Döden checkar in

I fjärde delen i deckarserien om franskkanadensiska kriminalaren Armand Gamache, "Ett förbud mot mord" ("The Murder Stone"), har Louise Penny faktiskt flyttat sig en liten bit från den idylliska byn Three Pines där de tidigare delarna utspelar sig. Det är sommar och Armand och hans fru Reine-Marie kommer till ett lyxigt, litet hotell vid en sjö mitt ute i skogen för sin sedvanliga semestervecka. På hotellet har även en stor, rik och grälsjuk familj tagit in för att fira något slags familjejubileum. Det går förstås som man kan ana: någon i familjen blir mördad och Gamache får rycka in. I början blir jag lite irriterad på att Gamache beskrivs som så oändligt lugn, trygg, kärleksfull och klok (på ett ganska klichéfyllt sätt dessutom), men när deckarhistorien tar fart bryr jag mig mindre om det. Och det kan ju vara lite skönt med en polis som inte är frånskild, ensam och halvalkoholiserad som omväxling! Man behöver heller inte vara orolig: Penny kan förstås inte låta bli att få in Three Pines på ett hörn och hennes skildringar av mat är lika aptitretande som alltid.
Betyg: EEEE

Passagerarfartyg ur pojkperspektiv

I bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet" har vi läst "Kattens bord" av Michael Ondaatje (som skrev "Den engelske patienten"). Det var en överraskande trevlig upplevelse! Romanen utspelar sig på 50-talet och handlar om den 11-årige Michael, som ensam ska resa med ett passagerarfartyg från Sri Lanka (då Ceylon) till England. Resan tar tre veckor, under vilka mycket hinner hända. Michael lär känna två andra pojkar och tillsammans upptäcker de skeppet från för till akter och från brygga till lastrum. Bokens titel kommer av att de vid måltiderna är placerade vid kattens bord, som tydligen är bordet längst bort från kaptenens. Vid detta bord sitter en brokig skara människor, som läsaren också får lära känna. Ett passagerarfartyg är en fantasieggande miljö och boken hade lätt kunnat bli ett lättsamt pojkäventyr, men Ondaatje gör något mer av sin historia, framför allt genom att följa personerna framåt i tiden och låta deras öden vävas in i varandras. Det är skickligt konstruerat, mycket välskrivet och härligt underhållande.
Betyg: EEEE+
P.S. För fler härliga skildringar av livet på forna tiders passagerarfartyg rekommenderar jag "The Game" och "Dreaming Spies" av Laurie R. King och "Vinterträdet" av Ellen Mattsson.

På randen till en revolution

Jag läser sällan äventyrsromaner, men en recension i DN fick mig att bli nyfiken på "Järnskallen" av Nils Håkanson. Den utspelar sig 1917. Ute i världen rasar det stora kriget och i Sverige är det brödköer, upplopp och risk för revolution. En maskerad man, herr Agnefit, samlar en grupp udda människor för att de ska utreda ett mord. Det är en svensk-baltisk adelsman utskickad av den ryska underrättelsetjänsten, en ung borgerlig kvinna som kan asiatisk kampsport och som utklädd i grön paljettdräkt hoppar mellan taken i Gamla Stan, en dansk ingenjör som är ett tekniskt geni och en sliten, alkoholiserad kvinna som är expert på bedrägerier och förklädnader. Tillsammans med ytterligare flera personer dras de in i en spännande historia som berättas på ett utmärkt språk och med bra tempo. Miljöskildringarna från Stockholm och andra ställen är fantastiska och jag gillar att huvudpersonerna får vara mänskliga och felbara. Till och med den mystiske herr Agnefit  tvekar och är osäker ibland.
Betyg: EEEE

2 x Tyler

Amerikanska Anne Tyler är en av mina favoritförfattare. Hon påminner mig om Alice Munro (en annan favorit!) men hon skriver romaner, inte noveller. Tylers romaner handlar alltid om ganska vanliga människors vanliga liv och de utspelar sig alla i Baltimore. 

