Hårdkokt bruksdeckare

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att hålla isär alla brittiska, manliga deckarförfattare som skriver om poliser som löser brott i företrädesvis norra England/Skottland (t.ex. Peter Robinson, Ian Rankin, Stephen Booth, Rennie Airth, Reginald Hill). Peter Robinsons böcker har i alla fall överkommissarie Alan Banks i huvudrollen och utspelar sig i Yorkshire.

För några år sedan pratade alla om en "En ovanligt torr sommar" och då läste jag den och tyckte inte den var så fantastisk som alla sa. Sen har jag nog läst någon mer av Robinsons deckare, men den kan inte ha gjort något större intryck eftersom jag inte kommer ihåg den. Nu har jag läst "En märklig affär". I den är Alan Banks deppig och apatisk efter att hans hem brunnit upp. (Hur det gick till kan man antagligen läsa om i en tidigare bok i serien.) Han vaknar dock till lite när han får ett mystiskt meddelande från sin bror som lever ett glassigt och eventuellt halvkriminellt liv i London. När Banks kommer till London är brodern försvunnen och Banks börjar leta efter honom. Samtidigt hittas en ung kvinna mördad i Banks hemtrakter i Yorkshire och det visar sig att de två fallen hör ihop. Historien är spännande och har ett bra tempo. Robinson skriver på ett trevligt och chosefritt sätt och trots den hårdkokta actiondramatiken är det inte överdrivet våldsamt eller skrivet som ett filmmanus (vilket många deckare är, speciellt de grandiosa slutscenerna). Översättningen är helt OK. Betyg: EEE+

Fler mord på Island

Som jag skrivit förut (om "Änglarösten") gillar jag Arnaldur Indriðasons deckare som utspelar sig på Island. Den senaste heter "Mannen i sjön" och börjar med att en mansskelett fastbundet vid en gammal rysk avlyssningsutrustning hittas i en sjö när vattennivån sjunker. Historien utspelar sig delvis på Island i nutid och delvis i Östtyskland under det kalla kriget. Jag tyckte ännu bättre om den här än om "Änglarösten". "Mannen i sjön" är både välskriven, spännande och intressant. Betyg: EEEE

Jag är en älsklingsbok!

Via pocketbloggen hittade jag det här vilken-bok-är-du-testet och till min stora förtjusning visade det sig att jag är "To kill a mockingbird" av Harper Lee. Den fick EEEEE i betyg av mig i december 2006.

You're To Kill a Mockingbird!

by Harper Lee

Perceived as a revolutionary and groundbreaking person, you have
changed the minds of many people. While questioning the authority around you, you've
also taken a significant amount of flack. But you've had the admirable guts to
persevere. There's a weird guy in the neighborhood using dubious means to protect you,
but you're pretty sure it's worth it in the end. In the end, it remains unclear to you
whether finches and mockingbirds get along in real life.

Sarah Waters rekommenderas!

Jag har tidigare läst Sarah Waters tre 1800-talsromaner ("Tipping the velvet", "Affinity" och "Fingersmith") och tyckt mycket om dem, men den senaste, "Night Watch" ("Nattvakten") är allra bäst! Den utspelar sig i London under och efter andra världskriget. Berättelsen presenteras i omvänd kronologisk ordning, så den börjar 1947. Precis när man är less på att inte få veta vad som hänt tidigare kastas man tillbaka till 1944 och därefter till 1941. Sarah Waters skildrar genom långa, absolut tonsäkra scener relationerna mellan ett antal personer: den olyckliga Kay som arbetade som ambulansförare under kriget men inte hittar någon mening i livet efter krigsslutet, den glamorösa Viv som har ett förhållande med en gift man, Vivs bror Duncan som har suttit i fängelse och Vivs kollega Helen som lever tillsammans med den uppburna deckarförfattarinnan Julia. Förutom relationerna mellan människorna är miljöskildringarna från det krigsdrabbade London fantastiska (och hemska). Det känns som om författaren måste ha varit med själv, men hon är född 1966. Betyg:EEEEE

Ett deckarfynd!

