Jag gillar inte Elizabeth George

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Elizabeth George, men nu tycker jag hon har blivit sämre än någonsin. I "När ingen ser" handlar den medelmåttliga deckarhistorien om unga pojkar som ritualmördas av en psykopat. Språket är undermåligt och relationerna mellan personerna direkt plågsamt dåligt beskrivna. Boken blev något bättre mot (det i och för sig förutsägbara) slutet, vilket möjligen kan vara till tröst för den som plågar sig igenom början. (Observera dock att den är tjock: över 600 sidor.) Betyg: E

Detaljerat om drottning

Biografier är inte min favoritgenre, men efter att ha sett Sofia Coppolas film om Marie-Antoinette blev jag nyfiken på Antonia Frasers biografi över den franska drottningen. Fascinerande nog är många scener i filmen direkt tagna ur boken och således, eventuellt, ur verkligheten. Fraser bygger sin biografi till stor del på samtida ögonvittnesskildringar och hon spekulerar befriande lite. Sammantaget får man bilden av en i sig själv ganska ointressant, politiskt ointresserad, godhjärtad, moderlig och skrämmande dåligt utbildad kvinna som hela sitt liv var en spelpjäs i andras politiska spel. Fraser försvarar henne stenhårt och sliter för att återupprätta hennes heder. Marie-Antoinette sa aldrig det där om att folket kan äta kakor om de inte har bröd (det är en vandringssägen som tillskrivits flera andra drottningar före henne) och hennes enda karaktärsfel verkar ha varit vissa koncentrationssvårigheter (en följd av hennes bristande utbildning, enligt Fraser) och den välkända slösaktigheten (som hon inte var ensam om, som ingick i hennes roll och som också gynnade de samtida hantverkarna och konstnärerna). Boken är välskriven och lättläst. Jag gillar särskilt den första halvan, som handlar om den unga sagoprinsessan som kommer från ett stort hov (det österrikiska i Wien) till ett annat där hon blir den firade stjärnan och medelpunkten. I den andra halvan av boken som utspelar sig under den franska revolutionen fram till avrättningen 1793 får Fraser lite svårare att balansera mellan skildringen av drottningen som människa och hennes roll i det politiska spelet. Och jag undrar vad Fraser egentligen har för människosyn när hon kallar de personer som bosatt sig i det övergivna jätteslottet Tuilerierna i Paris för "mänskliga iglar". Betyg: EEE

Connelly i gammal god stil

Efter att ha läst om hela Harry Bosch-serien av Michael Connelly har jag nu läst den senaste: "Echo Park". Den är helt och hållet i klassisk Connelly-stil: Bosch är tillbaka i Los Angeles-polisen och ska lösa ett av sina gamla fall som han aldrig kunnat glömma. Givetvis gäller det en ung kvinna som blivit mördad. Det är inte nyskapande, men skickligt ihopsnickrat, välskrivet och, som alltid, spännande. Lite obehagligt är dock att Boschs ihärdiga kamp för att ge våldsoffren rättvisa gör honom till varm dödsstraffsförespråkare. Inte så oväntat av en amerikansk kriminalsnut kanske, men det har inte varit uttalat i de tidigare böckerna. Betyg: EEE

Småtrist Nesser

Jag har lyssnat på Håkan Nessers "Människa utan hund" som ljudbok och det långsamma tempot det innebär har kanske bidragit till min uppfattning att detta är en väldigt seg bok. Jag brukar gilla Nesser, men här blev det för mycket ältande i den disharmoniska familjen Hermansson där två familjemedlemmar försvinner utan ett spår med ett dygns mellanrum. Kommissarie Gunnar Barbarotti i den fiktiva staden Kymlinge är i och för sig en sympatisk ny deckarfigur, men det räcker inte. Historien är inte tillräckligt psykologiskt trovärdig för att klara ett så lågt tempo och det ambitiösa språket räcker inte till för att väga upp bristerna. Betyg: EE

Bakom kulisserna på finkrogen

Anthony Bourdain är i första hand köksmästare och inte författare. Det märks i hans "Kitchen Confidential - En kocks bekännelser". Det här är ingen bok man läser för själva läsupplevelsen, utan för den roande och kittlande inblicken i hur det egentligen går till i krogköken på Manhattan (och antagligen i resten av världen också). Översättaren har gjort ett hästjobb med Bourdains slängiga amerikanska talspråk och har lyckats riktigt bra. Betyg: EEE

