En ny deckarbekantskap

Nu har jag en till brittisk, medelålders, frånskild, manlig polis att hålla reda på: Frank Elder, som är huvudperson i "Av kött och blod" av John Harvey. Elder har gått i pension och bosatt sig i en stuga i Cornwall, men lockas tillbaka när en man som han fått dömd ska släppas ur fängelset. Snart därefter försvinner en tonårsflicka och Elder påminns om ett gammalt, olöst fall med en försvunnen flicka. Harvey skriver i en ganska "rå" stil: det är blodigt, skitigt och eländigt. Språket (och översättningen) är bra, men historien är inte särskilt originell. Betyg: EEE

Charmigt om läsglädje

Den mycket omtalade "Drottningen vänder blad" ("The Uncommon Reader") av Alan Bennett är en kort och snabbläst bok om hur drottningen av England av misstag hamnar på en bokbuss och av ren artighet lånar en bok. Sedan är hon fast och blir storläsare! Hela upplägget är lite publikfriande, eftersom den som läser boken med stor sannolikhet är bokälskare och således blir jätteförtjust över att läsa om någon annan som upptäcker läsandets glädje. Men det är roligt, vansinnigt charmigt och håller nästan hela vägen igenom. Betyg: EEEE

Fransk bokhandlare löser mordgåtor i Eiffeltornet

Tack vare Calliope books har jag hittat den franska deckarförfattaren Claude Izner (pseudonym för två systrar). Jag började ambitiöst med att läsa den första delen, "Mystère rue des Saints-Pères", på franska. Det gick bra, men jag tror att jag skulle få ännu större nöje av det om jag läste den engelska översättningen. (Böckerna finns inte på svenska.) "Mystère rue des Saints-Pères" ("Murder on the Eiffel tower") utspelar sig under världsutställningen i Paris 1889 och det nyuppförda Eiffeltornet spelar en stor roll. Huvudpersonen Victor Legris har en bokhandel i sjätte arrondissmentet men han har inte tid att sälja så många böcker, för han fnattar runt i stan för att lösa en serie mord som verkar ha en koppling till människor som står honom nära. Han växlar mellan att misstänka sin kompanjon och kvinnan han är kär i. Deckarhistorien är inte lysande, men det är skildringen av Paris 1889! Victors privatliv är också mycket franskt och intressant: älskarinnor hit och dit och en obegriplig kärlekshistoria. Av omdömena på amazon.fr verkar det som om de följande delarna i serien är bättre, så jag ser fram emot att läsa dem! Betyg: EEE

2 x tio-i-topp 2008

I år gör jag två tio-i-topp-listor: en för deckare och en för övriga böcker.

Bästa deckare 2008

1. "Skrivet i eld" av Simon Beckett
2. "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin
3. "The Brass Verdict" av Michael Connelly
4. "Locked rooms" av Laurie R. King
5. "Terror" av Håkan Östlundh
6. "Skumtimmen" av Johan Theorin
7. "Messenger of truth" av Jacqueline Winspear
8. "Danteklubben" av Matthew Pearl
9. "Den hand som skälver" av Kjell Eriksson
10. "Svarta sinnen" av Ian Rankin

Bästa övriga böcker 2008

"Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan

"Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones

"Ursprunget" av Li Li

"No tears for queers" av Johan Hilton

"Jane Austen" av Carol Shields

"The Crimson Petal and the White" av Michael Faber

"Boktjuven" av Markus Zusak

"Ivans återkomst" av Tawni O’Dell

"Shakespeare’s wife" av Germaine Greer

"Silveråldern" av Cao Xuequin

Mitt nyårslöfte är att jag ska låna så många böcker som möjligt på biblioteket under 2009 i stället för att köpa dem. (Jag har redan börjat!)

GOTT NYTT ÅR!

Här ska jag sitta och läsa i sommar!