Hennes senaste roman, "A Spool of Blue Thread" ("Den blå tråden"), handlar om familjen Whitshank. Den består av föräldrarna Abby och Red och deras fyra vuxna barn. Som alla familjer har de sina givna roller och konflikter, sina vanor och traditioner, sina myter och hemligheter. I tillbakablickar får läsaren veta hur Abby och Red möttes och hur Reds föräldrar på sin tid möttes. Jag tycker om Tylers sätt att beskriva människors liv och relationer utan någon större dramatik, men ändå oavbrutet fascinerande och intresseväckande. Det här är en av hennes bästa!
Betyg: EEEEE

 När jag hade läst ut "A Spool of Blue Thread" var jag sugen på mer Tyler och tog fram "Och var hör du hemma?" ("Digging to America") som stått oläst i min bokhylla i flera år. Jag tror att jag köpte den för länge sedan därför att den har adoptionstema. Den handlar om två mycket olika familjer som knyts samman genom att de får sina döttrar samma dag. En dag i augusti 1997 anländer två små flickor från Sydkorea till Baltimores flygplats, där de möts av sina nya föräldrar. Jin-Ho kommer till den uramerikanska, stora och bullriga familjen Donaldson och Susan kommer till den mer stillsamma familjen Yazdan, som har sitt ursprung i Iran. Familjerna bestämmer att träffas varje år och fira "ankomstdagen". Boken handlar förstås en del om hur adoptivfamiljer kan förhålla sig till sina barns ursprungsländer, men mest handlar den om hur det är att byta land i vuxen ålder. Det är Susans farmor, Maryam, som är den egentliga huvudpersonen i denna roman, som jag också tyckte mycket om.
Betyg: EEEE+

Komma hem

Jag älskade Cilla Naumanns förra roman, "Springa med åror", så jag hade höga förväntningar på hennes senaste, "Bära barnet hem". Den handlar om adoption, vilket också borde göra den särskilt angelägen för mig, som har adopterat. I boken berättar Naumann om sin egen (antar jag) första adoptionsresa till Colombia för att hämta sonen Adam och om Adams och hennes återresa när sonen blivit vuxen. Parallellt berättar Naumann om en fiktiv kvinna, Ana, som också blev övergiven som barn, men som inte blev adopterad. Hon växte upp på ett katolskt barnhem och i vuxen ålder arbetar hon som hemhjälp och barnflicka i en rik familj. Hur det är att resa till ett främmande land för att hämta sitt barn, känslan när man möter sitt barn för första gången, tankarna på den första mamman och på barnets ursprung har jag redan läst många skildringar av. Naumann skriver förstås bra, men för mig kändes den delen av boken inte så intressant. Då tyckte jag bättre om Anas historia, som är gripande och med stor tydlighet visar varför barnhem inte är något hem för barn, inte ens när barnen blir väl omhändertagna där. Tänk dig att vid 18 års ålder ensam slängas ut i världen för att klara dig själv och att då inte veta vad ett hem egentligen är eller hur en familjemiddag går till!
Betyg: EEE+

H som i hök

I "H is for Hawk" berättar engelska författaren och historikern Helen Macdonald om hur hon hanterar sorgen efter sin hastigt bortgångne far genom att träna upp en duvhök. Det är inte fullt så vansinnigt som det låter för Macdonald är en van falkenerare, men hon har aldrig tidigare tränat en duvhök, som är en art som anses särskilt svår att hantera. Höken Mabel flyttar in i vardagsrummet i Macdonalds lilla hus i Cambridge, Helen fyller frysen med döda kaniner och de går tillsammans in i en bubbla där människa och djur flyter samman. Detta är en helt fantastisk skildring av sorgebearbetning och av förhållandet mellan människa och djur. Parallellt med sin egen historia berättar Macdonald om den olycklige författaren T.H. White (Han skrev bl.a. "Svärdet i stenen") och hans misslyckade försök att träna en duvhök på 1930-talet. Macdonald har humor och många kloka tankar och hon skriver på en utsökt engelska som är en njutning att läsa. Läsningen väcker många tankar hos mig. Är det verkligen rätt av människor att hålla så vilda djur som rovfåglar i fångenskap? Men jag har själv gerbiler (ökenråttor) hemma - är det mer moraliskt försvarbart?
Betyg: EEEEE
P.S. Falkenering är förbjudet i Sverige sedan 1969.

