En synnerligen dysfunktionell familj

"Avvägar" ("Back Roads") är Tawni O'Dells debutroman från 2000 och som sådan väldigt imponerande. Berättare och huvudperson är den 19-årige Harley, som efter att deras mamma dömts till livstids fängelse för att ha skjutit deras pappa, måste ta dubbla heltidsjobb för att kunna försörja de tre småsystrarna. Den udda familjen bor i Pennsylvanias fattiga bergsområden, där gruvorna lagts ned och människorna är inskränkta, fattiga och outbildade. Boken skildrar hur Harley gradvis bryts ned av isoleringen (som är både geografisk och social), det omänskligt stora ansvaret för syskonen, saknaden efter mamman, det sociala arvet (farfar slog pappa som slog barnen), den gradvis växande kunskapen om vad som egentligen hände när pappan blev skjuten och det alltmer ansträngda förhållandet till systrarna. "Avvägar" är ingen feelgoodbok, som "Ivans återkomst", men välskriven, angelägen, spännande och trovärdig (även om jag tycker att slutet kunde ha tonats ner). Betyg: EEEE

Feministisk medeltidsdeckare

Jag älskade Ariana Franklins första bok om den medeltida rättsläkaren Adelia Aguilar, "Dödens mästarinna", och jag blev inte ett dugg besviken på den andra, "The Death Maze" (även publicerad under titeln "The Serpent's Tale"). Adelia Aguilar, som är utbildad läkare från Salerno, hålls kvar i England av Henrik II. Hon tillkallas när kungens favoritmätress blivit förgiftad och kungen misstänker att det är drottningen, Eleonora av Akvitanien, som står bakom. Konflikten mellan kungen och drottningen riskerar att leda till ett förödande inbördeskrig, om inte drottningen frias från mordmisstankarna. Adelia måste försöka lösa gåtan utan att avslöja att hon har medicinska kunskaper, utan att bli anklagad för att vara häxa och utan att mördaren ger sig på hennes barn. Franklin skriver roligt och jag gillar hur hon gör sagoinslag, som ett högt torn med en instängd kvinna med långt, ljust hår, en svårgenomtränglig labyrint och en gammal kvinna som bjuder en ung flicka på giftsvamp i skogen, till helt påtagliga, prosaiska företeelser i den medeltida verkligheten. Betyg: EEEE+

Deckarklassiker om helig diamant

Trots att jag länge älskat både deckare och 1800-talsromaner hade jag tills helt nyligen aldrig hört talas om Wilkie Collins, som var samtida och god vän med Dickens. Obegripligt! Nu har jag läst "The Moonstone" ("Månstenen") från 1868, som anses vara en av de första riktiga deckarna. Månstenen är en en stor, för hinduer helig, diamant som kommit i en skrupelfri, engelsk officers händer vid plundringen av ett palats i Indien. Några decennier senare överlämnas den till den rika och vackra Rachel Verinder på hennes 18-årsdag. Och samma natt blir den stulen... Historien berättas i efterhand av olika personer som var med, t.ex. familjen Verinders hovmästare Betteredge, familjeadvokaten Bruff och Rachels kusin Franklin Blake. Boken är påtagligt humoristisk och har romantiska inslag i form av en kärlekshistoria med förhinder, men den tar också upp klassamhällets orättvisor. Tempot är givetvis lägre än i moderna deckare, men det är ändå spännande och väldigt underhållande. I den version jag läste (Penguin Classics, 1998) finns ett jätteintressant förord, som jag verkligen rekommenderar att man läser (efter att man läst boken). Betyg: EEEE

Hårdkokt i Texas

Varför får en bok med engelsk titel ("Bone scissors") en annan engelsk titel ("Sweet Virginia") när den översätts till svenska? Svaret på den frågan är antagligen att titeln "Sweet Virginia" ska utgöra en parallell till Michael Simons första bok "Dirty Sally" (som jag läst och har för mig att jag gillade). "Sweet Virginia" är alltså den andra boken om Austinpolisen Dan Reles. Titelns Virginia heter Key i efternamn och är en framgångsrik, stridbar, svart advokat. När hennes dotter dödas och hennes son skadas av en man som brutit sig in i deras hem anser polisen det därför troligt att hon var det tilltänkta offret. Det här är en deckare i den hårdkokta stilen. Den rör sig bland korrumperade, rasistiska poliser, skrupelfria gangsterbossar och utslagna knarkare och prostituerade i Texas undre värld. Det är hyggligt välskrivet och spännande, men inte riktigt min typ av deckare. Betyg: EEE