Till deckare förklädd historielektion

Steven Saylor är ojämn. Hans oförtröttliga ambition att undervisa läsaren om antikens Rom är sig lik, men formerna förändras. Den förra boken jag läste ("Arms of Nemesis") var en klassisk pusseldeckare. I "Catilina's riddle" är deckargåtan enbart en tunn ursäkt för att beskriva ett komplicerat och dramatiskt skede i romersk historia. Det är ganska intressant, men liksom i "Roman Blood "blir det lite segt. Saylor beskriver relationer mellan män, framför allt fäder och söner, på ett utmärkt sätt, men hans kvinnogestalter känns mer schabloniserade. Betyg: EEE

Om en kurdisk mor

Mustafa Can skrev "Tätt intill dagarna" efter sin mors död. Den handlar om hennes sista tid i livet och om hur Can försöker lära känna henne bättre. Det lyckas dock inte så bra och Güllü Can fortsätter att vara en gåta för sin son och för läsaren. Boken är lite spretig och ibland lite väl introvert. Bäst tycker jag om de långa återblickar Can gör på sina föräldrars liv i turkiska delen av Kurdistan och berättelserna om tiden efter att familjen flyttat till Sverige. Can åskådliggör mycket tydligt invandrarens dilemma: att inte höra riktigt hemma någonstans. Jag älskar också Cans fantastiska språk! Betyg: EEE.

P.S. Vi diskuterade den här boken i min bokcirkel och då gav jag den en fyra i betyg, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...

Prisad barndomsskildring

"Svinalängorna" av Susanna Alakoski handlar om Leena som växer upp i en alkoholistfamilj i Ystad på 70-talet. Det är på många sätt en klassisk skildring av en eländig barndom och man blir förstås berörd av misären och utsattheten. Jag tycker mycket om Alakoskis språk och hennes osentimentala och ofta humoristiska berättarstil. Boken vann Augustpriset förra året. Betyg: EEEE

Rysk deckare i Agatha Christie-stil

"Leviathan" av Boris Akunin utspelar sig på lyxfartyget Leviathan som under sin jungfrufärd från Southampton till Calcutta 1878 visar sig ha en mördare ombord. Den klumplige kommissarie Gauche från Parispolisen är mördaren på spåret och får, som tur är, hjälp av den unge ryske polisen Fandorin. Mördaren måste vara en i en mycket begränsad krets människor där förstås alla har något att dölja. Det är upplagd som en klassisk pusseldeckare (som t.ex. "Döden på Nilen"), vilket förstås är förfärligt omodernt, men det är charmigt utfört och hyggligt välskrivet. Fandorin är huvudperson i en serie deckare av Akunin, men för att vara huvudperson är han ovanligt lite närvarande i den här boken. Historien berättas ur många olika perspektiv, men aldrig hans. Betyg: EEE

Listor, listor, listor

Nu har jag, i likhet med många andra, fastnat på Lists-of-bests... Jag har läst 21 % av Nobelpristagarna (dock inte just de böcker som ligger på listan), och 12 % av "1001 books you must read before you die". Jag har läst hela 53 % av "30 books every adult should read before they die" och 50 % av BBC:s lista "The Big Read - Top 100 books". Testa själva - det är kul! Och så blir man inspirerad att läsa några klassiker som man missat...

Deckare om fågelinfluensan

När man hittade fåglar med fågelinfluensa i Sverige förra våren kommer jag ihåg att det pratades om Anna Janssons "Främmande fågel". Nu har jag läst den och den handlar mycket riktigt om hur fågelinfluensan kommer till Gotland och börjar spridas bland människor. Den hade nog varit bättre om den varit en ren "katastrofbok" (om det nu finns någon sådan genre). Nu blandas en mer klassisk deckarhistoria in och den fungerar inte så bra. Berättelsen är också ganska spretig med för många olika perspektiv. Men det är i alla fall ganska spännande... Betyg: EEE

Underbara noveller!

Jag tycker mycket om den charmiga novellsamlingen "Den indiske tolken" av Jhumpa Lahiri. Det är en samling berättelser om människors vardagsliv och relationer, som även skildrar klass- och kulturskillnader. De flesta novellerna utspelar sig i USA och handlar om personer av indiskt ursprung som har lite svårt att finna sig till rätta i sitt nya hemland. Boken är Lahiris debutbok från 2000, men det är inget ofärdigt över den. Tvärtom behärskar hon den svåra novellkonsten till fulländning! Hon har också välförtjänt vunnit flera priser för boken, bl.a. Pulitzerpriset. Finns i En bok för alla. Betyg: EEEE+

P.S. En annan suverän novellsamling är franska Anna Gavaldas "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans".