700 sidor Rebus i ett svep

Nu har jag läst ut min tjocka julhelgsbok "Rebus: The St Leonard's Years" av Ian Rankin. Det är en samlingsvolym med tre av Rankins tidiga 90-talsdeckare: "Strip Jack", "The Black Book" och "Mortal Causes". De här tre Rebus-deckarna är tyvärr ganska tråkiga, framför allt den första, som handlar om en parlamentsledamot som fastnar i en räd på en bordell. Den andra, som bl.a. handlar om en nedslagen poliskollega och en gammal, ouppklarad hotellbrand, är bäst, medan den tredje känns mest daterad, upplagd som den är kring Nordirlandkonflikten (och dessutom ingår datahackers på 486:or och försvunna datadisketter i plotten). Men, men, det är charmiga Edinburgh-beskrivningar och det är ju lite kul att läsa tre i rad för man kommer ihåg alla bipersonerna i form av Rebus trevliga och otrevliga kollegor, dambekanta, m.fl. Rebus eviga fiende Big Ger Cafferty är givetvis med. Betyg: EE+

DN:s jultävling

Med lite hjälp av familj och vänner har jag nu listat ut alla svaren (tror jag!) i DN:s decembertävling "Illustrerade klassiker". Alla ledtrådarna ligger på DN:s hemsida och man har till den 29 december på sig om man vill vara med och tävla om bokpaket!


På julafton gjorde jag också ett försök att lösa SvD:s citattävling med operatema, men den var alldeles för svår...

Nu ägnar jag mig åt att läsa gamla Ian Rankin-deckare i stället!

GOD FORTSÄTTNING!

Lysande, Dickens!

Nere i magasinet i källaren på Uppsala stadsbibliotek hittade jag en 1970-talsutgåva av Charles Dickens "Lysande utsikter" ("Great Expectations"). Den var väl värd att leta rätt på! Jag har nog inte läst Dickens sedan jag var i tonåren. Jag tror att jag då läste och gillade "Oliver Twist", och försökte men inte tog mig igenom "Little Dorrit", men jag kan minnas fel. "Lysande utsikter" handlar i alla fall om Pip, som är föräldralös och växer upp hos sin otäcka syster i en liten by på engelska landsbygden. Systerns man är en snäll smed och Pip skulle nog vara nöjd med att bli smedslärling, bo kvar i byn och gifta sig med grannflickan, om det inte var så att han av en slump kallas till en fin dam för att bli lekkamrat till hennes högfärdiga fosterdotter Estella. Pip blir besatt både av Estella och av det fina liv han får en inblick i. Som tur är får han några år senare en chans att bli en gentleman när en anonym välgörare skänker honom en stor summa pengar. Pip ger sig av till London och lägger sitt gamla, simpla liv bakom sig. Men Estella kan han inte glömma och chansen att hon ska vilja se åt honom ökar förstås när han blivit en fin herre. "Lysande utsikter" är klart värd sin klassikerstatus och jag hade stort nöje av att läsa den! Betyg: EEEE

När Dickens kom till Söderhavet

Berättaren i "Att tro på Mister Pip" av Lloyd Jones heter Matilda och hon är 13 år när historien börjar. Matilda bor på en krigshärjad ö i Stilla Havet. När skolläraren ger sig av träder den ende vite mannen i byn, Mr Watts, in i hans ställe. I brist på andra böcker läser han "Lysande utsikter" av Charles Dickens för barnen och låter dessutom barnens föräldrar och släktingar komma till skolan och berätta om sådant de känner till. Redan efter några få sidor var jag fast i den här boken, som fick mig att både skratta och gråta. Med ett utsökt vackert språk (mycket väl översatt av Olov Hyllienmark) berättar den om fantasins och litteraturens makt och magi, om människors relationer, om saknaden efter försvunna föräldrar, om krigets vansinne och mycket mer. Min enda lilla invändning är att jag tycker att boken tappar lite i koncentration mot slutet, men jag ger ändå högsta betyg! Betyg: EEEEE

P.S. Den här boken skapar givetvis en stark önskan att läsa "Lysande utsikter" också, så nu har jag lånat den på biblioteket!

P.S.2 Här kan man läsa mer om författaren Lloyd Jones och ön Bougainville där boken utspelar sig.

P.S.3 Läs också "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie.

