Otäckt på riktigt

Jag brukar inte läsa skräcklitteratur, men nu har jag läst en bok som gjort mig rädd och det är en faktabok: "Förgiftad - om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa" ("Slow Death by Rubber Duck") av kanadensarna Rick Smith och Bruce Lourie. Boken kom ut 2009 (på svenska 2010) men är fortfarande tillräckligt aktuell för att vara mycket läsvärd. På ett lättillgängligt sätt går Smith och Lourie igenom några av de vanligaste farliga kemikalierna, var de finns och hur man kan undvika dem. De utsätter sig själva för olika saker, som att äta tonfisk (kvicksilver) och använda parfymerade, bakteriedödande hygienprodukter (ftalater och triklosan) och mäter sedan halterna av gifter i blodet. Vad gäller vissa av ämnena verkar det som om EU har legat före USA och Kanada med förbud och det har också hänt en del under åren sedan boken skrevs, men annat känns fortfarande skrämmande aktuellt. Visste du t.ex. att en kanariefågel dör om den är i samma rum som en överhettad teflonpanna och att det finns massor av barnleksaker som är gjorda av hormonstörande och cancerogena plaster? Mitt kök är nu rensat på det mesta av plast, jag steker min mat i en gammal, hederlig gjutjärnspanna och sonens mjuka plastleksaker har åkt ut. På mitt kylskåp sitter en lista ur boken på vilka plaster som är förhållandevis ofarliga (förpackningar som är märkta 1 PET, 2 HDPE, 4 LDPE och 5 PP) och de som bör undvikas (övriga).
Betyg: EEEE
P.S. För den som vill ha mer aktuell kunskap om svenska förhållanden kom Naturskyddsföreningen nyligen med en intressant rapport: Allt du (inte) vill veta om plast