en muslimsk man blir Adelia inte mottagen med öppna armar av alla i den inskränkta småstaden, där folket är i upprorsstämning och anklagar den judiska befolkningen för morden. Men Adelia får också några verkliga vänner som uppskattar henne och hennes kunskaper. Ariana Franklin (en pseudonym för Diana Norman) skriver bra och översättningen är utmärkt. Jag älskar blandningen av lågmäld humor, historisk miljö, en inte alltför komplicerad politisk intrig och en jättespännande deckarberättelse! Betyg: EEEE+

Nobelpriset till Le Clézio

Jag har inte läst något av Le Clézio, men nu blir jag lite sugen på att läsa "Afrikanen" eller "Allt är vind". Kanske något att önska sig i födelsedagspresent eller julklapp? Tills dess ska de väl ha hunnit trycka upp lite fler exemplar, för just nu är de förstås slut. För den som inte orkar läsa så mycket finns det som tur är genvägar, se här!

Del 4 och 5 om kommissarie Chen i Shanghai

Jag är tyvärr inte lika begeistrad över Qiu Xiaolongs böcker om kommissarie Chen i 1990-talets Shanghai längre. Den första boken tyckte jag mycket om för dess långsamma tempo, men nu tycker jag att det blir lite tråkigt. Det vore nog okej om det inte vore för alla komplicerade korruptionshistorier, som säkert är verklighetstrogna, men lite sega och svåra att hålla reda på.

Den fjärde boken i serien, "A case of two cities" utspelar sig dels i Shanghai, dels i USA, framför allt i Los Angeles och Saint Louis (författarens hemstad). Kommissarie Chen, som också är poet och översättare, beordras lämna en pågående korruptionsutredning för att med kort varsel leda en kinesisk författardelegation som ska på turné i USA. När en av deltagarna blir mördad i Saint Louis får Chen chansen att återförenas med sin amerikanska väninna och poliskollega Catherine Rohn. Historien är lite rörig och lite tråkig, men det är inte direkt dåligt. Jag gillar all kinesisk poesi som är insprängd i berättelsen överallt! Betyg: EEE

Den femte delen i serien, "Red Mandarin Dress" är tudelad: den första halvan är lite långsam, men sedan sätter kommissarie Chen fart och tjoff, tjoff, tjoff, så är fallet med Shanghais första seriemördare löst! Mördaren stryper unga kvinnor och lämnar dem på offentliga platser enbart iförda röda, sönderrivna sidenklänningar i gammaldags modell. Det är lite kul att läsa en deckare som inte har psykologin som självklar utgångspunkt för lösningen av ett seriemordsfall, eftersom psykologi fortfarande sågs med misstänksamhet i Kina på 90-talet. Som vanligt äts det fantastiskt mycket god (och även väldigt äcklig) mat och skildringen av kommissarie Chen och hans kollega Yu är sedvanligt sympatisk. Betyg: EEE+

Elegant och humoristiskt om Venedig

Med "Djupt vatten" ("A Sea of Troubles") fortsätter amerikanska Donna Leon sin charmiga deckarserie om Venedigbaserade kommissarie Brunetti. I den här boken kallas kommissarien lite bortanför stadsgränsen när en fiskare och hans son hittas mördade på sin båt på ön Pellestrina. Leon skriver lättsamt, elegant och humoristiskt, men alltid mot en allvarsam fond av det korrumperade italienska samhället. Som vanligt interfolieras det seriösa polisarbetet av delikata måltider och lite trivsamt småprat med den sympatiska hustrun Paola. I den här boken börjar dock Brunetti bli lite oroväckande intresserad av vackra sekreretaren signorina Elettra på polisstationen. Trots en mycket dramatisk upplösning av historien känns dock inget riktigt farligt i Leons böcker. Betyg: EEE+