Bittert besviken på sista Emily-boken

Sista delen i L.M. Montgomerys serie om Emily Starr heter "Emily's Quest" och är, vad jag vet, inte översatt till svenska. Efter att ha läst den på engelska (med härligt Harlequin-kitschig framsida) förstår jag varför. "Emily's Quest" har väldigt lite av charmen och humorn från de tidigare böckerna i serien (eller Anne på Grönkulla-serien). Som erfaren Montgomery-läsare har man förstått från första boken hur det ska gå: Emily blir framgångsrik författare och gifter sig till slut med barndomsvännen Teddy. Tyvärr hade Montgomery inte så mycket annat att fylla boken med, så den är ganska långtråkig. Emily bor kvar med mostrarna på släktgården och reser aldrig längre bort än till närmsta stad. Hon skriver hela nätterna, hon beundrar naturens skönhet, hon trånar efter Teddy, hon sköter lite hushållsarbete, avfärdar några oönskade beundrare och sen händer det inte så mycket mer... Jo, ett tag är hon förlovad med fel man och sedan förlovar sig bästa vännen Ilse också med fel man (gissa vem!), men det ordnar upp sig så att alla gifter sig med rätt person. (Utom Emilys stackars f.d. fästman som försvinner utomlands och ut ur historien.) Åh, vad synd att den här boken inte var bättre! Betyg: EE

P.S. De första delarna heter "Emily of New Moon" och "Emily climbs". På svenska delades de upp på tre delar: "Emily", "Emily och hennes vänner" och "Emily på egna vägar".

Connelly sammanför Haller och Bosch

I Michael Connellys senaste bok "The Brass Verdict" är försvarsadvokaten från "The Lincoln Lawyer" ("I lagens limo"), Mickey Haller, huvudperson. Efter ett års frånvaro från advokatjobbet får han plötsligt ärva en hel praktik med ett trettiotal klienter, inklusive en stenrik Hollywoodprocudent som är åtalad för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Det är ju bra för Haller, men anledningen till att han får ärva är tråkigare: hans gamle vän och kollega som ägde byrån har blivit mördad. Polisen, med Harry Bosch i spetsen, utreder mordet och är övertygade om att mördaren är någon av advokatens klienter, som nu alltså är Hallers.

Som vanligt när Connelly skriver är det välskrivet, spännande och skickligt hopkommet. I likhet med "The Lincoln Lawyer" är "The Brass Verdict" mer en rättegångsroman än en deckare. Det är kul att Connelly till slut sammanför Haller och Bosch. De två hör ju ihop på ett sätt som man som läsare känner till om man följt hela Bosch-serien! Det är också lite intressant att se hur Connelly får ihop det när han vill beskriva hur en skicklig försvarsadvokat "vinner" ett mål genom att trixa så att en klient går fri, samtidigt som hans och läsarnas rättvisekänsla inte kan acceptera att en mördare ska gå ostraffad. Lösningen blir lite för mycket "öga för öga" för min smak... Men det är en mindre invändning, eftersom detta är underhållslitteratur och inte ett debattinlägg. Betyg: EEEE

Chick-litt i deckarform

Efter att ha läst gott om chick-litt-författaren Jennifer Weiner på Bokhora.se tog jag mig an "Perfekta hemmafruar". Den handlar om New York-tjejen Kate som inte fattar hur hon plötsligt hamnat med man och tre barn i en förortsvilla i Connecticut. Hon har slutat på sitt journalistjobb och känner sig misslyckad jämfört med de andra, perfekta hemmafruarna i Upchurch. När en av grannfruarna blir mördad och det är Kate som upptäcker kroppen, får hon en anledning att aktivera hjärncellerna igen och försöka ta reda på vad som hänt. Som deckare är historien sådär - den blir rätt tjatig och jämntjock. Men uppblandat med lite humoristisk chick-litt i form av tillbakablickar på singeltiden på Manhattan med bästa väninnan Janie och snygga grannen Evan och Kates halvdana försök att passa in bland hemmafruarna i förorten blir det ganska underhållande. Synd bara att boken är plågsamt dåligt översatt! Ibland så dåligt att man inte förstår vad som menas. Läs den på engelska! (Då heter den "Goodnight Nobody".) Betyg: EEE