Actionthriller i Södermalmsmiljö

Någon har kallat Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden" (del två i Milleniumserien) för actionlitteratur och det tycker jag är en bra beskrivning. Den är ingen klassisk deckare, eftersom den handlar mindre om att lösa ett mysterium än om hur man genom list och våld tar sig ur en mardrömslik situation. Det är lättläst och mycket spännande underhållning i realistisk miljö (t.ex. noggrant beskrivna gatuadresser på Södermalm) men utan några anspråk på psykologisk eller annan trovärdighet i övrigt. Den osannolika Lisbeth Salander har en större roll än i "Män som hatar kvinnor". Här blir hon misstänkt för mord och får använda alla sina övermänskliga förmågor för att hålla sig undan polisen och själv hitta mördaren. Betyg: EEE

Bokreafynd!!

Idag har jag fått mitt paket med reaböcker från Adlibris! Allt detta för under 700 kr:

• Boris Akunin: "Leviathan" (pocket) och "Särskilda uppdrag". Del tre och fem i den ryska deckarserien om 1800-talspolisen Fandorin.
• Anthony Bourdain: "Kitchen confidential - En kocks bekännelser" (pocket). Om den hårda verkligheten i stjärnkrogarnas kök.
• Antonia Fraser: "Marie Antoinette". Biografin som legat till grund för Sofia Coppolas film.
• Marie Hermansson: "Mannen under trappan". Jag gillade "Värddjuret" och älskade "Musselstranden", så det ska bli intressant att se hur den här är.
• Kari Hotakainen: "Löpgravsvägen". Finsk roman som vunnit flera priser, bl.a. Nordiska rådets litteraturpris 2004.
• Stieg Larsson: "Flickan som lekte med elden". Nu när den kom på rean behövde jag inte vänta på pocketreleasen.
• Tawni O'Dell: "Ivans återkomst". Den här vet jag inget om utan köpte på rekommendation i någon tidning (Aftonbladet?).
• Annie Proulx: "Brokeback Mountain". Novellsamling som hette "Berättelser från vidderna" från början, men nu har ju en av novellerna filmatiserats...
• Anne Tyler: "Ett amatöräktenskap" (pocket). En av mina amerikanska favoritförfattare.
• Anna Wahlgren: "Barnaboken". En klassiker.
• + åtta barnböcker.

Dessutom kommer ytterligare några barnböcker samt "Snöblomma och den hemliga solfjädern" av Lisa See i en separat försändelse senare. Den senare är en roman som utspelar sig i 1800-talets Kina.

Jag är mycket nöjd med mina fynd och återkommer senare med recensioner!

Kommissarie Ikmen på nya äventyr

"Arabesk" av Barbara Nadel är tredje delen i deckarserien med den kedjerökande och skåpsupande kommissarie Ikmen i Istanbul. Ikmens osunda levnadsvanor har lett till att han är sjukskriven på grund av magsår, men det hindrar honom inte från att lägga sig i utredningen när en ung kvinna hittas mördad. Hon visar sig vara den hemliga hustrun till den firade unga sångaren Erol Urfa. Enligt skvallertidningarna har Urfa ett förhållande med den mycket äldre och något bedagade, men fortfarande klart lysande kvinnliga sångstjärnan Tansu hanim. Arabesk är namnet på den sentimentala musikgenren de båda blivit superkändisar inom. Deckargåtan är ganska konventionell, genomskinlig och krystad. Nadels styrka är skildringarna av det nutida Istanbul. Jag gillar också hennes symptatiska huvudpersoner: Ikmen och hans familj och kollegor. Betyg: EEE

De två första delarna i serien heter "Belsassars dotter" och "Kristallburen". (Den senare har jag tydligen glömt att recensera, men jag har läst den.)

Fler romerska mordgåtor

Nu har jag läst ytterligare två böcker i Steven Saylors "Roma Sub Rosa"-serie: "The House of Vestals" och "Arms of Nemesis" ("I Hades käftar"). "The House of Vestals" är del två i serien. ("Roman blood" är den första - se min recension i maj 2006.) "The House of Vestals" består av korta noveller, vilket innebär att deckargåtorna är mindre intressanta, eftersom de måste presenteras och lösas på så litet utrymme. I stället är boken läsvärd för all kunskap den ger om det antika Rom: levnadssätt, traditioner osv. Dessutom introduceras flera personer som återkommer i senare böcker i serien. Betyg: EEE

"Arms of Nemesis" (del tre i serien) är en klassisk pusseldeckare. En skara gäster i en rikemansvilla vid Neapelbukten blir alla misstänkta för det brutala mordet på sin värd och huvudpersonen Gordianus har tre dagar på sig att lösa gåtan. Till detta kommer en ingående skildring av det grymma slaveriet som bar upp det romerska samhället samt den vanliga insmugna kunskapen om sådant som matvanor, arkitektur och begravningsritualer. Liksom i Saylors andra böcker förekommer flera personer som funnits i verkligheten. Betyg: EEE