Flavia på flickskola

I sjunde delen i Alan Bradleys serie om flickdetektiven Flavia de Luce, "As Chimney Sweepers Come to Dust", har huvudpersonen hunnit bli 12 år och skickats iväg (förvisats, tycker hon själv) till en flickskola i författarens hemland Kanada. Där har hennes mamma gått före henne och skolan visar sig mer eller mindre vara en plantskola för spioner. Men det första som händer är att Flavia hittar ett skelett i skorstenen i sitt rum och får höra att flera flickor har försvunnit på mystiska sätt. Som vanligt är Bradley bra på att blanda humoristisk mysdeckare med psykologiskt trovärdiga skildringar, t.ex. av Flavias hemlängtan och svårigheter att få vänner på skolan.
Betyg: EEEE+

En gangsterhustrus inre liv

Jag minns att när Karolina Ramqvists roman "Flickvännen" kom 2009 så läste jag beskrivningen av vad den handlade om och tänkte att det lät inte så intressant. Sen fick den pris och i år kom den fristående uppföljaren "Den vita staden". Det fick mig att ändå välja "Flickvännen" till månadens bok i bokcirkeln "Det namnlösa sällskapet". Så nu har jag läst den och kan konstatera att den var precis som jag hade trott, dvs. inte särskilt intressant, men ganska välskriven och effektivt berättad. Den handlar om Karin, vars pojkvän John är kriminell och för stulna pengar har köpt ett tjusigt hus i förorten åt dem. Boken utspelar sig under en helg då John är borta på ett "jobb" och Karin inte får kontakta honom och inte heller lämna hemmet. Karin försöker hantera sin ångest genom att pedantiskt städa det opersonligt inredda, hotelliknande hemmet och omständligt sköta sin kropp och underhålla sin skönhet. Hon blir orolig av att inte veta vad John gör, hon funderar på om han kommer att älska henne när hon inte längre är lika vacker, tänker tillbaka på hur de träffades, försvarar sitt val att leva som hemmafru till en gangster och så förbereder hon en tjejmiddag för Johns "kollegors" flickvänner. Det är en originell historia Ramqvist berättar, men språket har små skönhetsfel och jag har, som sagt, svårt att uppamma något intresse för Karin och hennes livsval.
Betyg: EE+
P.S. Läs hellre Ramqvists 90-talsnostalgiska "Alltings början".

Sveriges nya deckardrottning!

Jag är så glad att det har dykt upp en riktigt bra svensk deckarförfattare: Anna Lihammer! Jag tyckte mycket om hennes debut "Medan mörkret faller" och nu har fortsättningen, "Än skyddar natten", kommit. Temat är fortfarande det nazifierade Sverige på 1930-talet. En tysk arkeologisk expedition reser runt i Sverige för att göra gipsavgjutningar av hällristningar.  En journalist, knuten till den tyska delegationen i Stockholm, hittas med halsen avskuren på en av dessa hällristningar och det börjar pratas om offer och ritualmord. Det tror inte poliskommissarie Carl Hell på ett dugg och som vanligt lyckas han genomdriva sin vilja att få polissystern Maria Gustavsson till assistent i utredningsarbetet. Det är en fantastisk, om än blodig, skildring av det svenska 1930-talet och en rasande spännande historia! Så där spännande att jag kan ha överseende med att upplösningen inte känns helt psykologiskt trovärdigt. Hell och Gustavsson tror jag benhårt på!
Betyg: EEEE+

