Jag har läst "Djävulspakten. Gösta Ekmans liv och konstnärskap" mindre för att jag är intresserad av Gösta Ekman och mer för att jag gillar författaren, Carina Burman. Och så passade det bra att återvända till det tidiga 1900-talets teatervärld, efter att ha läst "
Blekingegatan 32". Som alltid skriver Burman bra och jag har nu på ett trevligt och lättsamt sätt lärt mig mycket mer om 1920- och 1930-talets stora stjärna Gösta Ekman. Det blir ibland lite tjatigt med uppräkningar av alla teateruppsättningar han var med i, men eftersom Ekman, förutom kokainist, var arbetsnarkoman är det naturligt att det finns mer att skriva om hans professionella liv än det privata.
Betyg: EEEE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar