2013 års bästa böcker

I år blir det en 20-i-topp-lista där många av mina favoritförfattare figurerar:

1. "Agaat" av Marlene van Niekerk

2. "The Beggar Maid" (Tiggarflickan) av Alice Munro

3."Wolf Hall" av Hilary Mantel

4. "Bring Up the Bodies" av Hilary Mantel

5. "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg

6. "Ru" av Kim Thúy

7. "En storm kom från paradiset" av Johannes Anyuru

8. "Dag" av Björn Runeborg

9. "Egenmäktigt förfarande" av Lena Andersson

10. "Tell the Wolves I'm Home" (Låt vargarna komma) av Carol Rifka Brunt

11. "Bländad av ljuset" av Zoë Wicomb

12. "The Goldfinch" (Steglitsan) av Donna Tartt

13. "Sisterland" av Curtis Sittenfeld

14. "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie

15. "Häxringarna" av Kerstin Ekman

16. "Springkällan" av Kerstin Ekman

17. "Dear Life" (Brinnande livet) av Alice Munro

18. "The Bellwether Revivals" av Benjamin Wood

19. "I odjurets trädgård" (In the Garden of Beasts) av Erik Larson

20. "The End of Everything" av Megan Abbott

Gott Nytt Läsår!

P.S. Här kan du läsa om 2012 års bästa böcker.

Hårets betydelse

Som mamma till ett barn från Sydafrika har jag varit tvungen att lära mig en del om hur man sköter afrikanskt hår, vilket är en hel vetenskap (se t.ex. här). Jag har också funderat en del på det sorgliga och upprörande i att många kvinnor med afrikanskt hår gör vad som helst, inklusive använder jättestarka kemikalier, för att få sitt hår att bli rakt och "västerländskt". Detta skriver Chimamanda Ngozi Adichie (som skrev "En halv gul sol") mycket om i sin tredje roman, "Americanah". Den handlar om Ifemelu, som växer upp i Nigeria och aldrig har tänkt på sig själv som "svart" förrän hon kommer till USA som student. Hon blir kvar i USA och driver en framgångsrik blogg om hur hon, som ickeamerikansk svart, ser på rasfrågor i USA. Hon har flera långa förhållanden med amerikanska män, men kan aldrig riktigt glömma sin första stora kärlek, Obinze. Efter tretton år bestämmer sig Ifemelu för att återvända hem till Nigeria. "Americanah" är en lika stor läsupplevelse som "En halv gul sol", men inte lika tung. Den enda invändning jag har är att Obinze, och Ifemelus relation till honom, känns idealiserad, lite som den intellektuella kvinnans kärleksdröm. Jag tycker bättre om Adichie när hon är outhärdligt brutal i sin skildring av mänskliga relationer och känslor. Men det är en pytteinvändning på det stora hela! Läs!
Betyg: EEEE+
P.S. För den som VILL läsa om den intellektuella kvinnans kärleksdröm rekommenderar jag Dorothy Sayers deckare om Lord Peter Wimsey i stället!

En tecknad klassiker

Den grafiska romanen "Maus - en överlevandes historia" av Art Spiegelman är en klassiker inom Förintelselitteraturen. Den skrevs (i två delar) på 1970- och 1980-talen och handlar om hur Spiegelmans föräldrar överlevde andra världskriget. Spiegelman ritar judarna som möss och tyskarna som katter. Det hade kunnat bli fånigt, men känns bara självklart. "Maus" väcker tankar hos mig om vilken roll hänsynslöshet spelade för att överleva. Spiegelmans pappa framställs (framställer sig?) inte som hänsynslös, men det framgår att han var en mycket driftig person, en "fixare", och att det bidrog till att han överlevde. Mer otroligt var det att hans fru, Spiegelmans mamma, överlevde, för hon framställs som en skör person med låg livsvilja. Ramhistorien, där pappan berättar sin historia för sonen, visar med tydlighet, men också humor och medkänsla, hur skadad pappan blivit av sina upplevelser. Skildringen av relationen mellan far och son påminner mycket om hur Alison Bechdel skildrar sina knepiga föräldrar i "Fun Home" och "Are You My Mother?".
Betyg: EEEE