Brottsbekämpning i Tel Aviv

"Utsuddade spår" och "Okänt hot" är något så ovanligt som israeliska deckare. Författaren heter Dror Mishani. Huvudpersonen, kriminalpolisen Avraham Avraham, skämtar om att det inte skrivs några deckare på hebreiska. Historierna utspelar sig i Tel Aviv och behållningen med dem är framför allt miljöskildringarna och skildringen av den lågmälde Avrahams liv snarare än själva deckarhistorierna. Den första boken handlar om en försvunnen tonårspojke och den andra om ett bombhot mot en förskola. Jag gillar att Mishani låter sin huvudperson bli påverkad av det som händer i den första boken och handla utifrån det i den andra.
Betyg: EEEE

Flavia och den försvunna mamman

Jag har kommit in ett Flavia-flow och kan inte sluta läsa Alan Bradleys serie om den 11-åriga kemisten och detektiven Flavia de Luce. I sjätte delen "The Dead in their Vaulted Arches", trängs Flavia och hennes familj med halva byn på stationen för att ta emot Flavias mamma Harriet, som varit försvunnen i tio år. I tumultet på stationen får Flavia ett mystiskt meddelande av en okänd man, som innan han hinner förklara sig hamnar under tågets hjul. Flavia slits mellan sin önskan att reda ut familjehemligheterna och att delta i lösandet av mordet på stationen. Hör de kanske ihop? Jag gillade den här delen i serien extra mycket, eftersom den handlar så mycket om Flavias egen familj.
Betyg: EEEE+

Flickan och friheten

"Slammerkin" betyder både löst sittande klänning och lösaktig kvinna. Det är en bra titel på Emma Donoghues roman om Mary Saunders. Mary är en revolterande tonåring med en stark längtan efter skönhet och frihet i 1760-talets London. Hon känner sig oälskad och vill ha en annan framtid än sin mor, som sliter ut sig med sömnadsarbete i hemmet. Tyvärr fanns det inte så många utvägar för en fattig flicka på den tiden och Mary gör inte de klokaste livsvalen. Jag gillar att Donoghue inte gör sin huvudperson till en traditionellt god, vacker och "dygdig" hjältinna utan att hon får vara mänsklig och felbar. Överlag tycker jag att personporträtten är nyanserade och trovärdiga. Miljöskildringarna från London och landsorten är också fantastiskt livfulla och realistiska. Och så älskar jag de lustfyllda skildringarna av kläder, tyger och sömnadsdetaljer.
Betyg: EEEE+
P.S. Läs också "The Crimson Petal and the White" av Michel Faber och "Mary Jones historia" av Elin Boardy.

Slammerkin-klänning från 1700-talet

Tanten som blev spion

Hos Lotta Olsson i DN får jag många intressanta boktips, t.ex. "Den otroliga Mrs. Pollifax" ("The Unexpected Mrs. Pollifax") av Dorothy Gilman. Den är från 1966 (på svenska 1968) och verkar inte ha lånats ut på ett bra tag om man dömer efter den tid det tog för biblioteket att leta rätt på denna gamla goding i magasinet åt mig. Det är första delen i en serie spionromaner med Mrs. Pollifax i huvudrollen. Hon är en änka med vuxna barn som tycker att tillvaron är ganska tråkig. Eftersom hon alltid har drömt om att bli spion åker hon till CIA:s högkvarter för att erbjuda sina tjänster. Tack vare en lycklig slump får hon faktiskt ett uppdrag, som bedöms som helt ofarligt och omöjligt att misslyckas med: hon ska åka på semester till Mexico City och ta med sig några dokument hem. Men något går förstås fel och Mrs. Pollifax dras in i en fartfylld actionhistoria. Spionromaner är inte min favoritgenre, men den här var humoristisk och sympatisk.
Betyg: EEE

Het Londonsommar x 2

Jag har lyssnat på två engelska deckare som båda utspelar sig i London under en värmebölja (sommaren 2013?).