Kjell Eriksson x 2

"Den hand som skälver" är åttonde delen i Kjell Erikssons deckarserie med Uppsalapolisen Ann Lindell i huvudrollen och det är en av de allra bästa! Huvudingredienserna är ett försvunnet kommunalråd, en mördad nazist och en avsågad kvinnofot. Kommunalrådet Sven-Arne Persson gick ut från ett sammanträde 1993 och har inte setts till sedan dess. Men en dag blir han igenkänd på gatan i den indiska staden Bangalore av en gammal granne. Samtidigt håller Lindells kollega Berglund på att återhämta sig från en operation och fördriver tiden med att fundera på ett över tio år gammalt olöst mord på en gammal man, som visar sig ha varit nazist under andra världskriget. Ann Lindell å sin sida undersöker var den avsågade kvinnofoten kan komma från och upptäcker att väldigt många ensamstående män på gårdarna i Roslagen har både vedkap och motorsåg. Som jag skrivit förut är det extra roligt att läsa Kjell Erikssons böcker när man känner till Uppsala, för miljöerna är exakt beskrivna. Men oavsett det kan man njuta av den spännande historien och fina språket. Betyg: EEEE+

Samma dag som jag hade läst ut "Den hand som skälver" fick jag fortsättningen, "Svarta lögner, rött blod" i ett paket från Ordfront förlag. Vilket sammanträffande! Jag vet fortfarande inte hur de fått tag på min adress, men den här gången kunde jag inte bli riktigt irriterad på dem för att de skickar böcker jag inte har beställt (läs mer här), för den här ville jag ju jättegärna läsa... Den är tyvärr inte lika bra som "Den hand som skälver". Den börjar med att Ann Lindell äntligen träffar en ny man (efter Roslagsbonden Edvard som hon haft svårt att komma över). Han heter Anders Brant och är journalist och sexatlet. Det vill sig dock inte bättre än att han försvinner iväg på en resa samtidigt som hans telefonnummer dyker upp i fickan på ett mordoffer. Ann Lindell vet förstås inte vad hon ska tro och trasslar till det för sig genom att inte berätta med en gång att hon känner Brant. Det är ett bra upplägg, men jag blir alltför irriterad på både Lindell och Brant för att riktigt kunna uppskatta boken. Det är kanske inget fel på psykologin; bara att personerna är så olika mig att det känns helt osannolikt hur de ältar och velar och har sig. Det roligaste är slutet (vad gäller Lindells och Brants kärlekshistoria, alltså) som är inspirerat av "Jane Eyre"! Sammanfattningsvis är det för mycket personliga relationsproblem och för lite härlig, spännande deckarhistoria! Miljöskildringarna, som denna gång även är från Brasilien, är som alltid bra. Boken kommer ut den 7 oktober. Betyg: EEE

Lite besviken på Denise Mina

Eftersom jag tyckt så mycket om Denise Minas tidigare böcker hade jag skyhöga förväntningar på del tre i serien om Paddy Meehan, "The Last Breath" ("Sista andetaget"). Boken utspelar sig 1990 och Paddy är framgångsrik krönikör på en dagstidning. Då dyker polisen upp på hennes trappa och berättar att hennes tidigare pojkvän Terry hittats mördad. Trots att de inte träffats på länge har han uppgett henne som sin närmast anhöriga och hon måste förstås börja nysta i vad som hänt. Jag blev alltså lite besviken, men det är trots det ingen dålig bok. Jag gillar att Denise Mina inte presenterar alla fakta på en gång utan allteftersom man läser får man en tydligare bild av Paddys liv och relationer. Denise Mina är fortfarande duktig på att skildra ett grått och skitigt Glasgow befolkat av riktiga människor. Det jag blev besviken på var nog att själva deckarhistorien är lite för otydlig och lite för seg. Det är först på slutet som det blir riktigt spännande. Betyg: EEE+

En givande djupdykning i det viktorianska London

Trots att Michel Fabers "The Crimson Petal and the White" är 900 sidor lång blir man besviken när den tar slut. Till skillnad från viktorianska romaner "de l'époque" är slutet inte tillrättalagt och man går länge och funderar hur det ska gå för huvudpersonerna. Den viktigaste personen i boken heter Sugar och är något så osannolikt som en prostituerad 19-årig litteraturkonnässör. Utöver att utföra sexuella tjänster som ingen annan prostituerad åtar sig kan hon diskutera finlitteratur och ge råd i affärer. Hon är alltså egentligen en osannolik person, men hon är så mänsklig och älskansvärd att man vill tro på henne. Hon blev intvingad i prostitution vid 13 års ålder av sin mor och hon hatar det. På lediga stunder skriver hon en bok om en prostituerad som på det mest bestialiska sätt mördar sexköpare. Sugar får en rik beundrare i William Rackham, motvillig arvtagare till ett parfymeriimperium. William blir så besatt av Sugar att han tar henne från bordellen och gör henne till sin älskarinna. Hemma i det stora huset i Notting Hill finns Williams sinnessjuka hustru Agnes och den oälskade dottern Sophie, som aldrig får märkas. Boken är skriven i en väldigt speciell stil där boken själv har den allvetande berättarrösten och ger instruktioner om vem av personerna vi bör följa. Om man inte stör sig på mycket "mustiga" skildringar av sex och andra kroppsfunktioner har man en härlig läsupplevelse framför sig! Betyg: EEEE+
P.S. På svenska har boken den knasiga titeln "Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret".