Alla deckarälskare bör kasta sig över Simon Becketts "Dödens kemi"! Den är klassiskt upplagd med en sympatisk huvudperson (i det här fallet läkare) som efter att ha förlorat fru och barn i en bilolycka kommer till en liten by på den engelska landsbygden. Den första tiden är allt idylliskt, men sedan hittas en kvinna mördad. Läkaren visar sig ha en bakgrund som rättsantropolog, så han dras in i utredningen. Boken är skriven på ett otroligt njutbart språk som dessutom på det hela taget är utmärkt översatt. En av de bästa deckare jag läst!! Betyg: EEEE+

Kinesisk juridik

Efter att ha läst flera självbiografiska böcker som exilkineser skrivit börjar jag undra om det beror på översättningen eller vad det är som gör dem lika varandra i stilen. Det är något naivt, men samtidigt onaturligt, över dialoger och beskrivningar. Detta återfinns även i Xiao Rundcrantz "Röd åklagare". Berättelsen är i sig intressant och spännande: Xiao blir som 18-åring åklagaraspirant och arbetar sedan som åklagare i 14 år fram tills hon flyttar till Sverige. I boken berättar hon om sin karriär och om människoöden hon stött på. Som jurist tycker jag det är extra intressant att få en inblick i ett så främmande rättssystem som det kinesiska, där dödsstraff, mutor, väntjänster och förakt för människoliv synes vara vardagsmat. Betyg: EEE

Åter charmad av Mma Ramotswe

Som många andra har jag charmats av Alexander McCall Smiths serie om privatdetektiven Precious Ramotswe i Botswana. Nu har del sju i serien kommit: "Blue Shoes and Happiness". Gillade man de tidigare gillar man den här också. Det händer inte så mycket: Mma Ramotswe och hennes assistent Mma Makotsi löser några mindre mysterier samt filosoferar över livet i Botswana och över kärleken till män och skor. Betyg: EEE

Ett amerikanskt äktenskap

Alla Anne Tylers romaner utspelar sig i Baltimore och de som jag har läst, bl.a. "Den tillfällige turisten", har jag gillat. Jag tycker bra även om "Ett amatöräktenskap". Den handlar om Michael och Pauline som träffas och gifter sig på 40-talet när de är i 20-årsåldern. De får tre barn och förblir gifta i 30 år, trots att de är väldigt olika och egentligen inte verkar tycka särskilt mycket om varandra. Boken ger olika bilder av deras liv tillsammans vid olika tidpunkter och ur olika perspektiv. Det är roligt, sorgligt, trovärdigt och osentimentalt. Ett plus även för de fantastiska skildringarna av det amerikanska samhällets och staden Baltimores utveckling och av varje decenniums mode vad gäller mat, mode, kläder m.m. Betyg: EEEE

P.D. James ohotad på tronen

Efter den plågsamma upplevelsen med Elizabeth George (se nedan) var det en ren fröjd att ge sig i kast med deckardrottningen P.D. James "Fyren", som är så klassisk som en deckare kan bli: En liten grupp människor ur olika samhällsklasser är isolerade på en liten ö utanför Englands sydkust när en av dem dör en misstänkt död... Dit kommer polisintendent Adam Dalgliesh och hans två kollegor för att reda ut mysteriet. För att upprätthålla illusionen om den gammaldags pusseldeckaren har den moderna kriminalteknikens roll minimerats och i stället ligger fokus på detektivens förhör med de olika misstänkta (som givetvis samlas i biblioteket!). James språk är högst njutbart och hon håller uppe tempo och spänning i tillräcklig omfattning. Betyg: EEEE

Jag gillar inte Elizabeth George

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Elizabeth George, men nu tycker jag hon har blivit sämre än någonsin. I "När ingen ser" handlar den medelmåttliga deckarhistorien om unga pojkar som ritualmördas av en psykopat. Språket är undermåligt och relationerna mellan personerna direkt plågsamt dåligt beskrivna. Boken blev något bättre mot (det i och för sig förutsägbara) slutet, vilket möjligen kan vara till tröst för den som plågar sig igenom början. (Observera dock att den är tjock: över 600 sidor.) Betyg: E