"Granne med döden"("The Killer Next Door") av Alex Marwood (som skrev "Wicked Girls") utspelar sig i ett hus i södra London där de olika grannarna mer eller mindre motvilligt måste börja umgås med varandra. Där finns en gammal dam som bott hela sitt liv i källarvåningen, en förrymd tonårstjej från Liverpool, en frånskild musiklärare med autismspektrumstörning, en socialt valhänt medelålders man, en 30-årig kvinna på flykt undan den organiserade brottsligheten och en manlig flykting från Mellanöstern. Först undrade jag om deras mellanhavanden verkligen kunde fylla en hel bok, men jag insåg snabbt, att jo, Marwood fixar det!
Betyg: EEEE

I "En mörk och förvriden flod" ("A Dark and Twisted Tide") av Sharon Bolton (klicka på etiketten Bolton för att se vad jag skrivit om hennes tidigare böcker) har Lacey Flint lämnat kriminalpolisen och i stället börjat vid flodpolisen i London. Det passar henne bra för hon bor på en flodbåt och simmar varje morgon i Themsen. En morgon hittar hon ett lik på sin simtur och eftersom det inte är ett vanligt drunkningsoffer dras Lacey in i en ny mordutredning. Jag gillar Boltons originella historier, sympatiska personer och skildringar av Londons undanskymda hörn. Dessutom är det spännande som sjutton!
Betyg: EEEE

Slump eller livsval?

Jag gav upp om Karin Alvtegen för ett antal år sedan, men nu blev hennes "Fjärilseffekten" sommarens läsning i bokcirkeln Det namnlösa sällskapet och då gav jag henne förstås en ny chans. Boken börjar med en tidningsartikel om ett tåg som krockat med en bil. Resten av boken är förhistorien, där man får veta vad som ledde fram till den ödesdigra olyckan. Denna ramhistoria, eller vad man ska kalla det, tycker jag är ganska onödig, för den är så kortfattat presenterad att den inte skapade något intresse hos mig att ta reda på bakgrunden. Däremot sögs jag snabbt in i resten av boken, där man får följa en äldre kvinna som plötsligt bryter upp från sitt äktenskap, hennes olyckliga, oförstående dotter och en krisande småbarnspappa i förorten (som hämtad ur "Vi i villa"). Personskildringarna är väl inte alltid helt realistiska, men de är intressanta. Boken visade sig också ge underlag för mycket diskussion i bokcirkeln!
Betyg: EEE

Fast i Flavias garn

I femte delen av Alan Bradleys deckarserie om 11-åriga Flavia de Luce, "Speaking From Among the Bones", är det påsk 1951. I den lilla bykyrkan i Bishop's Lacey ska en 500 år gammal helgongrav öppnas och Flavia är förstås på plats, som alltid när något händer i byn. Eftersom hon är den enda som är liten nog att kika in i graven är hon den som upptäcker att ett mycket färskare lik verkar ha tagit helgonets plats. Som vanligt handlar det också om Flavias jobbiga relation till storasystrarna och den mentalt frånvarande pappan, som snart kan tvingas sälja familjegodset Buckshaw. Jag gillar Bradleys blandning av humoristisk mysdeckare och familjetragedi och är helt fast i Flavias garn. Som tur är finns del 6 ("The Dead in their Vaulted Arches") och 7  ("As Chimney Sweepers Come to Dust")  i serien redan och del 8 ("Thrice the Brinded Cat Hath Mew'd") kommer nästa år!
Betyg: EEEE