Positivt överraskad av "Myggor och tigrar"

Om det inte vore för bokcirkeln skulle jag aldrig ha läst Maja Lundgrens "Myggor och tigrar". Jag gillade "Pompeji", men blev lite trött på debatten om den här boken när den kom förra året och fick intrycket att utöver skvallervärdet var den rätt tråkig. Men nu har jag alltså läst den och blivit underhållen! Den är lite för lång, men för det mesta rolig och intressant att läsa. Maja Lundgren skriver bra. Sedan kan man tycka vad man vill om att hon lämnar ut manschauvinistiska kulturpersonligheter med namn och skriver att hon tror att hon får kodade budskap genom rubrikerna på Aftonbladets kultursida. Jag vet inte om det är mer OK att lämna ut andra om man lämnar ut sig själv mer och jag bryr mig inte om vad som är sant och inte. Jag utgår från att Maja Lundgren visste precis vad hon gjorde när hon skrev och lät publicera den här boken. För mig är det här en originell, välskriven och underhållande roman. Tyvärr missade jag bokcirkelns möte, så jag fick inte vara med och diskutera denna intressanta bok! Betyg: EEE+

Mary Russell i London

Det här är sista gången på ett tag som jag skriver om Laurie R. King, jag lovar! Men jag måste ju berätta att jag gått tillbaka i Mary Russell-serien och läst om del två och för första gången läst del tre.

"A monstrous regiment of women" är andra delen i serien. Den utspelar sig 1921 och Mary Russell ska precis fylla 21 och få tillgång till sitt arv. Det hindrar henne inte från att klä ut sig till ung man och tillbringa nätterna på Londons gator. En tidig morgon träffar hon en gammal kamrat från Oxford. Hon är engagerad i en ny, feministisk frikyrkoförsamling som leds av den karismatiska Margery Childe. Russell dras också in i Childes krets, men upptäcker snart att det händer konstiga saker där. Var kommer Childes alla pengar ifrån? Och är det en slump att flera av medlemmarna råkat ut för dödsolyckor det senaste året? Russell kastar sig över mysteriet för att slippa tänka på den stora frågan i sitt liv: Ska hon gifta sig med Sherlock Holmes? Han är den som står henne närmast och betyder mest för henne, men han är ju nästan fyrtio år äldre... Betyg: EEE+

"A letter of Mary" är tredje delen i Russell-serien och den som jag tyckt minst om hittills. Den är lite tråkig och deckarhistorien är inte tillräckligt bra. Det börjar bra med en kvinnlig amatörarkeolog som blir dödad i en trafikolycka bara timmar efter att hon överlämnat ett uråldrigt manuskript i Mary Russells händer. Russell och Holmes blir förstås misstänksamma och börjar misstänka att olyckan egentligen var ett mord. Det roligaste med den här boken är att efter alla blinkningar till Dorothy Sayers (skildringen av Oxford, förhållandet mellan den manliga och kvinnliga huvudpersonen m.m.) dyker en ung Lord Peter Wimsey upp på några sidor! (Han kallas bara Peter, men är lätt igenkännbar.) Resten av boken är, som sagt, tyvärr lite tråkig. Betyg: EE+