Mördade snögubbar i Minnesota

"Snow blind" av P.J. Tracy utspelar sig under en snöstorm i Minnesota, så det passade bra att läsa den under gårdagen då snön föll i stora flingor över Stockholm nästan hela dagen. "Snow Blind" börjar med att mitt under en snögubbetävling för barn i Minneapolis hittas kropparna av två döda polismän gömda inuti snögubbar. Snart dyker ett annat lik upp i en snögubbe i en landsortshåla i norra Minnesota. Rör det sig om en psykopatisk seriemördare eller en copycat? P.J. Tracy fortsätter i samma stil som tidigare (se mina recensioner i september och oktober 2006): rolig dialog, fantasifulla mordhistorier och charmiga huvud- och bipersoner. Det är lättläst och spännande, men ger inte samma kick som den första boken... I den här har också Grace och hennes kollegor på dataföretaget Monkeewrench en mycket mindre roll, vilket gör det till en något mer konventionell polisdeckare. Betyg: EEE+

Giles Blunt fortsatt bra

Kanadensiske Giles Blunt gör mig inte besviken! "Fields of grief" är lika bra som hans tidigare böcker ("Forty words for sorrow"/"Fruset offer", "The delicate storm"/"En stilla storm" och "Black fly season"/ "Schamanen"). "Fields of grief" börjar mycket sorgligt med att polismannen John Cardinals fru dör. Hon har länge lidit av manodepressivitet och det ser ut som ett solklart självmord, men Cardinal blir misstänksam och påbörjar en undersökning. Skildringen av Cardinals sorg och skuldkänslor känns äkta och själva deckarhistorien är mycket skickligt konstruerad. Jag gillar deckarförfattare som lyckas hitta på något nytt! Betyg: EEEE

Två halvlästa + tre omlästa

Jag har nu gett upp "The mysteries of Udolpho" av Ann Radcliffe. 300 sidor av naturskildringar (alla landskap är "sublima"), illvilliga adelsmän, gotiska slott och en ung, godhjärtad hjältinna i trångmål fick räcka. Det finns en anledning till att vissa 1700-talsförfattare fortfarande är kända och älskade (t.ex. Jane Austen) och andra inte... Som jag skrev nedan, det är inte direkt dåligt, bara väldigt kompakt och långsamt. Samt ganska lätt att parodiera, vilket Jane Austen gjorde i "Northanger Abbey". Läs den i stället! Betyg: EE


Den andra boken jag lade ifrån mig (efter ca 150 sidor) var "Skam" av Karin Alvtegen. Jag trodde det skulle vara underhållande spänningsläsning och det är nog spännande, men jag kom på mig själv att hela tiden tänka på intrigens konstruktion i stället för att sugas in i berättelsen. Och då förlorar man lite av poängen med läsupplevelsen tycker jag. Boken handlar om två olyckliga kvinnor. Den ena är läkare och den andra är förtidspensionär. De känner inte varandra men intrigens konstruktion (och baksidestexten) tyder på att deras vägar kommer att korsas... Jag vet inte för jag slutade läsa innan det hände. Betyg: EE

I väntan på nya böcker som jag beställt har jag i stället läst om tre deckare av Michael Connelly: "Svart eko" ("The Black Echo"), "Svart is" ("The Black Ice") och "The Last Coyote" ("Den sista prärievargen"). Connelly är en av mina favoriter. Han har skrivit en serie om Los Angeles-polisen Harry Bosch där de här böckerna är nummer ett, två och fyra. Sedan har han skrivit några fristående också (se t.ex. min recension av "The Lincoln Lawyer" från augusti 2006). För en lista med alla Connellys böcker, klicka här. Bosch är förstås en klichépolis: en ensamvarg som har problem med auktoriteter, spriten och kvinnorna. Connelly håller dock en hög och jämn kvalitet och de svenska översättningar jag läst har också varit OK. Betyg: EEEE

Inga uppdateringar!

Jag har inte uppdaterat sedan före jul. Det beror på att jag håller på med "The mysteries of Udolpho", som är 620 sidor kompakt, engelsk skräckromantik från 1790-talet. Den är inte direkt dålig, bara gammeldags och trögläst, så jag kämpar på och gör små avbrott för att läsa om gamla favoriter. Jag har t.ex. läst om "En sky av vittnen", "De nio målarna", "Mördande reklam", "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad", av Dorothy Sayers. (De två sista är de allra bästa.) Jag har också gått med i en bokcirkel och vi skulle diskutera "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson, så då läste jag om den också. Men nu har jag gjort en lista på en massa nya böcker som jag vill läsa, så snart hoppas jag kunna återkomma med lite mer färska boktips.