Bestialiska mord i amerikanska Södern

Efter att Patricia Cornwell ballat ur totalt har det varit ett vakuum i det amerikanska psykopatdeckarfacket. Nu har jag, tack vare Helena på bokhora.se, hittat Karin Slaughter (!), som är en mycket värdig efterträdare. Jag började med första delen i Grant County-serien, "Blindsighted". Huvudpersonen Sara Linton är barnläkare i en stad som är så liten att hon även får extraknäcka som rättsläkare. I denna lilla sydstatsidyll dyker det upp en seriemördare som våldtar och dödar kvinnor på det mest bestialiska sätt. Om man gillar den här typen av deckare gillar man det här! Det är välskrivet och tillräckligt spännande för att man inte ska bry sig om något så ovidkommande som trovärdighet! Betyg: EEEE+

P.S. Två av de senare delarna i serien går på bokrean.

Ständigt denne Poe

Matthew Pearl verkar gilla att skriva om verkliga 1800-talspersoner. Han gjorde det i "Danteklubben" och han gör det nu igen i "The Poe Shadow". Den amerikanske författaren Edgar Allan Poe dog i Baltimore den 7 oktober 1849 efter att ha varit försvunnen i några dagar. Han var förvirrad och ingen visste vad han gjorde i Baltimore. I "The Poe Shadow" blir den (fiktive) unge advokaten Quentin Clark så till den grad besatt av att ta reda på vad som egentligen hände Poe att han försummar sin fästmö, sin advokatpraktik och sin egendom. Han ger sig av till Paris för att hitta monsieur Duponte som han tror har stått modell för Poes detektiv Dupin från "Morden på rue Morgue". Clark är övertygad om att en så briljant person ska kunna hjälpa honom att lösa gåtan. Jag antar att Pearl har försökt skriva en deckare i 1800-talsstil, men det fungerar tyvärr inte särskilt bra. Personerna är alltför konstlade och de osannolika sammanträffandena alldeles för många. Jag blir otroligt irriterad på den naive Clark (som har Watson-rollen mot Dupontes Sherlock Holmes). Betyg: EE+

P.S. Poe är tydligen en populär person att baka in i romaner, se även "Den amerikanske pojken".

Botanisk thriller

Diane Harpmann har förlorat sin man och sitt barn i en bussolycka och lever som bedövad i en liten etta i Paris kinesiska kvarter. Hon försörjer sig på att skriva ytliga reportage i olika tidningar och när hon är ute på ett sådant uppdrag råkar hon bli vittne till ett massmord på en kinesisk restaurang. Tillsammans med sin väninna Elsa börjar hon nysta i den komplicerade historien som vindlar från kinesiska triader, via genteknikföretag till ryska oligarker. Stämningen i "Bombyx" av Anne Rambach är nästan drömlik i början, men allteftersom Diane vaknar upp ur sin letargi blir det mer klassisk deckar- eller thrillerstämning i boken. Jag gillar det mesta: miljöskildringarna är underbara för en Parisälskare och Rambach är bra på att hålla spänningen uppe. Dock blir historien lite väl komplicerad mot slutet (kanske en nödvändighet för spänningens skull?) och slutet är rätt konstigt. Betyg: EEEE

Aurora Teagardens första fall

I dessa vampyrbesatta tider har jag blivit lite nyfiken på Charlaine Harris, som skrivit den bokserie som TV-serien "True Blood" bygger på. Jag började dock med att läsa första delen i en deckarserie (utan övernaturliga inslag) med småstadsbibliotekarien Aurora Teagarden som huvudperson. Den heter "Real Murders" och handlar om en grupp personer som träffas och diskuterar verkliga mordfall. Nöjet avtar när en medlem i gruppen hittas mördad strax innan ett möte och mordet verkar ha gått till precis som det mord som man just skulle diskutera. Det talar för att det är någon i gruppen som är mördaren! Upplägget är kul och håller boken igenom. Stilen är lättsam och skämtsam (trots mord och psykopater) och har rätt stora chick lit-inslag. (Aurora har fullt upp med att dejta och fundera på vem av två kandidater hon ska välja.) Betyg: EEE+