Världens tråkigaste bok

Som tur var kunde jag inte vara med på bokcirkeln denna gång heller (Jag ska bli bättre nästa år!!), så jag slapp läsa ut "Theres" av Steve Sem-Sandberg. Jag läste dock till sidan 234, så jag kämpade mig i alla fall i genom halva boken. Detta måste vara en av de tråkigaste böcker jag gett mig i kast med! Enligt framsidans reklamtext tyckte någon på DN att "Theres" var en av de bästa svenska romanerna som kommit ut de senaste 30 åren, så tydligen finns det olika åsikter i denna fråga... "Theres" kom ut 1996 och handlar om Ulrike Meinhof och Röda-Armé-fraktionen. Trots att det inte är ett ämne som intresserar mig särskilt borde det innehålla tillräckligt med spänning för att skapa en läsbar roman, men det har Sem-Sandberg inte lyckats med. Det är inte särskilt vackert språk eller något särskilt intressant formmässigt med denna roman heller. (Den är tillkrånglad i formen, men inte på något sätt som gör den intressantare.) Betyg: E

Underhållande biografi över Klara Johanson

Carina Burman tecknar i "K.J. En biografi över Klara Johanson" en intressant bild av den numera rätt okända journalisten, kåsören, essäisten m.m. Klara Johanson (1875-1948). K.J. var en ovanlig människa på många sätt: hon var en av de första kvinnliga studenterna vid Uppsala universitet, hon försörjde sig efter studietiden på sitt skrivande och hon levde öppet som lesbisk. Som person var hon intelligent och hade humor, men hon var också osällskaplig och ovillig att ingå i kollektiv. Jag tycker mycket om Carina Burmans sätt att skriva och det är det som gör denna biografi så njutbar. Det är också jätteintressant att lära sig mer om det tidiga 1900-talets kvinnliga nätverk. Betyg: EEEE

P.S. Läs också "Kvinnor på gränsen till genombrott" av Ulrika Knutson!

Li Li får Svenska Dagbladets litteraturpris 2008

Grattis till svensk-kinesiska poeten Li Li som får Svenska Dagbladets litteraturpris för diktsamlingen "Ursprunget"! Läs mer här. Jag gav "Ursprunget" högsta betyg i min recension i våras.

Grabbiga Stockholmsnoveller

Jag vet inte varför, men ofta när jag läser novellsamlingar gör jag ett uppehåll och lägger ifrån mig boken några månader. Så gjorde jag också med Jonas Karlssons "Det andra målet" och eftersom jag lyssnade på den som ljudbok kunde jag inte ens bläddra tillbaka och fräscha upp minnet. Det var lite synd för olika personer återkommer och berättelserna knyts ihop. Jag läste nu att novellerna kom till när Jonas Karlsson egentligen höll på att skriva en pjäs. Det är lustigt, för när jag lyssnade på dem (i Karlssons egna, eminenta uppläsning) tänkte jag att de i vissa fall skulle gjort sig bättre som dramatik. Karlsson är duktig på att skriva dialog och på att låta dialogen driva handlingen. Novellerna är i alla fall välskrivna och trevliga, men lite för "smarta". Jag irriterar mig ibland på de alltför fiffiga poängerna, som dessutom ofta gör historierna väldigt orealistiska, fastän de utspelar sig i en väldigt realistisk miljö: bland vanliga människor i ett nutida Stockholm. En andra invändning är att novellerna känns rätt "grabbiga", vilket gjorde dem mindre intressanta för mig. Betyg: EE+

70-talsdeckare av Antonia Fraser

Innan min amerikanska vän Dianne satte "Quiet as a nun" i handen på mig inför flygresan hem från USA hade jag bara läst faktaboken "Marie Antoinette" av Antonia Fraser. Men tydligen har hon skrivit en hel deckarserie med journalisten Jemima Shore i huvudrollen. "Quiet as a nun" är första delen och den är skriven 1977. Den utspelar sig nästan helt och hållet på ett nunnekloster, där Jemima gick i skola som barn. Trettio år senare kallas hon tillbaka av abedissan som vill ha hennes hjälp att undersöka en nunnas mystiska död. Det är ganska charmigt skrivet, men historien är lite för konstlad. Det blir för mycket av ensamma, nattliga besök i medeltida torn, underjordiska gångar och kryptor. Men som flygplansläsning funkade det hyggligt! Betyg: EEE

Laurie R. King-återfall!