Nicola Fuller of Central Africa

Efter att ha skrivit om sin barndom ("the Awful Book" som modern kallar den), men innan hon skrev om sin skilsmässa, skrev Alexandra Fuller en bok om sin excentriska, roliga, starka och sköra mamma: "Cocktail Hour Under the Tree of Forgetfulness". (Den underbara titeln får sin förklaring i boken!) På sin vackra prosa berättar Fuller om mammans aristokratiska skotska bakgrund, barndomen i Kenya, äktenskapet med Tim Fuller, slitet på de olika gårdar dit de flyttar, inbördeskriget, barnen som dog, alkoholismen och den psykiska sjukdomen. Allt beskrivet med mycket humor, kärlek och respekt. Fuller redovisar tydligt sina föräldrars aktiva val att i början av 1970-talet flytta till det rasistiska, minoritetsstyrda Rhodesia, men fördjupar sig inte i motiven till det (mer än att det framgår att de vill ha och arbeta på en egen gård) eller i sina föräldrars ideologiska övertygelser. På slutet framgår att paret Fuller numera driver en framgångsrik fisk- och bananfarm i Zambia och det framstår som om deras kärlek till Afrika i slutändan varit starkare än deras eventuella rasistiska övertygelser. Oavsett är skildringen av Nicola Fullers liv både ett personligt porträtt av en ovanlig kvinna och en bit läsvärd 1900-talshistoria.
Betyg: EEEE

I klichéernas skugga

Det är ett lite uttjatat upplägg: ett gäng bohemiska ungdomar, en sommar, alkohol, knark och sex, något oåterkalleligt händer (se t.ex. "Ödesdiger vändning" av Barbara Vine och "Grenar av gift" av Erin Kelly). I "Skuggan av ett år" av Hannah Richell är det Kat och hennes fyra vänner som tar examen från universitetet sommaren 1980 och inte vet vad de ska göra av sina liv. Ledda av den karismatiska Simon beslutar de att de ska försöka klara sig ett år i en övergiven, avlägsen stuga vid en liten sjö i norra England. Parallellhistorien i nutid handlar om Lila, som är lamslagen av sorg efter att ha förlorat sitt ofödda barn. En dag får hon veta att en okänd person har skänkt henne en stuga i norra England. Trots de något klichéartade ingredienserna (som är fler än de ovan nämnda) är detta helt okej underhållning för den som gillar genren.
Betyg: EEE

Mord, vind och vatten

Elly Griffiths osannolika deckarhjältinna, den medelålders arkeologen och ensamstående mamman Ruth Galloway, är tillbaka i "De öde fälten" ("The Ghost Fields"). Denna gång blir hon inblandad när det vid ett husbygge på ett fält dyker upp ett intakt flygplan från andra världskriget, komplett med en död människa vid spakarna. Deckarhistorien kretsar kring en överklassfamilj i en nedgången herrgård, men den verkliga huvudrollen har Norfolks platta, blåsiga landskap som havet hela tiden hotar att ta tillbaka.
Betyg: EEE+
P.S. Missa inte Dorothy Sayers mästerliga deckare "De nio målarna", som har varit en uppenbar inspirationskälla för Griffiths.

En sagoberättares liv

Det skulle tydligen till en dansk för att få till en riktigt bra biografi över den svenska nationalklenoden Astrid Lindgren: "Denna dagen, ett liv" av Jens Andersen. Det är en välskriven och välresearchad biografi som lägger lagom mycket vikt på de olika delarna av Lindgrens liv. På ett respektfullt och osentimentalt sätt skriver Andersen mycket om det som tidigare inte varit så känt: att Lindgren som 18-åring blev gravid med sin gifte chef, reste till Köpenhamn för att föda sonen Lasse och inte kunde ta honom till sig förrän flera år senare. Ur boken stiger en levande bild av en sympatisk, men mer komplex person, än den helgonförklarade sagotanten som varit den gängse bilden.
Betyg: EEEEE