I spåren av en skandal

I "Spår" berättar Lena Sundström historien om hur tre journalister avslöjade hur två egyptier avvisats från Sverige, trots den överhängande risken för att de skulle bli torterade. Dessutom visade det sig att amerikanska agenter varit närvarande på svensk mark och genomfört avvisningen på ett hänsynslöst och kränkande sätt. Avvisningen skedde 2001. De tre journalisterna började gräva i saken några år senare och belönades till slut med Stora Journalistpriset för sin bedrift. Sundström berättar historien på ett sätt som gör den mer spännande än de flesta deckare och så att man förstår vilken otrolig skandal det var. Det gör hon utan att ta till ett sådant där indignerat tonfall, som är så jobbigt att läsa. Det är mästerligt!
Betyg: EEEE+

Trösterikt om terapi

"Från kaos till sammanhang" (2000) av Elisabeth Cleve är en klassiker i adoptionssammanhang, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. Boken handlar om den adopterade pojken Douglas som kommer till Cleve för att gå i psykoterapi när han är sju år gammal. Han har farit mycket illa i den tidiga barndomen och har fått diagnosen ADHD. Allt runt Douglas blir kaos och både familjen och skolsituationen håller på att haverera. I sju år kommer Douglas till Cleve två gånger i veckan och tillsammans får de så småningom lite bättre ordning på Douglas inre. Ur kaoset framträder en omtänksam, insiktsfull, generös och tämligen normal ung man, som går ut i livet med mycket bättre förutsättningar än någon hade kunnat tro. Det är en skakande och rörande berättelse, som inger visst hopp. Tyvärr är det väl få behövande barn förunnat att få gå i så långvarig terapi...
Betyg: EEEE

En favoritstad, ett favoritmuseum, en favorittavla

Jag har aldrig varit något stort fan av "Den hemliga historien" och läste inte Donna Tartts andra roman "Den lille vännen". Nu har jag dock läst hennes nya, tredje roman "The Goldfinch" ("Steglitsan") och funnit att den var underbar! Den handlar om Theo Decker, som en dag när han är 13 år går in på the Metropolitan Museum i New York med sin mamma. En bomb detonerar och Theo kommer ut därifrån utan sin mamma men med PTSD och en ovärderlig 1600-talstavla. Romanen följer sedan Theos väg in i och ut ur sorgen och mot vuxenlivet. Jag älskar miljö- och personskildringarna och dras in i historien på ett sätt som jag aldrig gjorde med "Den hemliga historien". Precis på slutet tappar historien tyvärr lite fokus och tempo, men det goda helhetsintrycket står sig ändå.
Betyg: EEEE+

Svulstigt om sinnliga njutningar

Jag läste aldrig ut "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery, utan la den irriterat ifrån mig när jag kommit ungefär halvvägs. Bokcirkelns val av Barberys "Smaken" ("La Gourmandise") möttes därför inte av någon större entusiasm från min sida... Men jag tog mig i alla fall igenom den boken, vilket underlättades av att den är kort och lättläst. Jag blev nämligen inte mer förtjust i den än i "Igelkotten". "Smaken" handlar om en osympatisk restaurangkritiker som ligger för döden i sin tjusiga Parislägenhet. Runt honom tassar den hunsade hustrun, de vuxna barnen som hatar honom, hemhjälpen med flera. Vartannat kapitel består av kritikerns tillbakablick på sitt liv och hans kamp för att minnas den där speciella smaken som han längtar efter nu på sin dödsbädd. I vartannat kapitel berättar personer i hans omgivning (inklusive katten och en Venus-statyett) om sin syn på den odräglige karlen. Beskrivningarna av mat är många och så utförliga och svulstiga att jag blir mer äcklad än sugen. Inte min typ av bok, helt enkelt!
Betyg: EE

Munros bästa?