Sherlock Holmes goes queer

I "The Art of Detection" för Laurie R. King in Sherlock Holmes i sin nutidsdeckarserie med Kate Martinelli i huvudrollen. En man hittas mördad i en park i San Francisco och det visar sig att han var en övertygad "sherlockian". Han hade t.o.m. inrett delar av sitt hus som Sherlock Holmes hem och levde på att köpa och sälja samlarobjekt med anknytning till Sherlock Holmes och Arthur Conan Doyle. Bland hans saker hittar polisen ett gammalt manuskript som verkar vara en outgiven Sherlock Holmes-historia. Hela historien återges i boken, som en "bok i boken" och den utspelar sig i San Francisco och tar vid precis där "Locked Rooms" (se nedan) slutar! Berättaren (som verkar vara Sherlock Holmes) rör sig i stadens undre kretsar och utreder ett mord på en ung officer. Officeren hade ett förhållande med en man som i kvinnokläder gjort succé som sångerska på nattklubbar. Frågan uppkommer om den mördade Sherlock Holmes-fantasten också var gay. Dessutom lever Kate Martinelli själv i ett lesbiskt förhållande, så det är många hbt-frågor som tas upp i boken. Som vanligt skriver Laurie R. King mycket bra och hon har skapat en spännande och underhållande historia. Betyg: EEEE

Härlig sommarläsning med Mary Russell

Som jag skrivit tidigare påminner Maisie Dobbs-böckerna (se nedan) lite om Laurie R. Kings serie om Mary Russell. De utspelar sig vid ungefär samma tid (1920-30-tal) och har båda en ung, överbegåvad kvinna som huvudperson. Laurie R. King tar dock ut svängarna lite mer i sina böcker - det är mer action och mindre psykologi!

I "The Game" får Mary Russell och hennes make Sherlock Holmes ett uppdrag som tar dem till det av Storbritannien koloniserade Indien. De ska leta efter en indisk/irländsk underrättelseagent som försvunnit i bergen. De umgås med den kosmopolitiska societeten under passagerarfartygets färd genom Medelhavet och Röda havet, de klär ut sig till muslimska trollkarlar och vandrar till fots genom den indiska landsbygden och hamnar till slut i ett litet kungadöme i bergen i norra Indien, där den lokale rajan beter sig mer och mer skumt. Laurie R. King skriver bra, men hon skriver mycket, med långa beskrivningar av livet ombord och av den indiska landsbygden. Det gör att det här inte är någon bok som man läser ut på en kväll (vilket är en fördel, enligt min åsikt) och den är spännande och bra, om än lite konstlad. Betyg: EEE+

"Locked rooms" tar vid där "The Game" slutar, så det var ganska bra att läsa dem efter varandra. I "Locked rooms" kommer Russell och Holmes till San Francisco där Russell bodde under en stor del av sin barndom och där hennes föräldrar och bror dog i en bilolycka när hon var 14 år. Russell återvänder till sitt barndomshem som stått tomt sedan olyckan och hittar saker som triggar hennes barndomsminnen. Hon plågas av mardrömmar och beter sig så konstigt att Holmes blir riktigt orolig för henne. Han bestämmer sig för att på egen hand undersöka om olyckan som dödade Russells familj verkligen var en olycka. "Locked rooms" är ännu bättre än "The Game" därför att den handlar så mycket om huvudpersonens eget liv och hennes bakgrund. Historien är också mycket skickligt konstruerad och berättad. Skildringen av San Francisco på 1920-talet är ljuvlig och man blir verkligen sugen på att åka dit! (Fast det är väl lite annorlunda nu, förstås...) Betyg: EEEE

Maisie Dobbs ger sig in i 30-talets konstvärld

Fjärde delen i deckarserien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear heter "Messenger of truth" och utspelar sig 1931. Samma dag som hans efterlängtade men kontroversiella utställning ska öppnas hittas konstnären Nick Bassington-Hope död på golvet i konstgalleriet. Polisen avskriver dödsfallet som en olycka, men Nicks syster Georgiana tror att han blivit mördad och vänder sig till privatdetektiven Maisie Dobbs. Maisie börjar sätta sig in i konstvärlden samtidigt som hon bekantar sig med den excentriska familjen Bassington-Hope, försöker hjälpa sin assistents sjuka barn och lösa sina egna relationsproblem. Som i de tidigare böckerna har första världskriget en viktig roll i berättelsen. Historien berättas i långsamt tempo, med underbara tids- och miljöskildringar. Betyg: EEEE

P.S. Klicka på etiketten Winspear nedan så ser du vad jag skrivit om de tidigare böckerna i serien. De första tre delarna finns på svenska.