Detaljerat om drottning

Biografier är inte min favoritgenre, men efter att ha sett Sofia Coppolas film om Marie-Antoinette blev jag nyfiken på Antonia Frasers biografi över den franska drottningen. Fascinerande nog är många scener i filmen direkt tagna ur boken och således, eventuellt, ur verkligheten. Fraser bygger sin biografi till stor del på samtida ögonvittnesskildringar och hon spekulerar befriande lite. Sammantaget får man bilden av en i sig själv ganska ointressant, politiskt ointresserad, godhjärtad, moderlig och skrämmande dåligt utbildad kvinna som hela sitt liv var en spelpjäs i andras politiska spel. Fraser försvarar henne stenhårt och sliter för att återupprätta hennes heder. Marie-Antoinette sa aldrig det där om att folket kan äta kakor om de inte har bröd (det är en vandringssägen som tillskrivits flera andra drottningar före henne) och hennes enda karaktärsfel verkar ha varit vissa koncentrationssvårigheter (en följd av hennes bristande utbildning, enligt Fraser) och den välkända slösaktigheten (som hon inte var ensam om, som ingick i hennes roll och som också gynnade de samtida hantverkarna och konstnärerna). Boken är välskriven och lättläst. Jag gillar särskilt den första halvan, som handlar om den unga sagoprinsessan som kommer från ett stort hov (det österrikiska i Wien) till ett annat där hon blir den firade stjärnan och medelpunkten. I den andra halvan av boken som utspelar sig under den franska revolutionen fram till avrättningen 1793 får Fraser lite svårare att balansera mellan skildringen av drottningen som människa och hennes roll i det politiska spelet. Och jag undrar vad Fraser egentligen har för människosyn när hon kallar de personer som bosatt sig i det övergivna jätteslottet Tuilerierna i Paris för "mänskliga iglar". Betyg: EEE

Connelly i gammal god stil

Efter att ha läst om hela Harry Bosch-serien av Michael Connelly har jag nu läst den senaste: "Echo Park". Den är helt och hållet i klassisk Connelly-stil: Bosch är tillbaka i Los Angeles-polisen och ska lösa ett av sina gamla fall som han aldrig kunnat glömma. Givetvis gäller det en ung kvinna som blivit mördad. Det är inte nyskapande, men skickligt ihopsnickrat, välskrivet och, som alltid, spännande. Lite obehagligt är dock att Boschs ihärdiga kamp för att ge våldsoffren rättvisa gör honom till varm dödsstraffsförespråkare. Inte så oväntat av en amerikansk kriminalsnut kanske, men det har inte varit uttalat i de tidigare böckerna. Betyg: EEE

Småtrist Nesser

Jag har lyssnat på Håkan Nessers "Människa utan hund" som ljudbok och det långsamma tempot det innebär har kanske bidragit till min uppfattning att detta är en väldigt seg bok. Jag brukar gilla Nesser, men här blev det för mycket ältande i den disharmoniska familjen Hermansson där två familjemedlemmar försvinner utan ett spår med ett dygns mellanrum. Kommissarie Gunnar Barbarotti i den fiktiva staden Kymlinge är i och för sig en sympatisk ny deckarfigur, men det räcker inte. Historien är inte tillräckligt psykologiskt trovärdig för att klara ett så lågt tempo och det ambitiösa språket räcker inte till för att väga upp bristerna. Betyg: EE

Bakom kulisserna på finkrogen

Anthony Bourdain är i första hand köksmästare och inte författare. Det märks i hans "Kitchen Confidential - En kocks bekännelser". Det här är ingen bok man läser för själva läsupplevelsen, utan för den roande och kittlande inblicken i hur det egentligen går till i krogköken på Manhattan (och antagligen i resten av världen också). Översättaren har gjort ett hästjobb med Bourdains slängiga amerikanska talspråk och har lyckats riktigt bra. Betyg: EEE

