Ett eget monster

I "Oranges are not the only fruit" ("Det finns annan frukt än apelsiner") berättade Jeanette Winterson i fiktionens form om flickan Jeanettes uppväxt som adoptivbarn i en fanatiskt religiös nordengelsk familj. Det var en fruktansvärd historia, men nu menar Winterson att det var den tillrättalagda "feel good"-versionen. I "Why be happy when you could be normal?" ("Varför vara lycklig när du kan vara normal?") berättar hon om sig själv och sin uppväxt, utan fiktionens försonande drag. Hon berättar om den dominanta mamman som låser dottern ute eller stänger in henne i kolkällaren, som kontrollerar varje del av hennes liv, men aldrig visar någon kärlek. Den undfallande pappan är inte till någon hjälp. Vid 16 års ålder lämnar Jeanette hemmet och försöker på egen hand förstå sig på livet och kärleken. Winterson skildrar sin rotlöshet och sitt sökande på ett fantastiskt sätt och hon ger inga enkla svar, för livet är inte enkelt utan ofta motsägelsefullt och svåranalyserat. Som när hon i slutet av boken försvarar sin adoptivmamma mot den biologiska mammans kritik: "Hon må ha varit ett monster, men hon var mitt monster." Jag tycker också mycket om hur Winterson sätter in sitt liv i ett geografiskt och socialt sammanhang. Hennes torra, engelska humor är ett sympatiskt inslag i boken, som lättar upp det tunga ämnet.
Betyg: EEEE+