För mycket intrig och för litet litteratur

För någon månad sedan blev jag förtjust i Cyril Hares "Döden vandrar genom skogen", så nu när jag har semester igen läste jag "Döden blåser klarinett" ("When the Wind Blows") av samma författare. Tyvärr blev jag lite besviken. "Döden blåser klarinett" handlar om ett mord i en amatörorkester i en liten engelsk landsortsstad. Intrigen är skickligt konstruerad, men den är inte tillräckligt inlindad i miljö- och personskildringar för att man ska bli fängslad av historien. Betyg: EE

Vem var Ann Hathaway?

"Shakespeare's wife" av Germaine Greer köpte jag på ren impuls på bokrea på the English Bookshop, därför att jag kände till författaren (Hon har bl.a. skrivit "Hinderloppet" om kvinnliga konstnärer och feministklassikern "Den kvinnliga eunucken") och för det fina omslaget. Det var en bra impuls för jag tyckte jättemycket om den här boken! Det är ingen roman, utan en (litteratur-)historisk bok om William Shakespeares fru, Ann Hathaway. Man vet inte så mycket om Shakespeare och än mindre om hans fru, men många forskare har velat få det till att hon lurade honom till äktenskap, att hon var ful, elak och illiterat och att Shakespeare hatade henne och därför lämnade henne och for till London. Germaine Greer går till källorna och sätter in Ann Hathaways liv i sitt sammanhang: en kvinnas liv i en liten stad i England på 1500-talet. Hon har studerat allt från arkivmaterial till samtida dikt (inklusive Shakespeares texter, förstås) för att få en bild av hur Ann Hathaways liv kan ha gestaltat sig. Hon spekulerar en del, men hon gör det helt öppet. Givetvis sticker hon hål på alla de elaka myterna om Ann Hathaway eftersom det inte finns något stöd för dem i källorna. Hon är härligt engelskt ironisk när hon tvålar till inskränkta, manschauvinistiska "bardolians" (Shakespeareälskare). Engelskan är inte jättelätt, speciellt som det förekommer många ålderdomliga ord, men man har stor behållning av boken även man inte förstår precis allt. Betyg: EEEE+

Tröstläsning

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna på senaste tiden. Jag har inte varit så ambitiös i mitt läsande utan ägnat mig åt "comfort reading", dvs. omläsning av gamla, trevliga böcker, företrädesvis deckare. Vanligtvis när jag ägnar mig åt detta brukar det bli Dorothy Sayers, särskilt "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Den här gången kände jag dock inte för Sayers, så nu har jag läst om P.D. James: "Skallen under huden" och "Oskyldigt blod". Den senare är bäst! Sen läste jag om "En stilla storm" av Giles Blunt. Blunts serie om kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme i Algonquin Bay i Kanada kan verkligen rekommenderas! Tyvärr har han inte skrivit någon mer del i serien efter "Fields of grief" som kom 2006.

Nu har jag beställt ett härligt sommarpaket med en bunt nya, olästa, men förhoppningsvis underbara, deckare av Laurie R. King och Jacqueline Winspear och dessutom några chicklit-böcker. Ser fram emot härlig sommarläsning!

Blandning av nordisk folksaga, Oidipus och 50-talsflickbok

Jag älskade Marie Hermanssons "Musselstranden", men ingen annan bok av henne som jag läst har varit riktigt lika bra. Inte heller "Svampkungens son" når upp till "Musselstrandens" nivå, men den är inte dålig. Jag gillar verkligen Hermanssons fantasifulla historier. "Svampkungens son" handlar om Gunnar, som växer upp i skuggan av sin far, en känd svampexpert. Som i en nordisk folksaga bor de ensamma i en enslig stuga ute i skogen. Isoleringen bryts dock varje söndag då horder av kvinnor kommer för att delta i faderns populära svamputflykter. När Gunnar är i 20-årsåldern dyker den förtrollande Madeleine upp på en svamputflykt och Gunnar blir galen i henne, men hon ser förstås bara hans far. Det är här det oidipala inslaget kommer in: Gunnar vill ligga med sin (styv)mor och döda sin far. Slutet av boken är mer 50-talsflickbok: solbrända slanka ungdomar badar, ror ekor och förälskar sig i varandra på västkusten en sommar. (Fast boken utspelar sig på 70-talet.) Det är välskrivet, underhållande och lättläst: 233 luftiga sidor som jag tog mig igenom på några timmar. Betyg: EEE