Till deckare förklädd historielektion

Steven Saylor är ojämn. Hans oförtröttliga ambition att undervisa läsaren om antikens Rom är sig lik, men formerna förändras. Den förra boken jag läste ("Arms of Nemesis") var en klassisk pusseldeckare. I "Catilina's riddle" är deckargåtan enbart en tunn ursäkt för att beskriva ett komplicerat och dramatiskt skede i romersk historia. Det är ganska intressant, men liksom i "Roman Blood "blir det lite segt. Saylor beskriver relationer mellan män, framför allt fäder och söner, på ett utmärkt sätt, men hans kvinnogestalter känns mer schabloniserade. Betyg: EEE

Om en kurdisk mor

Mustafa Can skrev "Tätt intill dagarna" efter sin mors död. Den handlar om hennes sista tid i livet och om hur Can försöker lära känna henne bättre. Det lyckas dock inte så bra och Güllü Can fortsätter att vara en gåta för sin son och för läsaren. Boken är lite spretig och ibland lite väl introvert. Bäst tycker jag om de långa återblickar Can gör på sina föräldrars liv i turkiska delen av Kurdistan och berättelserna om tiden efter att familjen flyttat till Sverige. Can åskådliggör mycket tydligt invandrarens dilemma: att inte höra riktigt hemma någonstans. Jag älskar också Cans fantastiska språk! Betyg: EEE.

P.S. Vi diskuterade den här boken i min bokcirkel och då gav jag den en fyra i betyg, men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...

Prisad barndomsskildring

"Svinalängorna" av Susanna Alakoski handlar om Leena som växer upp i en alkoholistfamilj i Ystad på 70-talet. Det är på många sätt en klassisk skildring av en eländig barndom och man blir förstås berörd av misären och utsattheten. Jag tycker mycket om Alakoskis språk och hennes osentimentala och ofta humoristiska berättarstil. Boken vann Augustpriset förra året. Betyg: EEEE

Rysk deckare i Agatha Christie-stil

"Leviathan" av Boris Akunin utspelar sig på lyxfartyget Leviathan som under sin jungfrufärd från Southampton till Calcutta 1878 visar sig ha en mördare ombord. Den klumplige kommissarie Gauche från Parispolisen är mördaren på spåret och får, som tur är, hjälp av den unge ryske polisen Fandorin. Mördaren måste vara en i en mycket begränsad krets människor där förstås alla har något att dölja. Det är upplagd som en klassisk pusseldeckare (som t.ex. "Döden på Nilen"), vilket förstås är förfärligt omodernt, men det är charmigt utfört och hyggligt välskrivet. Fandorin är huvudperson i en serie deckare av Akunin, men för att vara huvudperson är han ovanligt lite närvarande i den här boken. Historien berättas ur många olika perspektiv, men aldrig hans. Betyg: EEE

Listor, listor, listor

Nu har jag, i likhet med många andra, fastnat på Lists-of-bests... Jag har läst 21 % av Nobelpristagarna (dock inte just de böcker som ligger på listan), och 12 % av "1001 books you must read before you die". Jag har läst hela 53 % av "30 books every adult should read before they die" och 50 % av BBC:s lista "The Big Read - Top 100 books". Testa själva - det är kul! Och så blir man inspirerad att läsa några klassiker som man missat...

Deckare om fågelinfluensan

När man hittade fåglar med fågelinfluensa i Sverige förra våren kommer jag ihåg att det pratades om Anna Janssons "Främmande fågel". Nu har jag läst den och den handlar mycket riktigt om hur fågelinfluensan kommer till Gotland och börjar spridas bland människor. Den hade nog varit bättre om den varit en ren "katastrofbok" (om det nu finns någon sådan genre). Nu blandas en mer klassisk deckarhistoria in och den fungerar inte så bra. Berättelsen är också ganska spretig med för många olika perspektiv. Men det är i alla fall ganska spännande... Betyg: EEE