Skräck, mord och mysterier i Sydfrankrike

"Kryptan" av Kate Mosse fick jag tips om på ett så otippat ställe som Alliance Française d'Uppsals temadag om franskt vatten! Översättaren Ingar Gadd höll ett föredrag om Claude Debussy och gjorde reklam för den här boken där Debussy har en liten roll. Jag måste erkänna att jag inte är något skräckfan och därför inte så ofta läser den här typen av böcker. Däremot älskar jag historiska deckare och spänningsromaner och som tur är är de övernaturliga inslagen i "Kryptan" inte störande stora. (De hade helt kunnat uteslutas, enligt min mening.) "Kryptan" handlar om den 17-åriga Léonie Vernier som 1891 kommer till den dystra lantegendomen Domaine de la Cade i sydvästra Frankrike. Drygt hundra år senare kommer den amerikanska forskaren Meredith Martin också dit för att spåra sina förfäder. De övernaturliga inslagen i berättelsen inkluderar en demon som väcks genom att en speciell tarotkortlek används på ett visst sätt i ett gammalt gravkapell i skogen. Men de båda kvinnorna stöter också på mer "realistiska" mysterier och har högst levande mördare att tampas med. Det är klart underhållande och jag älskar att läsa om platser jag känner till, i det här fallet kvarteren runt Parc Monceau i Paris och den sydfranska staden Carcassonne. Betyg: EEE+

P.S. Läs också "Historikern" av Elizabeth Kostova.

Historisk ospänning

Efter "Bleeding Heart Square" gick jag vidare och läste en tidigare roman av Andrew Taylor: "Den amerikanske pojken". Den utspelar sig 1819-20 och huvudperson är en ung man, Thomas Shield, som efter att ha skadats vid Waterloo lyckas få arbete som lärare på en internatskola för pojkar. Där finns en ung pojke vid namn Edgar Allan. Pojkens biologiske fars namn är Poe och han är den pojke titeln syftar på. Berättelsen kretsar dock i första hand kring Edgar Allans bästa vän, Charles Frant, och hans familj: den hårda bankirfadern Henry, den vackra, ömsinta modern Sophie, den frimodiga kusinen Flora Carswall och hennes skrupelfrie fader. Berättelsen inkluderar flera mystiska dödsfall, ett omtvistat testamente, förföljande fotsteg på dimmiga Londongator, en dyster herrgård på landet, m.m. Trots alla dessa lovande ingredienserna är boken tyvärr lite tråkig. Betyg: EEE

Om att gå i terapi

Christine Falkenlands "Öde" handlar om Siri, som efter ett missfall börjar gå i terapi hos en psykoanalytiker. Allteftersom rullas hennes historia upp: modern som dör, den hårda, kalla fadern, den stränga församlingen på den bohusländska ö där hon växer upp, mannen som slår henne m.m. Det känns konstlat, konstruerat och är inte särskilt intressant. Jag blir mest irriterad på huvudpersonens velande och ältande. Betyg: EE

Deckare enligt mallen

Varför måste alla deckare börja med en återblick på något hemskt som hänt för länge sedan? Och varför måste alla detektiver ge sig av ensamma till ensliga hus där mördaren, som fram tills dess verkat helt normal, plötsligt visar sin totala galenskap, men i stället för att döda detektiven (vilket vore det mest logiska), binder henne/honom och berättar utförligt varför han/hon begått alla mord, tills dess att någon hinner komma fram och räddar detektiven? Är inte detta lite klyschigt? Så är det i alla fall även i förra årets hyllade debut "Lärarinnan i Villette" av Ingrid Hedström. Hedström har varit DN:s Brysselkorrespondent och det är uppenbart att hon väl känner till det Belgien som hon kärleksfullt beskriver. Jag har alltså inget att invända mot skildringarna av den fiktiva vallonska staden Villette och inte heller mot det sympatiska och intressanta persongalleriet, med den 34-åriga undersökningsdomaren Martine Poirot (!) i spetsen. Det jag inte gillar lika mycket är de ovan beskrivna deckarklyschorna och även det ganska styltiga språk som tyvärr är så vanligt i svenska deckare. Betyg: EEE

Jag fortsätter digga Dickens

"David Copperfield" från 1849 var Charles Dickens egen favorit bland hans böcker och den som är mest självbiografisk. David Copperfield är faderlös, men lever som barn ett lyckligt liv med sin änglalika mor och den kärleksfulla tjänstekvinnan Peggotty. Bekymren börjar när modern gifter om sig med en grym och hård man. Modern dör och styvfadern tar den tioåriga David ur skolan och skickar honom till London för att arbeta. David rymmer till slut och tar sig till fots till sin excentriska gammelmoster i Dover. Hon tar sig an honom och låter honom gå i skola i Coventry. I boken återfinns sådana välkända namn som Mr Micawber (god) och Uriah Heep (ond) och även de tre kärlekarna i David Copperfields liv: barndomskärestan Emily (som går ett ont öde till mötes), den oförståndiga, docklika Dora och den osannolikt goda och kloka Agnes. Alla tre är förstås vansinnigt vackra. Om man inte störs av Dickens sentimentalitet är "David Copperfield" 900 sidor underbar underhållning! Betyg: EEEE+