Den som följer min blogg lär ha noterat att jag älskar Alice Munro och nu undrar jag om jag inte har läst hennes bästa: "The Beggar Maid" ("Tiggarflickan"). Det är den mest romanlika av hennes novellsamlingar i och med att alla novellerna handlar om samma person: Rose. Rose kommer från en arbetarfamilj, men får chansen att studera och gör därmed en klassresa. Hon gifter sig med en rik man (Det är han som förtjust kallar henne för tiggarflicka.) och får ett barn, men väljer sedan karriären som radiojournalist och skådespelare framför familjen. Som alltid har Munro i den här boken absolut gehör för mänskliga relationer, människors tillkortakommanden och klass- och könsaspekter. Det är en ren njutning att läsa!
Betyg: EEEEE

Tillbaka till Hebriderna

"Svarthuset" ("The Blackhouse") av Peter May är den första delen i "Lewis-trilogin" som handlar om polisen Fin Macleod. Han lämnade sin hemö Lewis i Yttre Hebriderna som tonåring och har inte varit tillbaka sedan dess. När det sker ett mord i hans gamla hemby skickas han dit för att utreda eventuella kopplingar till ett annat mord på fastlandet. Mordhistorien behandlas ganska styvmoderligt i denna roman som mer är en hemvändarroman. Skildringarna av livet och naturen på dessa utsatta öar är fina och beskrivningen av hur männen jagar sjöfågel på ett stormpiskat skär är gastkramande. I övrigt retar jag mig lite på den ganska klichéfyllda historien.
Betyg: EEE+

Fattigdom i Sverige

I min ena bokcirkel har vi läst Susanna Alakoskis senaste bok: "Oktober i Fattigsverige". Det är en slags dagbok som blandar reflektioner över vädret med diskussioner om fattigdom och hemlöshet i Sverige idag och utdrag ur socialtjänstens och psykiatrins anteckningar om familjen Alakoski på 1960- och 1970-talen. Långsamt och cirklande närmar sig Alakoski sina egna minnen av barndomen och ungdomen. Hur hon blev hemskickad från ett barnkalas för att det var "ett barn för mycket". Hur hon flyttade hemifrån "frivilligt" som femtonåring. Liksom hos Jeanette Winterson förstår man att den fiktiva versionen ("Svinalängorna") är feel-goodversionen av författarens barndom. Vissa i bokcirkeln tyckte inte om det upphackade berättarsättet, men jag har inga problem med det. Jag tycker också mycket om Alakoskis språk.
Betyg: EEEE

Arbetarnas vardag

Det blev inte en trilogi, det blev en serie, för nu har fjärde delen om Bricken på sågverket Svartvik av Vibeke Olsson kommit. Boken heter "Amerikauret" och utspelar sig 1899. Bricken är nu en medelålders (=30 år!), stark men sliten, kvinna som väntar sitt sjunde barn. Hon är gift med Natan, som älskar henne och aldrig slår henne och barnen, men som ibland dricker för mycket. Natan sköter ändå sitt jobb och Bricken är duktig och skötsam, så deras barn behöver aldrig gå och lägga sig hungriga.  De har dock inte råd med mjölk varje dag, ägg är finmat och vetebröd en sällan skådad lyx. Arbetarna på sågverken runt om i Sundsvallstrakten vill organisera sig i fackföreningar, men patronerna motsätter sig det. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om den framväxande arbetarrörelsen och hur den samspelade med de också betydelsefulla frikyrko- och nykterhetsrörelserna. Jag är också fascinerad av den detaljerade skildringen av en arbetarfamiljs vardagsliv för drygt hundra år sedan: stoltheten, slitet och utsattheten före socialtjänstens och socialförsäkringens tid.
Betyg: EEEE

The Society for Cutting Up Me

När jag för några år sedan recenserade "Darling River" av Sara Stridsberg skrev jag att jag också ville läsa "Drömfakulteten", men inte förrän nu har det blivit av. Stilen, som är både konkret och poetisk, politisk och drömsk, känns igen från "Darling River". "Drömfakulteten" är dock mer sammanhållen, för den handlar bara om en person: Valerie Solanas, som är känd för att hon skrev det provocerande SCUM-manifestet och för att hon sköt Andy Warhol. Stridsberg skriver om den starka, sköra, intelligenta, roliga, psykiskt sjuka, knarkande Solanas barndom, kärlekar, skrivande och död. Det är mästerligt.
Betyg: EEEEE

Relationsdrama eller thriller?