På min USA-resa fick jag äntligen tag på den Mary Russell-deckare som jag ännu inte läst: "The Moor". Som titeln och omslaget antyder återvänder Sherlock Holmes till Dartmoor i Devon och platsen där "Baskervilles hund" utspelar sig. Hans unga hustru Mary Russell lämnar sina teologistudier i Oxford för att hjälpa honom lösa ett nytt fall. En spöklik vagn och dito hund har setts på heden och när en man hittas död krävs en expert (eller två) för att lösa fallet. Jag är ingen Conan Doyle-fan och har vaga minnen av "Baskervilles hund", men man kan njuta helt och fullt av "The Moor" ändå. Det är roligt, charmigt, spännande och välskrivet, som de flesta av Kings böcker. (Det är egentligen bara "A letter of Mary" som jag blivit besviken på.) Betyg: EEEE

P.S. Såg att "The Moor" finns på Bokus nu också.

Gamla älsklingar

Jag har tagit upp en kartong med min ungdoms älsklingsböcker från källaren. Äntligen har jag plats att ha dem framme! Det är bl.a.:

• "Anne på Grönkulla"-serien och "Emily"-serien av L.M. Montgomery
• "Lilla huset i stora skogen"-serien av Laura Ingalls Wilder
• "Agnes Cecilia - en sällsam historia", "Tordyveln flyger i skymningen", "Skuggan över stenbänken"-serien och "I klockornas tid" av Maria Gripe
• "Godnatt Mister Tom" av Michelle Magorian
• "Unga kvinnor" av Louisa M. Alcott
• "Momo - eller kampen om tiden" av Michael Ende
• och så några av mammas gamla 50-talsflickböcker: "Flickan i radhuset", "Hejdå Lena", "En ovanlig flicka" och "Rumskamrater"

Jag började direkt med att läsa om "Emily"-serien och upptäckte till min stora förtjusning att det finns en del som inte översatts till svenska: "Emily's Quest". Den kanske jag kan köpa i USA!

Två inte ens halvlästa böcker

Jag har lagt ifrån mig två böcker efter att ha läst 60 respektive 160 sidor. Inte för att de är dåliga utan för att de är lite mer krävande än vad jag orkar med just nu.

Den första boken är "Allt" av Martina Lowden. Denna självbiografiska debut blev omdiskuterad och rosad och jag ville läsa lite i den för att jag också hade velat vara ett sånt där genialiskt och bildat underbarn som hon verkar vara. Men jag tröstar mig med att det nog är jobbigt också att vara så där begåvad... (Eller är hon bara pretto, som jag hört andra tycka?)



Göran Rosenbergs "Friare kan ingen vara" (från 1991, men i uppdaterad och utvidgad utgåva) ville jag läsa eftersom det pratas så mycket om USA nu inför valet och för att jag ska åka dit om några dagar. Det är välskrivet och jätteintressant om hur den amerikanska mentaliteten vuxit fram, men det är lite för kompakt läsning just nu. Kanske läser jag lite mer när jag kommit hem från USA?

Arabisk chick-lit

"Flickorna från Riyadh" av Rajaa Alsanea handlar om Gamra, Michelle, Sadim och Lamis, som är fyra unga överklasskvinnor i Saudiarabien. Liksom unga kvinnor på andra håll i världen är de intresserade av killar, musik, teveserier, mode och smink. Eftersom de lever i ett samhälle där kvinnor inte får gå ut utan slöja och där killar och tjejer har få möjligheter att mötas, sköts det mesta av flirtandet via telefon och internet. De måste också vara beredda på att inte bara behöva vinna killens hjärta, utan också hela hans släkts godkännande. Boken är inget litterärt mästerverk, men det är intressant att få en inblick i denna okända och svårbegripliga värld. Betyg: EEE