Kärlek och sunt förnuft

Innan man själv har barn är det lätt att ha åsikter om barnuppfostran, men som nybliven mamma till en 4-åring inser jag att det inte är så lätt i praktiken. Därför tycker jag att Lars H. Gustafssons bok "Lotsa barn - att fostra med känsla och sunt förnuft" är en mycket sympatisk bok. Gustafsson, som är barnläkare och åttabarnsfar, går i genom de områden han tycker är viktiga: känslor, förnuft, vilja och etik. Han ger många exempel, både från sin egen familj och från annat håll, diskuterar olika typer av barnuppfostran och ger läsaren goda verktyg att själv ta ställning och tillämpa det som känns rätt. Hela tiden är han mycket ödmjuk och han skriver bra och personligt. Jag kommer att bära med mig många tankar från den här boken! Betyg: EEEEE

Kort och franskt om kärlek

Nina Bouraouis "Innan männen" gjorde ett jättestort intryck på mig när jag läste den, så jag hade höga förväntningar på hennes senaste bok "Kärlekens geografi". Det är en kortroman (95 s), skriven i jagform, om ett kärleksförhållande mellan författaren och en 16 år yngre man. Som nybliven mamma var jag ganska splittrad när jag läste boken och gjorde den kanske inte rättvisa, men jag tycker att den är ganska ointressant. Språket är förstås lysande, men det är synd att Bouraoui använder sin fantastiska stil till ett ämne som känns lite banalt. Men mycket franskt är det... Betyg: EEE

Sagoskimrande med realistisk kärna

"Det broderade hjärtat" ("Le coeur cousu") av Carole Martinez är en märklig bok. På baksidan står det att den bygger på författarens spanska farmors berättelser. Kärnan i historien känns realistisk, men den är invävd i en mycket intrikat sagoskimrande väv. Berättaren heter Soledad och hon berättar om sin mor, sömmerskan Frasquita Carasco som kan göra underverk med sin nål, och om sina systrar som alla är speciella på olika sätt. Berättelsen börjar i Spanien och fortsätter i Nordafrika och den är även ganska politisk bakom det personliga och drömlika. Det sagoaktiga gör att boken ibland hamnar nära min toleransgräns för tillgjordhet och konstighet, men den håller sig hela tiden på rätt sida, tack vare den realistiska kärnan och författarens stilistiska skicklighet, och den håller mitt intresse uppe igenom alla de 400 sidorna. Betyg: EEEE

P.S. Den här boken påminner i stilen om "The wasted vigil" av Nadeem Aslam, som jag också tyckte mycket om.

Meyer tillbaka i Connelly-klass

Jag gillade "Död i gryningen" av sydafrikanska Deon Meyer, som jag tyckte påminde om min LA-favoritdeckarförfattare Michael Connelly. Därefter började jag läsa "Jägarens hjärta", men den passade inte mig och jag la den ifrån mig efter 250 sidor. Nu, när jag är på plats i Sydafrika, har jag gett Meyer en ny chans med "Thirteen hours" och denna gång blev jag inte besviken. Som titeln antyder utspelar den sig under en koncentrerad tidsrymd och det är rejält tempo hela tiden. Boken börjar vid femtiden på morgonen med att en ung amerikansk kvinnlig turist blir jagad upp på Taffelberget av fem män som vill döda henne. Strax därefter får polisen Benny Griessel ett samtal och så sätter hans dag igång. Både person- och miljöskildringar är bra och tempot och spänningen gör att alla eventuella invändningar bleknar! Betyg: EEEE

Mer av Alice Munro

För ett tag sen upptäckte jag den kanadensiska novellförfattaren Alice Munro (se här) och blev mycket förtjust. Nu har jag läst en översatt novellsamling, "Nära hem". Den består av tolv noveller ur tre olika samlingar ("Äpplen eller apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar"). Alla utspelar sig i Kanada och handlar om vanliga kvinnors liv: barndomsminnen, relationer, otrohet och reflektioner kring hur livet blev. Det är lysande och funkade även bra för den lite uppsplittrade läsning som jag ägnat mig åt den senaste veckan. Betyg: EEEE+