"The Big Picture" ("Den gåtfulle fotografen") av Douglas Kennedy börjar som en relationsroman i amerikansk förortsmiljö. Den handlar om advokaten och amatörfotografen Ben, som träffat den vackra och kloka Beth. De ska aldrig gifta sig och bli konventionella, men en vacker dag sitter de ändå där i villan i Connecticut med Volvo och två små barn. Beth har blivit inredningstokig hemmafru och Ben pendlar in till Manhattan varje dag. Det är ett nog så intressant upplägg för en roman, men den utvecklar sig till något helt annat: en spänningsroman fylld av action. Det är underhållande läsning, men jag hade kanske ändå hellre velat läsa den där relationsromanen.
Betyg: EEE+

Pojkar, hästar och våld

Jag har sent omsider kommit mig för att läsa Cormac McCarthy och valet föll på första delen i den s.k. Gränstrilogin: "Dessa vackra hästar" ("All the pretty horses"). Den utspelar sig i slutet av 1940-talet. John Grady Cole är 16 år och blir tvungen att lämna gården i Texas där han har växt upp. Tillsammans med en vän rider han över gränsen till Mexiko och tar jobb på en stor ranch. Men innan de kommer dit händer det något som kommer att få allvarliga återverkningar senare. Det tog bortåt 100 sidor innan jag kom in i den här boken, men sen grep den tag i mig. Historien drivs av en grym obeveklighet och innehåller för mycket våld för min smak, men jag kan inte komma ifrån att det är fantastiskt berättat. Beskrivningarna av öknens skönhet och männens kärlek till sina hästar är också lysande. John Grady känns dock som en osannolikt klok och mogen 16-åring och hans kärlekshistoria med ranchägarens dotter griper inte tag. Det står klart att för dessa pojkmän är kamrater och hästar långt viktigare än kvinnor.
Betyg: EEEE

Kvinnan som aldrig rymde

"Från de inställda rymningarnas tid" av Gunila Ambjörnsson är en kort roman om verkliga personer. Huvudgestalten är barnboksförfattaren Edith Nesbit, som slog igenom vid förra sekelskiftet. Runt henne finns maken Hubert Bland, bästa väninnan och hushållerskan Alice "Mouse" Hoatson, dottern Rosamund, vännerna H.G. Wells ("Världarnas krig") och George Bernard Shaw ("Pygmalion"). Den excentriska Edith verkar ha levt ett stormigt och okonventionellt liv och Ambjörnsson berättar om det med mycket charm och humor. Jag stör mig dock lite på alla inslängda engelska ord och uttryck (även om det också görs med humor) och jag blir inte riktigt så engagerad av historien som jag skulle vilja. Jag tror att romanen skulle ha vunnit på att vara mer koncentrerad och mindre fragmentarisk och hoppig. Men på slutet tar den sig märkbart och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna.
Betyg: EEE+

Förälskelse och feghet

Lena Andersson har blivit Augustnominerad för sin roman "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek" och det är välförtjänt. På sitt stringenta och klartänkta sätt berättar Andersson historien om Ester Nilssons förälskelse i Hugo Rask. Ester är en mycket klok och självständig kvinna, men förälskelsen gör henne blind och hon vägrar att inse det alla andra inser: den egocentriska konstnären Hugo vill inte ha något förhållande med henne. Men varför ägnade han då så mycket tid åt att föra djupa samtal med henne över restaurangmiddagar och cafébord? Och de hamnade ju faktiskt i säng till slut? Det måste väl betyda något, tänker Ester desperat hoppfullt. Hon är oförmögen att inse att Hugo är för feg för att bete sig på ett tydligt sätt mot henne. Det är ju lite trevligt att ha någon till hands, verkar han tycka... Den här boken bör bli en svensk relationsklassiker i samma liga som "Maken" av Gun-Britt Sundström!
Betyg: EEEE+

