Efter en lite trög start tar sig "Danteklubben" av Matthew Pearl och blir riktigt spännande. Huvudpersonerna är fyra äldre, bildade herrar i Boston på 1860-talet. (De har alla funnits i verkligheten.) De har bildat en liten klubb för att hjälpa poeten Longfellow med den första amerikanska översättningen av Dante Alighieris "Den gudomliga komedin". Det låter ju inte så dramatiskt, men när de inser att en serie mord som begåtts i staden alla haft Dantes helvetesstraff som modell, blir det mer spännande. Mördaren måste ju vara någon av de få i staden som kan läsa italienska eller som på något annat sätt kunnat få reda på detaljer ur boken. Om man står ut med den lite gubbiga atmosfären är det en riktigt trevlig läsupplevelse. Det är alltid sympatiskt när författaren får läsaren att känna sig intelligent och dessutom får man förstås en hel del kunskap om Dante och hans verk. Betyg: EEEE
24 februari 2008
Litterära mord i 1800-talets Boston
Efter en lite trög start tar sig "Danteklubben" av Matthew Pearl och blir riktigt spännande. Huvudpersonerna är fyra äldre, bildade herrar i Boston på 1860-talet. (De har alla funnits i verkligheten.) De har bildat en liten klubb för att hjälpa poeten Longfellow med den första amerikanska översättningen av Dante Alighieris "Den gudomliga komedin". Det låter ju inte så dramatiskt, men när de inser att en serie mord som begåtts i staden alla haft Dantes helvetesstraff som modell, blir det mer spännande. Mördaren måste ju vara någon av de få i staden som kan läsa italienska eller som på något annat sätt kunnat få reda på detaljer ur boken. Om man står ut med den lite gubbiga atmosfären är det en riktigt trevlig läsupplevelse. Det är alltid sympatiskt när författaren får läsaren att känna sig intelligent och dessutom får man förstås en hel del kunskap om Dante och hans verk. Betyg: EEEE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bra att någon gillade den, jag minns att jag tragglade mig igenom den utan att förstå varför jag gjorde det...
SvaraRaderaEnligt min uppfattning/smak har författaren lyckats hitta precis rätt balans mellan tröghet/krav på läsaren(som gör det lite kämpigt att läsa) och spänning (som får en att läsa vidare). Det är väl det som gör att man känner sig smart, fast man läser en deckare...
SvaraRadera