Munros tvåa

När det meddelades att Alice Munro skulle få Nobelpriset i litteratur hade Amazon inte så många av hennes äldre novellsamlingar som e-böcker. Därför blev det så att jag köpte och läste hennes andra novellsamling "Something I've Been Meaning To Tell You" från 1974. Och jo, hon var en mycket skicklig novellförfattare redan då. Förmågan att snabbt dra in läsaren i berättelsen och att beskriva och genomskåda mänskliga relationer hade hon från början. De flesta novellernas ramberättelser utspelar sig i den tid då de skrevs och handlar rätt mycket om kontrasterna mellan unga hippies och den äldre, mer konventionella generationen. De delarna känns mest daterade idag. Jag tycker bättre om när hon går tillbaka till tidigare decennier under 1900-talet. Mina favoritnoveller i den här samlingen är "Tell Me Yes or No", "Marrakesh" och "The Spanish Lady".
Betyg: EEEE

Texas nya deckardrottning

Jag har en ny deckarförfattarfavorit: Julia Heaberlin! Efter debuten "Playing dead" har jag läst hennes andra bok "Lie still" och har inte mycket att klaga på. Heaberlin kan konsten att direkt suga in läsaren i historien, hålla spänningen uppe och samtidigt få med sympatiska person- och miljöskildringar. (Och tidsskildringar, får man väl tillägga: här vimlar det av smartphones, Ipads, och twitter- och Facebookinlägg.) Huvudpersonen Emily Page har flyttat med sin man från Manhattan till en liten ort i Texas. Han är den nya polischefen och efter att ha varit självständig yrkeskvinna får nu Emily finna sig i att definieras enbart som hans fru. Hon dras in i ett nätverk av rika hemmafruar med plastikopererade yttre och mörka hemligheter.
Betyg: EEEE+

En svensk stjärna

Jag har läst "Djävulspakten. Gösta Ekmans liv och konstnärskap" mindre för att jag är intresserad av Gösta Ekman och mer för att jag gillar författaren, Carina Burman. Och så passade det bra att återvända till det tidiga 1900-talets teatervärld, efter att ha läst "Blekingegatan 32". Som alltid skriver Burman bra och jag har nu på ett trevligt och lättsamt sätt lärt mig mycket mer om 1920- och 1930-talets stora stjärna Gösta Ekman. Det blir ibland lite tjatigt med uppräkningar av alla teateruppsättningar han var med i, men eftersom Ekman, förutom kokainist, var arbetsnarkoman är det naturligt att det finns mer att skriva om hans professionella liv än det privata.
Betyg: EEEE

En berättelse om besynnerliga barn

Jacob är 16 år och tror inte på sin farfars historier om monster och barn med övernaturliga förmågor. Men så kommer han trots allt till den lilla ön utanför Wales kust där farfadern bott och inser att barnhemmet, föreståndaren Miss Peregrine och de besynnerliga barnen är verkliga. Då är kanske monstren det också? I "Miss Peregrine's Home for Peculiar Children" ("Miss Peregrines hem för besynnerliga barn") har Ransom Riggs skapat en egen, alternativ, magisk värld. Det är väl genomfört, men det som framför allt gör den här boken speciell är fotona. Det är autentiska, gamla foton som Riggs hittat på loppmarknader och hos samlare och som han integrerat i sin berättelse. Boken är en välskriven, charmig och spännande fantasyhistoria som jag hade älskat ännu mer om den hade kommit när jag var tonåring.
Betyg: EEEE